lördag 7 juli 2007

Stridande "under cover"?

Det här står på Sveriges Radios hemsida på lördagsmorgonen:

En av de personer som gripits efter försöken till terrorattentat i London och Glasgow för en vecka sedan har nu formellt delgivits misstanke om brott.

Den anklagade mannen är en 27-årig irakisk läkare som var med i den brinnande bil som kördes in i flygplatsterminalen i Glasgow.


En intressant fråga: vad skulle hända om den här killen hävdade att han är en stridande för det irakiska motståndet? Visserligen har jag för mig att enligt internationellt överenskomna regler måste militärer ha någon sorts markering som visar att de just är militärer. Gärna uniform, men åtminstone en armbindel kan räcka. Men skulle åklagaren hävda detta kunde försvaret kontra med de engelska soldater som åkte omkring i en bomblastad bil i Basra - utklädda till araber. Fan vet vad de tänkte göra. En bilbomb? Det skulle definitivt inte synas att de var engelsmän, men irakisk polis fick tag på dem i alla fall. Affären slutade med att engelska trupper stormade fängelset och befriade sina under-cover-kollegor. I och för sig kunde åklagaren då hävda att läkaren inte lyder under någon erkänd irakisk regeringen, utan stöder olagliga upprorsgrupper mot den erkända regeringen. Det finns invändningar mot detta:

Den irakiska regeringen är tillsatt medan landet är ockuperat och har därmed en tvivelaktig legitimitet. Eventuellt kan man jämföra med den likaledes av ockupanter skapade Quislingregeringen i Norge. Formellt var landet oberoende, i praktiken en tysk lydstat under ockupation. England erkände inte den, utan exilregimen och motståndsrörelsen. Irak har ingen exilregering, men en rikhaltig flora av motståndsrörelser. Det tycks som om folkmajoriteten anser att ockupanterna bör dra iväg med det snaraste. Om folkets godkännande ytterst är den legitimitet som en regering vilar på, blir den en förrädare mot folket om den struntar i folkviljan och i stället tar order utifrån.

Hur skulle det här utvecklas om irakiska motståndsgrupper officiellt förklarade de angripande staternas regeringar som illegitima och deras länder som legitima mål? Visserligen antas militära aktioner riktas mot andra militärer, men här kan då hävdas att centrala London och Glasgows flygplats ingår i fiendens totalförsvar, och att det inte är konstigare att angripa där än när allierat bombflyg malde sönder tyska civila bostäder under Andra världskriget eller afghanska byar idag.

Om man ser på det här principiellt är det ett bekymmer att vissa stater driver en pseudo-legalistisk linje. I stället för att säga "alla är lika inför lagen" säger de "ni är ansvariga inför våra lagar (som vi kan ändra godtyckligt), men ni kan aldrig ställa oss till ansvar". Det vore hederligare att i enlighet med Sokrates' meningsmotståndare Trasymachos (eller gamle Machiavelli) skrika ut "makt är rätt, och nu är det vi som har makten och bestämmer vad som är rätt, och inte fan ska nån komma och hålla oss ansvariga för nåt!". Hyckleriet är uppenbart. Det kan inte bli någon förbättring om inte den internationella domstolen i Nederländerna tar upp även mål där västliga länder anklagas för krigsbrott, och ser till att förövarna blir dömda. Den måste med andra ord bli helt självständig och verka utan att ta andra hänsyn än vad som internationella lagar föreskriver. Jag tror att detta skulle vara ett betydligt effektivare sätt att få ner terrorhotet i väst än hur många terrorlagar och övervakningskameror som helst.

Inga kommentarer: