Visar inlägg med etikett Wikileaks. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Wikileaks. Visa alla inlägg

söndag 26 december 2010

Läckor, kapitalism, demokrati, brist på ryggrad etc

En dags bloggpaus har jag haft, skönt med lite "semester". Världshistorien tar dock inte semester utan traskar på, exempelvis med nya läckor. En del gott folk har kläckt hastigt och hafsigt hopkomna teorier om vad WikiLeaks har att komma med och vad läckorna kan få för betydelse. Det är allt från "världshistoria" till "ingenting nytt", konspirationer av USA eller Israel, eller läckor som just kommer att sänka USA och Israel.

Själv är jag försiktigare med omdöme, men man kan konstatera att släppta dokument får efterräkningar runt om i världen trots att bara småportioner ännu släppts. Och som jag tidigare påpekat gäller det att alltid ha ett källkritiskt tänkande redo när man läser om läckorna. Att en president i Panama försökte få hjälp från USA för att avlyssna politiska motståndare (vilket han förnekar) kanske inte berör oss så mycket. Dokument som bekräftar vad vi egentligen redan tror oss veta - nämligen att de före detta befrielsekämparna i Palestinska Befrielseorganisationen PLO är Israels korrupta knähundar, förrädare och rena skurkar - kan vara av större internationell betydelse. Det är ju en permanent världskris som pågår därnere, och skall den lösas måste nog den här typen av quislingar avslöjas och berövas allt inflytande. När trollen kommer ut i solljuset spricker de, enligt gammal folktro.

Men idag såg jag i andra bloggar att något hänt på hemmaplan, något som faktiskt ställer den så kallade kampen mot terrorismen i ett annat ljus. Så jag gick in på Pirat-Falkvinges blogg och kollade. Här är några sammanfattande meningar från hans långa genomgång:

Piratpartiet hade rätt i precis allt. Jakten på vanliga Svensson som delar musik och film med varandra har legat bakom den största nedmonteringen av medborgarrätter i modern tid, och amerikanska intressen har legat bakom allting.
...
Sedan 1980-talet har USA aggressivt hotat med handelssanktioner mot länder som inte ger amerikanska företag tillräckligt stora konkurrensfördelar ... . Rent praktiskt fungerar det så att branschorganisationerna i USA går till det amerikanska näringsdepartementet, som i sin tur går till det amerikanska utrikesdepartementet, som går till ambassaderna, som i sin tur pratar med regeringar, bland annat den svenska, och kräver lagändringar för att gynna de amerikanska företagen.

Med andra ord, det handlar inte om några hemska terrorister som skall bekämpas, utan (vilket vi egentligen redan visste även i det här fallet) att det handlar om USA:s ekonomiska intressen, som dessutom är intressen i branscher som är i stark omdaning på grund av ny teknik men som vägrar att erkänna detta. Desperationen slår över i brutalitet, och helst ger man sig på andra stater som verkar ha svårt att försvara sig. Vi kan strunta i terrorister, här handlar det om affärer!

Vi som är lite äldre kan nog minnas utsagor om att kapitalism och demokrati hör ihop. Det fanns anledning att vara skeptisk redan för årtionden sedan när den tesen kläcktes, men med facit i handen ser vi att en desperat kapitalism med statsmakt till sitt förfogande kan bli direkt antidemokratisk. Ett privatföretag är inte en demokratisk institution. Den som anser att privatkapitalismen bör vara ett mönster för hur hela samhället skall skötas har därmed avsagt sig den demokratiska ståndpunkten.

