"En stor dag för Israel ..."

Big day for Israel. Congratulations!

— Donald J. Trump (@realDonaldTrump) 14 maj 2018

... eller 'business as usual'?

US Embassy Jerusalem opening ceremony begins. Meanwhile, 772 Palestinians shot with live bullets, more than 1600 wounded, 41 killed. https://t.co/9tXP0Cf0dX https://t.co/9tXP0Cf0dX

— Ankit Panda (@nktpnd) 14 maj 2018

När apartheid i Sydafrika fälldes spelade de kubanska styrkorna i Angola en nyckelroll. Finns det liknande nyckelspelare i förhållande till Israel idag? Kanske de israeliska ledarna har en gnagande oro för att det faktiskt finns sådana krafter.

Spridda tankar

Somliga får tala, andra inte

Har du lagt märke till att folk på Krim, östukrainare, syrier inte hörs av så mycket? Deras röster verkar inte räknas, särskilt inte om de skulle rösta fel. Annars skulle ju krisen omkring Krim kunna lösas i en handvändning genom en ny internationellt övervakad folkomröstning. Vad östukrainarna skulle rösta om vet jag inte, Ryssland vill nog inte ha dessa områden, men oberoende eller någon slags federation med övriga Ukraina kanske kunde vara alternativ. Och syrierna kunde givetvis rösta för eller emot de politiska alternativ som finns. - Men vem är det som bestämmer vilka röster som får höras, respektive tystas eller ignoreras? Var finns demokratin i detta?

Trotskister i samlade organisationer

Varför kräver trotskister "tendensfrihet" för att gå ihop med andra partier eller grupper som påstår sig vara vänster? Räcker det inte med "interndemokrati", alltså att varje medlem har sin röst och rätt att tala? - Är "tendensfrihet" ett kodord för en fraktion som i ett känsligt läge kan misstänkas vilja spräcka partienheten under livligt larmande om "stalinism" och "byråkrati"?

Hur behandlas allierade?

En stormakt kan inte agera ensam utan behöver allierade. Men den växer sig väldigt mäktig, blir arrogant och rent av högfärdsgalen, och börjar behandla de förbundna illa. Jag tror redan den antika stormakten Aten gjorde det, och det slutade illa. Nu trampar USA på hur många tår som helst men räknar med att komma undan med det ändå - eller om man är så uppe i det blå att man inte inser vad som händer? (Tanken att Trump har en genial plan är jag skeptisk emot.) - Kommer detta att hålla, eller säger de allierade "tack och adjö", eller på ett diplomatiskt sätt meddelar "fuck off, bum!"?

(O)Trovärdiga invandringskritiker?

Hur kan man tro på folk som 1) är mycket kritisk mot den nuvarande invandringspolitiken i Sverige men som också 2) uttrycker sitt kraftiga stöd för Israel? Är man emot massinvandring, och dessutom av våldsam natur, borde väl Palestinas öde förskräcka? Vi kan på invandringskritiska sidor läsa om "sverigevänner", "danmarksvänner", "frankrikevänner" som är så bra ... men vad kallas palestinavänner då? Terrorister kanske? För att de bor på områden som invandrarna vill knycka, och för att de lever efter parollen "varje meddelande om att motståndet upphört är falskt"?

Är beridna poliser 'kavallerister'? Är sd 'sverigevänner'?

29 mars 1948, Götgatan, Stockholm. De berömda 'Götgatskravallerna'. Den här bilden hittade jag hos Stockholmskällan.

Angående Malmö: någon från polisen talade enligt intervjuer om att man kallat in "kavalleriet". Detta är ett konstigt uttryck när det gäller ridande poliser. Är det uttrycket man använder normalt, eller är det ett utslag av den militarisering av polisen som man kan se under de senaste åren? Något militärt kavalleri finns ju inte numera i Skåne. Jag kollade standardverket i ämnet (Grill: Svenska indelningsverket) och under rusthålleriets forna dagar fanns ett husar- och och ett dragonregemente i Skåne. Men de är som sagt historia, och poliser till häst är inget annat än just poliser till häst, inte kavalleri.

Också från Stockholmskällan, samma dramatiska dag 1948. Biografen ger en film som heter 'Gentlemannagangster ...' fast det ser ut som 'Centlemannacancster ...'.

Det verkar som det märkliga gänget på Avpixlat helt köpt den tidiga polisversionen av vad som hände i Malmö. Kanske inte så smart på lite sikt, om det framkommer alltför mycket avvikelser mellan vad polisen sade på ett tidigt stadium och vad som sedan kan fastställas verkligen hände. Det är ofta lugnast att just ta det lugnt på ett tidigt stadium och invänta vad som kan ses när röken från slagfältet skingrats.

