söndag 24 juli 2011

Konstutställning 8


Den här bilden kanske ger ett mollstämt intryck. I så fall passar den bra till stämningsläget för närvarande. De döda är döda, några skadade kanske inte överlever, de som överlever kommer att ha sår kvar för livet vare sig de är kroppsliga eller själsliga. De flesta av oss är ledsna och nedslagna (jag utgår från att Behring Breivik dock har en beundrarskara också, alldeles som de som jublade när Palme mördades) men det gör inte att vi skall sluta reflektera och tänka kritiskt. Gör vi det kan det hända att vi blir lurade. Nordens värste terrorist någonsin förvandlas till "en enskild galning" som genomförde "en attack" i stället för ett blodigt terrordåd, och sedan kan den gamla vanliga jakten på oskyldiga människor fortsätta, och bomberna falla över länder där folk lämpligt nog ofta är muslimer.

I kölvattnet på den nyliberala revolutionen marscherar stormtrupperna och vi har rätt att kräva av arbetarrörelsen att den reagerar. Det borde den göra av ren självbevarelsedrift. Jag tvivlar faktiskt på att den instinkten och insikten finns hos rörelsens byråkratiska ledare. Hoppas att jag har fel, annars kan framtiden bli besvärlig för hyggligt folk. Se Nemokrati som definiererar den blonde norske mördaren som "högerpopulistisk mittenextremist som på ett avgrundslikt sätt sammanfattar den rådande tidsandan". Med tanken på hur insyltad den officiella europeiska arbetarrörelsen är i denna tidsanda finns det anledning att vara oroad. När kapitalet går till offensiv är det med betydligt större förmåga att krossa människor än vad herr Behring Breivik kunde ställa upp med, hur mordisk han än var.

Hur som helst, målningen är olja på duk och hänger ihop med ett misstag i mörkrummet för länge sedan. Jag hade tagit ett svartvitt foto på Riddarholmen, till vänster är hörnet av Norstedts förlag och till höger järnvägsspåren. Men så råkade jag knuffa till fotopappret när det skulle exponeras i förstoringsapparaten och bilden blev dubbelexponerad och suddig. Ett misslyckande egentligen, men så kom jag på att det såg faktiskt ut som underlag för en målning, och så fick det bli.

Föregående inlägg i denna serie.

4 kommentarer:

Kerstin sa...

Den tavlan tycker jag mycket om. Det är en fantastiskt ljus och djup i den, och en mycket intensiv stämning. Grattis till den.

Björn Nilsson sa...

Tack, den håller väl någorlunda, som jag ser det själv.

Nemokrati sa...

Väldigt fin målning.
vänliga hälsningar
Bloggaren Nemokrati

Björn Nilsson sa...

Tack för uppskattningen!