Dessutom ser vi att de svenska politikerna är ryggmjuka tjänstehjon. Naturligtvis kan USA:s ambassad försöka påverka de egna företagens ställning i Sverige, det ingår ju i ambassadörers och handelsattacheers jobb, men lika naturligt borde det vara för svenska politiker och tjänstemän att försvara vårt eget land inklusive de egna medborgarna. Nu verkar det vara tvärtom: de som skall företräda oss är en samling knäsvaga nickedockor som (bara det sker lite i skymundan) utan att tveka säljer såväl demokrati som medborgare till främmande makt. - Ganska intressant förresten: uppträder inte dessa människor i praktiken på det sätt som när kommunisterna förr i tiden beskylldes för att "ta order från Moskva"? När Moskva byts ut mot Washington är det tydligen inte så farligt längre. Och därmed kan man fråga sig om de här läckorna om svenska politikers krypande för storföretag i USA kommer att få politiska återverkningar - kommer det att bli debatt, kommer ansvar att utkrävas? Visserligen finns det en opposition, men dess största parti behärskar ju av de där kryparelementen, så jag vill se att de gör något innan jag tror att de eventuellt kan göra något.

lördag 18 december 2010

Micke M skriver igen

Jag nämnde igår ett brev skrivet av Michael Moore till svenska regeringen angående Assange-affären. Här är han i farten och skriver igen, men nu handlar det om hans egen filmverksamhet, hur den så kallade fria pressen (inte) fungerar, WikiLeaks, hälsovården på och somliga USAmerikaners ständiga fantasier om Cuba.


En företrädare för "main stream media" (MSM) ser på verkligheten - och fattar inte ett skvatt

fredag 17 december 2010

Läs ett brev

Läsa andras brev får man egentligen inte göra, men om det är ett öppet brev så är det helt tillåtet. Exempelvis detta brev som den kände filmaren Michael Moore skrivit till Sveriges regering i fallet Julian Assange.

fredag 10 december 2010

En flod omöjlig att dämma upp

88.80.13.160
46.59.1.2
213.251.145.96

Det där är tre IP-adresser till Wikileaks som jag kopierat från Stefan Lindgrens blogg. Testade den sista och var inne på sidan på mindre än en sekund. Sajten går alltså ännu att komma fram till. Och där såg jag att det för närvarande finns 1559 spegelsajter till "leaken".

Det kanske är dags för fienden att förstå att det material som Wikileaks fått tag på faktiskt ligger ute på nätet, och sparat på så många ställen, att floden av dokumentpubliceringar är omöjlig att stoppa. Det blir, för att citera ett gammalt talesätt "att bygga dammar av is om våren". Hopplöst fall, alltså (om man nu inte tänker stänga ner nätet helt). Det kan vara så att de som skriker värst i USA är halvgamla typer som inte har så mycket aning om hur ett nät som inte har något centrum fungerar, eller ens förstår vad ett nät kan tänkas vara.

Frågan är om fienden lär sig "gilla läget", eller om man till varje pris skall ta ut hämnd. För närvarande verkar det vara det senare som gäller, men vi får väl se framåt. Och för varje dokument och avslöjande gäller det att ha de källkritiska kriterierna i åtanke hela tiden, som jag skrivit om här, här och här. Riskerna för falska "läckor" ökar givetvis också raskt. Så allt måste värderas kritiskt.

Fredspris till Wikileaks

Jinge tycker att Wikileaks borde få Nobels fredspris. Hellre det än den där kinesen Liu Xiaobo som får det i år, eller krigsgalningen Obama. Vad det gäller den kinesiske herrn har han inte bidragit till någon fred någonstans, däremot uppges han i stort sett stödja alla krig som USA håller på med. Tidningen Proletären har ett par artiklar om det (finns bara i pappersupplagan) där kinesens synpunkter refereras. En kille som dessutom vill att ens eget fosterland skall koloniseras i flera hundra år borde rimligen inte vara så populär på hemmaplan, det borde till och med norska Nobelkommittén förstå.

