Hos Ècole d´économie de Paris (lugn, lugn, den finns på engelska också: Paris School of Economics) håller flitiga forskare på att lägga upp en databas som kan vara väldigt nyttig. Om man går in här och sedan klickar på kartan så kommer man vidare till själva söksidan. De röda länderna finns det data för redan, de blå jobbar man med. Och vad hittar man där då?
Jo, man kan se hur inkomsterna fördelas över tiden i olika länder. Hur stor del av landets inkomst tillfaller de 0,1%, eller 1%, 5% eller 10% bäst avlönade? Här nedan finns ett par smakprov som jag saxat. Jag bad datorn plocka de två nordiska exemplen Sverige och Norge samt anglosaxarna Storbritannien och USA. Det översta diagrammet gäller 1%, det nedre 10%. Klicka upp bilderna till större format eller gå in på databasen och experimentera själv!
Att vi på den skandinaviska halvön tillhör en grupp för sig är klart. Det har skett en utjämning över tiden, även om klyftorna åter har ökat under de senaste årtiondena. Men rekylen, att utjämning har bytts mot att små grupper tar in allt större delar av inkomsterna, är mycket tydligare i Storbritannien och USA (trots ett tillfälligt norskt skutt de senaste åren).
Är ökade skillnader viktiga, kan de orsaka svårigheter? - Den som följt med den här bloggen vet mitt svar: ju större skillnader, desto större risk att hela ekonomin tappar balansen och går över styr. Vi ser i det närmsta diagrammet att år 2009 tog de 10% bäst avlönade i USA hand om över 45% av de samlade inkomsterna. Det innebär om vi räknar baklänges att 90% av övriga lönearbetare får dela på 55%. Det vore egendomligt om inte det här påverkar den totala konsumtionen. Den konsumtion av dagligvaror som är basen för kapitalistisk produktion undergrävs i och med att enorma resurser förs över från 90%-gruppen till tioprocentarna. Eftersom tioprocentarna har svårt att köpa dagligvaror för så stora belopp men tycker att de måste göra något med pengarna hamnar en växande andel i helt improduktiv spekulation (och i lyxkonsumtion som knappast kan bära en hel ekonomi). Och det mår ekonomin knappast bättre av: å ena sidan hejdlös spekulation, å andra sidan stora och nödvändiga samhälleliga resurser som ligger oanvända för att "det finns inte pengar". Löjligt!
Jag skulle tro att den här databasen är användbar såväl för vanliga nationalekonomer och andra som är intresserade av ekonomiska frågor och fördelningsfrågor, men också för socialister som funderar på klassanalyser.
9 kommentarer:
Mmm... Det är också intressant att de länder som markerades med rött är de med starkast inflytande och starkare ekonomi i världen. De övriga ländernas ekonomi, vilka inte ens har fått någon färg tilldelad sig, verkar inte vara lika intressanta fast det är dem som man borde observera först.
/M.L.
Det kanske är svårt/omöjligt med statistik för vissa länder. Antingen finns det ingen, eller också är den gömd för allmänheten av härskare som inte vill avslöja hur mycket de kapar åt sig. Kurvor för Ryssland och oljeproducerande länder som Saudiarabien vore intressanta misstänker jag.
Björn, det är intressanta uppgifter men om du ursäktar så hänger jag inte med på dina slutsatser.
Begriper jag diagrammen rätt så är de svenska klyftorna ungfär tillbaka på nivån slutet av 60-talet. Fram tills dess så gick Sveriges ekonomi som tåget (av många olika skäl)
USA's ekonmi tuffade på fram till 2000-2008 (av olika skäl) och sedan ramalde pluggen ur. Kan inte riktigt se vad det har med länskillnader att göra.
På skoj kollade jag Tyskland siffror och efter det senaste världskriget har ganska precis 1% tagit hand om 10% av inkomsterna. Eftersom tysklands ekonomi tuffat på ganska bra, betyder det att deras löneklyfta är optimal?
Personligen tror jag inte svaret är så enkelt
eldorado
Att svaret inte är så enkelt har du givetvis rätt i. Frågan är vilka parametrar man skall räkna med, och om de hänger med under hela tiden. Den teknologiska situationen idag skiljer ju sig en hel del från hur det såg ut i slutet av 20-talet, eller om vi bara går 20-30 år bakåt i tiden. Det kan vara av stor betydelse.
Tyskland har ju faktiskt klarat sig rätt bra (bland annat genom att exportera ihjäl svagare EU-stater)och kanske den kontinentaleuropeiska mer "sociala" kapitalismen måste räknas in när man förklarar hur inkomstklyftor uppstår och vilken verkan de får. Men det finns en observation som många gjort under lång tid speciellt vad det gäller USA, och det är att klyftorna numera på ett otäckt sätt påminner om förspelet till den stora depressionen. Och då tror jag att vi får ta hänsyn till att underklassens konsumtion stryps och därmed minskar nödvändig syretillförsel till de företag som producerar för massmarknader. Och då har vi nästa fas av krisen är, "dubbeldippen".
PS. Får nog ta upp det här i fler inlägg framåt, frågan är viktig och har en massa olika aspekter. De här diagrammen ger en del pusselbitar, men inte hela bilden, det har du rätt i. DS
Tror du har helt rätt i att om man får de som har sämst ställt kunna konsumera så sätter det fart på ekonomin. Där är behovet för konsumtion större än inom de mer välbeställda.
I Sverige skulle man exempelvis kunna ta bort momsen på maten för nå den effekten.
Att löneklyftor kommer finnas går nog inte att bortse ifrån, och jag håller med om att den inte får vara för stor. Frågan är hur stor den skall vara för att vara optimal.
Eldorado
Proffsekonomerna borde känna till "Engels lag", uppkallad efter en tysk statistiker på 1800-talet som kom på det självklara, att ju högre inkomst man har, desto mindre del av den går till nödvändiga livsmedel.
Den praktiska effekten av Engels lag är uppenbar: Transfereras pengar till utsatta människor kommer de omedelbart att konsumera dem, vilket innebär en snabb och kraftig "multiplikatoreffekt" i ekonomin. De köper direkt till livets nödtorft, och dessa köp medför nya produktion och nya köp, så att en insatt krona kan generera flera nya kronor. Det är här "de automatiska stabilisatorerna" är viktiga att tänka på ... som du märker glider man rätt lätt in på fack-snack, men jag tror det är nödvändigt att ha lite hum om hur de här sakerna fungerar. Annars kanske man blir lurad av "trickle down"-skojare eller folk som försöker bluffa med "Says lag"!
Själv brukar jag tänka att vill man verkligen ha maximal effekt så borde utbetalningar i första hand ske till skötsamma kvinnor i arbetarfamiljer som har en barnaskara att ta hand om. Då kan man räkna med att svinnet blir minimalt.
Jag tackar för den länken.
Hemikram
Vassego' och kram själv!
Skicka en kommentar