Löner och export

Ett inlägg på RWER-bloggen ger anledning till eftertanke. En del människor tänker sig att länder som är i kris skall exportera sig ur krisen, och detta kan ske genom att lönerna sänks så det blir billigare att exportera. För länder inom ett valutaområde kan lönesänkningar fungera som en sorts devalvering. Nu ser det faktiskt ut som att (fast siffrorna lär ännu vara lite skakiga) Grekland och Irland har ett uppsving i exporten. Skulle det tala för att uträkningen stämmer - lägre löner främjar export?

Nja, det finns en hake. Den stora exportökningen har skett inom sektorer där det är väldigt mycket kapital och lite arbete inblandade. Att producera raffinerade oljeprodukter är exempelvis knappast något som utförs av härskaror av arbetare, här handlar det mest om maskiner och anläggningar. Lönerna kan alltså inte spela så stor roll i varupriserna och deras påverkan på vad utlandet vill köpa från Grekland och Irland. - Eller om man vänder på saken: trots lägre löner har exporten av produkter med stort arbetsinnehåll inte ökat så mycket. Det tycks finnas ett tankefel i den ursprungliga tanken om hur sammanhangen är mellan löner och export.

Däremot får vi räkna med att nedpressningen av löner också blir en nedpressning av efterfrågan på hemmamarknaden och därmed fördjupad kris. Och för Greklands del därmed ytterligare ett gödningsämne för hemma-nazisterna.

Nationalekonomi låter piggare på norska

Behövs bevis? Ta den här rubriken exempelvis:

Den irske staten vil sprøyte halve sin BNP inn i zombiebankar.

Detta på tal om den privata skuldkris som den stackars irländska allmänheten tvingas stå för via enorma statliga "sparpaket", trots att den irländska staten tidigare inte alls hade dåliga finanser. Ni kommer väl ihåg dillandet om "den keltiska tigern"? Men de privata bankerna - en del av dem tyska - och låntagarna ställde till ett elände (påhejad av den neoliberala klacken) och sedan antas staten på något sätt städa upp och sprutta in halva BNP i banker som kan beskrivas som "vandrande lik". Testa dina kunskaper i norska och läs hela artikeln.

En annan artikel från samma sajt, Radikalt økonominettverk, ger intressanta aspekter på krisen sett i stort men även i mikroformat, sammanfattade skickligt i en kort artikel. Jag tror att författaren Erik Reinert är en man som min trogne läsare Jan uppskattar i alla fall. Reinert verkar inte optimistisk om krisen och framtiden kan vi väl säga. Bland andra skribenter på denna sajt synes ibland vår egen Ali Esbati, för övrigt.

Att kapitalism skulle vara någon automatisk garant för demokrati har jag redan tidigare ifrågasatt. Att kapitalistiska storföretag automatiskt stå upp för anständighet och humanism finns det också folk som betvivlar, exempelvis skribenten i Aftonlövet som visar att europeiska storbolag protesterar mot skattehöjningar i Ungern men inte har några synpunkter på andra företeelser - saker som får den historiskt lite kunniga att tänka tillbaka på Ungerns förflutna som fascistisk stat. Nå, affärer är väl viktigare än att romer eller judar får sig en smäll, antar jag.

Ja, tiderna förändras. Jag minns den gamla goda tiden när yttrandefrihet var oerhört viktig att försvara - särskilt i Sovjet. Numera är det inte så angeläget - i Skövde. Ärligt talat så tror jag att stora delar av borgerligheten ger blanka fan i demokrati, den är ju bara till besvär för affärerna.

Irland och den europeiska krisen

Någon har varit på Irland och tagit fina bilder som kan beskådas här.

Att, som det står i Svenskan "Euron och Tokyobörsen tog glädjeskutt efter beskedet om ett räddningspaket för det skuldtyngda Irland" bör väl göra att man blir ännu mer skeptisk till vad som händer därborta. Själva ordet "glädjeskutt" i de här sammanhangen bör betraktas som synnerligen misstänkt. Vem är glad egentligen, och för vad?

I en annan artikel säger en analys-kille:

För en enkel utomstående som vill hänga med i de allt snabbare och märkligare svängningarna i världsekonomin är tvärtomspråket ett av de bästa verktygen.

Eller för att uttrycka det på annat sätt: "När de talar om fred, skriv ditt testamente, lille man!" Spekulanterna har gjort bort sig och den lille mannen (och kvinnan) skall nu släpas till offeraltaret för att gottgöra denna försyndelse. Här är det att ta till det ofta felanvända ordet "syndabock". Det offentliga skall mördas för att det privata gjort bort sig. Det är väl i situationer av den här typen som ministrar och riksbankschefer tidigare har trätt fram och deklarerat att "ekonomin är i grunden stark". Men man kanske har övergivit den retoriken och helt enkelt försöker skrämma skiten ur folk och köra över dem med "sparpaket" till spekulanternas fromma?

Sex månader tog det för finansmarknaden att klura ut att den mirakelmedicin mot skuldsjukan som EU-doktorerna skrev ut i våras bestod av värdelöst sockervatten. Strategin att till varje pris gömma och glömma allt som är jobbigt börjar få ett högt pris.

I slutet av artikeln målas ett skräckscenario upp för överklassen. Eliterna har misskött sig och skjutit problemen i banksektorn framför sig med diverse knep, men nu har det spruckit på Irland. Medborgarna i Euro-land krävs på betalning. Nästa kris kanske kan bli verligt allvarlig, i Spanien:

Men vid det laget kan Europas medborgare mycket väl ha börjat tröttna. Nästa fas av eurokrisen lär nog handla lika mycket om politisk överlevnad som om ekonomisk.

