På tal om hycklare

På tal om hycklare - Pepe Escobar skriver i Asia Times om det där att skicka Libyens ledare till den internationella brottsdomstolen ICC i Nederländerna:

As for the UN Security Council unanimously deciding to refer the Gaddafi regime to the International Criminal Court (ICC), it's useful to remember that the ICC was created in mid-1998 by 148 countries meeting in Rome. The final vote was 120 to seven. The seven that voted against the ICC were China, Iraq, Israel, Qatar and Yemen, plus Libya and ... the United States.

Nu vill USA plötsligt utnyttja en domstol man inte erkänner. Jag har för mig att USA:s kongress dessutom tidigare har tagit beslut om att eventuella amerikaner som grips som misstänkta för krigsbrott skall fritas. Det verkar inte helt logiskt, men är logik någonting som kännetecknar den USAmerikanska politiken numera eller handlar den mer om en blandning av passivitet, förvirring och hysteriska utbrott? Att amerikanerna klarar av att tänka sansat är oklart, men borde inte kineserna revidera sin position? Eller är man rädda för en eventuell rättegång som dras igång av separatister i Tibet eller något annat minoritetsområde? Att israelerna är rädda för en internationell domstol som granskar vad de gör är begripligt, samma gäller Irak under Saddams tid, men Qatar och Jemen ...?

Det är bra med en internationell domstol som tar hand om krigsbrott - men då skall den inte göra skillnad på folk och folk och därmed göra sig själv till åtlöje som ombud för stormakterna. Det borde var tid att göra slut på traditionen från Nürnberg där segrarna dömde de besegrade, men i stället låta alla stå till svars för sina handlingar.

Det vore bäst om libyerna själva kan lösa problemet med "broder Moammar" och hans familj, utan att främmande krafter trampar in.

ICC jagar Bashir. Hur blir det med Israel?

Internationella brottmålsdomstolen i Haag, ICC, har begärt att Sudans president Omar Hassan Bashir skall gripas som ansvarig för brott mot mänskligheten i samband med Darfurkonflikten. Jag går inte in på i vilken grad denne man är ansvarig, han är ju inte ensam ledare i detta jättelika land, men däremot skulle en juridisk aktion av det här sättet vara mer trovärdig om inte bara åtalen eller krav på åtal gällde mindre figurer som är osams med USA.

Vad det gäller israelerna så är fler initativ på gång förutom att ICC nu funderar på att ta upp saken. Det kanske behövs många angreppsriktningar för att hålla trycket uppe och slå hål på den israeliska strategin att bara egna militärdomstolar kan döma i dessa frågor. (Hur i h-e kan ett sådant påhitt accepteras?) En organisation har kommit på en tänkvärd kringgående rörelse, nämligen att man skall stämma Storbritannien eftersom landet inte ingripit mot Israels angrepp mot grundläggande principer i internationella lagar. Och det är klart, en massa stater skulle kunna stämmas för att man hjälpt israelerna med deras etniska rensning.

De ansvariga för Gazakriget till Haag? Historien fortsätter

Det är inte slut med ansträngningarna att få de ansvariga för kriget i Gaza till den Internationella krigsförbrytartribunalen i Haag. Detta kan man läsa om i Guardian.

Det som tribunalen för närvarande funderar över är om den Palestinska Myndigheten i någon form kan betraktas som en statlig enhet och därmed kunna vara part i en rättegång. Blir det jakande svar på den frågan kan processen fortsätta. Men en riktig rättegång är långt borta.

En rättegång skulle gälla vad båda parter höll på med, men jag tror de flesta inser att den verkliga prestigeförlusten skulle drabba de israeliska ledarna (och deras ombud exempelvis i Sverige). Flygbomber och missiler, artillerigranater och fosforbomber mot ett av Jordens mest tätbefolkade områden som man dessutom spärrat av från yttervärlden och fortsätter spärra av - det är väldigt svårt att motivera och försvara. Och kommer Gaza upp på bordet är det väl inte omöjligt att andra händelser som strider mot internationell rätt också blir aktuella för rättsprocesser. De israeliska ledarna kommer att slå ifrån sig med all kraft, frågan är hur mycket USA är berett för att stödja dem. Kanske USA:s möjligheter att agera minskas av att man själva inte erkänner ICC?

Det är bara att hålla tummarna. Så länge inte misstänkta krigsförbrytare som tillhör USA:s lag dras inför rätta är den internationella tribunalen inte särskilt trovärdig. Ställs de ansvariga för förstörelsen av Gaza inför rätta kommer vi äntligen att få en situation där det börjar se ut som om likhet inför lagen råder. "Israelvänner" må gnälla över det. Folk med rättskänsla bör känna glädje och tillförsikt över att vi kanske kan få en mindre våldsam värld.

Blir det utredning av krigsbrott?

Palestinierna trycker på för utredning av krigsbrott. 108 stater har erkänt den domstol i Nederländerna som skall utreda och döma i krigsbrott - Israel är inte med i den gruppen. Ett tidigare försök att få Israel inför domstolen har misslyckats därför att Palestina inte är en stat. Det placerar oss i en konstig juridisk situation: är det fritt fram för stater som inte erkänner krigsförbrytartribunalen att fara fram som vildar mot folkgrupper som på något sätt kan betraktas som statslösa?

