Småprat med historiska teman och satir

Jag skulle publicera något djupsinnigt om ekonomi. Jag har till och med några halvskrivna inlägg liggande, men det vill liksom inte ta sig. Läsare som får abstinensbesvär de dagar jag inte skriver något på Björnbrum kan ju kolla i bloggrullen till höger - det kan hända att jag haft något för mig på mina andra bloggar. Lagt upp något fint självtaget foto, skrivit en liten dikt, eller gjort något annat trevligt och tänkvärt.

Här är en pajsare vid namn Netanyahu som nyligen talade i FN:s generalförsamling. Han är premiärminister i Israel och håller högerhanden i så gott som perfekt vinkel. Vi kan jämföra med mannen på bilden nedan, han bör vara den verklige experten i ämnet. Enda felet Nettan gör är nog att tummen får vinkla ut från handen. Jag tror att den skall peka mer framåt.

Nu skall jag göra en anmärkning om alla usla referenser till Hitler. Vad är det för Hitler man talar om? 1913, 1923, 1933, 1943, bara för att hugga till med några årtal. Det kan nämligen betyda en jäkla skillnad. Men det brukar inte Hitler-pratarna bry sig om (eller de begriper det inte ens). I mitten av trettiotalet var det förmodligen engelsmännen som ännu hade århundradets rekord i dödliga koncentrationsläger (i Sydafrika under Boer-kriget), vi måste in i Andra världskriget och östfronten för att få nya rekordhållare i bruna skjortor.

De Tredjevärlden-härskare som då och då av "världssamfundet" (= USA i främsta ledet) utmålas som en ny Hitler kan i bästa fall tävla med Mussolini. Och Musse var ju bra på att ta livet av folk han också. Men långt ifrån Adolfs nivå.

På tal om engelsmän så såg jag en bitsk kommentar nyligen: Bakom varje islamistskägg i Mellanöstern döljer det sig en engelsk agent. Och det kan nog stämma. Engelsmännen har en lång historia av att ställa till djävulskap och hetsa olika grupper mot varandra, och de takterna sitter förmodligen i ännu. Det kan vara så att bakom somligt av dumheterna som USA hittar på står engelsmän och hetsar.

Nåväl, sagde Netanyahu höll ett tal i FN och uppförde sig konstigt. Någon hade ritat en kulbomb av en sort som väl knappast varit i aktivt bruk sedan senare delen av 1800-talet, och så talade Nettan över ämnet kulbomb och Iran. Det var inte så klyftigt. En hel del politiska skämtare kände sig manade att kommentera med hjälp av så kallade populärkulturella referenser. I detta fall Wile E. Coyote. När de tecknade filmerna gick i Sverige kallades de Hjulben och Gråben. Hjulben var en roadrunner, en snabbstpringande fågel som finns i USAmerikanska västern. Temat i varje film var att Gråben jagade Hjulben. (En gammal hitlåt med Bo Diddely hette också Roadrunner, när vi är inne på det ämnet - den var häftig för sin tid!)

Nåväl, (ursäkta att jag upprepar mig) nu försökte Gråben ibland spränga Hjulben i luften med hjälp att hemska bomber. Det gick alltid fel. Och när nu Nettan stod där med sin seriefigursbomb inför världssamfundet kunde naturligtvis inte någon skämtare låta bli att förse Nettan med Gråbens huvud. Vad kan man säga mer om det?

Förnuftiga finnar flyr fältet och lite mer om finsk historia

De fruktade finska hakkapeliterna fotograferade på något slagfält under trettioåriga kriget. Tänker killen till vänster gå och hänga sig i det där repet?

Enligt traditionen och Wiki vrålade de finska ryttarna hakka pälle när de gick till angrepp på de europeiska slagfälten under trettiåriga kriget. Hacka på! Men nu är det andra toner som gäller. Finnarna i Afghanistan vill åka hem. Det är förnuftigt. Kan man inte fixa så de samåker med svenskarna?

Jag tog en titt i Hufvudstadsbladet, men där stod inget. Däremot såg jag några artiklar om evighetsämnet Andra världskriget som det kan vara värt att nämna: En om att det togs misstänkt få krigsfångar av finnarna under vinterkriget, och att dödligheten i de finska lägren under fortsättningskriget 1941-1944 var bland de värsta under kriget: 30 procent. Jag har för mig att dödligheten i engelsmännens ökända läger i Sydafrika under boerkriget låg på 25 procent, men där fanns ju också många barn.

En annan handlar om "Svensk attack mot Mannerheim". Känsligt det där med kritik från svenskar. Mannerheim jämförs med Hitler och Mussolini - varför inte med figurer som Horthy i Ungern eller Antonescu i Rumänien undrar jag? En intressant uppgift i den artikeln är att Sovjet i augusti 41 var berett att lämna tillbaka de områden man tagit 1940. Det har jag aldrig sett förut. Men vi får anta att finnarna var bländade av tyskarnas oerhörda maktuppvisningar och trodde att det bara var att hänga dem i rockskörten och inte bara ta tillbaka 1940 års förluster utan även Östkarelen som man misslyckades med att ta omkring 1920.

Diktaturer. Ofta sjaskiga och småttiga

Förhoppningsvis har vi kommit över det stadium i debatten där man kan ropa "Hitler" i vilken fråga som helst och anse sig som vinnare. I kölvattnet av FRA-debatten larmas det om Sovjet och DDR, däremot mindre om nazityskland (varför?). Motvallsbloggen har givit intressanta synpunkter om hur några gamla diktaturer dras upp på ett föga historiskt sett och jag vill fylla på litegrann.