På tal om Avpixlat (och sd) så har man ju sedan länge gjort en märklig (men på sätt och vis begriplig) tankevurpa vad det gäller Palestina. Rent logiskt borde ju det palestinska motståndet ses som en fullständigt hedervärd handling av 'palestinavänner'. Israels aktiviteter borde enligt normalt avpixlat språkbruk angripas som övergrepp av multi-kulti PK-elit bidragsjagande kulturberikare, och som ett varnande exempel för alla 'sverigevänner'. - Men så står det inte. sd har sina bruna rötter av gammaldags judehat, detta sticker upp ibland, men partiledningen kämpar hårt för att hålla en snygg yta. Och det gör man genom att vara så israelstöttande att det är rent otroligt. Taktiken är känd, kanske startade i England med något som hånats som "neo-nazis for Israel". Och är det OK att jaga bort 'palestinavänner' från sitt land kanske Åkesson & Co. i själva verket tycker att 'sverigevänner' (vi som råkar bo och trivas här) lika gärna kan jagas bort. - Jag har svårt att lita på de där mänskorna ... .

Dessutom är det dåligt med skrivar-inspiration. Kanske tar bloggpaus ett tag. Vi får se. Och det utesluter ju inte att jag är aktiv på annat håll på nätet.

Olika lärokurvor

Här är en slutsats av en gästskribent på Juan Coles blogg:

A thoroughly uncomfortable conclusion is beginning to emerge for the Netanyahu government. It is that while the IDF may have become a lot more effective in the past six years, its opponents in Gaza have learnt even more.

Med andra ord: fastän israelerna jobbat upp sin förmåga till krigföring i stadsmiljö sedan förra Gazakriget så har palestinierna jobbat upp sig ännu mer vad det gäller att försvara sig. Den palestinska lärokurvan stiger brantare. Man kanske kan jämför med utvecklingen i Libanon: en gång lätta jaktmarker för israelerna, sedan helt omöjliga när Hetzbollah utvecklade motståndet politiskt och militärt. En liknande situation kan skönjas i Gaza.

Hamas lyckades få iväg en enstaka raket mot Tel Avivs flygplats vilket stängde av mycket av flygtrafiken några dagar. Israel har inte lyckats eliminera, eller ens allvarligt skada Hamas. Det kan knappast kallas annat än ett nederlag. Målen för kriget mot Gaza (vilka de än var, det verkar ha skiftat) har inte uppfyllts, och därmed är termen 'nederlag' rimlig. Dessutom har de israeliska förlusterna ökat jämfört med förra Gazakriget. Palestinierna finns kvar, de slår tillbaka allt kraftfullare - och i norr finns Hetzbollah med ett formidabelt raketlager, drönare och andra militära finesser.

Hade den här situationen behövt uppstå om israelerna tidigare tagit till sig principen om att "man kan göra mycket med bajonetter, men inte sitta på dem"? Nu driver utveckling iväg mot total katastrof, eller mot en ny enhetlig stat som täcker hela det historiska Palestina. Israelerna har själva slagit sönder möjligheterna till en tvåstatslösning. Och i den processen har man släppt fram krafter som inte är så trevliga: det relativt sekulära PLO har ställts åt sidan till förmån för det islamistiska Hamas. Var det verkligen så man hade tänkt sig, eller var man übersmart?

På tal om lärokurvor så skriver den indiske veterandiplomaten Bhadrakumar om spelet mellan Ryssland och EU. Han frågar vilket motiv EU har att delta i sanktioner:

... make sure that Russian people don’t get to eat enough vegetables and fruits and would have vitamin deficiency unless the Kremlin changed its Ukraine policies in accordance with the EU’s wishes? This is all becoming a silly joke.

However, something good will come out of this all if Russia comprehensively discredits the West’s obnoxious practice of using sanctions as political weapon against obstreperous countries that refuse to buckle down to their leadership.

(Ursäkta ett ögonblick, måste slå upp 'obstreperous' i mitt gamla lexikon. "larmande, bullersam; oregerlig". Undrar hur många engelska engelsmän som förstår vad ordet betyder?)

Ja, även i den här ukrainska krisen och sanktions-slagsmålet finns en lärokurva. Undrar om taffligheten på den europeiska sidan kan hänga samman med att den gamla generation av politiker från det kalla krigets dagar är död eller pensionerad? Till skillnad mot det nya gänget hade gamlingarna vanan inne att hantera stormaktskriser och se till att de inte gled utom kontroll. Nu måste de nya jobba sig uppför lärokurvan, till en nivå där de förstår att man inte kan dribbla hur som helst med en stormakt som Ryssland. Det är en jäkla skillnad mellan att ge sig på Ryssland jämfört med exempelvis Libyen! Den här bilden illustrerar hur det kan gå:

Statistik

Varje dag dödas i snitt tio barn, säger radion. Ja, det kan man ju säga är en sorts statistik ...

Hittade bilden här.

Och så var det Palestina igen ...

Förhoppningsvis är det Bildt som är slut snart

Mitt i sommaren, men rätt bra med folk.

"Hur mycket kostar din tystnad Reinfeldt" frågar plakatet uppe till vänster.

Kanske priset antyds här, med de sedlar som stoppats in i nyllena på Blair, Bildt och Reinfeldt?

"När friheten är olaglig blir de fria laglösa".

