Jag skriver inget idag ,,,

... i den här bloggen. Eller nästan inget i alla fall. Kolla in Björnholm i stället, med bilder och reflexioner som berör Stockholm! Och är du poetisk finsmakare bör du givetvis studera Björnpoesi!

Jo, förresten, om du är ledsen över utgången av irländska folkomröstningen så tänk på de byggnadstekniska påpekandet som gjordes i Den Heliga Skrift (Bibeln alltså) om att det är bättre att bygga sitt hus på "hälleberget" än på "lösan sand". EU är ett bygge på lösan sand, och sannerligen säger jag eder, ett häftigt oväder och skyfall kommer att sopa bort sanden och detta skändliga hus kommer att falla! För det är Europas folk som är sanden under byråkraternas hus, och när folket flyttar på sig ... krasch! Kanske händer det vid nästa jättekris?

Mohamed Omar försvarar åter al-Qudsdemonstrationen, får in en del goda poänger, men förstör (medvetet?) sedan det hela genom att försöka slå en kil mellan palestinierna och den svenska vänstern samt Palestinagrupperna här, och göra det palestinska motståndet till en islamistisk affär knuten till Iran. Precis vad såväl israeler som skäggen i Iran vill.

En lakritstomte som kallar sig Nordic Derwish har lagt ut bilder på alla deltagare i al-Qudsdemonstrationen på sin blogg. Ett jäkligt tveksamt tilltag eftersom han inte vet vad det är för människor som fotograferats. Hade han kunnat visa upp anställda på iranska ambassaden eller demonstranter som använde våld hade det väl varit OK, men människor som han inte vet något om ... skumt tilltag. Hade det inte varit på sin plats att visa bilder av de värre exemplaren bland motdemonstranterna, så alla bloggläsare kunnat se vilka som bar sig illa åt, kastade saker och såg allmänt skumma och elaka ut? Mohamed Omar har hotat med att dela ut bilder av lakritstomten vid moskéer (onödigt kanske, för det räcker med att titta på bloggen för att se hur han ser ut), och man kan undra om det här skall skruvas upp så att det verkligen blir våldsamt!

Just det, så var det: inte skriva något mer ....

Rätten att ha dumma åsikter utan att bli nedslagen

Jodå, jag håller en viss koll på Mohamed Omars blogg fortfarande. Och al-Qudsdemonstrationen spökar ännu. Nu skriver Lasse Wilhelmson om det överfall han utsattes för vid detta tillfälle.

Jag har svårt för Wilhelmsons sätt att argumentera mot Israels tilltag mot palestinierna. Jag anser den skadlig för palestinierna men bra för deras fiender. Först kommer riktig kritik, men efter ett tag spårar det ur och förvandlas till antijudiska tirader. Det är motbjudande. Men ...

..l. är detta en rimlig orsak till att handgripligen hoppa på Wilhelmson och förstöra de plakat han bar med sig? Jag har ju bara hans version, men låt gå för att den är riktig. I så fall är det bland annat AFA-element (sådana som redan gjorde bort sig i Malmö genom att sabotera demonstrationen mot Israel) som deltog i överfallet. Vad säger det om angriparnas syn på en grundläggande demokratisk princip, nämligen att folk har rätt att ha andra åsikter än jag själv - till och med dumma åsikter - utan att behöva riskera att bli nedslagna? Det finns gränser för yttrandefriheten (hot, hets mot folkgrupp och liknande) men jag kan inte se att Wilhelmson gått över den gränsen. Och då är det ett fall för vanliga juridiska instanser, inte någon sorts gatumilis.

Nu var detta en detalj i ett större sammanhang, och det större sammanhanget är att iranska element som verkligen inte föreföll vara särskilt demokratiska tog över motdemonstrationen. Diverse trotskister, "arbetarkommunister", autonoma och andra fanns med i marginalerna, men de borde nog fundera över vad de gjorde den dagen - var det rätt saker hela vägen?

Wilhelmson är en äldre herre med "fel" åsikter som blev påhoppad. Själv tillhör jag en liknande kategori, såväl vad det gäller åldern som (enligt säkert mångas åsikt) vad det gäller åsikterna. Jag vill dock ha anständigt framförda argument, inte påhopp av antidemokratiska våldsapostlar vare sig de är AFA eller iranska monarkister. Juvenila slagskämpar skall inte få styra!

Två intressanta artiklar om Iran

Varför blir det ingen riktig skjuts i kampanjen mot Irans teokratiska regim? Varför framstod motdemonstranterna på al-Qudsdagen (den dominerande gruppen av dem i alla fall) mest som en tarvlig och snudd på bajsbrun samling? Varför var de mer förkrympta av hat än uppfyllda av revolutionär folklig glöd?

