SvD 16/1 1945 - Teschen

Jag har ännu inte så mycket använt den utmärkta tjänsten som prenumeranter å Svenska Dagbladet åtnjuter, nämligen att via datorn plocka upp gamla nummer. Men nu tog jag mig en titt på tidningen den 16 januari 1945 och fann en intressant notis. Kriget gick mot sitt slut, den sovjetiska jätteoffensiven rullade fram i öster och en ny polsk regering hade bildats i Lublin i östra Polen. Det är den som kallas Lublinregeringen nedan.

1945 är som sagt krigets slutår, men med den här historien är vi tillbaka till 1938 och en händelse som nästan gjorde kriget oundvikligt: Tjeckoslovakiens undergång. I allmänhet brukar Tyskland och nassarna få skulden, och de var ju huvudskurken, men det fanns två andra lymlar inblandade: Polen och Ungern. På kartan nedan kan man se vad som hände när Tjeckoslovakien styckades. De som tog de största bitarna var Tyskland och Ungern. Teschen är det lilla blå området. Verkar inte vara mycket till krigsorsak.

Wikikarta härifrån

Men läget inför krisen 1938 var att Sovjetunionen var redo att gå in med stora truppstyrkor för att stödja tjeckerna. För att föra över trupperna måste dock polskt territorium passeras, och polackerna gick inte med på det. Det verkar som viljan att knapra på grannlandet var större än viljan att rädda hela grannstaten. Så: i oktober 1938 tog polackerna Teschen och i september 1939 tog tyskarna Polen, med katastrofala följder för det polska folket. - Jaja, sluter man en pakt med Djävulen så går det som det går ...

I notisen i SvD framgår för övrigt att de polska och tjeckoslovakiska exilregeringarna i London fortsatte att gräla om Teschen under kriget. Den polska exilregeringen är inte samma sak som Lublinregeringen, det var två olika grupper där de i London verkar ha framhävdat i att annekteringen av Teschen var en god idé. I Lublin hade man bättre omdöme, och kunde därmed få diplomatiskt erkännande från tjeckoslovakerna. Bakom Lublinregeringen stod Sovjet, så det var viktigt.

Jämförelse liberalism - kommunism

Det kom en kommentar från läsare Sixten till föregående inlägg (tack för det), och det pekar på en så intressant fråga att jag gör ett eget inlägg av det:

Intressant för mig är att samma argument som anförs att gammalliberalistismens modell inte fungerat - fått fungera av olika orsaker liknar argumenten från andra sidan för att socialismen inte fungerat, där den genomförts. Att den hindrats av en massa olika omständigheter. Så där står vi.

Jag tänker mig att Sixtens problem kan lösas sålunda:

Liberaler antar att om det existerande samhället avregleras ekonomiskt kommer det att fungera bra eftersom regleringarna är en hindrande överbyggnad på något som i grunden är bra. Under regleringarnas yta döljer sig det effektiva samhället som strävar efter att komma loss. Maximal individuell frihet kommer att leda till optimal användning och rättvis fördelning av tillgängliga resurser. Den så kallade chockterapin i Sovjet (en social katastrof, men god affär för några) kan ses i det sammanhanget. Problemet kan vara att om man avreglerar i ett samhälle med ojämnt fördelade resurser kommer de resursstarka att vara de som främst kan dra nytta av nya friheter. Och när snedfördelningen ökar blir samhället instabilare.

Kommunister antar att det existerande samhället i sig har inbyggda problem som gör svåra kriser oundvikliga och på sikt olösbara. Liberala avregleringar kan bara försvåra kriserna. Därför måste ombyggnad ske. Byggmaterialet är bitar det existerande samhället men sammansatt på ett nytt sätt och med nya komponenter tillförda. Här är det inte 'regleringar' utan det borgerliga klassherraväldet som är hindret. (Slår mig när jag skriver att borgerligt klassherravälde kan betecknas som en sorts reglering, och kastar man det överända kommer ett bättre och optimalare samhälle att träda fram ... man kan uttrycka det här på många olika sätt som går i varandra och det visar ju också Sixtens fundering)!

Försöken att 'bygga socialismen' har i själva verket tidvis varit mycket framgångsrika men inte räckt hela vägen fram. Detta kan förutses om man tar hänsyn till Marx' grundläggande modell för hur samhällena utvecklas - försöken har i allmänhet gjorts i stater som haft en för låg utvecklingsnivå för att kunna ta språnget till socialism och kommunism.

Ett intressant specialfall, ett resultat av Andra världskriget, var händelserna i Tjeckoslovakien och DDR. Här kanske man kan tala om problem med regleringar. De två mest utvecklade staterna i 'östblocket' var inte fria att utvecklas efter egna förutsättningar. Deras politik dikterades i hög grad från det lägre utvecklade Sovjet.

Finns nog mer att säga om det här, men jag tar det som ett provisoriskt försök till förklaring till skillnaden liberalism-kommunism.

---
PS. Se också ny kommentar som läsare Hannu skrev till föregående inlägg. Debatten rasar vidare! DS

När kommer den förste paraguayanen i rymden?

När kommer den första paraguayanen i rymden? Det kanske inte sker i brådrasket, men om han eller hon vill ta sig utanför sitt land utan att sätta foten i någon av grannländerna (Brasilien, Bolivia eller Argentina) kommer det att krävas en rymdraket eftersom Paraguay ligger inneslutet i Sydamerikas inland utan någon kust. Men i väntan på det stora språnget kan man ge ut frimärken med rymdmotiv (och kanske pungslå några frimärkssamlare på en slant).

Här är några frimärken ur en serie från för länge sedan när en US-astronaut som hette Cooper (inget namn jag minns) åkte 22 varv runt Jorden i manicker som såg ut som på översta frimärket.

Mellanmärket ser ut att visa dockning mellan två farkoster, alternativt att farkosten kopplar sig loss från ett raketsteg - det är teknikaliteter jag inte förstår.

Nederst är man redan på Månen, med sonder och månlandare av olika sorter.

Paraguay tillhörde på den tiden, som gammal pålitlig militärdikatur, (diktatorn själv hade tysk härkomst och hette Alfredo Stroessner) USA:s lag i världspolitiken.

***

Nedan är det hyllning från det andra laget i världspolitiken under det kalla kriget. Tjeckoslovakiskt frimärke med den förste mannen i rymden, den sovjetiske hjälten major Gagarin.

Till samma östliga läger, men inte lika underdånigt, räknades Demokratiska Folkrepubliken Korea (Nordkorea). Det här frimärket är av billigare kvalitet än de föregående. En raket från Sovjet (CCCP) rysar fram genom rymden, mot Månen ser det ut som.

(Det här är ett blogginlägg som publicerades redan 25 oktober 2007, men sedan gjorde jag något tokigt så att det avpublicerades och åkte in i 'utkast'-mappen i stället. Men jag tycker det är synd att de här fina märkena skall ligga gömda, så ut med dem igen!)

Poliser mot slutet av 1970-talet

På tal om 'militär urbanism' och poliser som ser ut som och som agerar som militärer (som jag skrev senast om här) så kan vi som jämförelseobjekt ta den här bilden som jag hittade nyss. Jag tog den någon gång i slutet av sjuttiotalet när det var demonstrationer utanför Sovjets ambassad mot ockupationen av Tjeckoslovakien. Notera en lätt sommarklädsel, inte något som påminner om en svart robot som i dagsläget, och batonger som främsta beväpning. Det var väl snarast en nedgradering jämfört med de korta sablar som poliserna hade tidigare. Undrar om de hade pistoler, möjligen killen som står närmast men jag är inte säker.

(Jodå, det fanns en solidaritetsrörelse för Tjeckoslovakien då, med marxist-leninister som ledande grupp. Jag har tidigare publicerat några bilder från den tiden. Folk var nere i Tjeckoslovakien och spelade in en LP i hemlighet med diverse förföljda artister, den kom ut på SKP:s musikförlag. En motsvarighet till en LP som kom tidigare, när det i hemlighet spelades in en LP med förbjuden musik under Franco-diktaturen i Spanien.)

Nu skall jag försöka hitta de bilder jag egentligen är ute efter.

Femtekolonnare i bloggosfären?

Det finns över tusen USA-baser i omkring 150 länder uppges det här. Exakta siffror verkar vara svårt att plocka fram. Talen är i förändring och en del aktiviteter sker i skymundan bakom hemligstämplar.

