tisdag 4 september 2007

Även en blind höna kan hitta ett korn

Kanske den enda vettiga anmärkningen i Carl Bildts artikel i Dagens Nyheter idag är detta:


Att försöka att samtidigt stabilisera Irak och destabilisera Iran kommer knappast att gå.
Närmare än så av direkt kritik mot USA:s politik i Mellersta Östern kan man tyvärr nog inte vänta sig av den svenska utrikesförvaltningen. I övrigt är Bildts drapa en smetig historia av suddiga formuleringar och undanglidningar.

Han skriver om:


... Saddamregimens brutala 24 år. ... Att få en uppfattning om hur många regimens offer var är inte lätt. Bedömningar av hur många som direkt dödades närmar sig de cirka två miljoner som Pol Pot-regimen i Kambodja mördade och ligger i alla händelser väl över de cirka 800.000 som mördades i folkmordet i Rwanda 1994. Även i ett längre och bredare historiskt perspektiv var detta en osedvanligt grym regim.

Kan vi då få veta om offren för de felslagna sanktionerna är inräknade? Att sanktionerna efter Gulfkriget slog ihyggligt hårt, inte mot regimen utan mot miljoner utsatta irakier, är känt. Sanktionerna fortsatte även när detta var klart för de ansvariga. USA och England bär ett tungt ansvar för massdöd bland irakiska barn. Vad anser Bildt om det? Och hur ser Bildt på de mängder av offer som krävdes när Saddams regim och USA hade ett nära samarbete för att slå ner oppositionen i Irak (kurder och kommunister)?

Till detta lidande skall läggas den grava ekonomiska vanskötseln av landet. I praktiken har Irak varit konkursmässigt sedan början av 1980-talet...
Det misslyckade kriget mot Iran (påhejat av USA och dess arabiska lydstater) knäckte Iraks ekonomi. Utan ett enormt internationellt stöd är det tänkbart att Irak till och med förlorat mot Irans islamska revolutionärer. Jag undrar om Saddam hade vågat angripa Iran om det inte funnits garantier om hjälp från USA i bakgrunden? - Och så var det ju den ekonomi som ändå fanns kvar, den har ju krossats av USA:s militära och ekonomiska invasion.

Bildt vill ha större diplomatisk representation i Irak. Hos en regim som inte har mer legitimitet än Quislings norska år 1942?

Nu har britterna i praktiken givit upp i Basra. De överlämnar stan till den eller de grupper som är starka nog att fylla tomrummet. Det är inte bra, men hur ser bra alternativ ut i Irak? Kan det finnas en möjlighet att omvärlden tillfälligt går in och ersätter USA:s styrkor för att fixa en reträtt utan fullständig ansiktförlust för angriparen? FN-styrkor, trupper från Arabförbundet?
Det går förmodligen inte att få slut på våldet från den ena dagen till den andra, men man kunde tänka sig att kriget ändå kunde ebba ut så småningom.

Inga kommentarer: