onsdag 10 oktober 2012

Småprat med historiska teman och satir

Jag skulle publicera något djupsinnigt om ekonomi. Jag har till och med några halvskrivna inlägg liggande, men det vill liksom inte ta sig. Läsare som får abstinensbesvär de dagar jag inte skriver något på Björnbrum kan ju kolla i bloggrullen till höger - det kan hända att jag haft något för mig på mina andra bloggar. Lagt upp något fint självtaget foto, skrivit en liten dikt, eller gjort något annat trevligt och tänkvärt.




Här är en pajsare vid namn Netanyahu som nyligen talade i FN:s generalförsamling. Han är premiärminister i Israel och håller högerhanden i så gott som perfekt vinkel. Vi kan jämföra med mannen på bilden nedan, han bör vara den verklige experten i ämnet. Enda felet Nettan gör är nog att tummen får vinkla ut från handen. Jag tror att den skall peka mer framåt.




Nu skall jag göra en anmärkning om alla usla referenser till Hitler. Vad är det för Hitler man talar om? 1913, 1923, 1933, 1943, bara för att hugga till med några årtal. Det kan nämligen betyda en jäkla skillnad. Men det brukar inte Hitler-pratarna bry sig om (eller de begriper det inte ens). I mitten av trettiotalet var det förmodligen engelsmännen som ännu hade århundradets rekord i dödliga koncentrationsläger (i Sydafrika under Boer-kriget), vi måste in i Andra världskriget och östfronten för att få nya rekordhållare i bruna skjortor.

De Tredjevärlden-härskare som då och då av "världssamfundet" (= USA i främsta ledet) utmålas som en ny Hitler kan i bästa fall tävla med Mussolini. Och Musse var ju bra på att ta livet av folk han också. Men långt ifrån Adolfs nivå.

På tal om engelsmän så såg jag en bitsk kommentar nyligen: Bakom varje islamistskägg i Mellanöstern döljer det sig en engelsk agent. Och det kan nog stämma. Engelsmännen har en lång historia av att ställa till djävulskap och hetsa olika grupper mot varandra, och de takterna sitter förmodligen i ännu. Det kan vara så att bakom somligt av dumheterna som USA hittar på står engelsmän och hetsar.




Nåväl, sagde Netanyahu höll ett tal i FN och uppförde sig konstigt. Någon hade ritat en kulbomb av en sort som väl knappast varit i aktivt bruk sedan senare delen av 1800-talet, och så talade Nettan över ämnet kulbomb och Iran. Det var inte så klyftigt. En hel del politiska skämtare kände sig manade att kommentera med hjälp av så kallade populärkulturella referenser. I detta fall Wile E. Coyote. När de tecknade filmerna gick i Sverige kallades de Hjulben och Gråben. Hjulben var en roadrunner, en snabbstpringande fågel som finns i USAmerikanska västern. Temat i varje film var att Gråben jagade Hjulben. (En gammal hitlåt med Bo Diddely hette också Roadrunner, när vi är inne på det ämnet - den var häftig för sin tid!)

Nåväl, (ursäkta att jag upprepar mig) nu försökte Gråben ibland spränga Hjulben i luften med hjälp att hemska bomber. Det gick alltid fel. Och när nu Nettan stod där med sin seriefigursbomb inför världssamfundet kunde naturligtvis inte någon skämtare låta bli att förse Nettan med Gråbens huvud. Vad kan man säga mer om det?



2 kommentarer:

Knapsu sa...

Var det inte Hjulben och Gråben?
Han sprang ju så fort, den där fågeln.
Beep-beep.

Plymouth hade förresten på 70-talet en speciell modell av sin bil Roadrunner som hette Superbird. Just efter denna animerade fågel som också var avbildad på bilen.

Men det visste väl alla redan.

Björn Nilsson sa...

Tack, du räddade mitt liv, jag kunde ha blivit lynchad av den populärkulturella mobben för den där felskrivningen! Nu är det rättat!