Vad är det med Uppsala?

För ett par dagar sedan tittade jag på norska maoistiska hemsidan Tjen Folket ("tjänare, folket" som jag brukar skämta). Där fanns en rubrik som hänvisade till Uppsala - svenska Uppsala alltså. Kommunistiska Partiets ungdomsförbund RKU hade en grupp i Uppsala som dock nu blivit arg på partiet och brutit med/kastats ut därifrån. Och då har RKU-arna i Uppsala skrivit ett långt dokument om varför det blev så här.

Man kan ju lägga in frågan: "Vad är det med Uppsala?" till att börja med. 2013-2014 skrev jag några inlägg här på bloggen (som blev bland de mest lästa faktiskt) om en tidigare utbrytning ur KP. Den förvandlades till Oktoberrörelsen som hade en rätt stark inledning som maoistisk rörelse i Sverige, men sedan utan några vidare förklaringar upplöstes. I alla fall vet jag inte om något avvecklingsdokument eller slutvärdering publicerats. Oktoberrörelsen fanns i alla fall i Uppsala och några andra orter, och uppsalagruppen lär sedan märkligt nog ha anslutit sig till SKP som vad jag vet inte har några maoistiska böjelser.

Och nu är det alltså Uppsala igen. Är det något med luften omkring Fyrisåns vilda forsar som påverkar det revolutionära tänkandet? Jag skummade igenom brytningsdokumentet och det var inte så upplyftande. Gnäll hit och dit, polisen är dum, KP är dumt och rasistiskt, stackars flyktingar är arbetare allihop, citat från klassikerna som skall bevisa det ena eller andra ... Hur den här före detta RKU-gruppen ställer sig till övriga maoister i Sverige framgår inte. De kanske kan gå med i Kommunistiska föreningen? Eller som tidigare utbrytningar dunsta bort.

Rörelsen är ute och cyklar

PS: Ett citat från Facebook:  

Som Malcom Kyeyune sa, ”man bygger inga revolitionära rörelser i Uppsala”.
Identitetspolitisk dynghög är vad Uppsala är.
DS

Konst(iga) intryck från Uppsala igen

För ett tag sedan publicerade jag ovanstående bild av en täckt skulptur utanför den då ännu inte färdiga järnvägsstationen i Uppsala. Jag undrade (med tanke på den näsformade saken som stack ut åt höger) om det möjligen var en staty föreställande ett mumintroll.



Men igår såg det ut så här. Inget mumintroll. Överhuvud taget inget som man varken kan känna sig arg eller uppmuntrad av, utan mest en grej "som står där". Hade man behållit täckelsen över konstverket skulle det ha kunnat föreställa "mumintroll klädd som beduin".




Vad det gäller själva järnvägsstationen så har jag egentligen inte så mycket synpunkter. Det gamla huset var inte så snyggt tycker jag, och nybyggnaden ser åtminstone inte sämre ut. (Klicka upp bilderna för större format!)



Fast takhöjden i den här väntsalen ger ett något "tomt" intryck. En massa luft bara. Man skulle faktiskt ha kunnat klämma in ett loft med något kul där. Mönstret på glaset får mig att tänka på den yttre väggtäckningen på konserthuset i Uppsala. Är det en tillfällighet, eller har någon tänkt till?



Det var de här väggarna jag tänkte på alltså. Konserthuset. För övrigt kunde jag inte avhålla mig från att smita in där i går kväll och ta några bilder, bland annat den här:



För att avsluta där vi började - med skulpturkonsten. Följande kanske inte helt lättolkade företeelse låg i passagen under järnvägsspåren ...




... men sett från den här vinkeln tycker jag mig åtminstone urskilja en skosula!

Exploderat?

Vet inte om det är snyggt att publicera det här, men när jag var ute och gick i Uppsala i går eftermiddag och passerade den här skylten och dess bakgrund ... har någon bokstavligen exploderat och gått igenom taket därborta? (Syns bättre om man klickar på bilden.)

Dagstur till Uppsala

... och den börjar med att man står och tittar ut i diset vid Stockholms central och undrar om det skall komma något tåg. Jodå, det kom, och togs ur trafik. Så avresan blev en timma senare än tänkt. Men vad är väl en timma i tidens hav?

