 |
| Hittade bilden här hemma, har inte tagit den själv, men antar att den togs på sextiotalet med en Kodak Instamatic |
Som läsare Karl påminde om i en kommentar till föregående inlägg så är den gamla kamerafirman Kodak på fallrepet. Kodak kom med teknik som gjorde fotografering till en massrörelse. I stället för att ett fåtal fotografer tog superskarpa bilder på metall- eller glasplåtar med hjälp av stora kameror så kom nu mängder av människor som tog mer eller mindre suddiga bilder med en lätt bärbar manick som man kunde ha i fickan (om det var en stor ficka).
Med de enklaste kameramodellerna, som Kodak Instamatic, räckte det med att sikta och trycka av och hoppas att det blev något av det hela. Sedan lämnade man in filmrullen i en fotobutik som skickade den vidare till ett laboratorium någonstans. Där framkallades bilderna och kopierades över till papper i ett mörkrum. Först i rätt hållbart svartvitt, senare i färg. Färgbilderna ligger numera och bleknar och blir så småningom helt icke-föreställande om de inte förvaras mörkt och svalt. Ofta spelar det kanske ingen större roll, men för någon som är intresserad av släkthistoria och vill veta hur familjen såg ut omkring 1960 kan det vara tråkigt.
Nu är det gamla sättet att fotografera i stort sett historia. Jag antar att en del entusiaster kommer att hålla kvar i den gamla tekniken, men hur länge kommer tillverkning av film, kopiepapper och kemikalier för framkallning att fortsätta? Och kan man ännu hävda att digitalbilder tagna med en bra modern kamera skulle vara underlägsna bilderna som gått via filmrulle och förstoringsapparat?
 |
| Jag tror inte den här bilden blivit lika fin om den tagits med en Instamatic-kamera. Däremot med en bra systemkamera och efterföljande bra mörkrumsarbete. Men numera har man så att säga mörkrummet i datorn, och det är jag glad för! (Vet dagens ungdom vad 'mörkrum' var för något?) |
8 kommentarer:
Hantverket med fotografier kommer tas upp av framtida konstnärer som gör sin egen film, kör med kemikalier de får från kemikalieindustrin. Det kommer vara höjden av nyskapande inom konsten! :)
Strindberg lattjade med fotografiska experiment. Han trodde att objektivets linser förvrängde motivet så det skulle man inte använda. Fram med fotoplåt och ljus bara! Kanske någon kan ta över efter gamle August?
När jag sitter och går igenom gamla familjealbum med fotografier från 20-talet slås jag alltid av vilken otrolig teknisk kvalitet bilderna håller.
Det stora problemet med digitaltekniken är att de flesta bilder tagna med digitalkamera försvinner. Nästa generation kommer kanske inte att kunna hitta bilder av av farfar och farmor...
Det krävdes visst mått av disciplin för att lämna efter sig ett fotoalbum till nästa generation. Det var ändå en barnlek jämfört med vad som krävs för att spara digitala bilder från generation till generation.
Ja, det kommer att krävas disciplin och planering för att bildskatterna och annan dokumentation på data skall bevaras vartefter tekniken utvecklas. Jag antar att det redan är krångligt om man skulle råka ha dokument som ligger på äldsta typen av flexskivor och är sparade på program som försvann för länge sedan.
När jag gick på Grafiska Insitutet i början av 90-talet gick man igenom ett annat teknikskifte. En dag stövlade den nya läraren i repro in i rummet och sa:
- Ni är grundlurade av kapitalet. Ni har blivit lurade att köpa dyra reproapparater med en massa knappar på för en miljon. Jag kör med en gammal reprokamera som jag har hittat, så jag har inga lån. Jag kan nöja mig med att jobba halva dagen.
Undrar vad han gör nu, när alla gör sina reprojobb i photoshop.
Tja, man blir väl lurad vilket håll man än vänder sig åt. Man har alltid rumpan bak.
Har du någon rekommendation på en bra scanner för negativ?
Eldorado
Om det är mig du frågar ... nej, jag vet bara att det funnits sådana manicker och tänkt att det kunde vara bra att ha, men jag vet inte dagsläget.
Skicka en kommentar