Ny fornnordisk boplats hittad i Nordamerika?

Här är en spännande artikel i National Geographic (jag hittade den via nyhetslistan hos Populär Arkeologi) som verkar bekräfta vad man misstänkt under mer än ett årtionde: det har funnits nordiska bosättningar i norra Canada. Nu står det om 'vikingar' eftersom det verkar mer dramatiskt, men det här rör sig om fynd som nog snarare kommer från 1300-talet. (Den första nordiska bosättningen i Nordamerika som hittades redan på 1960-talet däremot, den i L'anse aux Meadows på Newfoundland, var däremot från omkring år 1000 och därmed från vikingatiden.)

Det man nu med större säkerhet kan peka ut som en nordisk bosättning ligger på sydöstra Baffin Island, en jättestor arktisk ö där man förmodligen hamnar om man seglar rakt västerut från Grönland. Nordborna gjorde det och kallade den Helluland. Rester av byggnader, verktyg och metall förefaller visa att det var nordbor och inte inuiter eller andra amerikanska folkslag som höll till där.

Men lokalbefolkningen fanns i trakterna, och här blir det intressant: kan det vara så att nordborna hade en handelsstation här, och bytte till sig åtråvärda varor som pälsar och valrossben som sedan såldes vidare i Europa? I så fall skulle Nordamerikas arktiska regioner faktiskt ha varit ena änden av ett transatlantiskt handelsnät! Eller jagade nordborna själva, utan något byte? För om amerikanerna fick något i byte borde sådana saker väl hittas här och där vid arkeologiska undersökningar, men det tror jag inte jag har hört något om.

Det kan ju tyckas egendomligt att den här bosättningen, om den var permanent över lång tid, inte nämns i några samtida källor. Grönlänningar och islänningar skrev ju en del. Kan det vara så att det här var ett ställe man inte ville prata så mycket om, att man ville hålla anskaffningsplatsen för åtråvärda arktiska produkter hemlig?

Konst med fågelperspektiv

Jag har lagt upp satellitbilder som konstnärliga företeelser åtminstone en gång tidigare på bloggen. Då gällde det en närbild på Novaja Zemlya, Här är ett par exempel till, där bilden blir till abstrakt konst med mycket färger. Den undre är från Mackenzieflodens delta i nordliga Kanada mot ishavet, den övre från ett område öster om floden. Undrar vad det röda är - kanske jättestora myrar?

När jag ändå var inne på Google maps plockade jag fram läget för L'Anse aux Meadows, platsen på norra Newfoundland där nordmän hade en kortvarig koloni. Det var en rejäl resa att ta sig i öppna båtar från Norge eller Brittiska öarna, eventuellt via Färöarna och andra mindre öar, till Island, sedan Grönland och till slut över det stora sundet till Helluland, Markland (områden på amerikanska fastlandet mitt emot Grönland) och Vinland på Newfoundland.

Rättvisepolitik eller barbari

Rättvisepolitik stoppar Åkesson skriver ledaren i Aftonlövet. Och det låter rimligt, med tanke på att det är något jag skrivit själv tidigare. Och inte bara jag - på vänstersidan är det rätt många som anser att en borgarpolitik som sätter orättvisa i högsätet inte är ett bra sätt att handskas med folk som ibland faktiskt har rätt att klaga! Och när det som skall vara vänster slutar att ha visioner för framtiden finns bara borgarpolitiken kvar, och den skall genomföras i ett samhälle där kriserna avlöser varandra och allt bara verkar falla samman!

En mindre lyckad sak som dyker upp då och då är att ta fram lyckade exempel på invandringspolitik i andra länder trots att exemplen kanske har skumma aspekter. Ta Aftonlövet igen, och påståendet att Canada har en lyckad invandringspolitik och inget invandrarfientligt parti. Annat är det med Europa!

Men det finns ju en viktig skillnad: i Europa är det gamla nationalstater, i Canada finns ingen sådan. De som skulle kunna bilda nationalstater på den Amerikanska kontinenten har utrotats, jagats bort, tryckts ned. Vem frågar Canadas urbefolkningar om de har lust att släppa in en kvarts miljon immigranter varje år? Om man instället för Canada säger Israel blir exemplet nästan övertydligt: ett invaderande gäng som utnämner sig själv till stat och sedan delar ut medborgarskap till meningsfränder från hela Jorden, allt medan urbefolkningen trycks bort med våldsamma medel.

