Vissa former av skadlig spekulation bör förbjudas.Tro det eller ej, men så står det i Vänsterpartiets uttalande om Eurokrisen, antaget på Vänsterpartiets EU-konferens i Göteborg den 4:e september 2011. En alternativ skrivning är Vissa former av skadlig spekulation bör tillåtas. Mycket märkligt, hur kunde en sådan skrivning slinka igenom kontrollen? Och vad är det för skadlig spekulation man kan godta?
I övrigt är väl dokumentet inte någon höjdare direkt, åtminstone inte för den som hyllar principen att "ditt tal skall vara ja, ja eller nej, nej". Det är ett fladdrande mellan ståndpunkter som knappast har med den dialektiska filosofins studier av motsatser att göra, utan snarare just är ett fladdrande som skall tillfredsställa olika intressen i partiet. Varför bekymra sig om EU:s budget om man inte vill vara med i EU?
Kanske det är så att V-ledningen vill ha ett suddigt dokument med en massa kritik mot enskilda problem i EU men som inte klart kräver att Sverige lämnar EU så att den kan fortsätta att drömma om ministerposter efter nästa val. Jag tvivlar på att den politiken är så vettig. Dessutom kan den fortsatta krisen inom världsekonomin göra att detta plottrande med ståndpunkter hit och dit snart blir helt överspelat, såväl "skadlig" som "oskadlig" spekulation krossad och bortsopad och EU-projektet i ruiner. Varför man i det läget skall klamra sig fast vid det läckande vraket är svårt att säga, men jag tror som sagt att det mest har med inrikespolitik och inställsamhet inför EU-fixerade socialdemokratiska ledare att göra.
9 kommentarer:
Björn: Om man måste ta ställning i konkreta stridsfrågor och inte bara analysera på avstånd måste man ibland vara lite både-och.
Även Jordens Vänner Sverige är i princip motståndare till hela EU-projektet som man menar bara för skit med sig. Men det hindrar inte att man hela tiden kommer med förslag till konkreta förbättringar. Och dessutom är beredda att bråka för att få dom igenom.
Det är helt enkelt så att om man inte har fört en kamp i konkreta frågor så förmår man inte uppskatta de långsiktiga kraven. Ska vi - bara för att vi tycker kapitalismen är skit - strunta i att kräva högre lön?
Jag kanske är överdrivet misstänksam, men jag uppfattar det här som ytterligare ett sätt att visa sig "regeringsduglig".
V har väl varit lite väl ”seriösa” och visat framfötterna som ”regeringsdugliga” (enligt modell malliga morgontidningar) ända sen man körde över S vänsterfalang i början av 80-talet för att stödja ”regeringen” Feldts ekonomiska politik.
När det gäller att berömma sig själv som delaktiga i Perssons/Åsbrinks katastrofala sk budgetsanering är det närmast trängsel i ledet om vem som tog mest ”ansvar”.
Nog lär väl Sjöstedt ha goda chanser att göra V något större än vad Ohly lyckades med men jag är dock lite skeptisk till vänsterpartister som har hyllats av tidigare nämnda mallgrodor som ekonomiskt ”seriös”.
Jag vet inte hur svårt det kan vara att säga att europeiskt samarbete är både bra och nödvändigt men att EU modellen är skräp och vi mycket väl skulle kunna lämna just den modellen men att realpolitiken är nu sådan att vi är en etablerad medlem och utträde förmodligen skulle kunna bli en mycket komplicerad historia med möjlighet till betydande negativa konsekvenser.
Sverige är ett av EU:s större och rikare länder (om än inte i befolkning), en anmälan om utträde skulle slå ner som en bomb i den globala politiken, har vi inte blivit omtalade och granskade tidigare skulle vi bli det då och orsaka megakris i EU och på marknaderna. Det troliga är att de ”svikna” EU politrukerna inte skulle låta oss bara så där går tillbaks som det var innan med ekonomiska anslutning via EES hängavtal men slippa den politiska integreringen.
Jag vill inte försvara vänsterpartiet som ibland har agerat rentut sagt ruttet (t.ex. i samband med Göteborgshändelserna) men visst vill dom fortfarande gå ur EU? Tycker jag har läst flera bloggar på det temat den senaste veckan?
Det där dokumentet från Göteborg tyder knappast på att V inte skulle gå samma ruttna väg som MP. Man slingrar sig hit och dit men rörelseriktningen tycks vara ganska tydlig. Frågan är hur stor opposition i partiet det finns.
Det finns en intressant artikel på Public Service radio i dag angående Schweiz beslut att intervenera för att hålla nere Schweizer francen. När jag såg den först så suckade jag, ännu en a dessa förnumstiga bankekonomer som ska svamla. Men grabben var faktiskt riktigt vettig, en MMT:are utan tvekan. Fräckt nog länkar jag till omvägen till min egen notering i frågan - MMT på SEB
”– I och med att Schweiz centralbank kan trycka hur mycket schweizerfranc som helst då riskerar man aldrig att få slut på pengar för att göra den här typen av interventioner.”
Han säger också att inflationsrisken är närmast försumbar.
Jag skulle kunna gissa att om vi, Schweiz eller något annat industriland sagt att man skulle använda denna kapacitet för att få folk i arbete och minska misären hos de utslagna hade det nog låtit annorlunda, grabben hade förmodligen varit nära panik och orerat om hyperinflation och att det minsann inte finns obegränsat med pengar om man så vill.
Man kan notera att även näste V ledare skriver om ekonomi idag där han närmast hyllar Calmfors som progressiv och stor ekonomisk tänkare när han skrivit i DN om att höja inflationsmålet till 3-4 %, V är dock ”försiktigare och nöjer sig med 3 %. Inget som helst ifrågasättande om det ineffektiva i att endast ha penningpolitik som styrinstrument inte ett ord om finanspolitikens effektivitet, där är det förmodligen ”seriös” åtstramning och sk ”sparande” som gäller.
Nu är ju idéerna inte Calmfors utan Blanchard eller vad han hette som är ekonom höjdare på IMF som skrev om detta för något år sen. Förmodligen i et försök att rädda dessa idéer om pennigpolitiken som det enda allena saliggörande. Mitchell sågade de hela och argumenterade för att det inte kommer att göra varken bu eller bä för att det ska bli bättre.
Man vet aldrig: rätt vad det är kanske den där SEB-killen rapporteras försvunnen genom en mystiskt öppnad fallucka!
Ett citat på Erik Bengtssons webbplats: "The ECB is run by a perverse cult that worships 2.0 percent inflation and is prepared to sacrifice almost all other economic goals to meet this target."
- http://erikbengtsson.blogspot.com/
Nåja, V är så indraget i 90-talets anorexi så den kommer de inte ur. Men hur var det nu med EU?
Om V hade en någorlunda stor medlemsbas som inte samtidigt sitter på diverse uppdrag som man är rädda om hade den sista frågan varit relevant. Nu misstänker jag att den inte är det. Man tror sig rädda framtiden genom att tillämpa floskeln om att "sitta still i båten". Och då kan man göra som centern: gå till botten.
Skicka en kommentar