New York Times meddelar att en pigg och rask Fidel Castro hållit ett litet tal till det cubanska parlamentet. 84 años but still going strong! Jag antar att även normalsvenska liberaler blir våldsamt upprörda över detta, med tanke på hur ofta Castro har kränkt just oss. (Obs. ironi!) Han varnade Obama för faran för kärnvapenkrig.
Det fattar nog inte Obama. Eller om han saknar kraft att göra något åt det. Han är överhövding för det som en kritisk USAmerikansk iakttagare kallar ett sönderfallande imperium (man nedgraderar delar av vägnätet till grusvägar, tycks det som, och på dem kan man väl åka ner i Tredje världen). Där hänvisas också till en artikel i NYT som livligt berättar om sönderfallet i den USAmerikanska infrastrukturen. Delstater och myndigheter på lägre nivå saknar medel att hålla igång skolor full tid, att sköta gatubelysning och offentliga kommunikationer och polis. En del hänger på invånarna själva som kanske tror att deras krav på låga skatter inte får några efterverkningar, men så har vi ju det där med prioriteringar av de resurser som finns. Är det en framtidssatsning att skolbarn på Hawaii får fyrdagarsvecka exempelvis, för att det saknas medel att driva en del skolor hela veckan? Eller att offentliga kommunikationer i ett län i Georgia skärs ned så att folk har svårt att ta sig till jobbet? Är krig och underhåll av skumma diktatorer viktigare?
Nå, Obama och hans gäng kanske fattar det där, men saknar förmåga att drämma näven i bordet. Förfallet får fortsätta, och de rika fortsätter att berika sig medan resten av landet verkar försvinna i ett svart hål. Skulle det braka loss med ett nytt krig (det räcker med att israelerna på egen hand angriper Iran, varpå iranierna spärrar Hormuzsundet) är det frågan om inte en världsomspännande ekonomisk krasch kan utlösas, och då kan man fråga hur mycket motståndskraft USA har kvar. Att avveckla imperier är svårt och inget tyder på att amerikanerna skulle vara särskilt bra på det.
11 kommentarer:
Ett annat tecken på ett sönderfallande imperium är splittring i de egna leden och fler dissidenter. Förre Centralbankschefen Alan Greenspan ligger nu till vänster om Obama i den ekonomiska politiken! Han vill upphäva skattesänkningarna för de rikaste som infördes under Bush och förespråkar hårdare reglering av banksektorn. Lägg därtill att han numera anser att Irakkriget handladen om olja, inte massförstörelsevapen, så får vi en begynnande vänsterextremist nästan av vår kaliber!
Splittring ... eller förvirring. Stackars gamle Alan kanske är förvirrad sedan det visat sig att hans guddom, den självreglerande marknaden, har sina små brister ... . Vinstdrivna jätteföretag har uppträtt som sådana och inte alls brytt sig om någon självreglering. Varför skulle de göra det? Avstå från vinster bara för att några marknadsliberaler har lite konstiga ideer? Haha, släng dig i väggen, Alan!
" Obama och hans gäng kanske fattar det där, men saknar förmåga att drämma näven i bordet."
Det är inte fråga om kanske, det är faktum.
Den reella makten ligger inte hos politiker, framförallt inte hos politiker med, om man kan säga det om Obama, vänsteråsikter.
Makten finns hos dem som har pengarna, och det är inte politikern vare sig I USA eller här.
Därför tar förändringar som betyder något lång tid att genomföra eftersom politikerna inte kan omfördela pengar snabbt, då tar ägarna av dem sina pengar och drar.
Detfinns två alternativ, antingen revolution eller ett långsamt knetande i rätt riktning, alltså vänsterut.
Möjligtvis kommer förfallet i USA att gå så långt att det förra blir en realitet.
Det finns ju ett tredje alternativ också: att USA kraschar och bara försvinner i ett hål av elände av värsta Tredjevärlden-snitt, och folk står bara där och glor.
Att Obama skulle ha någon vänsteravsikt var nog mest fromma och/eller desperata förhoppningar hos människor inom och utom USA som inte vill att USA försvinner ner i det där hålet. Vad är han? Någon sorts socialkonservativ, väl, i sina mest radikala stunder?
