Ganska snart efter förra valet 2006, när en del vänstermänniskor tog ut segern i förskott vad det gällde gårdagens omgång, varnade jag just för att ta ut segern i förskott. Det var i kommentarer hos Jinge, kanske på annat håll också fast jag inte minns var i så fall. Jag tyckte att det inte räckte med att regeringen var skakig, oppositionen var ju faktiskt usel.
Hur som helst: jag fick rätt, segrar skall inte firas förrän de vunnit, och jag undrar om socialdemokraternas dyra konsulter får resultatlön, eller om de redan tagit sin avlöning och stuckit? - Det senare är väl mest troligt. Varför begriper jag sånt här bättre än dyra konsulter och folk som jobbar med politik på heltid och har det som yrke? Jag var inte pessmist, jag var realist.
Skall man säga att det var kul att få rätt? Vågar jag nu göra en ny förutsägelse, nämligen att det inte kommer att ske nödvändiga uppstädningar inom "oppositionen" för att ge dessa byråkratiska grupper åtminstone något sken av att vilja bedriva verklig klasspolitik på folkflertalets sida?
Haha, Ohly, det blev ingen ministerpost!
En infödd Söderbo vid namn Björn sitter i sitt Stockholms-ide och brummar och tänker om politik och samhälle, konst och litteratur, vetenskap, natur och filosofi. Och lite annat också, när andan faller på.
13 kommentarer:
Tyvärr så är ju pessimism det realistiska alternativet. Jag har orerat om oppositionens kommande förlust ända sedan de ledde med 18% i opinionsundersökningarna. Jag är inte förvånad över gårdagens förnedring. Är dock inte övertygad om att man kommer ta rätt lärdomar.
Jag tar alltid ut segern i förskott! När skulle jag annars få smaka segerns sötma? :)
Mitt livs svartaste dag.
Men ska man försöka hitta någon ljuspunkt i eländet så skulle det väl vara att vänstern tycks ha gått framåt bland de yngre väljarna.
Och att pensionärer som röstade borgerligt och på SD försvinner inom en inte alltför avlägsen framtid.
Så är det man ska inte sälja skinnet innan man skjutit hyenan. Eller hur det nu var.
Men hur ska det gå att pressa in ett förment vänsterbudskap i ett i grunden nyliberalt makroekonomiskt ramverk, en omöjlig ekvation i längden. Man har själva satt på sig den nyliberala ekonomiska tvångströjan och avsagt sig ekonomisk handlingsfrihet.
Som Wiklund ungefär sa i kommentar hos Svensson, S betalar nu priset för sin nyliberala politik sen 1982, kanslihushöger osv.
Inte ens i den lilla nordliga randstaten går det att gå till val med höjda skatter. Hur puckad får man vara. Den lilla randstaten där man de senaste 18 åren med en labil Riksbank och kraftfull finansiellt åtstramande uppfyllt de nyliberala profeternas fantasier om sk jämviktsarbetslöshet med råge. Även om folk kanske inte har och absolut inte får någon kunskap från media om sambanden är de ju inte dummare än att de ser att de har höga skatter på arbete och skyhöga regressiva skatter, likförbannat har det varit permanent hög arbetslöshet de senaste 18 åren ser de ju med egna ögon.
Och i västgötska Grästorp tar Svenskarnas parti (f.d. Nationalsocialistisk front) ett kommunalt mandat. För första gången sedan andra världskriget som ett nazistiskt parti tar sig in i en kommunal församling.
http://www.gp.se/nyheter/valet2010/1.450874-nazist-invald-i-grastorp
Det är tyvärr inte kul när politiskt drägg tar över. Och nog verkar det som om den s.k. "oppositionen" blir ungefär lika tandlös som USA:s Demokraterna, det vill säga ett parti som helt ger upp alla ansatser av systemkritik mot en version av expertvälde.
Här finns en kommentar som bygger under ditt påstående, Björn: http://www.folkrorelser.nu/bloggen/
Min princip är att om man är pessimist så behöver man inte bli negativt överraskad så ofta, men kan i stället få fler positiva överraskningar. Jag är pessimistisk om möjligheterna att oppositionen tar den här smällen som en uppmaning att skärpa sig. Och samma sak gäller den i stort sett utomparlamentariska vänstern. Eller inte pessimistisk, utan realistisk ...
Nassarna i Grästorp får väl åka till Trollhättan eller Lidköping om de vill gå på kinesrestaurang antar jag?
Synnerligen dystert att SD nu är i riksdagen. Ska man se det ur positiv vinkle så röstade drygt 94% INTE på rasisterna
Eldorado
Nja, det kan nog finnas några procent mer eller mindre uttalade rasister i de andra partierna också. Men jag antar att SD:s inhopp i Riksdagen tas som en god ursäkt för de andra partierna att bilda någon sorts koalition som gör att SD kan fortsätta att växa och frodas som "underdog".
Det finns en risk för det scenariet Björn.
Alla andra riksdagspartier har sagt att dom inte kommer att samarbeta med SD, vilket i praktiken betyder att samarbete måste ske mellan blocken på ett eller annat vis. Eller nyval
Egentligen är ju partierna så sammangeggade i den neoliberala sörjan att en "stor koalition" av exempelvis tysk snitt inte skulle göra så stor skillnad, misstänker jag.
Som man sa i går med de nya budgetreglerna måste de rödgröna gå ihop med Sd för att fälla alliansens budget. Det enskilt viktigaste i en regerings saker som ska igenom Riksdagen. För att fälla regeringen måste de rödgröna gå ihop med Sd, är det ingen opposition som går in för att fälla sittande regering sitter regeringen kvar. Dessa regler var väl initierade för att passa S minoritetsregeringar.
Frågan blir hur de rödgröna ska ställa sig de gånger som Sd deklarerar att man ämnar gå emot regeringens förslag. Man kan kanske missstänka att det inte blir så mycket som SD går emot som även de rödgröna går emot och är det inte stora viktiga frågor för Alliansen så kan de förmodligen leva med ett och annat bakslag. När det gäller EU, krigande i främmande land och invandringspolitiken i stort är där väl inte några större meningsskiljaktigheter mellan Alliansen och S.
Det blev ju som prognoserna.
Beröm åt dig för formuleringarna att det är bättre att vara pessimist (måttlig sådan, mitt tillägg) och att nassarna i Grästorp får åka till Trollhättan för att gå på kinesrestaurang.
ÖHT tycker jag upprördheten över SD är mycket förvånande.
Och överdrivit att Hitler är på gång.
De andras politik har ju bäddat för SD.
För att jobba vidare måste man ha optimism. Som vår vän Stefan i sin blogg: det finns nu majoritet i riksdagen för att ta hem trupperna från Afghanistan. Det är i alla fall värt att att pröva istf att gråta.
Sixten Andréasson
Skicka en kommentar