Demonstration mot gruvpolitiken

Jag gick till Medborgarplatsen idag och tog några bilder vid protestdemonstrationen mot den vansinniga politiken vad det gäller exploatering av naturresurser som nu pågår i Sverige. Redan för ungefär trehundra år sedan skrev vårt riks-snille Christoffer Polhem om det olämpliga i att billigt skeppa råvaror ur landet och sedan köpa dem tillbaks dyrt i förädlat skick. Undrar om dagens härskare ens vet vem Polhem var? - Bossarna i exploatörsbranschen vet i alla fall att i Sverige står politikerna och glor som dumma fån och låter resurserna rinna ur landet.

PS. Svenskan har faktiskt ett litet reportage från mötet.

Så här såg det ut på avstånd - låt oss gå närmare!

Några samer var närvarande. Som så ofta är det samelandet som drabbas av exploatörernas giriga blickar.

Man kanske kan trösta sig med att det är värre på andra ställen, eller ...?

Mot kalkstensbrytningen på Gotland

Jag vet inte om den här fotografen tar en bild av Kasper eller av den samiska flaggan alldeles bredvid. (PS en dag senare: han plåtade båda, se resultatet här.) 

"Och vi ska profitera där" säger väl kapitalisterna.

"Vår profit" hojtar kapitalisterna, "glöm inte den!"

Det kanske går att anlita "din mamma" för att städa?

Det finns mycket att vara rädd för numera

Naturskyddsföreningens ungdomsförbund, bildades någon gång tidigt femtiotal tror jag.

FN:s miljökonferens i Stockholm 1972

Den stora miljökonferensen hölls i FN:s regi i Stockholm 1972. Det var i ett läge när det började komma onda aningar om vår framtid (frånsett det dåförtiden ständiga hotet om mänsklighetens utplånande genom kärnvapenkrig).

Under sextiotalet hade det, trots sedvanligt motstånd från de som aldrig tror att något farligt kan hända, trängt igenom larm om miljögifter, vattenproblem, hotande resursbrist, överbefolkning och liknande. Rachel Carson och Tyst vår var en stor väckarklocka, och här i Sverige fanns författare som Georg Borgström och Hans Palmstierna som skrev om miljö- och resursfrågor. Palmstierna var socialdemokrat och jag tror inte att de ökända betongsossarna gillade hans åsikter - de gillade betong och tyckte väl att miljö var något som man bokstavligen kunde skita på om det gynnade deras återval. Det var därför som valfläsk som vägen mellan Kiruna och Narvik byggdes, i stället för att fixa till malmbanan för att underlätta persontrafik. Samtidigt blev USA:s miljömord med giftbombning av skogarna i Vietnam kända. Sura US-diplomater hävdade att miljömord på grund av krig inte skulle behandlas på konferensen. Upplopp befarades vid konferensen, och jag har för mig att det upprättades ett läger för tillresta haschtomtar i Skarpnäck för att de skulle hålla sig lugna.

FN hade tält nere i Kungsträdgården, och där kunde man köpa frimärken bland annat. FN ger ju ut egna frimärken, och till konferensen såldes förstadagsbrev med några märken påsatta och stämplade, samt lite konstnärlig utsmyckning. Jag köpte ett par sådana. Det ena ser ut så här:

Bilden kan verka något förvirrande, men som tur var finns en beskrivning tryckt på baksidan av kuvertet:

The illustration on the first day cover of the Issue reproduces a poster which was designed by the famous Swiss painter HANS ERNI and on which the artist has the following to say:

"In today's society, a family lives in biologically polluted surroundings, which are symbolized by a skull. The heads of the man and the woman form the eye-sockets and their arms rocking the child form the jaws. Litter floats all around; one can see in one place a chemical formula showing two carbon cycles: in another place one can see chemical formulas of various products which were obtained by fractionized distillation of petroleum: butane, octane, dedecane, pentadecane and elcosane. In the bottom half of the picture a metal barrel lies in the mud.

Like a sign of fate, the picture is surrounded by a circle intersected by white lines. The vertical line joins mother and child; the horizontal line connects woman and man. The lines cross at the mouth of the woman who cries her distress when realizing the destruction of the human environment. The mouth is thus the center of a circle which binds the figures to their fate - ­the fate of Man, who is divided between his science and his conscience."