Kanske väsentliga upplysningar finns i de här två artiklarna:

I Norge sitter Ali Esbati och skriver om Ahmedinejad och läget i Iran. Enligt Alis rapportering (som säkert är pålitligare än den som kommer från vanliga anständiga borgerliga media) har presidenten nu bestämt sig för att spåra ur och hämningslöst dra den antisemitiska valsen. Rasismen finns, som Ali påpekar, i vissa kretsar i och utanför Iran:

Vad får då utspelet för effekter? En är troligen att Ahmadinejads kidnappande av Palestinafrågan för egna inrikespolitiskt reaktionära syften försvårar den propalestinska ståndpunkten i Iran. Det finns redan en viss grad av antipalestinska strömningar i Iran. De är starkt kopplade till en negativ syn på araber och det arabiska i allmänhet – med klara chauvinistiska och rasistiska övertoner. Det är knappast ett dominerande förhållningssätt – och det är ganska tydligt bundet till de övre mellanskikten (något som får det att verka större än det är i återspeglingen i medierna och genom den iranska diasporan).

Jojo, det var de där diasporafigurerna som ylade som galningar och kastade saker på Sergels torg! Och när jag pratade med en lönnfet iransk donna som lindat in sig i iranska flaggan dolde hon inte sitt arab-hat.

I London finns Richard Seymour som också tar upp presidentens antisemitiska utgjutelser, och hur palestinier har en annan syn på den nazistiska förintelsens betydelse för deras egen situation. Men han nämner ytterligare en intressant aspekt:

There is, moreover, a critical context to Ahmadinejad's remarks. First of all, the government is proceeding rapidly with its privatization programme. It is similar in many respects to the programme visited on Russia under IMF control in the 1990s, and is generating a similar class of state-connected 'oligarchs'. In general, the Iranian hard right accentuates external threats just at the point when it is expropriating public goods far more quickly than even the 'Washington Consensus' would recommend.

Slutsats: hade det suttit en vänsterrevolutionär regim i Teheran hade det varit ett sjuhelvetes liv med en helt annan ljudvolym än vad vi hör nu. För inte fasen petar miljonärsmullorna på den heliga äganderätten - förmodligen petar de hellre på den heliga Koranen! Men offentlig egendom lägger de gärna vantarna på! Och i den inställningen har de ju världens marknadsliberaler på sin sida.

Det måste kännas lite taskigt i alla fall för goda borgare att kritisera en borgarregim som så exemplariskt privatiserar och slår ner arbetarprotester, och därför blev motdemonstranterna i söndags så ynkliga. För när de skriker sitt hat mot mullorna slår ekot tillbaka mot dem själva. Bara för att två gäng slåss behöver de inte vara olika. Den kan i själva verket vara väldigt lika varandra, och helt enkelt slåss om vem som skall vara högsta hönset på gödselstacken.

Och, kanske cynisk som jag är ibland, så tror jag att skulle de här monarkisterna ta tillbaka makten i Iran skulle mellanskikten i dagens iranska teokrati lugnt kunna sitta kvar. De kanske kan byta etikett, kalla sig SAVAK i stället för Basji, men resultatet blev nog detsamma - fortsatt förtryck av småfolket.

Det här kanske blir sista inlägget om al-Qudsdagen

Jag gjorde väl klokt i att inte presentera det här inlägget som det absolut sista i diskussionen om al-Qudsdemonstrationen. Jag tycker det här känns som en varböld. Och den mest infekterade delen är den dominerande gruppen av exiliranier som fanns bland motdemonstranterna. Det kan man inte bara smita förbi genom att hänvisa till att andra var där.

Det pratas ju om "barnperspektiv" numera, men mindre i det här fallet. Ändå var även barn målet för saker som kastades och skällsord som skreks. Varför detta hat? Är det bara för att man tycker illa om den teokratiska regimen i Iran, eller finns det något annat och fulare i bakgrunden?

Kan det vara så att vi såg det vitglödgade hatet hos en grupp som förlorat privilegier som överskikt, som är van vid att pengar och ras avgör det mesta? Om det är så kan man befara att de tar till vilka metoder som helst, och att ge sig på barn från grupper som de betraktar som mindre värda. Och det leder vidare till frågan, som jag väl berört tidigare, hur man skall se på aktiviteterna hos vänster- och palestinaaktivister som också fanns bland motdemonstranterna. Kunde motdemonstrationen bara fortsätta när en del av deltagarna for fram som vore de AFA-Iran? (Ett monarkistiskt-fascistiskt AFA då.)

I komentarerna till det här inlägget skriver Mohamed Omar att "Orsaken att barn var med var att vi väntade oss en lugn och fredlig demonstration. Att den blev otäck för barnen beror uteslutande på den angripande hopen. Vi kunde inte föreställa oss ett sådant hat och en sådan aggressivitet. Barnen blev chockade." Jag är kritisk mot att barnen var med, och jag förstår att de inte mådde bra av det här. Jag jämför en del av motdemonstranterna med en gallskrikande nassemobb, bättre var de inte. Undrar om barnen kunde sova den kvällen. Vad får de för uppfattning om iranier, om sin egen position i samhället, sitt eget värde?

En del saker förstod jag, som de idiotiska slagorden mot Hetzbollah, men kan någon gissa vad det betydde när iranierna skrek något som lät som "månso e gånso" eller "julklappar"?

Sista funderingen om al-Qudsdagen (hoppas jag)

Från jättedemonstrationen den 10 januari 2009 i Stockholm

Det som hände i söndags visar på en brist som borde kunna gå att åtgärdas. Nu är jag inte demonstrationsarrangör och inte så bra att räkna ut sådana här sammanhang, och kanske har jag fel, men skulle det inte vara möjligt att göra så här ... ifall några tokar tänker dra igång en ny palestinademonstration till stöd för teokraterna i Iran ...

Problemet i söndags var inte den lilla demonstrationen, problemet var att det fanns monarkistiskt drägg bland motdemonstranterna, och de tilläts dominera. Det har uppgivits i olika bloggar att diverse vänsterfolk också fanns bland motdemonstranterna, liksom palestinaaktivister, men det märktes knappt. Och det var felet. Jag såg en skylt med palestinsk anknytning och en trotskistisk flagga och en kommunistisk banderoll, men jämfört med monarkistflaggorna var det inte så mycket. (Det kan ha funnits ytterligare bra paroller med arabisk eller persisk text, men det kan jag ju inte läsa.)

Motdemonstrationen borde ha fyllts med protestbanderoller mot Israel och plakat för Palestina och palestinska flaggor. Monarkistiska bråkmakare och äggkastare borde ha sparkats ut (eller släpats iväg till närmsta polis för åtgärd). Motdemonstrationen skulle ha blivit en protest mot Israels politik mot palestinierna, inte en uppvisning av antidemokratiska, rasistiska och reaktionära iranier. Och det hade inte blivit en vinstlott för Israel. Eller tänker jag fel här?

Fler funderingar om al-Qudsdagen

En liten flicka bakom en stor polis. Jag tycker det var fel att ta med barn och utsätta dem för sådant här. Att det fanns barn bland demonstranterna avhöll inte några av de iranska "hjältarna" till motdemonstranter från att kasta saker. Vi kanske skall vara glada över att det inte var brinnande fosfor eller splitterbomber som kastades? När hård kritik riktas mot demonstrationen (helt riktigt, den var skadlig och ansvarslös och mer en reklampelare för teokraterna i Iran) kan också hård kritik riktas mot en del element bland motdemonstranterna. Jag fick intrycket av mobb - inslagen av artikulerad och eftertänksam kritik fanns, men de var få.

Jag ser att några av de foton jag presenterade här har vandrat vidare till Mohamed Omars blogg i ett par av hans inlägg om den eländiga al-Qudsdemonstrationen. Det bjuder jag på.

Det som bekymrar mig och gör mig nedslagen är att palestinierna hela tiden hamnar på den förlorande sidan. Och till slut är jag beredd att häva ur mig något i den här stilen:

Vi säger hela tiden till palestinierna att "ni får inte göra det där och ni får inte göra det här" men vad händer sedan? Vi berömmer palestinierna när de får slag efter slag - så länge de inte försvarar sig. Men ve den palestinier som skriker ut sitt hat och smärta mot förtryckarna och sedan höjer en hand för att försvara sig, då rycker vi genast ut för att hjälpa det israeliska stöveltrampet. Palestinierna skall vara snälla helgon och låta sig dödas eller fördrivas, då kan vi tala vackert om dem. Men de som inte vill vara helgon, slaktoffer ... Varför skall de överhuvud taget lyssna till oss när valsen går på det sättet hela tiden? Då kan de lika gärna strunta i allt och gå ut på torget tillsammans med nynazister och islamister och bara ge fan i alla hycklande prediktanter i det finliberala dårhuset!

Är det fel att resonera på det sättet? Eller är det liberalernas hycklande som är det stora felet?

Vinnare på al-Qudsdagen? - Israel?

