Idélöshet och förflackning

Citat från Gunnar Gunnarsons antologi De stora utopisterna volym 2, Tiden 1973, sid. 213. Han gör en utvärdering av det eventuella utopiska tänkandet i Sverige:

Skälet till det bristande intresset för svensk utopism - och för utopisterna över huvud taget - ligger väl delvis däri att den svenska arbetarrörelsen i allt högre grad fått en helt praktisk och dagspolitisk inriktning - vilket visserligen kan vara en styrka, men också innebär en fara för idélöshet och förflackning. Detta i synnerhet som tiden väl nu är inne för en omvärdering av det utopiska tänkandet.

"Idélöshet och förflackning" är väl nästan milt uttryckt när de som ägnade sig åt "en helt praktisk och dagspolitisk inriktning" gjorde detta som förvaltare av den kapitalistiska staten. Visserligen fanns det väl ännu 1973 en och annan socialdemokrat som ansåg sig gå i Marx fotspår, och forna tiders utopism var något som Marx själv avvisade, men alltmer har själva tänkandet att man kan gå utanför kapitalismens ramar kommit att stämplas som "utopism". Detta även om föreslagna åtgärder såväl är praktiska som möjliga att åtminstone påbörja dagspolitiskt.

Idélösheten och förflackningen har lett till den urartade socialdemokrati vi ser idag, en rörelse som tidigare åtminstone var socialliberal och med massanslutning, men som nu är en liten toppstyrd grupp liberaler utan någon större dragningskraft. Ibland har någon avslöjats som "pamp" med tvivelaktigt leverne också. Vi får se hur stor uppslutning det blir i deras tåg i morgon, och om några nya djärva visioner kommer att ropas ut från talarstolarna!

Annars vore ju en diskussion om för- och nackdelar med medborgarlön respektive arbetsgaranti och MMT väldigt intressant - har de statsbärande socialdemokraterna (de ser väl sig fortfarande som det) något att komma med här? (Själv tycker jag att argumenten för arbetsgaranti och MMT känns starkare, men andra kanske tycker annorlunda.)

"Från mörket ...

... stiga vi mot ljuset ..."

... från intet allt vi vilja bli!"

Lite lärdomar från den franska revolutionen

Jag har just läst en bok om franska revolutionen, i Frankrike och dess återverkningar runtom i Europa: Georges Rudé Det revolutionära Europa 1783-1815, Aldus/Bonniers 1967. Och här kommer några saker med utgångspunkt från denna bok.

Först: vad man generellt kan lära sig av den franska revolutionens utveckling, från höger till vänster och till höger igen, är att revolutionärerna inte får slarva med sin politiska bas. Man måste vårda basen och dess behov, inte ta människornas lojalitet för given, inte bilda en avskiljd elit etc. Trots dessa tidsbetingade brister (man kunde inte bättre givet tidens betingelser) blev den franska revolutionen en av de få verkliga genomgripande omvälvningarna. Stränga bedömare räknar nog bara den franska, ryska och kinesiska revolutionen som verkliga revolutioner.

Viktigt påpekande av Rudé angående att:

... det inte så mycket är idéerna själva eller ens intentionerna hos deras upphovsmän som är betydelsefulla i historien utan i stället den politiska och sociala miljö i vilken de cirkulerar och det sätt på vilket de tillämpas av dem läser och tillgodogör sig dem. (s. 33)

Det är inget konstigt. Politiska etiketter svävar runt i tid och rum och kan hamna på ställen som etikettens ursprungliga skapare inte hade tänkt sig. Det kan gälla religionsstiftare, men också de franska filosoferna från tiden innan revolutionen med idéer om "folkvilja" och liknande. Intressant är att dessa filosofer från "upplysningstiden" ofta fick gehör hos envåldshärskare på olika håll i Europa.

Rudé skriver om hur filosofernas tankar utnyttjades av franska politiker redan innan revolutionen brutit ut att ... :

... parlamentet under dispyternas gång trots att de huvudsakligen var intresserade av att försvara privilegier och upprätthålla traditionella särrättigheter, leddes att lägga sig till med ett språk som beräknades väcka gensvar hos andra sociala klasser vilkas intressen och strävanden skilde sig starkt från deras egna. (s. 38)

En annan intressant observation, och här citerar Rudé den gamle tänkaren de Tocqueville från första hälften av 1800-talet:

... erfarenheten visar att det farligaste ögonblicket för en dålig regim är vanligen när den börjar reformera sig. (s. 60)

Det kan man tillämpa på dagens världspolitik. När en stenhård regering börjar "liberalisera" börjar den också leva farligt, särskilt om den på något sätt står i motsättning till "väst", och i synnerhet USA. Öppnas det sprickor i regeringsmaskineriet så kommer skumma NGO:er och liknande in och intrigerar och försöker bryta ner landet, och till slut kanske ren invasion.

Nu om frihet (s. 74). Inget citat här, men ett intressant påpekande att "frihet" i det aristokratiska tänkandet kan vara synonymt med "privilegier". Det låter inte orimligt om man tänker efter: den som har stora privilegier i samhället är friare än den som inte har så många privilegier. Tänk på den medeltida Biskops Tomas' frihetssång: "Frihet är det bästa ting, som sökas kan all världen kring ..." Vems frihet handlar det om? Och hur reagerar de högt uppsatta frihetsälskarna när även de ringare i samhället vill ha del i friheten? Det var där även de borgerliga revolutionärerna på 1790-talet slog bakut, när även arbetarna ville fram.

Så här när det drar mot första maj kan det vara idé att påminna om Gracchus Babeuf och "de jämlikas konspiration" som var kortlivad och misslyckad (krossad i maj 1796), men i alla fall var ...:

... historiens första försök att med politiska medel upprätta ett kommunistiskt samhälle ... (s. 153-154)

Gracchus Babeuf - den förste (?) kommunisten.

I Gunnar Gunnarsons antologi De stora utopisterna volym 2 finns Babeufs planer för hur Frankrike skulle byggas om i gemenskap (kallas inte för kommunism hos honom, utan "den nationella egendomsgemenskapen") och välfärd garanteras folket. Nå, Babeuf förlorade huvudet, och initiativet var för tidigt, men rörelsen hade kommit igång. Bara några årtionden senare var det folk igång som verkligen kallade sig kommunister, och 52 år efter Babeufs död publicerades Kommunistiska Manifestet. Så vi kan säga att vi ännu lever i efterdyningarna av den stora franska revolutionen.

Äggen i en eller flera korgar?

Ett konglomerat är en samling företag som gör olika saker, men som står under samma högsta ledning. Motsatsen är om ledningen får för sig att "satsa på kärnverksamheten" som det så fint heter.  Lite enkelt kan man väl säga att konglomeratet kan köra hela processen från ax till limpa, och göra lite andra saker också, medan den som vill 'kärnverka' inriktar sig på antingen ax eller limpa, eller något mitt emellan. En kommentar i SvD idag, på tal om storbolaget Amazon (av Sara L Bränström - ja, med ett n!) innehåller följande reflexion:

Bezos har verkligen lyckats skapa ett konglomerat och ser till att bygga vidare på utbudet till kunden med både egna varumärken, och externa. Kunder har numera tillgång till en enorm mängd varor i vitt skilda kategorier och i fjol kom över hälften av de varor som såldes från tredjepartsleverantörer, vilka stadigt blir fler. 

Uttryckt annorlunda så har denne Bezos gjort så att alla ägg inte ligger i samma korg. Och det är ju en möjlighet som konglomeratet ger: skulle det gå illa för en del av företagen i gruppen kan detta kompenseras genom att det går bättre för andra, och därmed kan gruppen fortsätta verka. Flera ägg, flera korgar. När det däremot "satsas på kärnverksamheten" ligger äggen där i korgen, alla ägg i en korg, och skulle något tråkigt hända med korgen så riskerar hela företaget att gå omkull. (Man får förutsätta att cheferna dock innan dess har försett sig så rikligt ur företagskassan att de lugnt kan vandra vidare till nya spännande företagsäventyr.)

Det slog mig att det här kan tillämpas på bokförlag också, om man modifierar tänkandet lite och ser varje enskild författare som ett 'företag'. Genom att ge ut lönsamma kända bästsäljare kan förlaget få in resurser för att satsa på mindre kända och mindre säljande förmågor (men som det kanske kan bli något av någon gång). Men om ekonomer i stället för kulturmänniskor tar över förlaget så finns risken att bästsäljarna (och ekonomernas lönekonton) förklaras vara kärnverksamhet, och de nya, okända och dåligt säljande (usch för poeter!) skärs bort. De är ju inte lönsamma. - Och det kan fungera till den dagen när någon eller några av de författargiganter som förlaget beror av avlider, slutar skriva, hoppar av till en konkurrent eller startar eget förlag, och hela bygget kraschar. Alla ägg i en korg, och den dråsar i stenbacken!

Bellmanjulbord: Väldigt tidigt ute!

Jag trodde det här var en kvarglömd skylt från förra året när jag gick förbi den för mindre än två timmar sedan, men vid närmare betraktande visade det sig att det gäller 2018! Var ute i god tid för att beställa julbord här!

"Sverige ett drömland för ekobrottslighet"

Fundera på det här:

Drabbade blir kanske i första hand staten och svenska medborgare som betalar skatt. ... Regeringen bemöter kritiken att skatteundandragandet kan ha ökat med att detta är i linje med vad som förväntades när reformen genomfördes. Regeringen är alltså fullt medveten om att effekten blir att man kan fuska utan att bli upptäckt. 

Citatet kommer från en debattartikel av Helena Adrian i SvD om följderna av att småbolag slipper revisionsplikt. "Sverige ett drömland för ekobrottslighet" hävdar författaren, som själv är revisor. Slutsatsen blir således:

På grund av okunskap eller ointresse har Regeringen sanktionerat fortsatt ekonomisk brottslighet till en kostnad motsvarande cirka 14 000 höftledsoperationer, nästan ett års samtliga operationer. 

Det refereras också till en rapport från Ekobrottsmyndigheten om ökad benägenhet att bilda bolag just för att kunna begå brott, och om infiltration från kriminella.

Alltså: en så kallad avreglering vad det gäller revisionsplikt leder till ökade möjligheter för brottslingar - men det accepterar myndigheterna! Vissa typer av kriminalitet slinker igenom ganska lätt i den liberaldemokratiska staten verkar det.

Möjligen kan man hitta ett fel hos revisorerna också. Det kan ju kosta en del för småbolag med svag ekonomi att ha revision. En lösning skulle vara att det offentliga trädde in, men jag har ett minne av att de privata revisorerna var emot det.

Invändningarna mot att låta mindre aktiebolag genomgå granskning har främst rört att det blir ökade kostnader och administration för de små företagen. För dem som inte följer regelverken blir det givetvis mer omfattande åtgärder och mer omfattande avrapportering, vilket kan kosta mer. Att ställa krav på att styrelsen följer aktiebolagslagen samt skattelag är emellertid knappast ett orimligt krav. Anser man sig inte kunna följa dessa lagstiftningar ska man inte heller driva verksamhet i denna företagsform, eller kanske inte driva verksamhet alls. Det är också ur konkurrenssynpunkt viktigt att oseriösa företag försvinner från marknaden. 

Som man frågar får man svar

Svenska Dagbladet har en enkät där man svarar på olika frågor, och utifrån svaren räknas ens partisympatier fram. Men jag tycker det stämmer rätt dåligt eftersom hela gänget på den här listan är dåliga enligt mina preferenser. Alla borde ligga på centerpartiets nivå! Då ser jag inte till att somliga svar kan i ligga i linje med vad ett visst parti påstås förespråka, utan vad hela paketet säger mig. Och då ingår inte bara enskilda punkter som verkar sympatiska, utan om partiet i stort verkar vara sympatiskt och pålitligt. Dessutom kan det finnas skillnader mellan riks- och lokalpolitik och -politiker. Så jag har vissa tvivel på hur rättvisande den här typen av enkäter är. Svaren är väldigt beroende av frågorna, och vad man inte frågar om.

Handelsberoende

Det här var intressant: vem är största handelspartner för länderna i Europa (samt lite i närområdet utanför)? De flesta inom EU har Tyskland som största motpart i handeln, men för Tysklands del så handlar man mest med Kina! Och utanför EU märks det kinesiska inflytandet ännu mer. Ett tecken i tiden!

Ingen verkar handla mest med USA, och "bara ett storkrig kan hindra Kina från att gå om USA, och det kriget vill kineserna förhindra."

This is just brilliant - this map shows the biggest trading partner for each country pic.twitter.com/gmNmTycFFG

— Gergely Polner (@eurocrat) 19 april 2018

"Sunkbunker"

Jag upptäckte ett nytt ord häromdagen: sunkbunker.😐

Själv fastnade jag bara för ordet för att det lät roligt.😎

Den här bilden har inget med ovanstående två rader att göra. Det är en blåsippa jag fotograferade idag. Egentligen var det en röd (blåröd) blåsippa, men bilden blev inte så bra så jag gjorde den superblå i bildprogrammet i stället.

Hur vinner Ryssland val på olika håll?

En godbit från Hans Lindström, hans galleri finns här.

Lästips - Finland

Ett långt lästips om finsk historia, publicerat av Stefan Lindgren och skrivet av Jan Nybondas, hittar du här. Inte bara artikeln, utan följande kommentarer, har intresse för den som funderar över finsk, baltisk, rysk/sovjetisk, tysk och svensk (och några länders till) historia från slutet av första världskriget och in i vår tid.

(Miss)lyckad operation mot Syrien?

Det är, som vanligt, svårt att värdera värdet av den amerikansk-brittisk-franska attacken mot Syrien. Men om vi tar en detalj så säger den ryska militären att

Announced French aircraft have not been registered by the Russian air defence systems.

Har den ryska flygövervakningen missat franska aktiviteter i eller omkring Syrien, eller har fransoserna faktiskt backat ut? I så fall verkar Macron (eller vem som styr den franska militärens operationer) fullständigt opålitlig både mot vänner och fiender. Men från syrisk synpunkt är det nog skönt att de gamla kolonialisterna håller sig så långt bort som möjligt.

The Saker har gjort en lista på vad man bör tänka på när Trump tycker att operationen har gått bra:

• That considering that 71 out of 103 missiles were intercepted.
• That there were no Syrian (or Iranian or Russian) fatalities.
• That not a single airfield was hit.
• That the buildings destroyed were empty.
• That only Syrian air defense were used.
• That Russian air defenses were completely bypassed.

Ja, "considering" det ena och det andra, det här har åtminstone inte varit ett avgörande slag. 69 procent av kryssningsrobotarna påstås ha plockats bort innan de kom fram till målen, utan rysk hjälp till de syriska luftvärnssoldaterna med gammal sovjetisk utrustning, och de som kom fram träffade inte något viktigt.

Var det bara skicklighet från syriernas sida, eller spelade överenskommelser mellan Ryssland och USA någon roll? Det klargjordes ju från rysk sida att om ryssar träffades så skulle man slå tillbaka mot de plattformar som avfyrade missilerna. Det skulle i så fall gälla fartyg på Medelhavet och i Röda havet, flygplan (och flygplatser?). Den ryska flottan lämnade hamn i Tartus och gick ut för att komma i skjutläge. Amerikanerna bör ha insett att här kunde man inte leka elefant i porslinsfabrik, utan det gällde att garantera att man inte träffade några ryssar. Och därmed försvann nog väldigt många platser i Syrien från listan över tänkbara mål. - Men att skicka några missiler mot en tom flygplats eller kontorsbyggnad gick väl bra. Den här gången i alla fall. Det verkar som ryssarna skärper tonen, vilket väl kan vara bra mot en motståndare som verkar ha svårt att fatta normal samtalston.