Exempel på inomhusarkitektur i ett lärdomens hus i Uppsala.

Samt väggklotter från densamma stad.

Och slutligen ett konstverk skapat av Naturen själv i Fyrisåns livliga böljor. Jag tycker det ser ut som en jätte-sköldpadda.

Hinc robur et securitas

Häri styrka och säkerhet tror jag rubriken skall uttydas. Det är latin det, och latin kan jag bara några få ord och fraser av. Detta var i alla fall en fras som stod på svenska sedlar när de hade högre värde än idag.

Tänker man på latin kan man också tänka på lärdomsstaden Uppsala. Men, men ... via ett par klassikerbloggar har jag uppmärksammats på att det inte längre skall förekomma latinundervisning på gymnasienivå i Uppsala. Här är artikeln de hänvisade till. Då får man väl anta att klassisk grekiska är rökt också.

Sicken lärdomsstad - sic transit gloria mundi, exit lingua latina! Sålunda förgås världens prakt, ut med det latinska språket! (Eventuellt latinkunniga läsare får gärna hör av sig med rättelser!)

Gör det något? Författaren till denna blogg gick i handelsgymnasium, en institution som snarare utbildar räknenissar än klassiker. Då kan man ju ställa en motfråga: är det räknenissar eller klassiker som orsakat de kriser som härjar stora delar av världen idag?


Just nu läser jag då och då några sidor av Thoreaus klassiska Skogsliv vid Walden. Man skulle kunna tänka sig att denne man som predikade det enkla livet skulle vända ryggen åt klassikerna. Tvärtom. Man kan se det i kapitlet som heter "Läsning".

Mr. Thoreau himself, 1854

Denne gamle skogsmulle från Massachusets (i själva verket en karl som var både lärd och händig i ett flertal yrken) skriver:

Det är mödan värt att offra ungdomsår och dyrbara timmar på att lära om så också endast några ord av ett gammalt språk - ord som är upphöjda över gatans billigheter och om förbli ständiga eggelser och anledningar till fördjupad eftertanke. Det är inte för intet som den enkle mannen bevarar och upprepar de få ord latin han hört. [Jo, det märkte ni väl nyss i min enkla betraktelse!] Somliga människor tala som om de trodde, att studiet av klassikerna så småningom skulle upphöra till förmån för mera moderna och praktiska studier; men den företagsamme sökaren kommer alltid att studera klassikerna, på vilket tungomål de än skrivit och hur åldriga de än må vara. Ty vad äro klassikerna om inte mänsklighetens ädlaste bevarade tankar? ... Vi kunde lika så väl sluta med att studera naturen, under förevändning att den är gammal.

Det här påminner om synpunkter som Ola Wikander ger i sin bok om de döda språken. Här är för övrigt länken till hans blogg där det står om den där uppsalahistorien. Här är ett annat ställe som heter Latinbloggen. Ancient and Old är namnet till trots en svensk blogg och lägger ut en massa fina bilder av grekisk, helllenistisk och romersk konst.

När jag ändå pekar på intressanta länkar så gör jag lite självreklam också: Björnholm är min stockholmscentrerade blogg, med blandat bilder och korta texter och ditt och datt. Uppdateras lite glesare än Björnbrum (det är den du läser nu, dummer). Vill du titta på en riktigt exklusiv nätsajt så ta en titt på Björnpoesi - det är inte så många andra som gör det nämligen. Men där finns det fina dikter för finsmakare. Till sist finns den glest uppdaterade Björnrecension.

Ni kan ju sysselsätta er med att kolla in angivna länkar ovan så sänker jag utgivningstakten på den här bloggen ett tag framåt.

Vale!

Om Uppsalakravallerna 1943 och annat intressant

Hört talas om Uppsalakravallerna 1943? - Det hade inte jag tills för någon dag sedan, men så läste jag den här artikeln i Magnus Alkarps blogg. Den är så fin att den snarare bör benämnas webbtidning tycker jag. Och jag hade inte uppmärksammat den om det inte varit för ett omnämnande i ArchAsas (arkeologi-Åsa) blogg Ting och tankar (som också är läsvärd).