Fredspriset verkar underligt, men ibland har det hamnat rätt, och där kan vi se en koppling mellan Wikileaks och något som hände på trettiotalet. 1935 gick fredspriset till den tyske pacifisten Carl von Ossietzky. Han avslöjade den tyska upprustningen som påbörjats tidigt under Hitlers välde. För det fick han plikta med sitt liv (och hot som inte kan ignoreras har riktats mot Wikileaks och dess grundare). Höga herrar, vare sig de heter Hitler eller Obama, tycker inte om att få sina skumma planer avslöjade! von Ossietzky riktade sig mot de krigsmakter som Alfred Nobel också var emot, och Wikileaks har samma inriktning - det borde vara ett gott skäl att utdela priset till Wikileaks.

onsdag 1 december 2010

Exdiplomat om Wikileaks

Web commenters have noted that the diplomatic cables now released reflect the USA's political agenda, and there is even a substantial wedge of the blogosphere which suggests that Wikileaks are therefore a CIA front. This is nonsense. Of course the documents reflect the US view – they are official US government communications. What they show is something I witnessed personally, that diplomats as a class very seldom tell unpalatable truths to politicians, but rather report and reinforce what their masters want to hear, in the hope of receiving preferment.

There is therefore a huge amount about Iran's putative nuclear arsenal and an exaggeration of Iran's warhead delivery capability. But there is nothing about Israel's massive nuclear arsenal. That is not because wikileaks have censored criticism of Israel. It is because any US diplomat who made an honest and open assessment of Israeli crimes would very quickly be an unemployed ex-diplomat.

Detta kan vara en rimlig förklaring till varför det är "konstiga" luckor i Wiki-läckorna (ännu så länge, i alla fall, vi kan ju hoppas på att det kommer läckor från Israel och annat håll så småningom också). Citatet kommer från Craig Murray, en engelsk diplomat som fick sparken för att han inte gillade tortyren i Uzbekistan. Han säger att tjänstemännen rapporterar vad de tror att chefen vill höra. Och det är ju ett förhållande som råder på många arbetsplatser, inte bara inom diplomatin. Nu tycker många att det är viktigt att diplomatisk korrespondens hålls hemlig, och det kan vara så i en del fall, men hemligstämpeln borde inte gälla förvrängda och direkt farliga världsbilder vill jag hävda.

Jag tittade på socialdemokratiska netroots (varför utländsk titel på en svensk hemsida?) men där kan inget uppror mot Sahlins och Ahlins ambassadeskapader ännu skönjas. Ingen som tur skjuta skarpt mot ledningen?

Mer om källkritik

Det som jag skrev igår, på tal om källkritik och Wiki-läckorna, illustreras ganska väl av krigar-socialdemokraten Urban Ahlins besvärliga situation idag. Vad har A sagt till B, och har A rapporterat riktigt hem till basen om vad A sade? Om man lägger ihop Ahlins något fladdriga svar, och hans anklagelser om felrapportering, med den linje för svenskt agerande i Afghanistan och Kosova som han drivit offentligt, verkar det ändå inte troligt att allt som rapporterats om hans möte med USA-diplomater är gripet ur luften.

Och läget för Mona Sahlin borde inte vara så mycket bättre. Är det bara ur USAmerikansk synpunkt som hon framstår som en lakej, eller skall vi ta det som vad hon (och Ahlin) verkligen är? Hur tänker hon förklara det här, och kommer det annars så kuschade partiet att tolerera det? Förkortningen SAP brukar normalt tolkas som Socialdemokratiska ArbetarPartiet, men vill man vara stygg kan man i stället säga Svenska AmerikaPartiet, på grund av dess eviga bugningar (om än ofta i det fördolda) västerut.

Kanske falluckorna snart öppnas under några riktigt obehagliga slingerbultar?

tisdag 30 november 2010

Wikileaks och källkritik

Masspubliceringen av dokument som Wikileaks nu gör är intressant och verkar positiv: utan att avslöja något verkligt sensationellt nytt förser man historiker och andra intresserade med ett enormt studiematerial. Historikerna är ganska få men borde veta hur man handskas med dokument, journalister är fler men borde ha fått samma kunskaper under sin utbildning (en annan sak är att de inte alltid vill/kan/tillåts utöva en genomträngande källkritik - "kolla aldrig en bra story, den kanske inte är sann"). Något att fundera på när man läser exempelvis den här artikeln. Och så finns "den stora allmänheten" av vilka många aldrig hört talas om den fina termen "källkritiska kriterier" och som så att säga drar alla avslöjanden från Wikileaks över en kam. Stämmer ett avslöjande så stämmer de andra. Men är det verkligen så?