Då tar vi det igen, fast tittar lite närmre:

OK, det är väl inte världens roligaste motiv, men så här ser det ena frimärket ut i närbild

Det fanns naturligtvis en massa olika aspekter på det där med miljö. Jag vet inte hur exempelvis gamla ärevördiga Svenska Naturskyddsföreningen ställde sig till olika frågor på den tiden, men från vänsterradikalt håll ville man givetvis lägga klassaspekter på det här med miljöförstöring. Ur minnet plockar jag fram ett par rader från en av Fria Proteaterns låtar. Först pekar man på gifter och andra otrevligheter i arbetsmiljön, och sedan klämmer man till med "Men när röken från fabriken slår ner på direktörns hatt / då får vi en miljödebatt". Tanken därbakom var väl att borgerlig miljöpolitik var falsk och löjlig och inte tog hänsyn till de arbetande. Det kan stämma, men samtidigt har våra kunskaper om vad som står på spel utvecklats enormt på dessa snart fyrtio år sedan den stora konferensen.

Fabriksgifter - ja, jag har för mig att en del som jobbade på lackeringsverkstaden på mitt dåvarande jobb ansågs "lite konstiga". Det blir man nog om man får i sig för mycket ångor av lösningsmedel och färger. Jag vet inte hur en sådan verkstad ser ut idag, men använder man robotar för att göra jobbet behöver man inte riskera att de blir yra i skallen av gifter. Dessutom gör man väl färger idag som inte är giftiga - hoppas jag.

Stadsminister 1972 var den märklige Olof Palme. Jag kommer inte att skriva något om honom idag, det är så många andra som gör det.

Klimatdebatt med Stadshuspartierna den 29 april

Notera det dramatiska och kanske hotande ljuset över Stockholm på affischen!

Det är ännu så länge kalla vårdagar i Stockholm, men andra temperaturer kan infinna sig, och då är frågan hur partierna i Stockholms stadshus vill hantera frågan. Man kan få mer klarhet genom att gå till Tekniska nämndhusets hörsal på Fleminggatan 4, den 29 april klockan 19.00. Mötet är anordnat på initiativ av Klimatgruppen inom Naturskyddsföreningens Stockholmskrets.

Lokalen rymmer 90 personer, så det är bäst att vara där i god tid för att försäkra sig om plats! Politikerna skall inte bara prata inbördes, det är meningen att publiken skall få ställa frågor också. Har du frågor om klimatet och stockholmspolitiken som du vill ställa, gå dit!

Följande politiker är inbokade för debatt och att svara på frågor:

M: Ulla Hamilton
Fp: Karin Karlsbro
Kd: Anders Broberg
C: Per Ankersjö
S: Carin Jämtin
Mp: Åsa Romson
V: Ann-Margarethe Livh

Från konstiga träd & stenar till världens frågor

En gång i tiden var Svenska Naturskyddsföreningen en samling personer ur samhällets högre "bildade" kretsar. Man ville bevara naturen men såg inte sambandet mellan människor och natur särskilt klart. I början på 1900-talet kunde det fortfarande handla om att skydda enstaka märkliga träd eller stenar, eller miljöer i Sverige som man trodde var "ursprungliga".

Nu heter föreningen "bara" Naturskyddsföreningen, arbetar globalt och tvingas försöka täcka in allt större områden. Och det är ju logiskt: naturen/miljön är ju det vi lever i och lever av. Går det illa för biosfären går det illa för oss. Och för att hindra att det går illa för oss måste så många människor som möjligt vara med och kämpa för att biosfären inte förstörs. Då kommer man in på demokrati- och rättvisefrågor. Exempelvis blir det av intresse för oss i Sverige att skogsområden och våtmarker i Indonesien inte skövlas, att småbönder och ursprungsbefolkningar där inte jagas bort och berövas sitt levebröd, att inte bolag och korrupta politiker eller storgodsägare kan gå hand i hand och bedriva våldsamma skövlingar för att ta ut kortsiktiga vinster. För i skuggan av skogsskövlingar och torrläggningar av markerna ökar utsläppen av koldioxid. Lokalbefolkningen förlorar levebröd och inkomster, hela Jorden förlorar genom mer växthusgaser i atmosfären.

Detta att miljöorganisationerna mer och mer tvingas att handskas med frågor om rättvis handel, mänskliga rättigheter, demokrati och juridik och global politik är mycket intressant. Egentligen hänger allt samman i denna värld men tidigare var det ändå möjligt att hålla sakerna åtskilda. Naturälskaren kunde titta på blommer eller fjärilar och behövde inte bry sig så mycket om vad som hände på andra sidan jorden. Den lyckliga (eller naiva) tiden är över. Att inte bry sig blir nu att bli medskyldig. För vi kan faktiskt påverka vad som händer långt bort, och vi kan faktiskt bilda enhetsfronter över hela jorden för att skydda biosfären mot nedbrytande mänskliga krafter.

