I dessa dagar har som vanligt när 4:e juli drar förbi vår syn på USA diskuterats. Det brukar rubriceras som "anti-amerikanism", men eftersom Amerika innehåller så mycket mer än USA borde alla petiga personer klaga över att Canada, Mexico eller St. Kitts, Nevis & Anguilla dras in i sammanhanget. Har någon stött på en anti-canadensisk person? Jag tänker mig Canada som ett jättestort äventyrsland, ett kolossal-Sverige med större björnar och renar och älgar, och indianer och inuiter i stället för samer. Det är givetvis en något snäv bild som hänger kvar sedan jag läste äventyrshistorier från Canadas vildmarker i min barndom. King vid Gränspolisen jagade omkring i skogarna, inte i de moderna storstäderna i östra Canada.
Men USA-bilden då? Att folk därborta är rejält självcentrerade är bekant, men det leder till konstiga resultat när de inte begriper att den finns en omvärld som iakttar dem. Låt oss ta den svenska kvalitetskanalen TV6 (nä, jag skämtade bara). Den kör en serie fem timmar per vecka som heter "Cops" med filmade riktiga polisingripanden. Då handlar det inte om flashiga Hollywoodbrottslingar. I stället är det knarkare, småtjuvar, fnask, knäppgökar, parasiter som grips, i miljöer som ofta är slum, slummigare eller slummigast. Om USA hade en propagandaminister borde han/hon vara oroad över att sånt här sprids över världen. Ett land som verkar vara dominerat av horder av poliser som ligger i högar på nedkämpade luggslitna påtända småbrottslingar i slumdistrikt ... äh, skulle det vara frihetens hemvist på Jorden? Det krävs påhittiga PR-konsulter för att rädda situationen. Ibland dyker stråk av medmänsklighet fram i programmet men annars är det mesta ganska mörkt. Nä, jag skulle hellre paddla i en näverkanot längs Canadas Nelson River ner mot Hudson Bay (man får se upp för isbjörnarna nere vid bukten) än att sticka in näsan i USA om det ser ut så där!
PS. Minns en före detta kollega från 90-talet som åkte på semester till Florida - och som inte vågade gå ut för att det var så jäkla mycket kriminalitet där. DS
En infödd Söderbo vid namn Björn sitter i sitt Stockholms-ide och brummar och tänker om politik och samhälle, konst och litteratur, vetenskap, natur och filosofi. Och lite annat också, när andan faller på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar