När kommer den förste paraguayanen i rymden?

När kommer den första paraguayanen i rymden? Det kanske inte sker i brådrasket, men om han eller hon vill ta sig utanför sitt land utan att sätta foten i någon av grannländerna (Brasilien, Bolivia eller Argentina) kommer det att krävas en rymdraket eftersom Paraguay ligger inneslutet i Sydamerikas inland utan någon kust. Men i väntan på det stora språnget kan man ge ut frimärken med rymdmotiv (och kanske pungslå några frimärkssamlare på en slant).

Här är några frimärken ur en serie från för länge sedan när en US-astronaut som hette Cooper (inget namn jag minns) åkte 22 varv runt Jorden i manicker som såg ut som på översta frimärket.

Mellanmärket ser ut att visa dockning mellan två farkoster, alternativt att farkosten kopplar sig loss från ett raketsteg - det är teknikaliteter jag inte förstår.

Nederst är man redan på Månen, med sonder och månlandare av olika sorter.

Paraguay tillhörde på den tiden, som gammal pålitlig militärdikatur, (diktatorn själv hade tysk härkomst och hette Alfredo Stroessner) USA:s lag i världspolitiken.

***

Nedan är det hyllning från det andra laget i världspolitiken under det kalla kriget. Tjeckoslovakiskt frimärke med den förste mannen i rymden, den sovjetiske hjälten major Gagarin.

Till samma östliga läger, men inte lika underdånigt, räknades Demokratiska Folkrepubliken Korea (Nordkorea). Det här frimärket är av billigare kvalitet än de föregående. En raket från Sovjet (CCCP) rysar fram genom rymden, mot Månen ser det ut som.

(Det här är ett blogginlägg som publicerades redan 25 oktober 2007, men sedan gjorde jag något tokigt så att det avpublicerades och åkte in i 'utkast'-mappen i stället. Men jag tycker det är synd att de här fina märkena skall ligga gömda, så ut med dem igen!)

Inte koreansk, men i rymden i alla fall

Här är ett gammalt frimärke från min gamla samling, från norra Korea och tryckt på ganska dåligt papper om jag minns rätt. Vet inte när det gavs ut, men man kan ju gissa på 1960-talet när det var Sovjet som gällde som framstående rymdnation.

Nu har frimärksutgivaren, Demokratiska Folkrepubliken Korea, visat sin egen tekniska förmåga genom att kliva in i rymdklubben med en egen satellit (de kommer nog att hylla detta med ett frimärke också!). Det är bara att gratulera, och att räcka lång näsa åt gnällmånsarna i "världsopinionen" som påstår sig ana onda avsikter.  Deras klagomål kan ju vara grundade i principen att "genom sig själv känner man andra". Och sydkoreanerna, som också har rymdplaner, är väl sura eftersom de kommit på efterkälken.



Rent generellt kan man tala om ett tekniskt gap som nu ganska snabbt verkar fyllas igen, åtminstone fläckvis. Det nästan fullständiga tekniska övertag som den industrialiserade västvärlden hade för inte så länge sedan vittrar sönder. Och det innebär såväl civila som militära tillämpningar. Tänker de gamla makterna använda långdistansraketer, drönare, datavirus och annan smörja så skall de inte vara för säkra på att inte få betala för det - med ränta. Det är en orolig och otäck värld som ligger framför oss, och till stora delar är det gnällmånsarnas fel. Det är bra att vara smart, men det är inte för bra att vara för smart och bli högmodig på kuppen!

Fem flugor i en smäll

Så här långt har de indiska rymdraketerna inte kommit (ännu, i alla fall): det är stjärnhopen NGC 3603 på 20 000 ljusårs avstånd från oss.

I Times of India idag kan man läsa om att Indien så att säga slagit fem flugor i en smäll. Man har skickat upp en bärraket från en avskjutningsplats på östkusten tio mil om Nennai (staden som förr hette Madras). Det gick bra. Ibland har raketer ramlat ner nästan direkt efter avskjutningen, men nu lyfte man upp inte mindre än fem satelliter i omloppsbana med detta enda raketskott.

