För tre år sedan köpte en ekonomisk äventyrare, Steve Boultbee, drygt 500 butiker av den borgerliga alliansen i Stockholms stad för drygt 10 miljarder. Nu börjar vi se konsekvenserna av denna utförsäljning. Brutna löften, drastiskt höjda hyror följt av vräkta affärsidkare som lett till närmare 300 hyrestvister. Stängda butiker och försämrad social service i redan underprivilegierade områden.
Vad förväntar man sig?
Oavsett kulturell bakgrund är den rimliga reaktionen frustration. Men den frustrationen leder inte till terrorism, det är ett helt annat spår. 9/11 hade inte sin upprinnelse i Paris förorter, Rosengård eller Tensta, områden som påstås ligga i riskzonen för våldsam radikalisering. I de aktuella förorterna handlar det om klassbaserad segregering som vissa försöker dölja bakom diffusa terroristresonemang. Det är snarare märkligt att det är så lugnt i dessa områden.
Vid de tillfällen då det trots allt förekommer våld, och då främst mot egendom, handlar det om en helt annan radikalisering än den som vissa terroristexperter så envetet jagar. Konflikterna i storstädernas förorter har inte sitt ursprung i områdenas speciella kulturmix.
Däremot lyckas distanserade beslutsfattare förvärra situationen genom att inte bara sälja ut förortens byggnader utan även människorna som befinner sig i dem. Hur kan någon bli förvånad över att det stundtals brinner i förorten när det ständigt tillhandahålls så mycket bränsle?
Man kan kalla det klasskamp också. Det är överklassen som systematiskt ger sig på en underklass som har svårt att försvara sig, och som ibland reagerar desperat.
Men det finns en anmärkning till att göra, eftersom artikeln handlar om EU och dess jakt på terrorister. Vem är då terrorist? Tydligen krävs det inte längre att man verkligen utför några våldsamma handlingar utan bara verkar vara arg och skulle kunna tänkas göra något. Detta gäller om man är muslim i en nedgången förort, och kanske upprörd över västvärldens härjningar i Tredje världen såväl som över sin dagliga situation.
Skulle man inte kunna vända på frågan: vem är det som inte kallas terrorist men kan misstänkas för att vilja utföra extrema våldshandlingar? Hur är det med ungdomar som i Sverige indoktrineras i extrema politisk-religiösa grupper och sedan åker till Israel för att vara soldater i en ökänt våldsbenägen krigsmakt? Hur är det med USA-beundrare som tycker att USA-krigande är jättehäftigt? Hur är det med ungdomar som söker sig till den svenska yrkesarmén? (Minns att det var en del kriminella som skaffade sig militär utbildning redan under värnpliktseran, och det lär väl inte bli bättre nu.) Varför betraktas inte anhängare av västvärldens terrorregimer som terrorister? Eller varför klassas inte Boultbee och dess politiska hantlangare in under den etiketten? Kan det ha något med klasståndpunkt att göra?
2 kommentarer:
Boultbee är inte terrorister, då skulle den beteckningen bli meningslöst bred. Den bör reserveras för USAs armé och likande grupper.
Boultbee är monopolister som agerar som vilka monopolister som helst - utnyttjar en ensamrätt till att höja priset.
Är den inte meningslöst bred redan? Då är det väl bara att blåsa på! Till slut kanske det hela spricker.
Och vem vet vad engelska fastighetsgangsters kan hitta på - de är väl inte kända för snygga metoder direkt? Skicka iväg inhyrda ligister för att hota folk, slänga in ormar i folks bostäder och vad de nu kan hitta på.
Monopolister, bra obs. Det kan man skicka vidare till de muppar som hävdar att affärsägarna i centra har "subventionerats" tidigare.
Skicka en kommentar