söndag 11 september 2011

Progressivare skatt - mer lycka?

Här är ytterligare en vetenskaplig rapport, refererad hos Science News, som diggare av den vetenskapliga socialismen borde ta till sig och lägga ihop med alla andra vetenskapliga resultat som mer eller mindre stödjer den egna linjen. Och vad säger den då? - Jo, att en studie avseende 54 stater som gjordes för några år sedan kom fram till det intressanta resultatet att progressiv skatt - ju progressivare den är - skapar mer lycka. Folk mår bättre. Det är naturligtvis psykologer som kommit fram till det här, nationalekonomer av standardmodellen skulle förmodligen inte klara av det eftersom resultatet inte stämmer med de märkliga människospillror som ingår i deras teoretiska modeller.

Om man vänder på saken bör den platta skatt som vissa individer tycker är bra (alla betalar samma procentsats i skatt oavsett inkomstens storlek) göra att folk i gemen blir olyckligare.


On average, residents of the nations with the most progressive taxation evaluated their own lives as closer to "the best possible." They also reported having more satisfying experiences and fewer discomfiting ones than respondents living in nations with less progressive taxes. That happiness, Oishi says, was "explained by a greater degree of satisfaction with the public goods, such as housing, education, and public transportation."

Indirekta skatter som moms har mer drag av platt skatt i och med att alla (utom de momsbefriade då) antas betala samma skatteprocent. För att återknyta till det där med socialism som jag skrev i början: en klassisk ståndpunkt ända sedan tiden Marx skrev Kommunistiska Manifestet har varit att man är mot indirekta skatter eftersom de drabbar de fattiga hårdast, och man är för starkt progressiva skatter för att de omfördelar från de som har till de som inte har och skapar mer social rättvisa.

Det finns ju mer i det korta referatet i Science News. Det är uppenbart att skatter och offentliga utgifter måste hänga ihop på ett sätt som folk uppfattar som vettigt. Om det är en allmän uppfattning att väldiga belopp bara försvinner till skumma ändamål så kan man förmoda att respekten för skattesystemet också försvinner och dörren öppnas för "plattskattarna". Något för smartskallarna i Det Gamla Arbetarpartiet att tänka på kanske?

2 kommentarer:

Teckentydaren sa...

Det var väl därför som Feldt-Westerberg-Åsbrink under ”ledning” av Carlsson införde en skattemodell som tagen ur IMF:s lärobok. Där nästan alla skatter som taxeras svensken kommer från kommunalskatt, socialaskatter (arbetsgivaravgift) och konsumtionskatter (moms). De utgör över 90% av skatteintäkterna, ett år som jag såg var det närmare 95%. Värnskatt och slikt är mest politiskt fikonlöv.

De två förstnämnda är i grunden sk skatter som vi säger här i landet när vi pratar svenska, när vi försvenskar det amerikanska språkbruket kallas det för platt skatt.

Iofs kan man som nödlösning kalla det för ”progressivt” eftersom det finns undantag från det absoluta proportionella med typ grundavdrag.

IMF gillar konsumtionskatter som moms som är en regressiv skatt som slår hårdast neråt, även die hard exportöverskotts nördar gillar den då den slår mot importen men inte mot exporten som t.ex. löneskatter gör.

Favoriten hos IMF är att sänka skatterna för de välbeställda med motiveringen att de kommer att bli flitigare och chockhöja moms som slår neråt så inte de där nere lever över sina ”tillgångar”. Momshöjningen driver förstås upp inflationen, IMF har förstås lösning på det med en stram penningpolitik som ska stoppa inflationen som man skapade med momshöjningen. Någon som känner igen receptet från upptakten till den svenska 90-tals krisen? Chockhöjning av momsen sänker förstås effektivt konsumtionen och ökar arbetslösheten.

Jan Wiklund sa...

Beläggen för att Wilkinson & Pickett har rätt hopar sig.