Nåväl, artikeln om hemmanassarnas demonstration vid Uppsala högar och uppträdandet hos vissa poliser var intressant. Kanske har den även intresse för dagens antifascister i samband med upptågen i Salem och liknande tillställningar. I alla fall rubbas bilden av Uppsala som ett pålitligt nazifierad stad under Andra världskriget. Det var den inte. Kan det bero av att Uppsala på den tiden inte bara var ett skolcentrum utan också en industristad?

Bland andra artiklar på Magnus A:s sida skulle jag vilja rekommendera den om biskop Ussher som år 1650 hade räknat ut att Jorden skapades söndagen den 23 september år 4004 f. Kr. Det där brukar betraktas som en tokig krumelur, men här behandlas Usshers insatser med respekt. Det tycker jag låter rimligt. Uppenbarligen var biskopen skärpt, kunnig och källkritisk. - Och det finns många fler läsgodbitar hos Magnus A, titta efter bara!

Om jag skulle nämna ett mindre lyckat inlägg i bloggosfären är det någon "kamrat" på Konfliktportalen som hoppar på Jinge. Det är klart att Jinge kan kritiseras som alla andra, men tonfallet i kritiken är ju av intresse också. "Den som behandlar en kamrat som fiende har ställt sig på fiendens ståndpunkt" har jag för mig att gamle ordföranden Mao sade i samband med otrevliga uppgörelser inom det kinesiska kommunistpartiet på 1930-talet.

På tal om Konfliktportalen så har man nu fått fart på statistikfunktionen (bra jobbat grabbar!) och där noterar jag till min förvåning att jag ligger fyra efter de stora kanonerna Jinge, Svensson och Dagens Konflikt. Det finns tydligen några som uppskattar vad jag skriver trots att jag sällan utbrister i skällsord och vildsinta anklagelser.

Veckans mest lästa bloggar

Blogg	Antal läsare
Jinges Web och Fotoblogg	13660 st
Svenssonportalen: Links / category / Svensson	12652 st
Dagens Konflikt	2492 st
Björnbrum	1552 st
anarkisterna.com	1204 st

Från Konfliktportalen.se: Haninge skriver Nu ska alla få osäkra anställningar, Anders_S skriver ArbetarInitiativet – göteborgskandidater, acidtrunk skriver Jinge visar rövhålet, Jinge skriver Kvinnomordet i Linköping har paralleller till dubbelmord?, Baskien Information skriver ETA uttalar sig i Gara och nyheter, admin skriver Stäng ner Stockholmsprogrammet

Uppsala - nu blommar det

Jag var i Uppsala en god del av denna lördag. När man ser bilder som ovan är det väl lätt att tänka sig en småstadsidyll från gamla tider. (Man får då tänka bort smuts, fattigdom, vägglöss och annat elände naturligtvis.) Nu blommar det, och eftersom Botaniska trädgården var öppen ägnade jag den en god stund av dagens fria tid.

Vad är detta? Ser ut som äppelblom.

Det finns sådana här spännande små hörn i Botaniska trädgården också

På bilderna ovan och nedan: olika sorters blommande magnolia. Vackert!

Från Konfliktportalen.se: admin skriver möte utanför polishuset., Anders_S skriver Eliasson - bröder i kapitalisternas och statens tjänst, slutstadium skriver Varför arresterar den ryska polisen hbt-personer?, Kristoffer Ejnermark skriver Kapitalismen undergräver den politiska demokratin

Några konstiga bilder

En trevlig egenskap med kameran är att man kan ta bilder av verkligheten som ser ut som abstrakta konstnärspåhitt trots att det bara är verkligheten, verkligheten och inget annat än verkligheten som avbildas-

En bild från Uppsala, lördag morgon. Ser ut som en bergskedja med snöiga glaciärer fotograferad från hög höjd. I själva verket är det skum i den vårflodsivriga Fyrisån.

Det här kan ses som ett abstrakt motiv med lugna pastellfärger om man nu inte vill se det som dörrar till klädskåp i Uppsala konserthus.

Närbild på den pralinläckra rulltrappan med färg som krapplack (vinrött för att uttrycka det annorlunda).Utan rulltrapporna skulle nog inte det höga konserthuset fungera något vidare.

