tisdag 7 september 2010

Kan man gråta över en förspilld kontinent?

För ett par år sedan skrev jag på annan plats om en bok betitlad 1491: new revelations of the Americas before Columbus, författad av Charles C. Mann. Där gavs en alternativ historia över de amerikanska kontinenterna, och resultatet av europeernas intåg visade sig ännu mer förskräckande än vad jag tidigare förstått.


En av de områden som Mann skrev om, och där det finns uppenbara tecken på att historien måste skrivas om en del, är det väldiga Amazonas. Insikterna om det har kommit fram även till "main stream media" tycks det, i och med den här intressanta artikeln. Amazonas var inte en oerhört stor landmassa täckt av skog och på dålig jord, där människor knappt kunde överleva annat än som smågrupper. Det kunde de, och i stora mängder dessutom. Miljoner. De tidiga spanska resenärerna, som Orellana som for längs hela Amazonfloden, kunde berätta om det. Men senare trodde man att det bara var påhitt, eftersom människomassorna och städerna längs floden försvann. Det tycks ha varit sjukdomarna som europeerna förde med sig som gick före den egentliga invasionen och som dödade större delen av folket. På samma sätt svepte epidemierna fram över hela den amerikanska landmassan från norr till söder och tömde den på folk. Sedan blev det lättare för angriparna att slå ner resten av motståndet.

Jag noterade i artikeln att man hittat större anläggningar vid Xingú-floden i Brasilien, härstammande ungefär från 800-talet. Minnen väcktes från slutet av femtiotalet, när man ännu gick på bio för att se hur det var i andra länder, och det ännu fanns svenska resenärer som kallades "upptäcktsresande". Några sådana var just vid Xingú vid den tiden och filmade Xavantefolket. Och så visade man filmen Xavante på biograferna här, och vi kunde se bland det vildaste och primitivaste man kunde hitta vid den tiden, ett indianfolk som inte var så mycket berört av "civilisationen". (Jag undrar om filmen skulle hålla för dagens kritiska blickar.)

Om man vänder på vissa resonemang skulle xavantes dock inte vara en vild ursprungsbefolkning, utan kanske snarare en överlevande smågrupp från en mer urban kultur. Det är inte meningsfullt att tala om "högre" eller "lägre", utan snarare hur olika grupper försökt överleva efter de villkor som finns. När en stor del av befolkningen försvann genom massdöd kunde de kvarvarande inte fortsätta som förut, de fick ändra livsstil. Och resultatet av det blev de "primitiva" indianfolken i amazonasdjungeln - ungefär så tolkar jag det hela. Kanske vi kan lära oss något av det, när/om en ny civilisationskrasch hotar?

Man skall inte gråta över spilld mjölk, sägs det. Kan man gråta över en förspilld kontinent, dess förlorade människomiljoner och avancerade kulturer?

10 kommentarer:

Kerstin sa...

Man borde gråta över dem och man kan definitivt gråta över den Västerländska kulturens framtida och slutliga krasch, den som de ekonomiska eliterna driver oss mot, envetet och målmedvetet och i ökande takt.

Se ex:
http://michael-hudson.com/2010/05/neoliberalism-and-the-counter-enlightenment/

Jan Wiklund sa...

En sak får en att grubbla: de europeiska sjukdomarna slog hårt över hela Amerika - men i Anderna och i Mexico blev flera miljoner kvar. Varför skulle en befolkning på 30 miljoner helt ha försvunnit i Amazonas när de inte gjorde det i Peru och Mexico?

Detta så mycket mer som folk i Peru och Mexico dessutom exploaterades hårt av de europeiska erövrarna. Bland annat tvingades de överge sina trädgårdsodlingar för att slava på europeiskägda gods, med påföljd att matproduktionen minskade dramatiskt, enligt Eric Wolf som har skrivit en bok om det - Sons of the shaking earth.

Jag menar, i Amazonas slapp dom europeiska erövrare ända fram till början av 1900-talet. Och ändå skulle dom ha klarat sig sämre?

Möjligen kan det vara en parallell till kollapsen på Yucatan på 800-talet? Dvs att regnskogsnaturen inte klarade av att försörja stora städer, varför ekonomin kraschade i vilket fall som helst, europeiska sjukdomar eller inte.

Björn Nilsson sa...

Helt kraschade inga befolkningar, spillror fanns kvar, men får man tro Manns bok som jag citerar så tömdes stora områden nästan helt på folk av epidemier som svepte fram före erövrarna. Specifikt vad det gäller Amazonas framgår det av artikeln att jordförbättring spelade en väsentlig roll. Stora grupper kan hålla på med det, men jag gissar att när grupperna blir för små slutar man med den sortens arbetskrävande ekonomi.