Jag skrev en generell drapa om källkritik på den här bloggen för flera år sedan där det redogörs för "de källkritiska kriterierna". Den gäller fortfarande, och kan tillämpas på Wiki-läckan. För historia är inte bara studier av gamla förhållanden, historien är något som pågår just nu och som bör utsättas för kritisk granskning. Här är några reflexioner över den aktuella situationen, med några exempel:

1. USA:s ambassadör A träffar självhärskaren kung B som säger "bla bla". A skriver ned "bla bla" och skickar hem en rapport om det till Utrikesdepartementet.

2. USA:s ambassadör A får en rapport från en annan person (exempelvis någon som arbetar för Israel, för Kina, Pakistan ... vilket ambassadören vet eller inte vet) att land X har dolda affärer med land Y.  A rapporterar det hela till sitt departement.

Märks skillnaden? I första exemplet är fallet ganska okontroversiellt, under förutsättning att vi kan tro att A har återgivit rätt vad kung B säger. (Och det måste vi naturligtvis fundera på, A kan missuppfatta saker eller medvetet eller omedvetet förvränga vad B säger.) En bra rapport från mötet kan betraktas som en förstahandskälla till historisk kunskap.

I det andra fallet är det fråga om vi säkert vet något annat än att A har skickat en rapport. Sakinnehållet kan vara fantasier eller medveten felinformation. Den som har skrivit rapporten har ingen egen förstahandskunskap och kan därmed utsättas för felaktiga påståenden. Det vore så att säga tjänstefel som historiker eller journalist att inte ställa sig frågan om det i mängden av korrekta rapporter finns saker som är planterade och därmed ur sanningssynpunkt mycket tvivelaktiga. Därför kan man inte bara ta för givet att Iran verkligen skickat vapen i ambulanser till Libanon - det låter som ett argument för israelerna att deras ökända bombangrepp mot ambulanser kan fortsätta. Det kan vara sant också, men när det kommer påståenden av den här typen måste källkritiken vara påkopplad.

söndag 28 november 2010

Hårda bud i Mellerud ...



... torde vara en lämplig rubrik på den här bilden eftersom den kommer just därifrån, enligt vad DN uppger. Vi som inte är där kan ju glädja oss åt att vi slipper putta omkring bilar i snömodd, och kan i stället vänta på morgondagens nyheter om vad Wikileaks nu har för roligheter att bjuda på.

En läcka i förtid från läckan verkar mest handla om att USAmerikaner inom diplomatin snackar skit om folk, och det vet vi ju redan (som Bildt säkert skulle påpeka). Hade överklassen i USA fått råda hade Mandela nog fått ruttna bort i sin cell, men när han nu slapp ut så kan man åtminstone prata smörja om honom eftersom han inte var tacksam nog för jänkarnas icke-ansträngningar för hans frisläppande. I stället tackade den otacksamme svartingen Fidel Castro och cubanerna, som verkligen gjorde en del för att slå ner apartheidväldet i Sydafrika. Fräck typ, den där Mandela! - Vi får hoppas att det kommer mer intressanta saker än diplomatskvaller. Om nu World Wide Web finns kvar i morgon ...

På tal om USA: siffran för bankkonkurser i år ser nu ut att vara 149. Och det är några veckor kvar på året. De hårda tiderna fortsätter (om man inte tillhör bonuseliten och dess närmsta underskikt). I alla små motsvarigheter till Mellerud i USA kan många se fram mot en jul som kanske inte blir så kul. Och då blir det värre problem än snöhinder som man får dras med.

---

PS. Ser nu via bloggen Det progressiva USA att man börjat skriva om dokumenten nu i tidningarna nu. Vid en första läsning vet jag inte om det är något som kommer att ändra världshistorien. Däremot kommer det uppenbarligen en massa detaljer om saker som (vilket Bildt nog skulle påpeka) vi redan känner till. Fast nu blir det på mycket mer detaljerad nivå. DS

lördag 27 november 2010

Det spekuleras livligt ...

... i vad Wikileaks kan komma med den här gången.

För övrigt skrev jag om Wiki-läckan redan i januari 2008 för första gången på den här bloggen. Målet för sajten då angavs i första hand vara

... oppressive regimes in Asia, the former Soviet bloc, Sub-Saharan Africa and the Middle East, but we also expect to be of assistance to people of all regions who wish to reveal unethical behavior in their governments and corporations. We aim for maximum political impact.

Det är en bit från vad de som skriker om hat mot USA larmar om. Det verkar som om de tror att sajten startades alldeles nyligen och är helt inriktad på att avslöja vad USA håller på med. USA var dock inte ett primärt mål som det tycks, snarare länder som Kina.  Undrar om det kan ha varit en operation som startade med godkännande från kretsar inom USA:s underrättelseindustri, men som sedan ur deras synpunkt gick överstyr? Ungefär som när al-Jazeera bildades och var tänkt som en västlig megafon in i arabvärlden, men som sedan utvecklades till en självständig och ibland kritisk nyhetsorganisation (och därmed legitimt bombmål för USA).

Nåja, om det nu kommer fram dokument som exempelvis visar att Sverige styrs av en skurkregim så tror jag regeringen klarar sig ändå. Carl Bildt kan göra samma sak som vid det förra mass-avslöjandet om krigen i Irak och Afghanistan: han kan sticka näsan i vädret och säga: "Det är ingenting nytt, det visste vi ju redan."

måndag 26 juli 2010

Afghanistandokument - mer kött på benen


Bra tajming, Sahlin! Kanske afghanska patrioter också vill "träffa" Sahlin? I sällskap har hon Urban Ahlin, ännu en S-märkt krigshetsare, som också kanske det afghanska motståndet skulle vilja träffa (om de nu bryr sig om att öda krut på sådana småhandlare). Att Sahlin skall "bilda sig en egen uppfattning" måste väl betraktas som ett skämt. Det räcker med att begripa att svenskarna måste ut ur den afghanska fällan fort som phan.

Jag försökte gå in på Wikileaks nyss, men där var det tydligen för lång kö. Det finns en del dokument refererade hos New York Times. Det är fråga om vilket urval en halvskum blaska som NYT gör - och det handlar ju om över 90 000 dokument dessutom - vad som återges ändrar inte bilden av kriget. Vi vet redan att ockupationen förstärker motståndet.

Däremot fördjupas det man redan vet genom att en massa detaljer kommer fram om korruption, övergrepp och allmänt elände. Det blir så att säga "mer kött på benen". Det är ju ingen nyhet direkt att Pakistans underrättelsetjänst ISI sitter på ett antal olika stolar samtidigt, och att alla parter som USA (och därmed Sverige) samarbetar med, är mer eller mindre skumma. Den nuvarande regimen i Kabul vet att den är såld om den inte kan nå någon sorts överenskommelse med talibaner och andra motståndsgrupper och agerar därefter. Det finns ingen politisk bas för ockupanterna i Afghanistan att lita till, bara ett svart hål att ösa in resurser i.

Det verkar som dokumenten täcker Bush-tiden. Undrar vad som kan komma fram vad det gäller Obamas våldsregim? Hur som helst: massiva publiceringar av dokument som visar hur illa det ligger till på marken i Afghanistan kan undergräva hans politik ytterligare, och förstärka fredsrörelsen i USA, Storbritannien och andra länder. Det är tid att göra slut på det här kriget, se till att killen som läckte dokumenten får upprättelse och medalj, och att de krigsansvariga verkligen ställs till ansvar.

söndag 13 juni 2010

Det läcker som sjutton

Enligt vad som påstås i Aftonlövet, som förmodligen har saxat mycket från engelska Independent, är Pentagon ute efter WikiLeaks. Förutom den film med mordiska USAmerikanska helikoptersoldater som läckte ut tidigare i år - det verkar vara någon inom USA:s krigsmakt med tillgång till hemligt material som fått samvetskval - uppges nu 260 000 dokument som handlar om USA:s diplomati i Mellersta Östern ha lämnats över till WikiLeaks.