De flesta diktaturer är inte enormt smarta och storslagna. De kan ofta vara sjaskiga och småttiga. Eller om de är storslagna kanske de inte är smarta eller tvärtom. Och för att göra det ännu knepigare: många som kallar sig demokrater är utan vidare beredda att acceptera diktaturer. Man behöver inte gå utanför Europa för att bevisa detta, och jag kommer att hålla mig inom Europa i det här inlägget.

För att ta det sista, om att acceptera diktaturer: bland NATO:s grundare fanns den äldsta fascistiska diktaturen i Europa, nämligen Portugal. Grekland kastades inte ut från NATO trots militärkuppen 1967 och Spanien hade någon sorts hängavtal med pakten. I Turkiet kunde våldsamma militärjuntor ta över utan att NATO reagerade. Flera av de formellt demokratiska grundarna av NATO ägnade sig åt blodiga kolonialkrig - kan kolonialister anses vara rumsrena demokrater? Att inte Portugal, Grekland, Spanien eller Turkiet dras upp idag beror nog dels på att dessa diktaturer är lika bortglömda som de koloniala massakrerna, dels att de tillhörde den sjaskiga och småttiga kategorin och inte anses kunna bevisa någonting. Själv minns jag namn på ledare för tre av de fyra diktaturerna, men hur många gör det idag? Säger namnet Franco dagens ungdom någonting, eller Salazar, Patakos eller Papadopolous?

Gör man en lista över diktaturer i Europa utanför Sovjetunionen under tiden mellan de två världskrigen blir den lång. Estland, Lettland, Litauen, Polen, Tyskland, Ungern, Österrike, Rumänien, Bulgarien, Jugoslavien, Albanien, Grekland, Italien, Spanien, Portugal. Till detta kommer kolonialmakterna Frankrike, England, Holland och Belgien som visserligen tillämpade demokrati på hemmaplan (fast kvinnlig rösträtt saknades i Frankrike) men bedrev kolonialt förtryck. När England och Frankrike sålt ut Tjeckoslovakien 1938 uppstod ytterligare en diktatur: Slovakien.

Några av dessa stater hade karismatiska ledare som Hitler och Mussolini, men mest tycks det ha rört sig om grå tråkmånsar utan större visioner. Ibland brukar man (som synonym till diktatoriskt?) kalla deras styren för "auktoritära".

Varken Franco eller Salazar var några lustigkurrar eller kända för storslagenhet, och vad det gäller en del av de andra länderna kan jag inte ens klämma ur mig namnet på någon ledare. Det tyder på att de inte satt några större spår i historien. Att jag vet att Litauen hade en ledare som hetter Smetona beror bara av att det påminner om den fine tjeckiske tonsättaren Smetana.

Smetona från Litauen - skall vi kalla honom "auktoritär" eller "diktator"?

Motsvarande figurer till Smetona i Estland och Lettland har jag inte en susning om. I Polen satt det en militärjunta styrd av överstar i slutet av 30-talet. Här kan vi ta det där om sjaskig och småttig: hur många vet att Polen och Ungern samarbetade med Tyskland 1938 för att stycka Tjeckoslovakien och fick lite land som tack för den nesliga pakten? - Man kan ju säga att Polen fick betala dyrt 1939 för det man norpat åt sig 1938!

I Ungern hade man en riksföreståndare som hette Horthy och alla balkanstaterna var monarkier. Kung Zog I av Albanien kom dock på kant med Italien och italienarna tog helt enkelt över Albanien och införlivade det i sitt tänkta medelhavsimperium. När Mussolini sedan försökte ockupera Grekland åkte han dock på storstryk och fick be tyskarna om hjälp.

Amiral Miklós Horthy, Ungerns riksföreståndare

Vad drar man för slutsats av det här för dagens situation? Att det är tjatigt med det begränsade antal diktaturer som dras av folk (ofta med mediokra historiekunskaper dessutom) när man skall bevisa det ena eller andra. Kanske att fula sidor hos demokratierna bör granskas närmare? Kanske att det behövs bättre kunskaper om hur de "auktoritära" regimerna vid sidan av Tyskland och Sovjet fungerade under mellankrigstiden. En regim av den typen kan uppenbarligen se ut på många olika sätt, men finns det några generella mönster som går igen och som man bör se upp för? Kan man hos Alliansen eller socialdemokraterna hitta drag som gör att de skulle kunna platsa bland de "sjaskiga och småttiga"? Hur passar sverigedemokrater in i ett sådant mönster? Detta är mer angeläget än att att tjata om att man inte får upprepa historiska tilldragelser som ändå inte kan upprepas. Ta det sista som en släng åt "Forum".

Not i efterhand:
Den som tror att Mussolini var en italiensk pajas bör betänka att han var populär inte bara bland den italienska borgerligheten utan även utanför landet för att han städade upp i Italien, att han bedrev anfalls- och gaskrig och nog kan jämföras med Saddam Hussein. (Har noterat detta för länge sedan och där finns hänvisning till ett ännu äldre inlägg där jag uttryckligen dissar alla försök att jämföra Saddam med Hitler.) Mussolini var storslagen men inte helt smart i skallen. Hitler var bådadera - intelligens och storslagenhet behöver som synes inte gå hand i hand med ett sympatiskt beteende.