Trump och hans gäng må orera om framgångar, det här väldigt liten betydelse för kriget i stort. Betydelsen kan ligga i att betydelsen faktiskt är liten, att USA och dess allierade har väldigt svårt att påverka vad som händer på marken. Dessutom var ju uppställningen bland de allierade inte särskilt övertygande. Engelsmännen bidrog med några plan, fransoserna syntes enligt ryssarna inte till, övriga NATO-stater skickade pladder men ingen militär hjälp. Det luktar motvilja mot nya militära äventyr lång väg.

Och till sist detta, ett märkligt uttalande av ryske utrikesministern Lavrov om den påstådda kemvapenattacken i Syrien:

“We have irrefutable evidence that it was another staging, and the special services of a state which is in the forefront of the Russophobic campaign had a hand in the staging,” Lavrov said at a news conference with his Dutch counterpart Stef Blok on Friday.

Om det nu finns bevis som är omöjliga att avvisa hoppas jag att de kommer upp på bordet. Tror inte Lavrov är den typen som slänger ur sig sådana här påståenden godtyckligt, och om det är engelsmännen som avses skulle det vara riktigt fin världspolitisk godis att suga på! Men då måste bevisen fram i ljuset för utvärdering. - Notera att detta sades i närvaro av den nederländske utrikesministern. Holländarna trycker ju i all oändlighet på utredningen om det nedskjutna passagerarplanet i Ukraina och kan därmed känna sig pikade när det talas om "den russofobiska kampanjen".

(Tillägg: en utvärdering från Moon of Alabama.)

En annan vänsterröst: Sahra Wagenknecht

Tänk en svensk vänsterledare med äkta vänsterprofil som skulle säga något i stil med detta:

Det handlar om att vara mer sensibel när det gäller människors rädsla. I stället för att kalla dem för "rasistiska" och driva bort dem ...

Tror knappast att det finns någon svensk vänsterledare med äkta vänsterprofil som skulle säga detta. Eller säga att utlänningar som begår brott här har förverkat rätten att stanna i landet. Eller detta:

– "Öppna gränser för alla" är världsfrånvänt. När grundkärnan i vänsterpolitik är att företräda de svaga i samhället, så är en inga-gränser-politik raka motsatsen till vänster. Alla framgångar när det gäller att reglera kapitalismen har skett inom enskilda stater, och stater har gränser. (…) Arbetsmigration innebär en ökad konkurrens om jobben, framförallt i låglönesektorn.

Men i Tyskland finns Sahra Wagenknecht, en av ledarna för vänsterpartiet die Linke. En artikel i SvD handlar om henne. Där får vi veta att hon är landets näst populäraste politiker: Merkel ligger på 38 procent i opinionen, Wagenknecht på 37.

Inte nog med det: Sahra Wagenknecht är uppskattad av stora grupper även utanför det egna partiet. Kan det bero på att vänsterprofilen faktiskt verkar äkta och rakryggad? Jag tror att andra politiker i die Linke varit kritiska mot invandringspolitiken, men nu börjar det bli akut i och med att Alternativ för Tyskland blivit stort i de senaste valen. Bland annat har mängder av vänsterväljare gått över till Alternativ. Man kan väl jämföra Sverige där stora grupper av LO-arbetare nu stödjer Sverigedemokraterna.

Några siffror visar lite mer av bakgrunden. Av die Linkes väljare stödjer 86 procent Wagenknecht. Det betyder att 14 procent inte gör det, men just där finns ett gäng som drivit en högljudd pro-immigrationslinje och till och med försökt få bort Wagenknecht som die Linkes gruppledare i Förbundsdagen.  

Inte helt oväntat så är Wagenknechts linje djupt kontroversiell i vänsterpartiet. Die Linkes intellektuella falang har kallat henne för rasist och säger att Wagenknecht inte representerar deras värderingar.