Och här beskriver Krugman hur näringslivet flyr från ett USA där analfabetismen sprider sig: http://www.nytimes.com/2005/07/25/opinion/25krugman.html
Fast vi ska inte sätta oss på höga hästar, vi som har en regering som på fullt allvar satsar på fönsterputsning och golvskurning som framtidsbranscher.
Var det också inte något om att gå ut med hunden åt hundägare som inte har tid med det men som ändå skall vara hundägare? - Det verkar råda en viss vilsenhet i hur det efterindustriella samhället skall organiseras.
Ursäkta, 'tydarn, jag råkade trycka på fel knapp för din senaste kommentar, så den försvann. Men som tur var hade jag den som en extrakopia vid sidan av, så här är den:
Jag förstår inte att Obama fortsätts att ursäktas för att han inte skulle kunna vara progressiv. Som lite mer nyktra observatörer i USA redan tidigt i valkampanjen påpekade, pengarna kommer från Wall Street.
"hope" och "audacity" var reklamslogans, ingetdera har han levererat. Han visade upp en del progressiva ekonomer under valrörelsen som "team-medlemmar", när dörren till det Vita huset öpnnats dumpades dessa och Wall Street gänget satte sig i de mäktiga ekonomiska nyckelpositionerna den primära på meritlistan verkade vara att de på ett eller annat sätt kom från Goldman Sachs och relaterade till Robert Rubin. Den förmenta sjukvårdsreformen liknade mer i sin färdiga form ett beställningsverk av försäkringsindustrin.
Det skulle förstå inte förvåna om det svarta hålet är nära, att tea-party gänget med Sahara Palin och Glenn Beck övertar det Vita huset. då kan man väl förmoda att det är den definitiva slutpunkten för upplysningstiden i väst.
PS
Jag förstår inte varför dessa den vänsterns falskspelare hela tiden ska ursäktas och förklaras bort. En Bush, en Reinfeldt är betydligt mer respektabla då de inte sviker sina egna. Om man inte begriper att högerpolitiker bedriver högerpolitik är man mer än lovligt tappad bakom en vagn. Det är mycket allvarligare att ljuga och bedra de egna, att svika de som man sagt sig vilja representera, de som sätter sin tillit en.
Kanske det är som Carl Sagan sa i "The Demon-Haunted World":
"One of the saddest lessons of history is this: If we've been bamboozled long enough, we tend to reject any evidence of the bamboozle. We're no longer interested in finding out the truth. The bamboozle has captured us. It is simply too painful to acknowledge -- even to ourselves -- that we've been so credulous.
(So the old bamboozles tend to persist as the new bamboozles rise.)"
Är det helt enkelt inte bara "paradigm" som Sagan skrev om?
Vad det gäller herr Barak O. så är det märkligt hur en massa människor här inbillat sig att karln mer eller mindre är en god svensk socialdemokrat. Samt att man ödslat tid på att lyssna till retoriken i stället för att se till praktiken. Men, men, folk vill väl bedras, eller "hoppas på det bästa". Tror jag skrev på bloggen för rätt länge sedan att fru S. Palin har en god chans att bli nästa president. Finns ingen anledning att ändra på det, nu när Barak O. med sömngångaraktig säkerhet malt sönder sin progressiva väljarbas. Får han härja ett tag till kanske det bara blir tepåseknasbollarna som bryr sig om att rösta i nästa presidentval, och de vill väl i princip ha den dummast möjliga människan som president så att de skall känna sig hemma. Och då vet vi vem som vinner om S. Palin ställer upp.
PS. På tal om falskspelare - har inte ledningen för V med L. Ohly i spetsen sluppit för billigt undan? Eller kan det vara så att det inte är någon idé att öda tid och kraft på en sådan kritik? DS
Som jag kommer ihåg det behandlade Sagan både stort och smått i boken, han hade även en utmärkt guide i den boken för att skilja agnarna från vetet, "The Baloney detection kit"
Skicka en kommentar