Detta med USA:s arkipelag av baser över hela jordklotet är intressant på grund av något som jag fick syn på i lördags strax innan jag stängde av datorn för helgen: ett i raden av ganska egendomliga inlägg om Libyen och Syrien som förekommit på bloggen Det progressiva USA. Jag anser att skribenten trampat över på ett otrevligt sätt tidigare vid flera tillfällen, men nu hoppade han på flera svenska bloggare som har en kritisk hållning till vad som händer i Syrien, nämligen Anders Romelsjö, Motvallsbloggen och Jinge. Jag blev inte klar över syftet. Försöka skrämma kritiker till tystnad, blanda bort korten, eller vad?

Man kan undra vad som ligger bakom när folk som annars verkar ha rätt schyssta åsikter plötsligt brakar ut i terrängen. Det finns några märkliga fall just vad det gäller Libyen och Syrien. För att vara riktigt taskig kan jag fråga så här: om det är så att man utan invändningar godtar, och till och med hyllar att diktaturerna på Arabiska halvön förser påstådd opposition i Libyen och Syrien med pengar och material (och kommandos), kan det tänkas att man själv är redo att ta emot en slant? Är det orimligt att tänka sig att de penningstinna diktatorerna och deras vänner i USA/NATO också försöker köpa upp exempelvis bloggare med pålitlig vänsterprofil för att fungera som femtekolonnare i den anti-imperialistiska kampen? En hel del opinionsbildning pågår ju i bloggosfären, och den kan vara svårare att få grepp på än "main-stream-media" för USA/NATO/Gulfstaterna hur mycket pengar och resurser de än har. Lika väl som det här gänget försöker använda Amnesty och liknande ideella och välrenommerade grupper som fasad kan man ju försöka använda välrenommerade bloggare.

Hur var det nu med baserna? - Jo, Anders Romelsjö hade uppgivit en del antagna siffror om antalet baser och länder varvid Det progressiva USA i snäsig ton tyckte att USA är så öppet att man kan slå upp det verkliga antalet i officiella USAmerikanska sajter. (Och där hävdas det att man skär ner antalet baser - vilket är sant på vissa ställen men inte på andra.) Själv tänker jag på den klassiske USAmerikanske journalisten I. F. Stone som körde med principen att allt som regeringen säger skall betraktas som misstänkt lögn. En sannare version av verkligheten kan man få genom att läsa mängder av material och därmed då och då hitta oavsiktligt utsläppta uppgifter som demolerar de offentliga lögnerna. Och tittar man i artikeln jag refererar till här ovan är det tydligt att det nya bassystem som nu byggs upp inte påminner helt om den äldre modellen med stadslika jättebaser, och därmed får man ändra på uppfattningen om hur en USA-bas ser ut.

Och hur gick det med påhoppen? - Det progressiva USA fick svar på tal och ville inte vara med längre. Inte lika stryktålig som en del av trotskisterna alltså.

Tillägg: en ovana hos Det progressiva USA är konstiga jämförelser med Andra världskriget. Nu skall jag dra en enkel jämförelse får vi se om någon reagerar och begriper hur jag resonerar. Tjeckoslovakien 1938/1939 = Libyen. Polen 1939 (eventuellt) = Syrien. Vad det gäller Polen/Syrien hoppas jag dock att processen kan stoppas innan vi är framme vid 1 september 1939.

Ärketerrorist 1939?

Senare tillägg: Se nästa inlägg, inklusive kommentaren från Dan Gmark, som förklarar mer av den här skumma historien! Fel år och förvanskat innehåll!

---------------------------------------------------------

Här är ett intessant citat som jag hittade här. Tyska är jag inte så bra på, men jag har försökt översätta.

Vi har inget intresse att undertrycka andra folk. Vi drivs inte av hat mot någon annan nation. Vi är inte missunsamma. Jag vet vilken dålig sak krig är. Jag vill bespara mitt folk ett sådant ont. Det handlar inte så mycket om landet Tjeckoslovakien, utan mycket mer om dess ledare Edward Benes. Han har fört ett terrorvälde. Han har störtat otaliga människor i det djupaste elände. Genom sin ständiga terror har han uppnått att få miljoner av sina medborgare att tiga. Det tjeckiska hållandet av en enorm vapenarsenal kan bara ses som en källa till fara. Vi har i sanning visat ett exempellöst överseende, men jag är inte längre villig att förbli overksam medan denne galning misshandlar miljoner mänskliga varelser.

