Historia kan vara mycket intressant. Titlar på historiska verk, artiklar eller böcker, kan däremot vara dö-tråkiga. Vad sägs om den här: Privat eller offentlig välfärd? Ett genusperspektiv på välfärdsstaternas historiska formering.
Ja, den låter inte rolig, men det är en givande artikel som skrevs av Lena Sommestad och publicerades i Historisk Tidskrift nr 4/1994. Det var så mycket korrekturfel i tidskriften så artikeln skickades ut en gång till i en separat och rättad version, och den kom fram när jag städade i en bokhylla igår kväll.
Mycket kort sammanfattning av det som jag tycker var det väsentliga: I USA fanns redan tidigt på 1800-talet en grupp välmående kvinnor som inte behövde arbeta (gällde även bond-hustrur) men som i stället kom att ägna sig åt välgörenhetsarbete till förmån för de fattiga. Däremot var de offentliga insatserna obetydliga. I Sverige fanns inga sådana tendenser av betydelse, hemmafru-epoken var en kort parentes, och därmed måste samhället ta hand om fattigfrågorna också eftersom de inte kunde klaras på privat frivillig grund. Därmed uppstod två olika socialpolitiska modeller.
I Röda rummet beskriver Strindberg hur några socialtanter gör ett misslyckat hembesök i Vita bergens slum, men får man tro Sommestad skall det alltså ha varit ett undantag. I ett fattigt och glesbefolkat samhälle som Sverige på 1800-talet räckte det inte med allmosor som tillhandahölls av samvetsömma rika privatpersoner, utan socialhjälpen/fattigvården måste organiseras av kommunerna för att fungera. Sedan var det väl si och så med hur kommunerna skötte det (skall vi dra upp dåtidens motsvarighet till dagens konkurrensutsättningar, nämligen fattigauktionerna?).
En infödd Söderbo vid namn Björn sitter i sitt Stockholms-ide och brummar och tänker om politik och samhälle, konst och litteratur, vetenskap, natur och filosofi. Och lite annat också, när andan faller på.
7 kommentarer:
Antagligen var attityden från den kommunala fattigvården inte stort skild från välgörenhetsmodellen.
Per Nyström beskriver i artikeln Välfärdsstaten och dess styrningsmekanismer från 1977 hur 1920-talets arbetarrörelse försökte få bort välgörenhets- och överhetstänket ur den kommunala fattigvården och basera den på ett rättighetstänk. Det var detta som var Gustav Möllers bidrag, säger Nyström. Tyvärr misslyckades Möller, säger han också - socialbyråkratin var alltför ingrodd.
Möller var misstrogen mot byråkratin och försökte ersätta den med folkrörelseaktivister. Tyvärr blev aktivisterna byråkrater när de kom in i statsapparaten, säger Nyström.
Det kan väl inte ha varit en avgrundsskillnad, men jag har för mig att det står en del om det här i Ambjörnssons "Den skötsamme arbetaren", och hur man genomförde övergång från natura- till penningbidrag i Holmsund på trettiotalet. Det blev åtminstone lite mindre förpdmjukande för människor som behövde hjälp. (Reservation för minnesfel om var jag läste det!)
Jo tack. Baserat på den fattigvård som drabbade min far och hans syskon är jag säker på hur socialhjälp-fattigvård-värgörenhet INTE skall fungera.
Att kommunen dessutom tillsatte en "god man" som stal alla barnens tillgångar och att kommun sopade det unde mattan gör inte saken ett dugg bättre
eldorado
Eldorado: Godtycket växer. Jag vet inte när din far drabbades av det här - jag skulle tro att förhållandena var bäst ca 1970-1990om än på ett paternalistiskt vis. Sen kom "krisen" då de offentliga verksamheterna drabbades av New Public Management och i första hand skulle tänka på budgeten och i andra hand på medborgarna om det blev några tankar över.
Men vad jag tycker är lite bortglömt är att den organiserade arbetarrörelsen faktiskt tog strid mot godtycket på 30-40-talen - och förlorade. Socialbyråkratin var för stark.
Jan,
diskuterade nyss hur välgörenhetsorganisationer ibland kan motverka förändingar i samhället som skulle hjälpa välgörenhetsorganisationers kunder. En organisation är först lojal emot sig själv, så också statliga organisationer så som socialtjänsten.
Jan, det handlar om 30-talet och fram till början av 40-talet. Dock drabbades hans syskon ända in på 60-talet av detta. Kommunledningen var hela tiden socialdemokratisk och än idag är det svårt att få ut dokumentation i ärendet av kommunen. Min bror har tvingats hota med polishjälp innan dom börjar leta efter offentliga dokument.
Nu är det absolut inte all offentlig fattigvård/socialhjälp som varit dålig. Långtifrån. Vad jag vill peka på är att det inte är vilken organsiationsform som är det viktiga utan att den sköts på ett bra vis
Eldorado
Möller ville ha bort allt godtycke. Om man uppfyllde vissa enkelt etablerbara kriterier, typ "får sjukvård", "har barn" etc skulle man ha rätt till pengar och ingen byråkrat skulle kunna säga nej.
Men S-partiet var och är en allians mellan arbetarrörelse och offentliganställda funktionärer, och då gick det som det gick.
Skicka en kommentar