Jag funderade en del på detta medan jag var på ett möte med Naturskyddsföreningen i Stockholm och lyssnade på synpunkter om palmolja och etanol, två intressanta energikällor som levereras av länder i Tredje världen. Konsumenterna och miljöorganisationerna i den rika världen kan göra mycket för att på olika sätt stödja de småbönder och urbefolkningar som riskerar att krossas av hänsynslösa storbolag och regeringar i vissa länder. Bara det förhållandet att vakande ögon från utlandet kommer till områden där det råder konflikter om landrättigheter kan få de stora kapitalintressena att agerar försiktigare och lokala makthavare att inte våga slå ner protester. Med lämpligt stöd utifrån kan lokalsamhällena bygga upp en bra produktion baserad på de lokala resurserna och nå en balans i vad man själv förbrukar och vad som säljs till yttervärlden. Oljepalmen verkar vara en lämplig produkt för exempelvis mindre kooperativ med små resurser. Den växer fort - tre/fyra år efter att plantan är satt kan man börja skörda, och det fortsätter i ungefär femton år innan avkastningen börjar sjunka. Att pressa fram oljan verkar inte kräva så stora insatser heller.

Miljöorganisationerna kan faktiskt bidra till att bönder i Tredje världen får det bättre såväl vad det gäller ekonomin som inflytandet över sin egen situation.

Föreläsning om etanol och palmolja

Om du är intresserad av energifrågor och råkar vara i Stockholm i morgon kväll kanske det här är något för dig, en föreläsning hos Naturskyddsföreningen (man behöver inte var medlem, bara vara intresserad och kanske ha frågor i ämnet):


"Etanol och palmolja från Syd - en hållbar väg i klimatarbetet?" den 15 januari.

Föreläsningen börjar kl. 18.30 på rikskansliet på Åsögatan 115, 2 tr.
T-bana Medborgarplatsen. Fika bjuds som vanligt.

Göran Ek och Maria Rydlund, som jobbar med internationella frågor på Naturskyddsföreningens rikskansli, berättar om etanol- och palmoljeproduktionens miljö- och sociala effekter i Syd och vikten av att ställa krav på produktionsmodellen när vi går från ett bränsle till ett annat. Ämnet är högaktuellt genom debatten om vilka drivmedel som ska ersätta bensin och diesel. Göran och Maria har rest mycket i världen och träffat människor i bl.a. Brasilien och Sydostasien, och har stora kunskaper i ämnet.

Frihandelns pris - EU och Afrika, del II

Igår skrev jag om handelsavtalet mellan EU och Afrika som verkar vara en ledsam historia. Dagens Nyheter skriver om det idag igen, men artikeln hittar jag inte på nätet.

Jag var på ett möte arrangerat av Naturskyddsföreningen i förmiddags och lyssnade till en afrikansk forskare, Medicine Masilwa, som pratade om förhandlingarna mellan Afrika och EU. - Och kom ihåg: Sverige är med i EU, så om EU-kommissionen gör något fult kan Sverige inte bara smita undan och låtsas som det inte angår oss.

Att de frihandelsteorier som ofta åberopas i de här fallen bara är skräp skrev jag om igår - om frihandel skall leda till utveckling måste antingen alla inblandade vara någorlunda jämstarka, alternativt att svagare deltagare skyddas. Det förefaller som om inget av detta finns på EU:s dagordning. Och då luktar det inte bara översitteri och plundring, i förlängning är det nya mänskliga katastrofer i massomfattning som tvingas fram.

Visserligen ger EU stöd till Afrika, men dels används stödet som ett hot ("gör som vi vill, annars blir det inget") eller också är det så svårt att få ut att fonderna inte utnyttjas så mycket som var meningen. "Det är lättare att dra ut en lejontand än att få EU-stöd" som Masilwe sa.

Kärnan i EU består av gamla kolonialister, och man har framgångsrikt lyckats med den koloniala taktiken att splittra de afrikanska staterna, att dessutom hålla det civila samhället utanför och sedan fått smärre grupper av stater att skriva på interimsavtal. Då blir det svårare för de mer hårdnackade att stå emot. Enade skulle de kunna hålla emot rätt bra, men splittras de upp i mindre grupper blir de som flugviktare som skall försöka tampas med en tungviktsboxare. - Masilwe anklagade EU för att förhandla i ond tro.

EU har den ekonomiska och politiska makten, har den bästa informationen, och man tar till och med fram de underlag som förhandlingarna grundar sig på! Ett land som Malawi vet inte ens hur många jordbrukare man har. Dessutom har EU som nämnts u-hjälpen som en piska.

Vad EU vill tvinga igenom är helt enkelt att ha Afrika som en leverantör av råvaror, födoämnen och mineraler. Några länder är köttproducenter, som Namibia och Botswana: Masilwe undrade varför man inte kan vidareförädla köttet till korv exempelvis (eller kanske bygga en egen rymdindustri inom några årtionden).