När något väl är ute på nätet är det väldigt svårt att stoppa om man inte stryper det helt. Och vem vågar göra det? Stora delar av världsekonomin kommer att få andnöd om WWW slås ut.

Om det stämmer att det överlämnats stora mängder dokument som skulle ge utrikesminister Clinton och flera tusen diplomater hjärtslag finns det bara en sak att göra: se till att de kommer ut på nätet så fort det bara går. Att hota med att man har dokument är utpressning, att inte hota utan publicera är demokratiskt renhållningsarbete.

Opinionen i USA reagerade inte märkbart på helikoptermördarna. Det kanske den inte gör nu heller, även om väldigt pinsamma saker kommer ut. Men återverkningarna kan bli större på annat håll. Låt medborgarna i Egypten, Jordanien eller vilka länder det nu gäller ta ställning till vilka relationer och skumma affärer deras ledare har med USA. Kanske det finns pinsamheter om de korrupta palestinska ledarna på Västbanken och israelerna också?

Ibland tycker jag man överdriver det fantastiska med ny teknik. Det gick ju att kommunicera och till och med spräcka hemligheter redan innan nätet uppfanns. Men man måste ju erkänna att tack vare teknologiska genombrott blir det allt svårare för världens skurkar att operera i skymundan. Det räcker med att det finns något vittne med en kamera i närheten av deras skurkstreck, och att denne lyckas komma undan med sitt minneskort, så kan skurkarnas mest finurliga propagandalögner spricka. (Ja, vad israelerna hittade på i samband med Ship to Gaza kanske inte var så überintelligent ur propagandasynpunkt - lögnerna började spricka ganska fort - men när det sedan visade sig att folk lyckats smuggla ut ocensurerade filmer av stormningen ...)

Hur som helst: stämmer det med hundratusentals komprometterande dokument så är det bara att hoppas att någon just nu jobbar i rasande fart med att få ut dem på nätet! Låt huvudena rulla på skumrasket!

lördag 1 mars 2008

Försök att stoppa wikileaks

Den 11 januari skrev jag om Wikileaks. Den sajt som sägs ha börjat som ett försök av kinesiska dissidenter att sprida hemliga kinesiska papper men som sedan visade sig vara användbar även för andra avslöjanden. Typiskt nog är det en skum schweizisk bank och en domstol i USA som slagit sig ihop för att försöka få stopp på sajten. Möjligen har de dock misslyckats, enligt en artikel i Aftonbladet. Använder man adressen 88.80.13.160 kommer man fram (jag testade nyss och det fungerade).

"Typiskt" skrev jag, för vi lever i en tid när demokratierna inte tycker sig behöva vara så demokratiska längre. De teorier som kopplar demokrati till kapitalism är milt sagt skakiga. Artikelförfattaren Dan Josefsson skriver:

Striden om Wikileaks.org handlar om inget mindre än pressfrihetens framtid. På ena sidan står alla vi som drömmer om att internet ska förverkliga demokratin genom att vi medborgare får möjlighet att organisera oss och söka kunskap på ett sätt som tidigare generationer inte ens kunde drömma om. På andra sidan står de som hoppas på att fenomen som pressfrihet är en historisk parentes som dör ut med papperstidningarna.

En del representanter för borgerliga media är dock med i proteströrelsen för att stödja Wikileaks, och under tiden rullar sajten på som förut. Möjligen kan vi här se ett exempel på en rörelse på nätet som är uthållig nog att stå emot även statliga angrepp. Det är mycket intressant för framtiden och kampen för demokrati. Informationsfrihet är en förutsättning för demokrati.
Att läcka vad som helst är det inte frågan om - demokrati handlar inte om skvaller och trams. Däremot avslöja fula övergrepp som regeringar vill hålla hemliga (vare sig det gäller tjuvaktiga presidenter i Kenya eller torterare i USA).

Det är bara att önska Wikileaks lycka till och mörkmännen åt helvete. För även om papperstidningen dör ut kommer det att finnas behov av media som ger oss viktiga bitar av verkligheten även om höga herrar försöker lägga locket på.