Jag tog mig ner till Sergels torg för att se hur det skulle bli med al-Qudsdagen, som jag skrivit om tidigare. Tog en massa bilder, varav en del läggs upp här. Jäkla hästjobb, det gör jag inte igen i första taget! Klicka på dem om du vill se dem i större format.

Det allmänna intrycket var att den palestinsk-iranska al-Qudsdemonstrationen var lite mindre än den vad jag kunde se huvudsakligen exiliranska motdemonstrationen, och det hela blev i stort sett bara ett allmänt skrikande. Talen gick inte att höra, och många bilder som jag tog är från långt håll på grund av avspärrningarna. Det var nog tur att det fanns poliskedjor, annars hade det väl blivit slagsmål. Många verkade väldigt aggressiva, och det kändes inte så trevligt. Vid ett tillfälle stack jag och någon annan in armarna mellan ett par gossar som höll på att braka ihop, och jag knuffade till en som kastade någonting.

Och vilken nytta hade de som borde ha varit demonstrationens kärna av det här - palestinierna? Inte så mycket tror jag, det här blev åtminstone en lågvinst till israelerna igen.

Företrädare för ännu en av dessa dubiösa färgrevolutioner?

Rättvisepartiet Socialisterna (trotskister) var på plats med röda fanor. Tror det fanns iranska kommunister där också.

En knuten näve är ett klart budskap

Någon slag mulla-karikatyr

Suddig bild, men bättre blir det inte med min fickkamera. Här kommer al-Qudsdemonstrationens tät nedför trapporna till Sergels torg

Detta "livade" upp stämningen bland motdemonstranterna

Rampen från Drottninggatan ned mot torget var avspärrad. De som försökte klättra upp där fick klättra tillbaka igen.

Suddigt, som sagt, men det ser ut som Mohamed Omar försöker säga något. Men det var inte mycket som hördes i oväsendet. Notera kvinnan som försöker gå ner med en barnvagn alldeles bredvid. Det fanns en del barn i demonstrationen. Jag tycker inte de borde ha varit där, i den tidvis ganska otäck stämning som rådde.

Det stavas Message, irankoling! I bakgrunden Hetzbollahs gula flagga. Av någon anledning gastade iranierna slagord mot Hetzbollah hela tiden. Undrar vilka de där iranierna var egentligen - det fanns ju flaggor från shahtiden där bland annat.

Mot Drottninggatan hade polisen byggt något som påminde om en vagnborg för att hålla tillbaka eventuella inbrytningar från det hållet.

Det var svårt i kaoset att uppfatta vad som hände på talartribunen. Ibland var den här flickan uppe och ropade slagord. En stor del av det hela gick ut på att ropa slagord. Om det inte går att föra meningsfull konversationen kan man lika gärna skrika slagord mot varandra. Undrar om den urgamla konflikten mellan araber och perser finns i bakgrunden också.

Nix, det är inte solen därborta, det är en stor bild av Klippmoskén i Jerusalem som bärs nedför trappan. al-Quds är det arabiska namnet för Jerusalem. Tre religioner skandaliserar Jerusalem genom att påstå att den är deras heliga stad. Kanske lika bra att riva skiten?

Jag antar att det där är Mohamed Omar och demonstrationsledningen. Någon verkade hålla en muslimsk bön. Jag undrar om det tillhör god ton att gallskrika även då, som iranierna gjorde?

"Easy to love" - tjaaa?

Tummen ner och hat snarare!

Där har vi en bra fråga! Skall det någon gång få israeliska politiker och militärer att svara för vad de har gjort inför en opartisk domstol?

Och vem kan protestera mot detta?

"Här börjar världen". Bilden visar ungefär hur stor al-Qudsdemonstrationen var.

'

Utan kamp ingen rättvisa - men hur går det om kampen förloras?

Jo, det här klarar du att läsa. Ett otrevligt inslag med al-Qudsdemonstrationen var att bruna element var inblandade i det hela.

Det handlar alltså om det milt sagt egendomliga umgänge som Mohamed Omar, här vid mikrofonen, har skaffat sig det senaste året. Undrar hur mycket han bryr sig egentligen? Jag brukar se honom som springpojke åt Israel, men varför inte springpojke åt regimen i Teheran också? Det ena kanske inte utesluter det andra, hur egendomligt det än låter.

"Hästjobb" skrev jag inledningsvis. Och här är hästskit, från polishästarna.

Demonstrationen. Där stod de och skrek åt de som stod runtomkring och skrek. Och vad kom ut av detta? - Fy fan!

På tal om brunt ... Vad hade du här att göra, Lars Wilhelmson?

"Stop killing" folk över huvud taget, kan vi väl säga!

På andra sidan gatan höll några iranier från en knasfraktion hungerstrejk.