Men nu har det skett en ändring: den palestinska myndigheten har skrivit på ett papper som erkänner domstolens auktoritet. Vad det kan medföra är osäkert. Man får förutsätta att Israels brännvinsadvokater jobbar övertid för att lägga hinder i vägen.

Visserligen kan olika palestinska grupper anklagas för krigsbrott - som att skjuta mot civila mål - men man skall ha verkligt konstiga glasögon om man jämför palestiniernas små och ineffektiva raketer med den arsenal som Israels krigsmakt använder för att mangla sönder det fungerande samhället. Och det finns ju en mycket längre syndalista än bara Gaza att prata om.

Det är Israel som blir den stora förloraren om fallet verkligen kommer inför domstolen. Och det är ju inte säkert, allt är bara i ett mycket tidigt skede ännu. Men bara det faktum att Israel börjar känna ett juridiskt hot visar att världen förändras. Man kan inte längre göra vad som helst var som helst och räkna med att obemärkt komma undan med det. Hur än vissa krafter stretar emot kanske vi ändå närmar oss en värld där lagen gäller lika för alla.

Som jag skrivit tidigare: det finns andra än Hamas som skjutit raketer. Hur det fungerar inför den internationella domstolen vet jag inte. Och sedan finns ju frågan om förhållandet mellan Fatah på Västbanken och Hamas i Gaza - trassligt alltså. Men det borde gå att röja upp.

Stridande "under cover"?

Det här står på Sveriges Radios hemsida på lördagsmorgonen:

En av de personer som gripits efter försöken till terrorattentat i London och Glasgow för en vecka sedan har nu formellt delgivits misstanke om brott.

Den anklagade mannen är en 27-årig irakisk läkare som var med i den brinnande bil som kördes in i flygplatsterminalen i Glasgow.

En intressant fråga: vad skulle hända om den här killen hävdade att han är en stridande för det irakiska motståndet? Visserligen har jag för mig att enligt internationellt överenskomna regler måste militärer ha någon sorts markering som visar att de just är militärer. Gärna uniform, men åtminstone en armbindel kan räcka. Men skulle åklagaren hävda detta kunde försvaret kontra med de engelska soldater som åkte omkring i en bomblastad bil i Basra - utklädda till araber. Fan vet vad de tänkte göra. En bilbomb? Det skulle definitivt inte synas att de var engelsmän, men irakisk polis fick tag på dem i alla fall. Affären slutade med att engelska trupper stormade fängelset och befriade sina under-cover-kollegor. I och för sig kunde åklagaren då hävda att läkaren inte lyder under någon erkänd irakisk regeringen, utan stöder olagliga upprorsgrupper mot den erkända regeringen. Det finns invändningar mot detta:

Den irakiska regeringen är tillsatt medan landet är ockuperat och har därmed en tvivelaktig legitimitet. Eventuellt kan man jämföra med den likaledes av ockupanter skapade Quislingregeringen i Norge. Formellt var landet oberoende, i praktiken en tysk lydstat under ockupation. England erkände inte den, utan exilregimen och motståndsrörelsen. Irak har ingen exilregering, men en rikhaltig flora av motståndsrörelser. Det tycks som om folkmajoriteten anser att ockupanterna bör dra iväg med det snaraste. Om folkets godkännande ytterst är den legitimitet som en regering vilar på, blir den en förrädare mot folket om den struntar i folkviljan och i stället tar order utifrån.

Hur skulle det här utvecklas om irakiska motståndsgrupper officiellt förklarade de angripande staternas regeringar som illegitima och deras länder som legitima mål? Visserligen antas militära aktioner riktas mot andra militärer, men här kan då hävdas att centrala London och Glasgows flygplats ingår i fiendens totalförsvar, och att det inte är konstigare att angripa där än när allierat bombflyg malde sönder tyska civila bostäder under Andra världskriget eller afghanska byar idag.

Om man ser på det här principiellt är det ett bekymmer att vissa stater driver en pseudo-legalistisk linje. I stället för att säga "alla är lika inför lagen" säger de "ni är ansvariga inför våra lagar (som vi kan ändra godtyckligt), men ni kan aldrig ställa oss till ansvar". Det vore hederligare att i enlighet med Sokrates' meningsmotståndare Trasymachos (eller gamle Machiavelli) skrika ut "makt är rätt, och nu är det vi som har makten och bestämmer vad som är rätt, och inte fan ska nån komma och hålla oss ansvariga för nåt!". Hyckleriet är uppenbart. Det kan inte bli någon förbättring om inte den internationella domstolen i Nederländerna tar upp även mål där västliga länder anklagas för krigsbrott, och ser till att förövarna blir dömda. Den måste med andra ord bli helt självständig och verka utan att ta andra hänsyn än vad som internationella lagar föreskriver. Jag tror att detta skulle vara ett betydligt effektivare sätt att få ner terrorhotet i väst än hur många terrorlagar och övervakningskameror som helst.