Här var en skum grej. Tre stjärnor, är inte detta de syriska quislingarnas flagga? Och därmed folk som i praktiken springer Israels ärenden?

Av vem?

Jag gick förbi den här minnesbysten med vidhängande förklarande text i förra veckan. Med tanke på motivet står den på rätt plats: Folke Bernadottes väg på Djurgården.

Notera det handtextade tillägget "AV VEM?" på plaketten. I och för sig är det inget problem med det, vi vet att Bernadotte mördades av sionistiska terrorister i Jerusalem 1948. Hade de ansvariga verkligen fått svara för det hade saken kunnat läggas till handlingarna, men så skedde inte.

Vad värre är: minns jag rätt förekom det försök för en del år sedan att kasta tvivel över Bernadottes expeditioner för att rädda folk i slutet av andra världskriget. "Fel" människor räddades (utgångspunkten var förhandlingar om att få ut skandinaver från de tyska lägren, sedan plockade man ut så många det gick oavsett vad de var), "tyskvänlighet" (jo, de tyska inslagen i svenska kungahuset var betydande, men det betyder ju inte att de var nazister), etc. Den där kritiken handlade om att dra ner Bernadotte i skiten. Att människor räddades var oväsentligt. Sionisterna i Palestina behandlade honom som ett hot som skulle röjas undan, och den sortens människor är ännu i farten.

Myrdal om anti-semitism

Med ungefär sjuttio år i bagaget av anti-antisemitism bör man ha en viss tyngd i sina diskussioner. Jag nämnde tidigare Jan Myrdals twitter-kritik mot Hillersberg. Nu kommer han igen med en text som refuserats av skönandarna på Dagens Dumheter. Den är rubricerad DEN TJÄNANDE ANTISEMITISMEN. (Har inte den tidningen längre, och det verkar inte vara någon större förlust.) Det är ett brett svep över antisemitism och liknande påfund, och jag antar att det breda anslaget sticker en del i ögonen. Alla har ju inte Myrdals långa perspektiv och breda kunskaper, om man säger så, och inte någon ambition att få perspektiv och kunskaper heller.

Palestina är kärnan. Det som sionisterna gör mot palestinierna driver fram en negativ syn på judar i gemen, särskilt i den islamiska världen. Samtidigt försöker den israeliska staten knyta judar runtom i världen till sig. Myrdal jämför med liknande taktik hos den tyska staten under Andra världskriget:

På motsvarande sätt som då i början av fyrtiotalet arbetar nu de israeliska statsorganen. Troende i religiösa samfund, de en gång kibbutzfrälsta, sådana med familjerötter från shtetler i Östeuropa, ättlingar till överlevande från Auschwitz, allmänt kulturintresserade, alla som upplever en judisk identitet; de drivs med hotet om en växande antisemitism att solidarisera sig med den israeliska staten och försvara dess allt katastrofalare och allmänfarliga politik.

Det blir en rundgång: antisemitism och anti-islam bygger upp varandra till allt mer hatiska nivåer. Samtidigt har vi rörelser i Europa, som i Ungern, som återigen spelar ut jude-kortet. Det hade de knappast gjort om det inte finns rätt många i folket som faktiskt har dessa fördomar. Att det här ogräset växer igen kan inte bara skyllas på nyliberalismens härjningar. Myllan och fröna fanns redan.

Men bilden ser inte helt entydig ut. USA är nyckelland i den här saken. Är det inte så att det finns en generationsfråga, där äldre USAmerikanska judar ofta fortfarande helhjärtat stödjer vad extremisterna i den israeliska ledningen gör, medan de yngre generationerna blir mindre och mindre intresserade? Kanske basen för israelisk propaganda ändras? Om det folkliga stödet för Israel i USA finns bland åldrande evangelikala människor är det ju en annan situation än om judarna i stort sett mangrant ställer upp för Israel. Nu verkar det tyngsta stödet finnas hos aggressiva pro-israeliska påtryckargrupper, som dock ett växande antal amerikaner, judar eller ej, inte gillar. "Israel firsters" har ännu övervikt, men kommer det att hålla på sikt?

Hur stor judefientligheten är i Sverige vet jag inte. Har för mig att någon undersökning kom fram till att frekvensen faller från höger till vänster: de mest judefientliga finns bland sverigedemokrater och moderater, de minst fientliga bland vänsterpartister och KP-are. I samband med bankkriserna och krisen i eurozonen har åsikter om "judarna" ibland poppat upp i tidningarnas "pissrännor". Dock långt ifrån i samma omfattning som folk som hetsar mot "invandrare" i allmänhet och "muslimer" i synnerhet.

Och så får vi räkna med att det bland yngre muslimer som med rätta upprörs över övergreppen mot palestinierna kommer det ibland att slå fel och slå över till anti-semitism. Några snillen tror att de utövar kamp mot Israel genom att åka som jihad-turister till Syrien, hetsade av radikala imamer och betalda av rika knösar från Arabiska halvön. Det kommer man inte åt med uppblåsta förmaningar, utan det krävs också ett klart ställningstagande mot sionisternas våldsdåd och falskhet. Ärlighet varar längst, hyckleri avslöjas förr eller senare. Hur många i det socialmoderata lägret klarar av en ärlig kritik?