Från Konfliktportalen.se: totalavloning skriver Total Avlöning 19/4/09 Doktor Svartfot, kimmuller skriver Så ödmjukt jag kan, Björn Nilsson skriver En pinsam påminnelse…, Kristoffer Ejnermark skriver Socialistisk folkbildning - eskapist eller aktivist?, planekonomen skriver Handlingens propaganda och pedagogik, slutstadium skriver Reinfeldt ljuger

Ny lördag i Uppsala - del 3 - diverse

När jag kom till Uppsala igår morse: snö, tomma cykelställ i långa rader.

Varje gång jag är i Uppsala skall jag till samma ställe, men jag går lite olika vägar för att titta på stan ur olika vinklar. I går passerades den här porten. Enligt en skylt var det "Vershuset" där man höll litterära salonger på 1800-talet. ("Vershus" - är det en ordlek som skall påminna om "värdshus" månne?) Bilden är tagen inifrån gården ut mot gatan, jag tyckte att den där halva överdelen till porten hade ett fint mönster.

Fullspikad anslagstavla.

"Klassisk fornkunskap" - det låter imponerande det!

I ett hörn hos uppsalaarkeologerna står denna lilla förtjusande grekinna (?) och skådar ut över korridoren.

Nu blir det inga mer uppsalabilder (förrän om en månad igen, antar jag)!

Ny lördag i Uppsala - del 2 - ljus i natten

Fler bilder från lördagen i Uppsala. Natten och dimman sänkte sig över lärdomsstaden, skuggorna tätnade över kyrkogården invid föreläsningssalarna ...

I vinternattens blåaktiga dunkel, två små ljus på en grav till vänster. Månne en frusen gast kan värma fingrarna över lågorna en stund? Många professorer och annat bildat folk är begravda här, liksom Dag Hammarskjöld.

Bakom gravarna syns ljussken. Vad detta? Inget annat än en byggnad som tillhör universitetet, men likväl får man ett lätt spöklikt intryck.

Nere i staden vid Fyrisån: ännu ljus i natten, men nu av festligare natur. Träden vid ån är behängda av "ljuslianer" som livar upp i det annars dystra vädret.

Ny lördag i Uppsala

Jag var i Uppsala igår och lyssnade på intressanta föredrag i stort sett hela dagen. Men jag hann också kila ut ett varv på stan innan tåget gick hemåt igen, och det blev en del bilder. Och - som vanligt - tittade jag in på Konserthuset. Trodde jag var färdig med fotandet där, men det dyker upp nya vinklar som gör sig på bild!

Det där hålet bredvid och över rulltrappan ger mig svindel! Människorna på väg ner såg ut som ett arabiskt (?) bröllopsfölje. Kanske hade de varit högst upp i huset för att fotografera varandra med Uppsalas stadsprofil i bakgrunden - det går bra med de stora fönstren däruppe.

Detta blir som en kubistisk målning.

Ensam väntar kaffemaskinen på gästerna.

Här glider färger och former ihop till nästan kaos!

Fler bilder kommer under dagen.

Stämningsbild

Är det inte en särskilt stämning på järnvägsstationer? (Svar: ja!) Spännande ankomster och avresor, påbörjande av något nytt, avslutande av något gammalt. Och blir inte spänningsskruven åtdragen ytterligare något varv när det är natt, halvdunkel här och skarpa lyktor där, resenärer som rör sig på plattformen ... som i kväll i Uppsala där den här bilden togs. Det var ganska dimmigt i kväll i Uppsala vilket höjde mystikfaktorn ytterligare något.

Nominerat hus i Uppsala

Inte så kul - tycker jag i alla fall

Till och från har jag skrivit om Uppsalas konserthus och levererat diverse bilder. Dessa inlägg (som även innehåller andra uppsalamiljöer) finns här, här, här, här och här.

Mest är det interiörer som avbildats. Jag tycker de är mer spännande än den där fasaden med sina virriga plåtbitar åt olika håll. Nu ser jag att denna märkliga byggnad, vars inre jag kom att gilla mer och mer, har nominerats till Europeiska Kommissionens pris (tillsammans med 340 andra) som är uppkallat efter en arkitekt vid namn Mies van der Rohe.

Henning Larsen heter arkitektfirman i Danmark som står för huset, och dem hittar man här. Där finns även någon bild från salongerna, och så långt in var jag aldrig någon gång. Senaste gången jag var där var det några hårdrockare som skulle ha konsert, men jag tror nog jag föredrar lite mildare tongångar.

Kul - tycker jag

En dag i Uppsala

Idag var jag i Uppsala igen. Att staden ligger på den leriga Uppsalaslätten torde framgå av utseendet på forsarna i Fyrisån: det vita skummet var brunaktigt. Tror inte jag skulle vilja bada här även om skiten i vattnet så att säga är ren skit. För övrigt torde temperaturen i vattnet inte motsvara den badkarstemperatur som jag föredrar. Klicka på bilderna så blir de lite större!

När lervattnet har åkt utför ån ner till Mälaren kanske en del hamnar i den mälarvik som heter Gorran. Detta märkliga namn lär komma av ett gammalt ord som betyder gyttja eller dy, så det kan väl passa bra.

Speglingen av domkyrkans torn i ån blir faktiskt brunfärgad!

När solen gått ned blev det vackrare vid ån - en mängd små lampor prydde träden vid vattnet.

Och så kunde jag inte avstå från att kila ner till konserthuset och ta ytterligare några förvirrande fotografier, att lägga till dem som tidigare publicerats här på bloggen. (Tryck på taggen Uppsala under det här inlägget så hittar du de andra inläggen.) Här kan man hitta bildvinklar som gör att betraktaren får svårt att hitta orienteringspunkterna i tillvaron, och jag gillar det faktiskt.

Det var någon idag som sade att akustiken inte var så bra i konserthuset. Men man kan ju inte få allt här i världen. Jag hörde att något heavy metal-band var på gång att dra igång i någon sal, och de har nog inget problem att göra sig hörda!

Bland annat är det kombinationen av svart och vinrött som tilltalar mig.

Utsikt över Uppsala by night. Notera det diskreta spöklika ansiktet som svävar i bildens mitt.

Svanslös övergång och annat i Uppsala

Åter har jag tillbringat en trivsam lördag i Uppsala - det är alltid trivsamt att uppsnappa ny lärdom! Det var lite dimmigt och kanske också något regn, men blötan pågick bara när jag var inomhus och orsakade således inga problem. Några spridda foto-observationer från dagens äventyr (klicka på dem för större format):

Inte många löv mäktar att hänga kvar, men några gör det ändå envetet nedanför slottet.

... och tydligen måste Pelle Svanslös hålla till i de här trakterna om man skall döma av skylten. Två kattungar är han ute och går med, men var håller Maja Gräddnos hus? Att Måns och Bill & Bull håller sig borta skall man väl bara vara glad för.

Att gå förbi ett bibliotek med välfyllda hyllor orsakar nästan nervösa reaktioner hos den inbitne läsaren.

Vad är det som står i det där fönstret? En enhörning?

I en park hördes konstiga ljud ur mörkret, det lät som lejon och djungelfåglar och apor som väsnades. Inte nog med det - egendomliga ljusfenomen uppträdde bland träden. Svårt att fotografera men tydligen skojigt för alla barn som kunde trycka på knappar och få igång ljud- och ljusshowen. Inte bara för barn - jag smög fram och tryckte själv.

Det var länge sedan jag var inne och tittade i Uppsaladomen, men nu tog jag chansen. Där låg bland annat Johan III och vilade sig. En ganska otrevlig typ som mördade sin bror och bidrog till en kraftig inflation i Sverige. Han körde med furstarnas vanliga knep: myntförsämring för att betala sina dåliga affärer. Det innebär ungefär att man låter göra pengar som antas att ha ett visst värde men som i verkligheten innehåller mindre än utlovat. Kanske svårt att förklara numera när vi inte har guld- eller silvermyntfot i Sverige, men en levande realitet på Johan III:s tid. När folk upptäckte att pengarna innehöll mindre ädelmetall än vad deras valör skulle motsvara ville man naturligtvis ha mer mynt (om man alls ville ha dem) och därmed rasade penningvärdet och priser rakade i höjden. Det står en del om detta i Stockholms stads tänkeböcker från 1590-talet.

Och så kunde jag inte avhålla mig från att titta in på konserthuset innan det var dags att traska ned mot stationen för att ta tåget hem till Stockholm. Jag börjar uppskatta den där märkliga byggnaden mer och mer måste jag erkänna. Det är glansigt och metalliskt och dunkelt och det ena med det andra, och jag tycker inte det är så tokigt.