måndag 6 juli 2009

more militarismo, but with a smile ...?

"Mer militarism, men med ett leende", kommer det att bli Latinamerikas slutgiltiga dom över USA och Obama? För medan juntan i Honduras griper till extremt våld för att hindra president Zelaya att återvända ifrågasätts USA:s position mer och mer. Vad är USA ute efter egentligen? Är det så att den öppning som Obama verkade innebära i själva verket bara innebär en massa snack om "ändring" men en fortsättning av USA:s politik? Ju längre tiden går, desto mer får man intrycket av Obama som en USAmerikansk Tony Blair, en pajas som tror att han kan förändra världen genom att låta retoriken flöda över alla bräddar - medan världen går sin egen gång.

Nu har Honduras blivit en symbol för kampen för demokrati i Latinamerika. För att kunna hålla kvar sina förbindelser i landet har USA inte fördömt det skedda som en kupp. Hade man gjort det officiellt hade man blivit tvunga att klippa av alla förbindelser.

Kanske finns det en tanke att med tiden skall protesterna sina ut och en mer traditionell regim kan fortsätta regera i Honduras. En med de traditioner som flertalet latinamerikaner inte vill ha kvar längre. Genom att försöka dribbla med ord hit och handlingar dit som inte hänger ihop tror kanske Obama och Clinton och deras kompisar att de kan lura folk. Några kanske blir det också, men som Lincoln sa: Man kan inte lura hela folket hela tiden. Det bör finnas gott hopp om att Latinamerika i förbund med flertalet av folket i Honduras gör rent hus med kuppmakarna.

Om det här fortsätter med USA:s misstänkta dubbelspel finns det verkligen täckning för en del av de banderoller och plakat som jag fotograferade för några dagar sedan.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Världen kommer att förändras med eller utan Obama.
Det bästa vore väl om hondurianerna (heter det så?) reder ut situationen utan yttre inblandning.

H2

Björn Nilsson sa...

Jag tror det heter honduraner.

Och inblandningen finns ju redan där. Så i det här läget gäller det väl att få den honduranska militären att förstå att den starkaste inblandningen kommer från dem som stödjer den folkliga rörelsen, och att det därmed är klokast att sticka tillbaka till kasernerna snarast möjligt och låta kuppregimen falla. Det kan spara landet en hel del våld och lidande. Att latinamerikanerna i gemen inte skulle reagera på kuppspöken som borde tillhöra det förflutna tror jag är uteslutet.

Anonym sa...

Jag har väl missat vad den inblandningen består i, men jag har iofs bara följt med ytligt.
vi har otrevliga situationer i Kina, Iran och Honduras med media anser det vara viktigare att bevaka en död popikon.......

H2

Björn Nilsson sa...

Jag tror siffran för USA-soldater i Honduras är omkring 800. Sedan kan man undra hur många hemliga agenter som smyger omkring i buskarna. USA kan knappast ha varit oinformat om att det var en kupp på gång. Jag läste för övrigt en (latinamerikansk?) bloggare i Sverige som flera dagar före kuppen hävdade att det verkade vara ett kuppförsök på gång. USA:s ambassad i Tegucigalpa hade kunnat ringa upp Honduras ÖB och sagt åt honom att hålla sig kvar i kasernen om han ville vara kvar på listan över goda vänner. Det hade förvisso också varit en inblandning, men av det positiva slaget. Nu kallar USA inte officellt kuppen för "kupp" och kan därmed fortsätta med hjälp till regimen, vilka figurer den än består av.

Nu verkar det skumt och tveksamt med vad USA håller på med. Kontinenten söder om Rio Grande har förvisso inte förlorat sig i minnet efter Wacko Jacko och den håller koll på vad Obama och Clinton har för sig vad det gäller Honduras, det kan jag nästan lova!