En dålig Mor - ingen tillfällighet?

Svenskans Bitte Hammargren frågar:

Vad tänker en prickskytt som lyfter sitt vapen mot ett barn? ... Just nu sprids bilder från en israelisk prickskytt på sociala medier. Det handlar om den 20-årige israeliske Mor Ostrovski som på sitt privata instagramkonto lade ut en bild där han ringat in ett barn i sitt kikarsikte.

Kanske svaret finns i en intervju med en israelisk radioman som försöker bevara sin mänsklighet och anständighet.

A few days after the end of Operation Pillar of Defense, I gave a talk at a Herzliya high school. The children, who said they came from good homes, told me we have to kill all the Arabs, including the Israeli Arabs, because where do they get off thinking they will get control of the country. Their ideal is to go into the army and kill as many Arabs as possible. That’s one side of the picture, Israeli youth, the new generation, living in an atmosphere of demonizing the Palestinians − which is something the Israeli media are responsible for in no small measure. The other side of the picture is the young generation in Gaza, a child of five or nine. Let’s say he is not wounded, but a four-ton bomb landed next to his house. Do you know that in Operation Pillar of Defense, not one pane of glass remained intact in the whole of Gaza? It’s a tactic of creating sonic booms to frighten people without hurting them. A child who has a bomb like that land next to him can’t hear anything for the next three days. What does he think about the Jews afterward? And where will we end up, if this is how Jewish youngsters think about Arabs?

Till det här kan man lägga en skandal för några år sedan, när israeliska soldater gick omkring i tröjor som propagerade för att döda gravida palestinska kvinnor, samt misstanken att det som händer i Gaza bland annat är att experimentera med nya vapen inför framtidens krig i framtidens jättestäder. Därmed finns inte bara israeliska intressenter med. Dessutom kommer ju anklagelser då och då om att israeler faktiskt medvetet skjuter ihjäl barn. Kan vi tro att beväpnade tjugoåringar i Israel skulle ha någon sorts högre moral än andra beväpnade tjugoåringar, om de tror att de kan komma undan med rena skurkstreck? Ostrovski - ryss? En Mor med dåligt omdöme verkar det i alla fall, kanske påverkad av en miljö där alla som vågar säga emot är motståndare och måste dödas.

Naiva ungdomar, eller ...?

För ett par år sedan citerade jag en ledare från British National Party som förklarade varför detta parti, med rötter i rå antisemitism, gått över till att stödja Israel. Det var helt enkelt en bekvämlighetsfråga. Idag är det ganska riskfritt att hetsa mot muslimer, men hetsar man mot judar är det klippt direkt. Alltså hetsar man mot muslimer. Normalt tankesätt för mobbare, antar jag. (Jag var inne på ungefär samma ämne igår också, men mera inriktad på frågan hur man bäst parerar sådant här opportunistiskt elände.)

Idag skriver ett par ledare för sverigedemokraternas ungdomsförbund en debattartikel som (naivt, omedvetet, mycket medvetet?) tar avstånd från moderpartiets uppslutning om Israel och dess motstånd mot att Palestina skall erkännas. Listan över israeliska övergrepp mot palestinierna finns inget att invända emot. Frågetecken kan däremot sättas till tanken att varje folk har rätt att bilda en egen stat. "Den nationalistiska principen" som ungdomarna skriver om får ju stundtals katastrofala följder, och någon sådan rätt finns helt enkelt inte. Inte annan rätt än i det gamla talesättet från Eddan: Rätten sitter i spjutstångs ände. Och det låter inte trevligt. Hur definierar man överhuvud taget "folk", bara den frågan borde orsaka kritiska funderingar, även om väl motiverad befrielsekamp mot usla förtryckare förtjänar vårt stöd.

Enligt ungdomarna är det mer en personlig grej hos ledare inom SD att stödja Israel, medan medlemmar och väljare inte stödjer detta. Frågan är - om man vill vara ironisk - är om dessa ohörda grupper klarar av att vara positivt inställda till palestiniernas befrielsekamp men ändå fortsätta att trampa på i den islamfientliga fåran? Eller tänker man sig en korrigering där också?

De unga tar sig ton

Kan artikeln i Aftonbladet också vara en opportunistisk sväng? Å ena sidan är det bekvämt att ha muslimer att hetsa mot, å andra sidan är det svårt att inte se Israel som en belastning på grund av landets politik mot palestinierna. Därmed vore det klokast att släppa israelkopplingen (utan att släppa fram de gamla judehatarna som torde finnas i SD:s undervegetation) och därmed alltmer framstå som ett vanligt hyggligt parti.