Det kan med andra ord vara som på andra håll, exempelvis i Sverige, där en larmande minoritet försöker överrösta en mer tystlåten majoritet i olika frågor. Men det kostade die Linke cirka 400 000 väljare i senaste valet till Förbundsdagen. Och de rösterna gick till Alternativ för Tyskland som talade klarspråk om vad man tyckte om den massiva invandringen.

Sahra Wagenknecht - ståtlig böna!

Vem är psykopat?

En knäppis på Svenska Dagbladets ledarsida hävdade för några dagar sedan att Ryssland var en psykopat. Ryssland som stat, folk ... eller hur man nu skall uppfatta det.

Men jag bara undrar, är det Rysslands president som sprider sånt här omkring sig: först uppblåsta hotelser och självhävdelse, sedan gnäll om samarbete? Som om Ryssland skulle vara särskilt intresserat av ett opålitligt och, låt oss säga psykopatiskt, USA.

Russia vows to shoot down any and all missiles fired at Syria. Get ready Russia,  because they will be coming, nice and new and “smart!” You shouldn’t be partners with a Gas Killing Animal who kills his people and enjoys it!

— Donald J. Trump (@realDonaldTrump) 11 april 2018

Our relationship with Russia is worse now than it has ever been, and that includes the Cold War. There is no reason for this. Russia needs us to help with their economy, something that would be very easy to do, and we need all nations to work together. Stop the arms race?

— Donald J. Trump (@realDonaldTrump) 11 april 2018

Läget är farligt nu. En liten incident kan leda till en världsbrand. Men till alla som tror att allt skulle bli bra bara Trump försvinner så föreslår jag att titta något på hans ersättare. Är vicepresidenten en vettigare karl? Hans generaler och rådgivare och ministrar, är de något att tro på? Hur är det med det demokratiska partiet, skulle de presentera vettigare människor? - Eller kan man rakt av avfärda USA som psykopaten som man helst vill ha så lite som möjligt att göra med?

Hur skrivs en intresseväckande inledning?

Det finns väl inget enormt intresse för vad sverigedemokraterna håller på med i sin lokala Stockholmsavdelning, såvida man inte är 'partiet närstående'. Men för den som läser den här  inledningen...:

Om vi, åtminstone för ett ögonblick, lämnar den hett debatterade frågan om Peter Wallmark är en skurk eller ej ...

... så lockar det till vidare läsning! Nu var ju fortsättningen inte så spännande, och angående denne Wallmarks 'handel och vandel' får man gå till andra meddelare för att få mer smaskiga detaljer. Som den här skvallertråden vars tillförlitlighet jag inte utställer den minsta garanti för!

Citatet kommer från den bildade (fil.dr) Jan Olof Bengtssons blogg och visar, tycker jag i alla fall, på en god förmåga att skapa en öppning som får en att vilja veta mer.

Bengtsson själv verkar vara ett exempel på att sd har svårt med intellektuella och människor som kan tänka självständigt, eller har en position så att de inte är beroende av partiledningens nycker.

Det här är en smådopping i vinterdräkt, och har inte det ringaste med ovanstående bloggpost att göra.

Det där med rättsordning då, Löfven?

Nej, jag hörde inte intervjun med Löfven. Lika bra det. För vad är det han säger?: "Tycker de [Ryssland alltså] ska bevisa att de inte är skyldiga till nervgiftsattacken." Begriper han vad han säger?

Undrar om karln tycker att den principen skall gälla i hela rättsväsendet? Annars är det ju en hävdvunnen ordning i rättssystem av västerländsk (och kanske andra också, jag vet inte men antar det) att det är upp till åklagaren att ta fram bevis som domstolen skall värdera. Den anklagade kan i princip hålla tyst hela tiden, eller prata om så önskas, men bevisbördan faller på åklagaren. Även om den anklagade skulle säga sig vara skyldig är det åklagarens sak att bevisa att så verkligen är fallet.