Officiellt är naturligtvis afrikanerna inte förbjudna att konkurrera på alla områden, men även ganska ordinär nationalekonomisk teori borde visa att en ohämmad konkurrens från Europa kommer att hindra uppbygget av egna industrier. De kvävs redan i början, de hinner aldrig bygga upp en egen styrka innan de är utslagna. På 1800-talet visste man det här i Tyskland och USA och såg till att hålla tullarna uppe för att skydda sig mot den äldre och mäktigare engelska industrin - infant industry talade man om. Men afrikanerna skall inte tillåtas upprepa detta!

Sverige var faktiskt i en liknande situation i början av 1700-talet, vilket gjorde vårt gamle geni Christoffer Polhem rasande. Han påpekade att Sverige utplundrades genom att vi sålde våra råvaror (som koppar) billigt till holländarna som gjorde en vidareförädling (kanske till kopparkastruller) som de sedan sålde dyrt tillbaka. Sverige kunde slingra sig ur den där låsningen efter mitten av 1800-talet, men då fanns det inte något EU som kunde slå ner oss, som det sker med Afrika idag.

Förutom EU ligger Världsbanken och liknande organisationer efter de afrikanska staterna, vilket har lett till nedskärningar i den offentliga servicen. När nu offentligt finansierade skolor skärs ned, samtidigt som folket själv riskerar att inte kunna bidra med finansieringen (som jag skrev om igår), hur skall man då kunna säkra en utveckling? Kunskaper behövs för utveckling men i förlängningen av dessa handelsavtal kan man se hur i stället miljoner småbönder ruineras och går mot storstäderna som ekonomiska flyktingar. Och hur går det med skolväsendet där? En del försöker väl ta sig till Europa också och bidrar till den permanenta flyktingkatastrofen vid Medelhavet. De flesta blir kvar i en världsslum som snart omfattar över en miljard människor.

I de gamla industriländerna kunde landsbygdens överskottsbefolkning sugas upp av fabriker och andra näringar, men idag blir det mycket svårare att upprepa den bravaden. Det behövs en del folk för råvaruframställning, transporter och liknande, alltså tjänster som är knutna till exporten. Man får anta att detta blir som små öar av relativt välstånd i ett hav av fattigdom. Även de fattiga måste dock leva, och det är inte säkert att alla håller sig borta från brottslighet, knarkhandel och liknande. Eller om det övergår till en långvarig urban krigföring. Det finns ju folk som tror det, vilket jag skrivit om tidigare. Naturligtvis kommer EU att hålla sig med ett antal mutbara lokala politiker och militärer som skall vaka över säkerheten för Europas handel och investeringar.

Med andra ord: för en anständigare värld bör man hålla noggrann koll på vad EU har för sig. Att Naturskyddsföreningen höll i det här arrangemanget visar att naturskyddet idag är globalt och kommer in i nästan vilka frågor som helst. Ett välmående lokalt afrikanskt jordbruk som kan producera uthålligt och klimatvänligt är en förutsättning också för vår framtid

Brommastaden - en bra idé. Rensning i Husby?

Den här arkitektbilden plockade jag upp från Naturskyddsföreningens hemsida, där man också kan läsa mer om förslaget att göra något vettigt av Bromma flygfält. Tanken är att bygga en miljövänligt stadsdel för 50.000 personer på det gamla flygplatsområdet. Det skulle motsvara några års inflyttning till Stockholm. Läs själv, det är ett projekt där man försöker och kanske lyckas att slå flera flugor i en smäll - och detta utan superförtätning och hus som når upp till molnen.

I Aftonbladet skriver Helle Klein om Husby där Svenska Bostäder och kommunen beskylls för att vilja rensa bort lågavlönad lokalbefolkning som hyr till förmån för högavlönade från Kista som köper bostadsrätter. Metoden tycks vara att gå in och renovera husen och se till att det blir så dyrt att många måste flytta. Vart? kan man undra. Det är bra att att områden av den här typen inte blir reservat för lågavlönade och invandrare, men metoderna ser inte snygga ut. Kunde man inte försöka få över en del låg- och medelinkomsttagare till Kista i stället?

Om man vill få en anständig balans i Stockholms bostadsförsörjning måste inriktningen på bostadsrätter minska, mer hyresrätter och mer bostäder över huvud taget måste produceras. Det innebär förvisso ett slag mot de hysteriskt höga bostadsrättspriser som har förekommit de senaste åren, men varför skall exempelvis Stockholms stad föra en politik som innebär att man gynnar spekulanter och mäklare, gör att många skuldsätter sig olämpligt mycket, och trycker tillbaka folk som inte har så mycket pengar? - Bostadspolitiken borde vara ett förstarangsfråga vid nästa val!