Adolf Hitler, 14 april 1939

Här är originaltexten:

"Wir haben kein Interesse daran, andere Völker zu unterdrücken. Wir sind nicht von Hass gegen irgendeine andere Nation getrieben. Wir sind nicht missgünstig. Ich weiss, was für eine schlimme Sache der Krieg ist. Ich wollte unserem Volk solch ein Übel ersparen. Es geht nicht so sehr um das Land Tschechoslowakien, als vielmehr um seinen Führer Edward Benes. Er hat eine Terrorherrschaft geführt. Er hat zahllose Menschen in das tiefste Elend gestürzt. Durch seinen ständigen Terrorismus, hat er es erreicht, Millionen seiner Bürger zum Schweigen zu bringen. Die tschechische Unterhaltung eines enormen Waffenarsenals kann nur als Gefahrenquelle angesehen werden. Wir haben wahrlich eine beispiellose Geduld gezeigt, aber ich bin nicht länger gewillt, tatenlos zu bleiben, während dieser Irre Millionen menschlicher Wesen misshandelt." Adolf Hitler am 14. April 1939

Datum är intressant. Vid den tiden var Tjeckoslovakien redan knäckt och försvarslöst genom Münchenöverenskommelsen, det som återstod var för Tyskland att rycka åt sig det man inte redan tagit 1938. Jag antar att det 1939 fanns många goda borgare, inom och utanför Tyskland, som nickade och sa att "ja, den där Benes är en otäck figur, honom måste man göra något åt, tur att vi har tyskarna". OK, med risk att vara övertydlig: ersätt Benes med Saddam Hussein, Qaddafi, Assad, Chávez, dagens Kim, eller någon annan påle i det snälla borgerliga människovänliga köttet, och du kanske förstår varför det här citatet är intressant i ett större mönster. Aggressorer hittar alltid skäl till att vara aggressiva. Och de lurar alltid några dumma djävlar.

"Der schöne Adolf" (Hitler, alltså) tittar på sina nyförvärv i Prag 1939. Vad vore världen utan sådana saktmodiga fredskämpar som ändå står upp mot det onda, som den tjeckoslovakiske ärketerroristen Benes?

Nya dokument om spelet inför Andra världskriget

Rätt mycket är känt om spelet mellan stormakterna åren innan Andra världskriget bröt ut. Tyskland var aggressivt, England och Frankrike backade och sålde ut Tjeckoslovakien 1938. Sovjet ville hjälpa Tjeckoslovakien men Polen låg i vägen och sade stopp. Vid det laget var det nästan klippt.

Nästan … för det fördes samtal sommaren 1939, och det är här de intressanta nyheterna kommer fram. Förhandlingarna i sig är kända, de sköttes så slött från Englands och Frankrikes sida att man kan misstänka att västmakterna inte ville ha någon uppgörelse. Men de utfästelser Sovjet gjorde för en gemensam aktion mot Tyskland var inte småsaker och här kommer nyheter. Enligt forskning i nyss släppta dokument, refererat i engelska Telegraph:

The Soviet offer … would have put up to 120 infantry divisions (each with some 19,000 troops), 16 cavalry divisions, 5,000 heavy artillery pieces, 9,500 tanks and up to 5,500 fighter aircraft and bombers on Germany's borders in the event of war in the west … .

But Admiral Sir Reginald Drax, who lead the British delegation, told his Soviet counterparts that he authorised only to talk, not to make deals.

Engelsmännen sade till sovjeterna att de hade 16 divisioner att ställa upp med i händelse av krig med Tyskland. I det läget gjorde Sovjet det berömda politiska lappkastet. De kanske tolkade det som att västmakterna inte tänkte slåss, i alla fall inte mot Tyskland. Det gick ett par veckor och man hade non-aggressionsavtalet med Tyskland ("Molotov-Ribbentrop-pakten") undertecknad, och strax därefter utplånades Polen. De polska ledarna var också ansvariga för katastrofen - de hade gått ihop med Tyskland 1938 och kapat åt sig en bit av tjeckoslovakiskt territorium i stället för att hjälpa tjeckerna. Det fick deras folk betala dyrt för. De små baltstaterna försvann och sedan blev det krig mot Finland. Sovjet byggde sin säkerhetssfär inför ett möjligt tyskt anfall.