Det man får och inte får säga om Palestina

Anmärkning: poesi brukar jag utöva på andra bloggplatser, men den här dikten är inte av mig utan jag fann den här, på översättningssajten Tlaxcala. Jag tycker att den gott och väl uttrycker de känslor av ledsnad, motvilja och vrede som man får inför somliga personers falska och hycklande argumentation vad det gäller Israel och palestinierna. Vi får bara hoppas att den arabiska våren fortsätter och sopar bort alla förtryckare vilka etiketter de än uppträder under.

Det man får och inte får säga om Palestina - en dikt av Remi Kanazi.

Kalla det inte folkmord
Vi vill inte förolämpa någonOm vi förolämpar demkommer de aldrig att lyssna på ossVi måste vara resonabla

 1 400 är bara en siffra

Inga namn

Inga döda

Vi vill ha fred och förhandlingar

Nämn inte sionismen

Om du nämner sionismen

kallar de dig för antisemit

Och folk kommer att tro dem

 

Citera inte palestinska källor

Ingen skulle tro dig

Jag skulle inte tro dig

Förlita dig på israeliska källor

Var aldrig arg

Om du är arg

kommer de att kalla dig för arg

Om de är arga

kommer alla kalla det

för en förståelig känsla

 

Vi måste vara pragmatiska

Pragmatism är inte en eufemism

för eftergifter

även om det kan kännas så

Nämn inte Allah eller martyrer

det påminner dem om al-Qaida och 11 september

Det är inte vår uppgift att bota deras ignorans

Tala inte om flyktingar

bojkott

eller en enstatslösning

Om vi vill vinna

måste vi kompromissa

Vägen till fred är rakt framför oss

 

Använd inte analogier som innefattar

nazister, Förintelsen eller Warszawagettot

Bara israeler får göra det

när de talar om att kriga mot

Palestina, Libanon, Syrien och Iran

 

Nämn inte Jaffa, Haifa, Safed

eller varhelst ifrån din familj kommer

Men om du gör det

nicka när folk säger att de älskar Israel

Det spelar ingen roll varifrån du kommer

Du kan ändå inte åka tillbaka

 

Gör det inte

Bara gör det inteOch det leder till att du gör det.

Folkens vår? Låt frihetens duva flyga högt och stolt!

"Födslosmärtorna av ett nytt Mellersta Östern känns, men inte så som många utanförstående tänkte sig." Jojo, när ett nytt politiskt landskap föds blir det inte som gangstergänget i USA:s härskare tänkte sig när man invaderade Irak och stödde Israels krig i Libanon och Gaza. Det är ju det uttalandet av Condoleeza Rice man driver med i bilden ovan från al-Jazeera. I stället för påtvingad fuskdemokrati uppifrån eller rena diktaturer har de stora folkmassorna börjat röra på sig. Och då kan det hända helt andra saker än vad smartskallarna i Washington tänkt sig. (Och kanske vad härskarna i Qatar, där al-Jazeera är baserat, har tänkt sig. Samt de som en gång i tiden tänkte sig al-Jazeera som kanal för västlig propaganda i arabvärlden, men plötsligt upptäckte att den faktiskt fungerade lite mer som just en nyhetsorganisation och låter flera sidor komma till tals.)

Vad står det mer, jo i fetstil: Projektet för ett nytt arabiskt århundrade. Även detta är att räcka lång näsa åt gangstergänget, för de hade ju sitt projekt för ett amerikanskt århundrade. Vilsenheten torde vara stor på sina håll när kartan och terrängen inte verkar stämma överens. Och skillnaden mellan de två torde växa medan folkrörelserna utvecklar sig på olika håll i världen. Visserligen är USA och dess vänner fortfarande imperialistiska tigrar som kan bitas hårt, men på sikt är de ändå, som Mao sade, papperstigrar.

Än är det kallt i Sverige, men kan vi åtminstone vara optimistiska och känna en föraning av vår - av folkens vår? Ibland verkar dörren till friheten slås upp, som våren 1945 när fascismen föll i Europa, eller åren omkring maj 1968, men det har alltid kommit reaktionära rekyler. Nu är vi där igen verkar det, samtidigt som kapitalismen är mer skakig än på många år, det har tillkommit nya orsaker till kriser sedan 68, men också en teknisk och vetenskaplig och kulturell utveckling som gör att vi kan förvänta oss enorma omvandlingar under de kommande åren. Omvandlingar och nya möjligheter, inklusive möjligheter att stå emot nya reaktionära rekyler. För att ta det lite gammaldags marxistiskt: den klass som är på uppåtgående bör vara optimistisk och se möjligheter, den som är på nedgång och faller sönder är pessimistisk - och det med rätta!

Fredens och frihetens duvor försöker slå sig ur burarna på många håll, må de lyckas! Just nu rapporterar radion om det fackliga upproret, och ockupation av delstatsparlamentet, i Wisconsin. Det lär komma mer! Ynkligt bara att vi inte har någon stark vänster i Sverige som kan ta hand om det här världshistoriska skredet ... eller kan det möjligen vara en fördel? Kan det vara så att exempelvis socialdemokraterna här är så försvagade och nedgångna att de inte längre har makt att hindra eller köpa upp och byråkratisera nya folkliga rörelser? Eller kan man tänka sig att partiet (och en del andra partier som en gång i tiden var progressiva) kan resa sig ur skam och förnedring och åter bli krafter att räkna med i samhällsomvandlingen? Samma fråga kan ställas om LO. "Make history, or be history!"