Att som engelsmännen i det aktuella fallet hoppa direkt från anklagelse (som man har uppenbara svårigheter att stödja med hårda fakta) till bestraffning av den påstått skyldige är ännu värre. Det juridiska systemet ingår i det större demokratiska, och i vår tid har vi tendenser till att den tidigare så hyllade liberala demokratin faller sönder. Och faller den så faller rättssystemet. Det kanske inte stör den här karln.

Den osynliga renskötseln (lästips)

För nästan en månad sedan hade jag en bloggpost om en tilltänkt ny järnväg från norra Finland upp till norska Kirkenes vid Ishavet. Den skall vara en länk i de nya handelsvägar som byggs mellan östra Asien och Europa.

Det finns många saker att tänka på i det här sammanhanget, bland annat: vad händer när en järnväg dras genom områden där samer idkar renskötsel? Det är ämnet som inleder en lång artikel på Pål Steigans blogg, Den usynlige reindrifta.Värd att läsa för den som intresserar sig för den här sortens frågor - vad det svenska storsamhället gör i svenska delen av samelandet exempelvis.

Jo, artikeln är på norska, men jag tycker inte att det är så knepigt att läsa den. Måste bara slå upp ett ord, nämligen sau. Det betyder 'får' (bää, alltså).

Det här är möjligen det första konstnärliga försöket att avbilda en ren, från 1555. Man kan utgå från att konstnären aldrig sett en levande ren. Tre horn?

Mer handel österut än västerut

Hela artikeln som hänvisas till nedan hittar man här. Det hänvisas till Stockholms handelskammare också, men på deras hemsida hittade jag inget. Hur som helst verkar det som om "östanvinden är starkare än västanvinden", för att citera ett gammalt poetiskt uttalande från Kina. Eventuellt använder svenska och kinesiska affärsintressen det nystartade handelskriget mellan USA och Kina till att styra om en del handel. Eller om det är en process som skulle fortgå ändå, enligt kapitalistisk logik. Är vinsterna högre i öster för svenska företag så är det väl roligare att göra affärer där, krångligare är det inte. "Non olet" (pengar luktar inte, som en romersk kejsare påpekade när han lade skatt på offentliga toaletter). Och är risken att råka ut för en galning med automatvapen mindre i Beijing än i USA är det ju inget minus det heller.

China surpasses U.S. as Stockholm region's biggest export market; #DonaldTrump's #tariffs can lead to United States weakening even more https://t.co/qzCS1I3F25 pic.twitter.com/66U0AjJHbw

— China Xinhua News (@XHNews) 6 april 2018

Symboliskt bara, eller ..?

Det verkar som om förhållandet mellan Kina och Japan kan mätas i hur mycket kineserna pratar om Nanking-massakern 1937 - en av de värre (eller värsta) i mänsklighetens historia av blodbad på värnlösa civila. Är det bra mellan Beijing och Tokyo pratas det inte så mycket, är det oenighet så höjer kineserna rösten betydligt.

Följande två twittringar från Nyhetsbyrån Nya Kina kanske beskriver samma fenomen, men i andra sammanhang. Det finns historiska händelser som tas upp igen. I det första fallet är det bombandet av den kinesiska ambassaden i Belgrad. Kan man tänka sig att kineserna har flera syften: dels att ställa sig bredvid de verkliga stora offren för NATO-bomberna, nämligen serberna. "Vi har lidit med er, låt oss fortsätta vara vänner. Och kom ihåg vem som är vår gemensamma fiende." Samt kanske att också utfärda en varning: "Om någon bombar en kinesisk ambassad en gång till så kommer vi inte att vara lika passiva som 1999! Räkna med vedergällning!"

Serbian, Chinese officials honor Chinese martyrs killed in U.S.-led #NATO bombing of Chinese embassy in #Belgrade in 1999 https://t.co/BomPBrzXgb pic.twitter.com/TeiVq7l8ax

— China Xinhua News (@XHNews) 6 april 2018

Det här var mer överraskande. Kina och Albanien samarbetade under lång tid, när Sovjet sågs som huvudfiende. En hel del kineser arbetade i Albanien. Sedan blev det en upprörd skilsmässa och kineserna åkte hem - och Albanien kraschade. Men nu högtidlighålls alltså minnet av kineser som dog under arbete i Albanien. Vad ser man för budskap här? Kanske "Vi har hjälpt Albanien tidigare, och är villiga att göra det igen. Kom med i vår nya sidenväg!"

Memorial held in Tirana ahead of #Qingming Festival to mourn Chinese who gave their lives to help development of #Albania during 1960s-1970s pic.twitter.com/kCkQ0YHv7X

— China Xinhua News (@XHNews) 5 april 2018

Rysk-kinesisk militärallians?

"Kina og Russland nå offisielt allierte" skriver Pål Steigan på sin blogg. Detta mot bakgrund av att Kinas nye försvarsminister Wei Fenghe har gjort sitt första utlandsbesök, och just till Ryssland.

Detta är naturligtvis stora nyheter. Krigsrisken har stigit betydligt på senare tid - möjligen kan ett beslutsamt uppträdande av två stormakter få den att sjunka igen. USA, och dess förmodligen rätt ovilliga och skrämda allierade, kan stå utanför staketet och skälla, men skulle de försöka hoppa över staketet och ställa till otyg så finns det två stora starka vakthundar därinne. Då är det lugnast för småjyckarna att inte försöka hoppa.

Några frågor: i vilken mån utsträcks det rysk-kinesiska samarbetet till andra stater? Putin sade att rysk hjälp, inklusive kärnvapen, skulle utsträckas till allierade. Gäller det bara Kina, eller exempelvis även om Iran angrips? Kina har tidigare lovat att hjälpa Nordkorea om landet angrips, så då kanske koreanerna har en dubbel försäkring mot angrepp?

Allianser brukar ha namn: NATO, Warszawapakten, Axelmakterna, SEATO etc., men här verkar det vara namnlöst. Jag tittade i Global Times (uppges vara inofficiellt språkrör för den kinesiska regeringen) och där finns en artikel om Wei Fenghes möte med sin kollega Shoigu i Ryssland. Artikeln säger inget om 'alliance' eller liknande, utan när organisationer nämns så är det SCO (Shanghai Cooperation Organization). Det verkar i det sammanhanget, vid ett SCO-möte, som en viktig överenskommelse undertecknats. Min kursivering nedan:

On June 7, Chang Wanquan, former state councilor and minister of defense, met Shoigu during the 14th conference of defense ministers of SCO member states in Astana, Kazakhstan. The two signed a road map on military cooperation for 2017-20, which was a top-level design and overall planning of Sino-Russian military cooperation during the period. It embodied the high-level strategic mutual trust and strategic coordination between the two countries, and favored the two sides' working together in coping with new security threats and challenges and maintaining regional peace and stability. 

Är det detta som är det verkliga alliansfördraget, och hur fungerar det i förhållande till övriga SCO-medlemmar, observatörer, dialogpartners och gäster? Medlemmarna är grönmarkerade på den här kartan, och notera att det är en rätt blandad samling: ärkefienderna Indien och Pakistan finns med.

 

Formalia åsido: det är staternas verkliga agerande som avgör vad alliansen, "vägkartan" eller vad man nu talar om, är värd. Och om man nu antar att tryck skapar mottryck så är förutsättningarna rätt goda för att Kina och Ryssland skall finna det värt att samarbeta på det militära området framöver. USA har klart visat att de betraktas som fiender. Man behöver inte gilla hur de två staterna sköter många av sina inrikes- och utrikes angelägenheter, men jag antar att de flesta av oss har ännu större reservationer mot ett tredje världskrig.

Lästips Korea

En artikel på Tobias Hübinettes blogg - det handlar om förspelet till Koreakriget 1950-1953. Det kan vara värt att veta att det hände en del otäcka saker innan krigsutbrottet.