onsdag 25 juni 2008

Krugman om egnahem i USA


Det här är Frank Lloyd Wrights berömda Fallingwater någonstans i Pennsylvania (tror jag). De flesta egnahemsägare i USA bor nog i något enklare skapelser till hus.


Det kan verka klart vilka som företräder statlig intervention i ekonomin och vilka som inte gör det: vänstern är för, liberalerna mot (och förr var högern för, men den sortens höger finns knappast mer).

Verkligheten är, som man säger, ofta mer komplicerad. Jag hänvisar till en kolumn av ekonomen Paul Krugman i New York Times. Han skriver om bostadsfrågan i USA och undrar (detta är tydligen provokativt därborta): bör verkligen alla äga sin bostad? Och när den frågan diskuteras nämns några intressanta fakta om hur politiken i USA styr folk mot egnahemmet, vare sig det är vettigt eller inte. Man kanske kan tänka på det för Sverige också.

  • Räntan på huslånet är avdragsgillt, men inte hyran du betalar. Detta innebär att de bostadssökande förs mot egnahem genom ekonomiska styrmedel, inte för att det skulle vara det bästa boendet i alla lägen. Annars skulle man ju kunna tänka sig att staten skulle vara neutral. Men regeringarna i USA har inte varit neutrala. Av ideologiska skäl har man velat få in folk i egna små lådor. - Hur skulle det se ut om staten var neutral och lät "marknaden" ordna det här?

Men det är mer än så:

  • Det finns statligt stödda institut (Fannie Mae, Freddie Mac, Federal Home Loan Banks - den sista är den enda som låter seriös) som skall fixa billiga lån till husköpare. Den som vill hyra får inte någon hjälp. Ännu mer styrning bort från hyresboende. Eller skall vi till och med säga "diskriminering"?

Ytterligare några punkter:

  • Att köpa hus innebär en ekonomisk risk. Krugman uppskattar att tio miljoner hushåll sitter på lån som överstiger värdet av deras hus. Inte så kul om man tvingas sälja eller om man vant sig vid att finansiera sin konsumtion genom lån på huset. Hyr man finns inga sådana frestelser.

  • Att äga sitt hem betyder att man blir mer låst om man vill flytta till ett nytt arbete på annan ort. Särskilt i Florida och Californien är folk trängda mellan lågkonjunktur som borde få dem att flytta och egnahemmet som är svårt att sälja. (Intressant argument - en gammal svensk socialkonservativ politiker i Västmanland nämnde denna låsning som ett bekymmer redan på 30-talet, på tal om egnahemsrörelsen i Sverige.)

  • Stadsutglesning ("urban sprawl") är också ett växande problem i och med att den utspridda bebyggelsen gör kommunikationerna allt dyrare. Småhus sprids så att invånarna måste ha bil för att klara sig. Men det upplägget håller inte när oljan blir dyrare hela tiden. Jag antar att det är en faktor som kommer att tvinga USA att börja planera för tätare städer och offentliga kommunikationer igen. Men det kommer att bli dyrt, och det kommer att bli plågsamt.

Alltså: det är OK att folk äger sina hem när det fungerar bra för samhället i stort. Men när man av ideologiska skäl vill göra husägare av miljoner människor som skulle må bättre av en bra hyreslägenhet är det inte OK. Det är en offentlig styrning som kommer att ge dyra kostnader (som betalas av folk i allmänhet men inte av de politiker, tjänstemän och företagare som drivit processen så extremt). Det är en av läxorna av den nuvarande krisen i USA: all offentlig intervention är inte bra även om den på papperet verkar vara välvillig.

(Om någon skulle invända att den nuvarande regimen i USA är konservativ och därmed benägen att intervernera i samhället skulle jag direkt invända att den misskötsel man driver mot det civila samhället sannerligen inte är konservativt - det är anarkoliberalism eller vad man skall kalla det. Hanteringen av New Orleans är väl det mest skriande fallet.)

5 kommentarer:

tomasrj sa...

Intressant inlägg. Funderar över hur det är i Sverige. Hur mycket styrs vi egentligen mot egna hem? Allmännyttan avyttrar ju sina bostäder då hyresrätter övergår till bostadsrätter.

Anonym sa...

Är det inte just denna amerikanska modell som alliansen försöker (försökt) att genomföra även i Sverige, samtidigt som man säger att alla måste vara beredda att flytta till jobben, om de så ligger i andra änden av Sverige.

Inte så klokt som du påpekar, till all annan galenskap som denna modell medför.

Björn Nilsson sa...

På 1800-talet hade borgarna i Stockholm idén att om arbetarna ägde sin bostäder skulle de inte vara radikala och bråkiga utan känna "samhällsansvar". Det är väl samma tanke som spökar fortfarande. I själva verket får man ett gäng som är skuldsatta över öronen med dyra lån, samt folk som över huvud taget knappt kan få tag på ett ställe att bo i. Att pracka på folk ett boende som de egentligen inte har råd med är inget annat än ren och skär ideologi - och dessutom samhällsekonomiskt dumt.

Anonym sa...

Sprawl - dvs utglesning av städerna - subventioneras med jättebelopp även i Sverige.

Redan på 70-talet konstaterade Göteborgs stad att det kostar ungefär dubbelt så mycket att bygga en lägenhet i utkanten av en stad som strax utanför stadskärnan.

Orsaken är att infrastrukturen behöver sträckas ut så till den grad. Beräkningen redovisades i den lilla skriften Staden och ekonomin från Bostadsdepartementet 1980.

Men givetvis är det inget den boende behöver betala. Det går på skatten. Ja, bortsett från att den som bor i ytterkanterna måste ha bil förstås, vilket den som bor i centrum slipper.

Björn Nilsson sa...

Intressant. Vem som subventionerar vem antar jag inte är ett helt objektivt mått utan kan ibland bero av hur man räknar. Om det egentligen räcker med fem hus men man bygger tio och finansierar med offentliga pengar kan det ju ses som en subvention av byggindustrin. Byggbranschen tjänade väl stora pengar på det sättet under rekordåren med miljonprogrammet exempelvis.