Frihetens duva kan skjutas ner av de onda krafterna. Denna, och övriga teckningar av Carlos Latuff, har jag hittat här.

Freds ... nej, det här är en krigsduva - det gäller att se upp för falsk varubeteckning!

Här är ingen duva alls, det är en teckning Latuff gjort för en webbsajt som heter Ikhras اخرس och som
uppenbarligen inte gillar USA:s köpta lakejer - och vem gör det egentligen? Det där med "amerikanskt" århundrande kan vi nog sätta ett frågetecken för.  

Det är mer eller mindre inbördeskrig i Libyen och Jemen, det har varit våldsamheter på andra håll, så denna nya folkliga vår får sannerligen inte en oblodig ankomst till världen. Och jag undrar om den varit möjlig om inte libaneserna bit för bit med våldsamma medel tryckt tillbaka israelerna, och att palestinierna kämpat emot så gott de kan, och därmed rört till planerna för ett helt västligt dominerat Västasien/Nordafrika? Det har hela tiden funnits fickor av beslutsamt motstånd i Mellersta Östern, och de har visat att det är möjligt att slå tillbaka.

Om några år kanske vi kan se tillbaka på en världshistorisk omvälvning, lika betydande som exempelvis när Första världskriget krossade en gammal värld och störtade den i kaos. Men nu en process åt andra hållet: en gammal värld krossas och en bättre och mänskligare värld skapas? Resurserna och idéerna finns.

Somliga surar och andra hurrar

Somliga surar och smiter iväg och andra hurrar

Alldeles nyss pratade radions korrespondent i Alger om demonstrationer som just börjat. En gång var Algeriet ansett som progressivt. Man hade under ledning av Den Nationella Befrielsfronten FLN fört ett långvarigt krig för att få ut fransmännen. Men så gick det som det ofta går: de unga idealistiska befrielsekämparna hamnade i maktens korridorer och blev rejält korrumperade. På nittiotalet förlorade FLN ett val till islamisterna, greps av panik och slog tillbaka med en militärkupp, varefter ett långvarigt och förvirrat och blodigt inbördeskrig utbröt.

Frågan är vad som händer nu. Alla vet vad som hänt i Tunisien och Egypten, det uppmuntrar opinionen underifrån - de fattiga, arbetslösa, undersysselsatta, utan framtid, nedtryckta - och skrämmer den övergödda eliten i Algeriet och andra stater. Mellan massor och elit står polis och militär. Just nu slåss polisen med demonstranter i Alger, men kommer de ha lust att fortsätta med det? Militär och polis tillhör den statliga våldsapparaten, men inom dess led finns också klyftor mellan rika och fattiga. Och vad händer när eliterna förstår att det inte fungerar med storskaliga massakrer längre, kanske för dagen men inte på sikt?

En del tycker att revolutionerna beror av media, och det är klart att modern informationsteknologi spelar roll. Fast folk kunde göra revolution förr också. Möjligen hade man en tryckpress men mest muntlig kommunikation att ta till.  Elektroniken skyndar på processen, helt enkelt, och för ut den till "den globala byn". Samtidigt finns det olika lokala förhållanden på olika håll, så man kan inte bara tro att länderna skall falla som dominobrickor.  Dominoteorin sprack ju redan på sextiotalet (fast då gällde det Östasien).

Dock - känslan av en verklig förskjutning i världshistorien kan jag inte bara avvisa. Här händer det stora saker. Man kan undra hur världen ser ut om bara några år. Alla som inte var tidigt ute att yppa sympatier för omvälvningarna i Tunisien och Egypten får stå och se fåniga ut nu - och det gäller faktiskt också såväl den så kallade palestinska myndigheten, som Hamas i Gaza, som inte gillade manifestationer till stöd för Egypten. Det kan bli trångt och kanske bara ståplats kvar på historiens sophög framöver! "Make history or be history" för att citera Malcolm X. Och nu är det folken som gör historia.

Bra med varningstext

Jag tog mig en promenad och slank in på Konsum vid Liljeholmsplan i akt och mening att köpa en påse morötter. Det blev inget, tack vare varningstexten ovan till vänster. Det är bra med varningstexter som talar om att det kan vara något olämpligt med olika produkter. Tack för det, Konsum!

Även om våra politiker kryper för israelerna (eller snarare för israelernas beskyddare) kan vi konsumenter åtminstone vända ryggen åt israeliska produkter. Det är inte svårare att förstå och acceptera än den gamla bojkotten mot apartheid i Sydafrika. Med en växande bojkottrörelse underifrån kan politikerna plötsligt upptäcka att de har nog med råg i ryggen att sluta krypa, och till slut faller den sista apartheidstaten. Det kan dra ut på tiden eller ske snabbt och oväntat. Men det är klart att det finns ingen plats för religiöst betonade nybyggarstater i dagens värld. Det gäller bara att få nybyggarna att fatta det, och det lär de väl göra när penningbidragen utifrån inte rinner till lika friskt som förut.