En officiell affisch från USA:s regering, utgiven några år efter händelserna som beskrivs i det här inlägget. Då var Sovjet och västmakterna allierade. Undrar om affischmakaren ville stå för sitt verk efter kriget?

En anledning till att västmakterna inte slöt ett avtal med Sovjet kan ha varit att de trodde att Röda armén var utslagen efter utrensningarna av officerare 1936-1938. Men just under sommaren 1939 hade Röda armén slagit japanerna i Mongoliet så eftertryckligt att de aldrig vågade gå i krig mer mot Sovjet. Det borde ha varit värt att notera. Jag undrar om engelsmännen hade en dröm om att krig skulle utbryta mellan Tyskland och Sovjet, och när de försvagat varandra skulle segraren bli - England. Den engelska vägran att gå in på riktiga förhandlingar, och passiviteten i krigföringen när det väl blev krig i september 1939, är ganska misstänkt, liksom det engelsk-franska agerandet i Skandinavien tidigt 1940.

Man kan ju fråga sig om en pakt mellan västmakterna och Sovjet 1939 hade varit tillräckligt skrämmande för tyskarna för att avhålla dem från angreppskrig? "Kontrafaktisk historieskrivning" kallas det när man frågar vad som hade hänt om något annat än det som verkligen hände hade hänt. Det kunde ha blivit ett väldigt annorlunda värld. Bättre? Sämre? - Ingen aning.

Tjeckoslovakien 68 och solidaritetsrörelsen

Förra året skrev jag om Tjeckoslovakien och solidaritetsrörelsen mot den sovjetiska ockupationen i Sverige. Det borde egentligen räcka med att hänvisa till det inlägget, förorsakat av några gamla bilder som jag själv tog "när det begav sig". Läs och lär!

När polackerna började röra på sig framåt 1980 fanns solidaritetsrörelsen där igen och gav bland annat ut dokument från det nya polska facket Solidaritet. Också en bortglömd rörelse som borde granskas och kommenteras.

Man kan säga att det där "var en annan värld" då - för det var det ju. Ändå finns mängder av folk kvar från den tiden som har sina historier att berätta och det borde finnas mycket material för historiker att sätta tänderna i. Jag tror faktiskt det kan vara nyttigt för unga historiestudenter att sitta ner och prata med veteraner från förra årtusendets solidaritetsrörelser för att få perspektiv på livet helt enkelt. Och naturligtvis för att torpedera diverse borgerliga historieförfalskningar av vad som hände då. Och kanske av vad som händer nu också: det förhållandet att det tjeckiska kommunistpartiet är ganska stort borde väcka vissa funderingar. Finns det en historisk bakgrund som borgerliga historiker inte så gärna vill prata om men som är levande för många människor i Tjeckien? (Samma fråga kan ställas om gamla DDR, som försvann men där partiet efter diverse omvandlingar ännu finns kvar och är starkt,)

Skall man vara nostalgisk nu då?

Rubriken är en retorisk fråga, alltså en fråga som den frågande själv svarar på. Mitt svar är NÄ!

Det handlar naturligtvis om 1968. Den som var i övre tonåren då kunde naturligtvis inte undgå att ta intryck av dessa stormiga år. Men så förbaskat entydigt revolutionärt var det inte, det fanns ju reaktionärer också. Plus en massa folk som inte fattade vad som hände, bara att det var något som hände, och att luften för en tid blev lite lättare att andas innan frihetens dörr åter sparkades igen. För att få lite perspektiv på saken: den ungdom som kom i rörelse 68 var i stort sett född på 1940-talet. Föräldragenerationen var född på 1910-talet och hade alltså formats omkring 1920 av en ännu äldre generation från 1870-1880-talen. Fundera lite på hur ett land som Sverige hann ändras mellan 1900 och 1970, och vad det kunde göra med människorna här! Fundera också på hur mycket tankegods från det förindustriella samhället som ännu hängde kvar in i de expansiva "gyllene åren" (som började ta slut i slutet av 60-talet)!

Det här är också sextiotalet - flower power med Thore Skogman.