Sedan ledde ju spanjorernas erövring av Mexico till massdöd. Jag vet inte hur mycket man kan lita på "uppskattningar", men det finns sådana som säger att befolkningen omkring nuvarande Mexico City minskade med tjugofyra tjugofemtedelar. Bortåt 96% skulle alltså har försvunnit på kort tid. Har för mig att holländarnas verksamhet på Java gav upphov till liknande siffror förresten, utan att sjukdomar var inblandade.

Kerstin sa...

Och eldsländarna dog ut totalt när de fick besök av européer. Där, påstods i alla fall förr, blev de sjuka och fick lunginflammation och dog, för att prelaterna tvingade på dem kläder, som blev och var kallblöta nästan hela tiden.

Björn Nilsson sa...

Eldsländarna klarade av att gå i stort sett nakna i smällkallaste vintern, men vit mans kläder blev för mycket för detta härdiga släkte.

Jan Wiklund sa...

Min poäng var att Mexico och Anderna inte avfolkades. Det fanns tillräckligt med folk kvar för att försörja den spanska överklassen och förse hela Europa med kapital att erövra världen med. Och dessutom hämtade sig folk med tiden så att det numera finns hundra miljoner bara i Mexico.

Medan Amazonas skulle ha tömts nästan helt på folk trots att det inte fanns någon överklass att slava för. Så till den grad att det ännu idag bara finns några hundra tusen kvar. Det verkar egendomligt.

Amazonaskulturen måste i så fall ha varit oändligt mycket skörare än resten. Och då går tankarna till Yucatán där ungefär samma sak hände 700 år tidigare utan att några europeer kunde förklara saken - en ekologisk katastrof beroende på överexploatering.

Teckentydaren sa...

Vet inte om det stämmer men någon har påstått att de där Eldsländarna redan tidigare inte var vid bästa vigör, de var krassliga som vem som helst skulle bli av att knata runt nakna i ett sådan kallt klimat.

Enligt antropologin så kan människan för sig de mest horribla kulturella uttryck som de lever efter. Det lär bara finnas några få gemensamma nämnare, förbud mot incest lär alla ha haft, man har idéer om övernaturliga väsen.

De där bushfolket i södra Afrika verkar ju vara synnerligen sympatiska medan det finns andra som har de mest gräsliga inhuman föreställningar om hus livet ska levas, det är ju inte helt lyckat om folk inbillar sig att det finns fientliga övernaturliga väsen i var och varannan buske så de går omkring och är rädda hela tiden.

I grunden är det positivt, det innebär att vi inte behöver lida under en massa idéer om vad som skulle vara "naturligt", vi kan forma vårt eget öde.

Björn Nilsson sa...

Har du en befolkning på en miljon för femhundra år sedan, och den får växa med dryg 0,9% per år, kommer den att vara hundra miljoner idag. Så det är egentligen inte så märkvärdigt.

En förklaring till att befolkningen i Amazonas inte kunde komma tillbaka till den gångna nivån kan ju vara att de små grupperna ute i skogarna anpassade sig till en livsstil som så att säga var optimal just för smågrupper. Man kom in i en stabil jämvikt på ganska låg teknologisk nivå och kunde fortsätta med det så länge yttervärlden höll sig på avstånd. Grupper som inte tycker att de lider någon nöd har ingen anledning att ändra på hur de lever.

Det är klart att det kan ha inträffat ekologiska krascher pga felanvända resurser även i Amazonas, men jag har inte sett några antydningar om det. Däremot pekade Mann på skillnaden mellan förmodade jämlika samhällen, just i Amazonas, och de hierarkiska stater som byggde på konstbevattning och stora skillnader mellan över- och underklass. Högkulturerna i Mexico och Anderna hörde till den senare gruppen.

När en överklass lyckas krascha ett lands resurser, då blir det en rejäl kris! De händelser som ledde till att diverse bronsåldersstater och -städer runt östra Medelhavet gick under omkring år 1200 f.Kr. brukar hänföras till de rövande "sjöfolken", men på senare tid har man börjat fundera på om klasstrider och ekologiska problem kan ha spelat in. En kris har sällan bara en enda orsak.

Björn Nilsson sa...

Har för mig att jag läst någonstans om en ganska hög mordfrekvens bland Xanfolk i Kalahari.

Om eldsländarna klarade sig spritt språngande nakna några tusen år (varför de nu skulle bosätta sig på ett så jäkla jobbigt ställe när det var mycket trevligare klimat uppåt Brasilien!) så måste det ändå ha varit rätt så robusta människor. De som inte var robusta lade väl näsan i vädret rätt fort under de förhållandena.

Teckentydaren sa...

Jo det kan man väl anta att de som inte var lämpade för dessa stolligheter blev utslagna. Men jag tror nog att de stackarna gick om kring och frös alldeles i onödan bar för att de fått några stolliga idéer för sig, men så gör ju människan över allt och i alla tider verkar det som, på lägger sig en radda onödigt lidande för att det förekommer idiotiska normer och idéer som de inbillar sig att de måste följa.