I Europa finns ju urbefolkningarna kvar, och de har synpunkter som inte kan ignoreras. Ibland tar det väldigt otrevliga former. Högerextremister, populister, fascister tar upp de här sakerna, och de går borgerlighetens ärenden genom att hetsa inhemska och utländska arbetare mot varandra. Uppstår det getton och slumområden med stor kriminalitet är det givetvis ett plus ur rasisternas synpunkt, och kan man dessutom lägga till religiösa aspekter är det verkligen lyckat. En korkad och obskyr imam från någon källarmoské som säger något dumt är mer värt ur kryptorasisternas synpunkt än hundra muslimska ledare som uttrycker sig vettigt.

När politiska ledare från "den politiska mittfåran" uttrycker sig på ett sätt som andas anpassning till främlingsfientlighet är det förmodligen två saker som skett: dels försöker de parera de öppet främlingsfientliga grupperna, dels svarar de faktiskt mot synpunkter som finns hos väljarna i stort. Jag tror inte att svenska folket har lust att evakuera större delen av sitt land och låta sig trängas samman bland Härjedalens fjäll för att slippa anklagas för att vara fientliga mot utlänningar. Med andra ord - vi skall inte behandlas som palestinier. Men vi skall inte heller ge smygrasister något politiskt utrymme. Till det krävs just rättvisepolitik, inget annat! Alternativet till rättvisepolitik är inte ett etniskt rent och välmående Europa - alternativet är barbariet i en kraschande kapitalism!

… under tiden i Colombia och annorstädes

Den här artikeln ger en del siffror som inte är så roliga. Dessutom kastar de ett egendomligt ljus på personer som klagar över förhållandena på Cuba eller i Venezuela, men inte har ett knyst att säga om Colombia. Alltså:


Sedan år 2000 har USA öst in över 4 miljarder dollar i militärhjälp till Colombia. Det har givit resultat: Enligt den Colombianska juristkommissionen finns det trovärdiga anklagelser om att den colombianska militären mördade 329 civila år 2007 jämfört med 223 personer år 2006.
Antalet av militären mördade civila sedan president Uríbe tillträdde år 2002 uppges vara 997.
Inget annat land på västra halvklotet har politiskt våld på den nivån. Vad som gör saken ännu märkligare är att nästan hälften av dessa mord har begåtts av förband som uppges uppfylla krav på mänskliga rättigheter. (Obs: det skrivs här uttryckligen om våld mot civila, inte strider mot gerillarörelserna.)


Fackliga organisationer har drabbats hårt. 39 fackledare mördades 2007. Hittills i år uppgår antalet till 38. Sedan 1986 uppges 2597 fackföreningsmedlemmar har mördats.


Artikeln säger inget om internflyktingar, men det finns en förskräcklig massa sådana i Colombia också.


För att återknyta till inledningen: ett egendomligt ljus faller över klagokören som inte ser detta.


----

Några siffror: WHO har statistik för barnadödligheten (per tusen födslar) för åren 1990, 2000 och 2006 för många länder. Jag har valt några av intresse. Venezuela: 27, 21, 18.

För Colombia: 26, 20, 17

De två länderna ligger alltså ganska lika till och har haft samma förbättringstakt fram till för ett par år sedan. Det skall bli intressant att se vad reformerna inom venezuelas hälsovård får för betydelse när statistik för 2007 och 2008 kommer, och vad som kan hända när freden någon gång bryter ut i Colombia. Båda länderna har ju enorma rikedomar att utnyttja för att bygga välfärd för de många. På de flesta håll i världen minskar barnadödligheten, men i Ekvatorialguinea ökade den mellan 1990 och 2006 från 103 till 124! Men där har man väl en regim som sitter på en massa olja och som inte bråkar om nationalisering och liknande.

För Cuba gäller: 11, 6, 5.

Och USA: 10, 7, 7.

Och det är ju där som skon klämmer kan man gissa: USA har sämre siffror och en regering som inte är intresserad av att göra något åt saken. Osmakliga liberaler larmar om att det här är ingenting att bry sig om, hälsovård är bara strunt! Men att öppet tala om vad ett regimskifte enligt deras önskan på Cuba skulle innebära för hälsovården, det kniper de käft om.

Cuba borde egentligen jämföras med någon karibisk grannstat, inte med supermakten i norr. (För Canada är sifferraden 7, 5, 5 för övrig.) Om vi antar att Dominikanska Republiken är mer jämförbar med Cuba i regionen kommer skillnaden att märkas: 50, 33, 25. (Om man tar Costa Rica, som inte är helt utfattigt, är siffrorna 16, 13, 11.)

OK, Sverige då eftersom du undrar: 6, 3, 3.

Det ligger många olika saker bakom statistiken men jag antar att ju mindre en regim satsar på hälsovård, vare sig det är av fri vilja eller att man blir tvingad till det, desto högre blir barnadödligheten. Hälsoläget i ett land beror förmodligen mindre av vilken politisk etikett regimen själv eller andra sätter på den, och mer av vilken politisk vilja det finns att faktiskt förbättra hälsovården. Är man ärlig lyckönskar man cubanerna till framstegen. Annars kan väl ungarna få dö medan liberalerna skålar för friheten!

Kriget mellan USA och Canada ...

... Nej, det blev inget med det. Men kolla in den här länken om du har tid. Om jag minns rätt pratade alla trottars urfader (Trotskij alltså) om ett krig mellan USA och det brittiska imperiet på 20-talet. Frisläppta dokument visar att det faktiskt fanns folk i USA och Canada som verkligen planerade för detta (hur allvarligt tänkt det nu var, giftgas fanns med i USA:s planer för angrepp mot Canada).

Det finns en canadensisk video med i inslaget - verkar som vissa canadensare tycker att folket söder om gränsen är okunniga töntar (och de personer som visas upp på videon kanske inte motsäger detta).

Cops - något för PR-konsulten att titta på?

I dessa dagar har som vanligt när 4:e juli drar förbi vår syn på USA diskuterats. Det brukar rubriceras som "anti-amerikanism", men eftersom Amerika innehåller så mycket mer än USA borde alla petiga personer klaga över att Canada, Mexico eller St. Kitts, Nevis & Anguilla dras in i sammanhanget. Har någon stött på en anti-canadensisk person? Jag tänker mig Canada som ett jättestort äventyrsland, ett kolossal-Sverige med större björnar och renar och älgar, och indianer och inuiter i stället för samer. Det är givetvis en något snäv bild som hänger kvar sedan jag läste äventyrshistorier från Canadas vildmarker i min barndom. King vid Gränspolisen jagade omkring i skogarna, inte i de moderna storstäderna i östra Canada.

Men USA-bilden då? Att folk därborta är rejält självcentrerade är bekant, men det leder till konstiga resultat när de inte begriper att den finns en omvärld som iakttar dem. Låt oss ta den svenska kvalitetskanalen TV6 (nä, jag skämtade bara). Den kör en serie fem timmar per vecka som heter "Cops" med filmade riktiga polisingripanden. Då handlar det inte om flashiga Hollywoodbrottslingar. I stället är det knarkare, småtjuvar, fnask, knäppgökar, parasiter som grips, i miljöer som ofta är slum, slummigare eller slummigast. Om USA hade en propagandaminister borde han/hon vara oroad över att sånt här sprids över världen. Ett land som verkar vara dominerat av horder av poliser som ligger i högar på nedkämpade luggslitna påtända småbrottslingar i slumdistrikt ... äh, skulle det vara frihetens hemvist på Jorden? Det krävs påhittiga PR-konsulter för att rädda situationen. Ibland dyker stråk av medmänsklighet fram i programmet men annars är det mesta ganska mörkt. Nä, jag skulle hellre paddla i en näverkanot längs Canadas Nelson River ner mot Hudson Bay (man får se upp för isbjörnarna nere vid bukten) än att sticka in näsan i USA om det ser ut så där!

PS. Minns en före detta kollega från 90-talet som åkte på semester till Florida - och som inte vågade gå ut för att det var så jäkla mycket kriminalitet där. DS