Jag känner mig inte särskilt nostalgisk just för 1968. Jag såg nyss några musikvideos från den tiden ungefär (via inlägg hos bloggaren C-logg) och blev ännu mindre nostalgisk. Det var mycket skräp förr också. - Det räcker med att konstatera att året existerade och att några historiskt viktiga saker hände just då. Jag var inte med om någon kårhusockupation. Däremot gick jag förbi utanför och tittade. Eventuellt hängde en röd fana ut genom ett fönster och någon polis stod vid avspärrningarna och hängde medan några människor diskuterade. Någon var upprörd för att någon annan fått tvåhundratusen för forskning om gamla spannmålsmått. Multiplicera med sex eller sju för att komma fram till vad 200.000 kronor 1968 motsvarar i dagens penningvärde.

Inte var jag med om några demonstrationer heller. Jag satt väl mest och läste och försökte sätta mig in i vad som hände världen runt, men det hade jag ju gjort i bortåt tio års tid vid det laget. Jag gick förbi Kungsträdgården när folk satt där i almarna för att försöka hindra att de fälldes. Det var en ljummen natt i maj. Jaja, det var en speciell känsla, men var den pågående revolutionen skulle leda till (och vem som skulle leda den) var sannerligen inte klart. Och så var det ju vår, studentexamen var klar, livet stod därute och väntade på en ... .

I själva verket hände mycket både före och efter 1968. 1967 exempelvis, med militärkuppen i Grekland. Och med ens fanns det TVÅ öppna diktaturer som medlemmar i NATO. Den gamla förkrigsdiktaturen i Portugal var ju en av NATO:s grundare - så mycket var pratet om försvar av demokratin värt!. Att ett flertal grundare var koloniala förtryckare brukar också glömmas bort, men det var den sortens folk som satt i ledningen i flera stater i Europa, och i USA, när den stora explosionen kom 1968.

"Pragvåren" 1968 glöms ibland i det här sammanhanget, men liksom Ungern 1956 torde den ha skapat svåra olustkänslor hos ledarna i väst. En folkligt stödd socialism mitt i Europa var vad man minst av allt ville ha, och den sovjetiska invasionen torde ha varit välkommen. När man talar om följderna av 68 är solidaritetsrörelserna en viktig aspekt, och jag skrev för länge sedan en bloggpost just om solidaritetsrörelsen för Tjeckoslovakien. Borgarna vill nog inte minnas den heller. Ungefär vid den tiden hade Sovjetunionen också definitivt förvandlats från revolutionär inspiration till ett alltmer stagnerat tillstånd, som en slocknande vulkan. Visserligen hade man varit först med det mesta i rymden, men det räckte liksom inte när omvärlden förändrades och man inte hängde med längre.

Den första mikroprocessorn, utsläppt i frihet från Intel 1971. Och så började den omvälvning som ledde fram till att jag kan sitta och skriva det här ...

TV hade slagit igenom i Sverige i början av sextiotalet. Vi drogs allt djupare in i mediesamhället, det som jag kallat "McLuhan-sfären". Världen trampade in i våra hem på ett tydligare sätt än tidigare. Ännu var det inte riktigt McLuhans "globala by", men man kunde se dess konturer vid horisonten. Ett par år efter 1968 presenterades den första mikroprocessorn, och resten är, som man säger, historia. 1968 års aktivist fick veva fram sina flygblad ur en slaskig stencilapparat eller hade i bästa fall tillgång till en hygglig offset-press. Vilka resurser som finns idag, och vilken räckvidd de har, det vet vi. Dagens motsvarigheter till FNL har naturligtvis en snygg hemsida på nätet.

Att vara medveten om historien är en sak, att vägra att gräva ned sig och behärskas av den är en annan - det är väl därför en del knäppisar tycker jag är "historielös". Men det struntar jag i. Leve parollen: "Vägra falsk nostalgi!"

Vad angår oss Polens affärer ... ?

Rubricerad fråga ställdes redan under Bellmans tid, när det en gång så stora polska riket slukades av de rovgiriga grannarna Preussen, Österrike och Ryssland. Jag måste erkänna att jag vet för lite om Polen - en av våra grannar, och en stor granne dessutom! - än vad som egentligen är anständigt. Men i bloggosfären finns From PRL with love av Daniel Westman-Rogozinski, en polack boende i Sverige.

I en färsk bloggpost skriver han bland annat om det blandade och otäcka ämnet antisemitism i Polen. Så mycket vet jag att den kampanj mot sionism som de dåvarande socialistiska staterna, inklusive Polen, drev på 60-talet, i en del fall slog över i antisemitism. Där var väl Polen ett av de värre fallen, där judar fick vara syndabockar för en usel politik.