Bland intressanta detaljer är att en av satelliterna tillhör Algeriet, och att en annan byggts av elever från tekniska högskolor i södra Indien. Mellan 1994 och 2009 har indierna skjutit upp 17 egna och 22 icke-indiska satelliter, så landet får sägas vara etablerat inom branschen.

Varför peka på just det indiska rymdprogrammet? - Kanske för att peka på hur motsägelsefullt det är med spetsteknologi och armod sida vid sida. Enligt en annan artikel i ToI har åtta indiska delstater med 421 miljoner invånare (det gäller Bihar, Chhattisgarh, Jharkhand, Madhya Pradesh, Orissa, Rajasthan, Uttar Pradesh och Västbengalen) fler fattiga än i de 26 fattigaste afrikanska staterna tillsammans (410 millioner). En del hänger väl helt enkelt på hur man räknar, vilka mått som använts, men siffrorna är nog förskräckande höga hur man än lägger upp statistiken.

Ytterligare en annan artikel hävdar att 120 000 personer (0,001 procent av befolkningen) kontrollerar ungefär en tredjedel av Indiens bruttonationalinkomst. Jag kan bara gissa, men skulle man göra rejäla omfördelningar skulle nog Indien kunna lyfta den fattiga majoriteten och fortsätta med sitt rymdprogram utan att det skulle vara några större problem med det. Kanske det sitter några maoister i de befriade områdena i Dandarakanya och funderar över hur detta skall lösas (och om satelliternas kameror är något hot mot dem själva)?

Nya tag i rymdkapplöpningen - Chang'e åker till månen

Jag ser i al-Jazeera att Kina skjutit upp en rymdfarkost med destination Månen. I november förväntas den vara där och ta bilder och förbereda för en bemannad kinesisk expedition omkring 2020. Asien siktar in sig på vår gamle måne: Japan sköt upp en liknande sond i september och Indien tänker sig en uppskjutning nästa år. Det blir fullt däruppe om det här fortsätter. Fast jag undrar om det kommer att göra det ... problemen på Jorden kan bli för svåra för att medge prestigeprojekt bortom atmosfären.

Månfarkosten gick upp från Sichuanprovinsen i sydvästra Kina i morse. Den kallas Chang'e 1 vilket låter som äkta kinesisk romantik: Chang'e är mångudinnan. Mao nämnde henne i en dikt:

Månens ensamma gudinna bredde ut sina vida ärmar ...

I den svenska översättningen finns inte namnet med, men broschyren jag citerar ifrån har kinesisk parallelltext transkriberad till latinska bokstäver... och där ser man att det gäller Chang'e och ingen annan.

Bilderna här har jag knyckt från Folkets Dagblads, Beijing, hemsida. Det har de nog inget emot. Det här måste vara en stolt stund, fast kanske inte lika stolt som när Kina sände upp sin första satellit under Kulturrevolutionen. De har skickat upp en man i rymden, de har skjutit ner en satellit, de är med i loppet och tänker sig nog att på sikt utmanövrera långnäsorna i Washington och annorstädes.

***

Så här låter hela dikten, dess titel är Svar till Li Shu-yi (De odödliga). Den handlar om att Mao sörjer sin hustru Yang och maken till Li, båda dödades under striderna på 1930-talet. Wu Kang var en sorts kinesisk Sisyfos som får utföra evighetsarbete för att ha gjort något sattyg, och Tigern är Chang Kai-shek

Jag förlorade min stolta poppel, du ditt pilträd -
Liu och Yang har svävat till himlarnas himmel

När de frågar Wu Kang vad han hade
bjöd han dem på kanelblommevin

Månens ensamma gudinna bredde ut sina vida ärmar
och dansade i ändlös rymd för dessa trogna själar

Plötsligt - från människornas värld - kom budet att Tigern var besegrad
och deras tårar föll som störtregn

Kan vi tänka oss någon samtida svensk partiledare eller regeringsledamot som är kapabel att skriva poesi i denna klass? - Fan tro't.

Sputnikjubileum

Det drar ihop sig till jubileum. 1957, för femtio år sedan, skickades den första satelliten upp i bana runt Jorden. Jorden trädde in i rymdåldern, och det var Sovjetunionen som stod för detta stordåd. Jag har inget minne av detta, var inte mer än sju år gammal, men jag minns att det var på gården till Högalidsskolan 1961 som jag fick höra om den första människan i rymden, major Gagarin.

