Neofascister på väg mot EU-parlamentet

De gamla rasistpartierna sadlade om och blev israelvänliga. BNP, British National Party, har jag skrivit om tidigare - hur de spolade judehat och övergick till det politiskt bekvämare islamhatet i stället. Nu drar det ihop sig till val till EU-parlamentet. Partier av BNP-typ vill naturligtvis hålla sig framme. Med tanke på hur lågt intresset är på de flesta håll för EU och dess parlament är det förmodligen lättare att ta sig in där än i nationella parlament. Men finns man i EU-parlamentet och kan snylta på dess fonder ökar chanserna att i nästa steg öka inflytandet på hemmaplan.

Brittiska arbetarpartiet Labour är mest skit, man kanske kan säga att det är en mycket värre moraliskt nedgången variant än svenska socialdemokrater. Men nu oroar sig Labour, enligt brittiska Independent, för att BNP skall ta sig in i EU-parlamentet för första gången. Man har startat en motkampanj. Folk vet inte vad BNP står för, säger en Labourföreträdare. Det kan nog stämma, men ett värre problem kan vara att folk vet vad Labour står för.

Hur skall nu det gå? Kommer BNP att förlora på att det korrupta Labour går till motoffensiv?

Det här är ju ett reellt problem tvärs över Europa. Kan man tänka sig att de BNP-artade partierna, som Sverigedemokraterna, närmast ser det som en fördel att angripas av byråkrater som folk i allmänhet inte har så mycket till övers för?

För att möta den nya vågen av ras- och religionshat behövs det partier av annan kaliber. En riktig vänster med andra ord.


Från Konfliktportalen.se: aik-micke skriver 1a Maj i Stockholm, aik-micke skriver Gallerian-galleri, MJE skriver The Man at the C&A - om politiska tvivel., aik-micke skriver Det är lätt att vara radikal när man är ung och fattig, slutstadium skriver Apropå moderaternas “nya” invandrarpolitik

"Vad bör göras?"

Vad bör göras? är en klassisk fråga. Nu ställs den igen, och besvaras till viktiga delar, i ett inlägg av Mia Sand i Dagens Konflikt. Läs den och fundera vidare!

Titta runtom i Europa. I Italien vann en mediemagnat och mediepajas parlamentsvalet senast medan stora delar av vänstern lyckades sopa bort sig själv. I England och Wales fick det avskyvärda Labour en välförtjänt örfil av väljarna, och det är väl inte omöjligt att den misstänkte krigsförbrytaren Gordon Brown (jo, han ingick ju i den misstänkte krigsförbrytaren Blairs regering och lämnade den inte trots irakkriget) själv åker ut vid nästa parlamentsval. I Frankrike lyckades socialistpartiet ordna så att högerns Sarkozy blev president. Ynkligt alltså!

Nog finns det socialister som kämpar tappert, men i den här världsdelen tycks nyliberalism och politiskt självmord vara vad den "officiella" vänstern sysslar med. Den är med andra ord inte värd något beröm, och samma sak gäller Sahlinpartiet i Sverige. Det femte allianspartiet kan man gott kalla SAP (medan miljöpartiet i strävan efter statsrådsposter och statsrådspensioner ivrigt vill kvalificera sig som det sjätte allianspartiet). Vänsterpartiet är svårt nedsolkat av den här politiken men kanske går att rädda, men då måste det ta politikens långsiktiga inriktning på allvar.


Mia Sand skriver:

Socialismen är ett konkret alternativ som merparten av Sveriges och världens befolkning tjänar på. Det finns ett fåtal som inte tjänar på det som idag lever väldigt gott på vår exploatering. Vår uppgift – peka ut dem, presentera ett alternativ och sedan genomföra det.

Jag håller med till hundra procent. Det är samma sak som jag predikat här på bloggen - för döva öron antar jag.

Vad som saknas i artikeln är påpekandet att produktivkrafternas utveckling nu gör att socialismen kan ställas fram som ett konkret alternativ. Mycket av denna teknik finns synlig framför ögonen på oss alla.

Underlåtenheten att hugga tak i den tekniska och vetenskapliga utvecklingen och dess möjligheter ser jag som ett av de stora bristerna hos vänsterfolk de senaste årtiondena. Lägg till detta att vänsterfolk i allmänhet har en pinsam okunskap om de grundläggande modellerna som den socialistiska teorin bygger på - ja man kan verkligen undra hur nivån har kunnat sjunka så lågt!

Vänstern måste sätta sin egen dagordning, vänstern måste skriva sina egna tal utan att bry sig om vad motståndarna skriker om. Just det förhållande att motståndarna skriker så gällt och ihållande dessa dagar antyder ju att något är i görningen, att de känner ett tydligt hot. Och då handlar det inte om våldsdåd, läger och avrättningar, utan att en del människor kommer att lyftas bort från sina drömplatser längst fram vid godisdisken. Den överklass som själv lever i socialism men tycker att folket får nöja sig med kapitalism av billigaste varianten bör ha anledning att känna sig hotad. Resten av folket kanske också vill vara med!

Det räcker med att snacka återställare nu. Det räcker med att anpassa oss efter en borgerlig agenda. Vi är för fan socialister.

Hörde fru Sahlin detta? Nej, hon är förmodligen upptagen med att bilda "det nya företagarpartiet".