OK, en lite suddig bild, min spanska är också suddig men jag tror att helikoptergubben säger: "Den har ett vapen i näbben. Öppna eld innan den lynchar oss!!!"

Båtar och medborgarrätt

I juli planeras en ny flottexpedition till Gaza, denna gång arrangerad av



och mer om den kan man läsa här. Förhoppningsfullt blir östra Medelhavet snart så fullt av båtar att de israeliska hövdingarna inser att det bara är att ge upp. Skulle det dessutom dyka upp turkiska fartyg med eskort av turkiska marinen kan man undra hur det går.

Men räcker det? Man kan alltid fråga sig om de grundläggande problemen kommer att lösas när eländet i Gaza förhoppningsvis kan lindras. Jag tvivlar på det. Det pratas fortfarande om en "tvåstatslösning", men det var länge sedan jag trodde på något sådant. Israelerna har omöjliggjort det genom att hugga upp det palestinska området i allt mindre bitar. Det blir en stat (Israel) och en mängd fängelseliknande småbitar som helt enkelt inte kan fungera som en stat. Jämför med det rasistiska Sydafrika och dess tretton "bantustans". Hur mycket självständighet fanns det i Transkei?

En debattör i DN kallar faktiskt tvåstatslösningen för "Israels sista livlina". Det är nog en sista livlina också för de korrumperade Fatah-politikerna på Västbanken och kanske även för islamisterna i Gaza. I artikeln framförs tanken att palestinierna bör kräva israeliskt medborgarskap, och låta detta bli utgångspunkten för en medborgarrättsrörelse som israelerna inte kan stå emot. Om medborgarskap och lika rättigheter infördes för alla människor inom gränserna för det gamla brittiska Palestinamandatet vore det slutet för många politiska småpåvar och gangsters där. Fast jag undrar om inte detta yttersta hot skulle få desperata israeliska ledare att tillgripa de värsta vapnen de har i sin arsenal.

Våld - icke-våld?

Blockaden av Gaza är inte hävd, inte på långa vägar, men den är allvarligt skadad. Flera grupper förbereder nya båtar, det gäller vad jag vet såväl turkar som tyska judiska aktivister. Ship to Gaza har satt stenen i rullning kan man säga. De israeliska extremisterna har avslöjats med brallorna nere, de har ägnat sig åt våld (mot fel personer), lögner och förfalskningar i en skala som omvärlden har väldigt svårt att tåla.

Frågan är: är detta ett bevis för att icke-våld alltid är bäst och den förnämsta nyckeln till framgång?

Jag har mina tvivel. Hade palestinierna bara försökt fredligt motstånd kan man misstänka att Palestina skulle ha varit rensat på palestinier för länge sedan, och det hade inte funnits något ockuperat Gaza att försöka hjälpa med icke-våldsskepp. Omvärlden hade inte känt till att det funnits några palestinier. Vi som är lite äldre minns när Golda Meir (Meyerson, israelisk premiärminister) förnekade att det fanns några palestinier. Det var bara några "araber" som tillfälligt dykt upp i det tomma land som sionisterna ville ha. Och som tillfälliga kunde de ju utan vidare köras ut igen. Hem till sig, så att säga. Med kraftåtgärder om så krävdes, ingen bråkade om det på den tiden.

Men, men ... palestinierna och grannstater gjorde motstånd. Våldsamt motstånd. Inte så effektivt alla dagar, men ändock motstånd, och omvärlden - och till och med israelerna - tvingades erkänna faktum. Palestinierna finns, och de har rätt att kräva sin mänskliga värdighet åter. Och nu förbereds nya fartyg, kanske till och med Turkiets premiärminister värvar några röster genom att ta sig en båttur till Gaza. Man kan undra om Israels ledare, som väl inte verkar helt klara i skallen numera, ändå skulle våga skicka sina knektar att borda ett annat lands fartyg om det dessutom har landets premiärminister ombord?

Jämför med Sydafrika under apartheid. Som ett resultat av fredligt motstånd mot passlagarna för icke-vita dödades 69 personer i det som blev känt som Sharpevillemassakern. Sharpeville öppade ögonen på många vad för sorts regim det fanns därnere.



Som bekant varade det rasistiska styret många år efter Sharpeville, det förekom fredliga protester inklusive bojkotter (Bojkotta Israel!), men en mycket tung faktor att apartheid föll var att den sydafrikanska krigsmakten fick stryk när den invaderade Angola. Fick stryk av cubaner till och med, ett faktum som liberaler inte brukar vilja prata så högt om.

Om man skall dra några slutsatser av Sydafrika och Israel är det att icke-våld kan ge betydande framgångar, men då måste det finnas en uppbackning och ett alternativ som är våldsamt och som blir outhärdligt för förtryckarna. Fönstret för icke-våld öppnas och stängs efter de politiska konjunkturerna. Israel är i en djup moralisk kris nu. Förhoppningsvis öppnas fönstret mot Gaza nu. Gazaborna behöver det. Alla palestinier behöver det. Till och med flertalet israeler behöver det. Världen behöver det.

Två fredsduvor

Här är två bilder med fredsduvor, ritade med bakgrund i en aktuell händelse ... ja, du vet väl själv vad det handlar om.


Den första kommer från Manila Times. Inte omedelbart lätt att tolka, men där sitter en stackars kanske gråtande fredsduva belagd med spindelväv. Ett flygplan som också har fredsduvemarkering (en olivkvist i näbben) är uppallat på ett sätt så att det knappast kan förväntas lyfta. Är det fredens flygplan, med Israels och Palestinas flaggor på vingarna? Är duvan piloten som förtvivlar och aldrig får flyga iväg? Spindelväven visar att planet stått där länge.

Det kommer inte att lyfta på länge, det är mitt tips. Inte förrän symbolen för apartheid och skoningslöst förtryck försvinner från den bortre vingen. Det är den som håller planet på marken.



Och här en teckning i biblisk tradition från brittiska Guardian. Enligt åttonde kapitlet i Första Mosebok skickade Noak på sin ark ut fåglar för att kolla om det fanns fastland i närheten trots den stora översvämningen. Efter några försök kom en duva tillbaka med en olivkvist i näbben.

Men den här duvan kommer inte att flyga mer kan vi gissa. Nedtrampad under en grov soldatkänga, och det beväpnade råskinnet som hotar Noak säger att duvan hade en klar avsikt att hacka på oskyldiga civila.

I bakgrunden syns regnbågen som skulle vara en symbol för enheten mellan Gud och Hans folk, men ingen gud verkar vilja ingripa för att rädda den stackars duvan. Fredsduvan kanske är terrorist den också?

PS. Den sista hittade jag via Motbilder som är oundgänglig läsning i dessa dagar. DS

PS PS. Bara ett litet ofrivilligt humoristiskt (?) klipp från Dagens Dumheter:

– Den enda gången en soldat skjuter är när det är en livshotande situation, sade en talesman för den israeliska ambassaden i London till The Guardian.

Och då bör den relevanta frågan vara: för vem är situationen "livshotande" när en israelisk soldat skjuter? - De blir alltmer bisarra, de där israeliska knektarna. DS.

Hjältar behövs - Ship to Gaza

Vi behöver hjältar, sådana som står upp mot världens djävligheter, lögner och tarvligheter. Genom sitt ljus avslöjar de mörkret. Idag kom några sådana till Sergels torg, de fyra svenskarna på flottiljen mot Gaza. Mehmet Kaplan, Victoria Strand, Dror Feiler, Mattias Gardell.



Det kunde ha varit en glädjens dag, men sorgen finns efter de personer som mördades av de onda krafterna. En tyst minut till deras minne, må offret inte vara förgäves.



Mehmet Kaplan, riksdagsledamot.

Varför kan vi inte fylla ett fartyg med parlamentariker från hela Europa och skicka till Gaza. Israelerna är mycket medvetna om att det är skillnad på folk och folk. Somliga kan man döda utan omsvep, andra måste man vara mer försiktig med, exempelvis parlamentariker.



Dror Feiler, utövare av märklig musik, och dessutom så kallade självhatande jude (det är ett kodord för judar som tycker att även palestinier bör behandlas som människor)



Victoria Strand, läkare. Låt mig uttala beundran också för dövtolken bredvid, som både tolkade, syntes och var osynlig samtidigt.



Mattias Gardell. Har sett honom på Ringvägen en gång i en häftig läderkostym. En professor som inte bara levererar snack utan också verkstad.



I måndags var hela torget fullt. Idag var det väl halvfullt. Självklart - den akuta krisen är ju över. Krisar det till sig kan det bli smockfullt igen.









Ja, nu får vi se hur det går med nästa fartyg, Rachel Corrie. Båten är namngiven efter en fredsaktivist från USA som krossades under en israelisk vägmaskin när hon försökte hindra en husrivning. Det officiella USA blundade.



Turkiska flaggan. Turkiet har fått en del positiva reaktioner, samtidigt som man har sina egna "palestinier", nämligen kurderna. Liksom sionisterna tidigare förnekade att det fanns några palestinier förnekade turkarna att det fanns några kurder. Skillnaden är väl mest att turkarna inte försöker jaga kurderna ur landet, annars verkar det vara en likartad repertoar av övergrepp. Blir det "Ship to Kurdistan" någon dag?



Jag är inte så förtjust i det där "Idag är vi alla XXX" som kommer i alla möjliga sammanhang numera. Räcker det inte med att alla som tidigare varit Lars Vilks någon dag nu åläggs att vara palestinier för en dag?



Jag började med riktiga hjältar. Har slutar någon med att tycka att FN är en falsk hjälte. Det är inte rättvist, FN kan inte göra mer än vad medlemmarna tycker att man skall göra, och somliga medlemmar har som bekant väldigt skumma dagordningar ...