Skall man tro att de dåliga tiderna är över? Några figurer som kallar sig NBER ( The National Bureau of Economic Research) påstår att recessionen i USA tog slut i juni 2009. Man använder uttrycket "recession" i stället för "lågkonjunktur" eller "depression" som ju kunde göra folk upprörda, antar jag. Man kan ställa det mot den verklighet som en stor del av befolkningen lever i, och som av lättförståeliga orsaker blir ledsna och upprörda.
En av sju USAmerikaner lever under fattigdomsgränsen enligt färska folkräkningsdata. Det börjar närma sig femtio miljoner människor det. Då kan man gissa att det finns ytterligare mängder med folk som lever visserligen över den där gränsen men har det milt sagt knapert i alla fall. Det drar ner hela ekonomin. Folk drar ner på sin konsumtion om så är möjligt. De är rädda för att förlora jobbet om de har något, rädda för skulder och inkomstfall. Jag såg för ett tag sedan att ett indiskt företag satt upp en callcenter-filial i USA. Lokal personal, definitivt inte överbetald. Ingen stor grej egentligen, men det visar vilka som är på uppgående och vilka som faller tillbaka. Det verkar som om delar av USA glider ned i ett tillstånd av Tredje världen.
Det här inlägget på Real World Economics Blog kommer med officiella data från USA:s kongress, och diagram, som visar sambandet mellan ojämn inkomstfördelning och ekonomiska kriser.
Over the past three decades, income inequality has grown dramatically. After remaining relatively constant for much of the post‐war era, the share of total income accrued by the wealthiest 10 percent of households jumped from 34.6 percent in 1980 to 48.2 percent in 2008. Much of the spike was driven by the share of total income accrued by the richest 1 percent of households. Between 1980 and 2008, their share rose from 10.0 percent to 21.0 percent, making the United States as one of the most unequal countries in the world. Moving even further up the income distribution, the share of income accruing to the wealthiest 0.1 percent of households – those with incomes of at least $1.7 million in 2008 – has grown sharply as well. In short, the evolution of income inequality in the United States is largely driven by the trends at the very top of the income distribution, as very wealthy households have continued to accrue an ever‐greater share of the nation’s total income.
Om inte detta är politisk dynamit, vad är då politisk dynamit? Undrar hur länge det dröjer innan även de officiellt godkända ekonomerna börjar erkänna att det kan bli tokigt när allt mindre grupper snor åt sig allt mer av vad som produceras i ett land.
Detta leder oss till en "rolig" företeelse som kan kallas "rikemansraseri". Paul Krugman skriver om det. Och här är ett praktiskt exempel ytterligare från honom. Vad som händer är att vi får en pervers version av ett av definitionerna av "fattigdom". Just den handlar inte om att man har det dåligt, utan att man upplever sig ha det dåligt jämfört med andra människor. Med andra ord: personer som tillhör den procent som har de högsta inkomsterna i USA är missnöjda. För även om de har det bättre, uttryckt i reda pengar, än 99 procent av den övriga befolkningen, händer det att mycket rika personer jämför sig med extremt rika personer och därmed känner sig missgynnade och arga. Det är nämligen så att inkomstspridningen har ökat även inom den lilla rika procentgruppen, och då blir en del väldigt upprörda. Multimiljonärer som aldrig kommer att riskera att hamna bland de svältande, arbetslösa och missgynnade är arga av bara phan för en liten skattehöjning! Annars skulle man ju kunna tänka sig att de skulle vara glada över att slippa bo i bilen och hämta mat hos något kyrkligt soppkök!
Detta är överklassarrogans som kan göra att det exploderar bland resterande 99 procent.
4 kommentarer:
Antar att det är just denna utveckling som är drömmen för alla våra unga nyliberaler. De tänker sig allihop att hamna i den där toppen.
Dessutom visar det du skriver ju att det blir fler jobb bara våra löner sjunker under indiernas. Så deras ekonomiska teori håller ju.
Tja, de kan väl stå bakom McDonaldsdisken och drömma ...
Att det sker en utjämning globalt är helt logiskt enligt klassisk inklusive marxistisk ekonomi, och även enligt den neoklassiska soppan, så vem kan väl bli förvånad när utjämningen verkligen kommer? Det betyder att vissa kan stiga uppåt och andra trycks nedåt mot medelvärdet. Jag tror att man inom TCO har det där klart för sig - och är skrämda av konsekvenserna. I dagens läge är det inte ens säkert att akademiker klarar sig undan den stora nivelleringen.
Neoliberalism is destroying Europe - säger de i "vänsterblaskan" Guardian.
The IMF itself has become the problem as Europe's woes return - även i högerblaskan den ökända Torygraphen är de inne på samma tema. Men de har ju aldrig riktigt varit samma eurokramare som högern här hemma.
Bite the bullet and get shot in the mouth
Riktigt så långt kommer nog inte de svenska borgerliga blaskorna att gå men en viss nedgradering av valeuforin över den ljusnade ekonomiska framtid som Borg/Reinfeldt fixat åt oss lär de nog bli.
FN organet UNCTAD har ju nyligen fördömt den ensidiga modellen med exportledd tillväxt och säger att det måste bli mer satsning på ländernas inhemska tillväxt.
"It is becoming clear that not all countries can rely on exports to boost growth and employment; more than ever they need to give greater attention to strengthening domestic demand …"
...
"Unemployment is the most pressing social and economic problem of our time, not least because, especially in developing countries, it is closely related to poverty."
UNCTAD
Att lägre löner skulle ge fler jobb i vår inhemska ekonomi är ju bara nyliberala fantasier som de hämtat från en tid när man inte visste mycket om makroekonomi, i dag vet vi ju om man ska hålla sig till logik att man inte samtidigt kan minska köpkraften och samtidigt skapa fler jobb, i bästa fall kanske det blir +-0. Men tyvärr tror både vänster och höger på dessa "fallacy of composition" fantasier, de rödgröna ville sänka momsen för krogar för att skapa jobb, "finansierat" förstås, dvs man drar in köpkraft någon annanstans. Även LO ekonomer resonerar i dessa nyliberala banor men slingrar sig som ormar för att komma fram till nån sort svensk modell där man undslipper den förmenta "logiken" de felaktiga nyliberala ekonomiska teorierna "logiskt" leder till. Jag har för mig att det även undsluppit Sahlin någon gång att det är nog så att lägre löner skulle skapa fler jobb. Jo vi kan ju inte alla bli partiledare för arbetarrörelsen och uppbära ståndsmässig "statsministerlön".
Varför landet som år efter år har rekordstora exportöverskott skulle konkurrera med indier för att folk skulle få arbete kan nog bara en politiker eller timbropolitruk begripa.
Om man sänker politikerarvoden så skulle vi kunna få råd med fler politiker, exempelvis? Eller mer direktörer om direktörslönerna och andra ersättningar skärs ned drastiskt? Svårt att förstå att frihetsälskande liberaler skall försvara jätteinkomster som knappast kan förklaras av några reella insatser för rikets välmåga, samtidigt som de tycker att folk med smålöner skall få ännu sämre betalt.
Skicka en kommentar