Samtidigt undrar jag om inte motsättningarna mellan judiska och katolska polacker var värre på 20- och 30-talet än vad Daniel skriver. Var marskalk Pilsudski (eller hans parti) så positiva mot judar som det beskrivs? Och vad betydde den sovjetiska krigsmaktens ingripanden mot polska progromer för den vanlige polackens syn på Sovjet?

En sak som brukar komma bort i hanteringen är Polens roll i förspelet till Andra världskriget. 1939 var Polen offer, men inte 1938. 1938 var ju polackerna med i den "koalition av villiga" som bistod Tyskland med att stycka och förinta Tjeckoslovakien. (Förutom Tyskland och Polen var Ungern inblandat, samt sudettyskarna och slovakerna.) Polen hade att välja mellan att hjälpa tyskarna och själva få en litet polskbefolkat område, eller att gå med västmakterna och Sovjet i en stor koalition för att hjälpa Tjeckoslovakien. De polska ledarna valde fel, de vägrade att låta sovjetiska trupper passera för att hjälpa tjeckerna, och det hela slutade med katastrofen som kom att kräva miljoner polska liv. Hade polackerna valt rätt hade vi nog haft en annan värld idag, och hade kanske sluppit Andra världskriget. Men fiendskapen mot den ryske arvfienden var viktigare för militärerna som styrde Polen. Så gick det som det gick!

En bortglömd (?) solidaritetsrörelse - jag hittar fler gamla foton

Här är en demonstration på väg genom Stockholm en solidaritetsrörelse som väl numera är bortglömd.

1968 hade Sovjetunionen och några av dess allierade ockuperat Tjeckoslovakien. Förmodligen var detta ett inofficiellt glädjeämne i många läger - man kan misstänka att många personer inte ville se ett neutralt och socialistiskt Tjeckoslovakien som rörde till ritningarna för supermakterna i Europa. När Alexander Dubcek förde fram sin socialism med mänskligt ansikte måste det ha varit en obehaglig upplevelse inte bara i Moskva utan för borgerliga politiker i väst. Bresjnevs sovjetiska regim satte resolut stopp för detta experiment. Officiellt fördömdes naturligtvis det hela även i Sverige, men praktiskt hände ingenting. Det var fortfarande det kalla krigets världsbild som rådde, och enligt den hörde Tjeckoslovakien hemma i det sovjetiska lägret.

Men en bit in på 70-talet kom proteströrelsen Charta 77 i Tjeckoslovakien, med åtföljande repression från den nu sovjetkontrollerade regimen. Antisovjetiska kommunister i Sverige hakade på. Det här stämde med deras bild av världen där det gällde att bekämpa de två supermakterna USA och Sovjet och stödja de små staternas befrielsekamp. Därför fanns det mycket stöd och sympati för motståndsaktioner i sovjetblocket (värt att påminna om idag) och det var en given sak att bygga solidaritet med Tjeckoslovakien. Aktivister var nere i Prag och spelade in illegal musik som sedan gavs ut på LP i Sverige. Jag har plattan, den hade titeln Lämna vårt land i fred.. (Påminner om en liknande platta en del år tidigare, fast då var det antifascistiska sånger i Spanien som spelades in, som den berömda "Svarta tupp"?)

Jag tror den här bilden togs i Vasaparken

Vietnamrörelsen hade avslutats några år tidigare, men aktivisterna, idéerna och vanan att organisera fanns kvar, och det var förmodligen många från den kanten som bidrog till att organisera demonstrationer på årsdagen av den sovjetiska ockupationen. En skillnad mellan Vietnam och vad som hände i Tjeckoslovakien var att med rätt få undantag tjeckoslovakerna inte gjorde särskilt mycket motstånd, med undantag för de stora demonstrationerna just i samband med Sovjets invasion. Och hårt lokalt motstånd är en förutsättning för att internationellt solidaritetsarbete skall bli verkligt effektivt.

Den här parollen ser man inte ofta numera (strider den månne mot något EU-direktiv?)

De här bilderna tog jag under en demonstration som jag har för mig startade i Vasaparken och gick längs St Eriksgatan och Fridhemsplan till Rålambshovsparken. Solbadarna såg förvånade ut när ett demonstrationståg vällde in på gräsmattan i parken.