Sovjet var alltså först, och kom sedan att vara först med allting i rymden utom att placera människor på Månen. Första levande varelserna i rymden (de stackars hundarna, en hette Laika), första människan i rymden, första rymdpromenaden, första kvinnliga rymdfararen, första fasta rymdstationen ... . Att utropa USA till "segrare i rymdkapplöpningen" för att man kom först en gång men sist alla andra verkar ganska skumt. Särskilt som expeditionen till Månen inte gav upphov till någon permanent närvaro där.

När Kina skickade upp sin första satellit, det var mitt under Kulturrevolutionen 1971, råkade jag av en slum ratta in Radio Peking och fick höra hur den lilla metallkulan däruppe åkte varv på varv runt Jorden och spelade "Östern är röd". Nu är kineserna ännu längre fram vad det gäller rymdindustri och andra länder vill snart vara med - Indien exempelvis.

Samtidigt är jag tveksam till om just rymdfärder är det bästa sättet att lösa världens problem. Man får göra skillnad mellan militärt och politiskt motiverade projekt som kostar mycket men inte ger mycket utbyte, och satelliter som bidrar till bättre kommunikationer och utforskning av Jordens resurser. Dessvärre ligger nog en mycket stor del av rymdbudgeten på den politiska och militära sidan.

The Spotnicks

Den klassiska LP:n Out-a Space från 1962. Jag har den!

Jag såg i DN i söndags att det fanns videos med The Spotnicks på YouTube. Och i sanning: mina gamla favoriter fanns där att beskåda (i tekniskt mindre njutbara upptagningar från tidigt 60-tal, men i alla fall ...). Det här är en del av vår musikhistoria som icke må förtigas. För de (töntar) som tror att det "svenska musikundret" är ett nytt påfund kan vi tala om att 1800-talet såg giganter som Kristina Nilsson och Jenny Lind. Och under det tidiga 1960-talet hade vi The Spotnicks, grabbarna från Göteborg som blev den första svenska popgruppen att slå internationellt. The Spotnicks' rötter går tillbaka till 1958, några av dem är fortfarande aktiva tycks det, och håller de igång lite till blir det femtioårsjubileum nästa år. Jag hittade en hemsida också.

Favoriter men inte idoler - jag har aldrig varit något för idoler. Däremot tillhör Bosse Winberg och hans gäng det stora bakgrundsbruset av intryck från alla håll och kanter som jag har i skallen bakom det ordinarie öronbruset. Det var häftigt när de brakade loss med Amapola. Idag låter det beskedligt, men i början av 60-talet ...! Deras version av Ol' Man River har alltid tyckts mig lustig - jämför Bob Landers lättviktiga baryton med Paul Robesons häftiga bas och upptäck skillnaden!

De där killarna föddes under 30-talet och växte upp och kom igång att spela under "guldåren" i slutet av 50-talet. Vi har en del folkhemshistoria i deras kringhistoria. Men också världshistoria. "Spotnicks "av sputnik, ryska för måne och satellit. Det var ju Sovjet som inledde Jordens "erövring av rymden" med Sputnik 1 år 1957. Sedan var de först med allt utom att placera en man på månen. Våra göteborgskillar spelade in en del låtar med ryskt ursprung, som Valentina (en hyllning till den första kvinnliga kosmonauten) eller Karelia som blev en stor hit i Japan. På någon platta finns också den jugoslaviska partisanmarschen Marsch na Drina. Plus andra stora och små, trevliga eller komplett ointressanta inspelningar.

Bullerproblem

Vi kan konstatera att ett bullerproblem finns kvar trots upprepade tillsägelser: dessa förb-e rymdskepp i science fiction-program på TV som bullrar fram ute i tomma rymden trots att inga ljud kan höras därute. Till det krävs någon sorts ganska tät atmosfär med gaser, men i den mån det finns gas mellan planeter och galaxer är den i allmänhet för tunn för att kunna fortplanta ens det minsta lilla motorknirk. - Slut på gnället. Effekterna är väl anpassade till den tänkta publikens fattningsförmåga. Tror den på motorvrål i rymden tror den säkert på hyperrymd och resor genom svarta hål också.