Och irländarna lär nog vara svåra att tubbas till att rösta ja till konstiga förslag från EU och landets elit en gång till - å andra sidan lär de nog inte tillåtas rösta såvida de inte sparkar ut eliten och startar under ny egen regim.

Japanscenario - risk

Att deflationsspöket (den mindre kände kusinen till det berömda inflationsspöket) upplevs som alltmer hotande bekräftas av Swedbanks chefekonom:

Man förväntar sig att priser ska falla och då skjuter man upp sin konsumtion. Och företag har svårt att höja priser, så att det på så sätt blir väldigt svagt för arbetsmarknaden, och det är också väldigt svårt att sanera skulder i ett läge där priserna hela tiden faller för då ökar skuldernas värde...

Vilket mindre tänkare som jag skrivit om för flera dagar sedan. Deflation är en farlig sak.  Vidare sägs att risken för ett "Japanscenario" i västvärlden ökar. 

Det innebär att tillväxten i ekonomin är svag samtidigt som människor förväntar sig sjunkande priser. Och eftersom räntorna redan är nära noll så blir det omöjligt för centralbankerna att stimulera ekonomin med räntesänkningar. Den enda ekonomiska tillväxten i ekonomin härstammar i ett sådant läge från finanspolitiska åtgärder.

 Staten kan alltså på något sätt, genom att laborera med skatter och/eller utgifter försöka veva igång den stillastående ekonomin. I Japan verkar det inte ha fungerat något vidare. Folk hukar under en permanent kris och spar vad man har.

Varför händer det här? En del av bakgrunden finns i en artikel av Mikael Nyberg.

I inledningen till den senaste finansiella kalabaliken var alla plötsligt keynesianer. Statskassorna öppnades för krisutgifterna, och centralbankerna öste miljarder i krediter och kapital över lamslagna banker. Om domedagsmaskinen bara hackade i gång igen skulle konjunkturen vända. Det var tanken.

Men spänningarna i ekonomin är kvar. Kapitalen och deras krav på avkastning är för stora i förhållande till de mervärden som kan realiseras. En procent av hushållen lever luxuöst på sina bitar av kakan, men någon masskonsumtion eller några sociala investeringar som sätter en växande produktionskapacitet i arbete tillhandahåller de inte. Nödlånen fastnar därför i den finansiella sfären. 

Har jag inte predikat om det tidigare också, att sned fördelning av inkomster och förmögenheter kommer att orsaka en snedvridning som på sikt kan få hela ekonomin att slå runt. Ali Esbati har några hänvisningar i ämnet.

På grund av den irländska "tigerekonomins" undergång har emigrationen från den gröna ön kommit igång för första gången sedan nittiotalet. Jag antar att vi slipper det dumma pratet om "tigerekonomier" på ett tag nu, likaså om "ekonomiska under" som mest är bubblor. Angående Irland så verkar det av bloggkollega Teckentydaren som om bankerna har tagit över skötseln av landet. Jag tycker det låter som ett gott skäl för nationalisering. Och inte bara på Irland. När finansvärlden slår om från att vara en tjänande funktion i samhällets ekonomiska kretslopp till en parasit som suger livsblodet ur samhället, då måste den oskadliggöras. För bara några årtionden sedan krävde SSU i Sverige ännu att bankerna skulle förstatligas. Nu är det tyst på juniorbyråkraterna. Men krisen visar att kravet är mer aktuellt och trängande än någonsin. Genom att strypa efterfrågan och låta alltmer av samhällets medel åka in i spekulationskarusellen  löser man ingen kris. Det gör man däremot genom intelligenta satsningar på den gemensamma sektorn. På det sättet kan man sopa undan Japanscenariot.

Jag skriver inget idag ,,,

... i den här bloggen. Eller nästan inget i alla fall. Kolla in Björnholm i stället, med bilder och reflexioner som berör Stockholm! Och är du poetisk finsmakare bör du givetvis studera Björnpoesi!

Jo, förresten, om du är ledsen över utgången av irländska folkomröstningen så tänk på de byggnadstekniska påpekandet som gjordes i Den Heliga Skrift (Bibeln alltså) om att det är bättre att bygga sitt hus på "hälleberget" än på "lösan sand". EU är ett bygge på lösan sand, och sannerligen säger jag eder, ett häftigt oväder och skyfall kommer att sopa bort sanden och detta skändliga hus kommer att falla! För det är Europas folk som är sanden under byråkraternas hus, och när folket flyttar på sig ... krasch! Kanske händer det vid nästa jättekris?

Mohamed Omar försvarar åter al-Qudsdemonstrationen, får in en del goda poänger, men förstör (medvetet?) sedan det hela genom att försöka slå en kil mellan palestinierna och den svenska vänstern samt Palestinagrupperna här, och göra det palestinska motståndet till en islamistisk affär knuten till Iran. Precis vad såväl israeler som skäggen i Iran vill.

En lakritstomte som kallar sig Nordic Derwish har lagt ut bilder på alla deltagare i al-Qudsdemonstrationen på sin blogg. Ett jäkligt tveksamt tilltag eftersom han inte vet vad det är för människor som fotograferats. Hade han kunnat visa upp anställda på iranska ambassaden eller demonstranter som använde våld hade det väl varit OK, men människor som han inte vet något om ... skumt tilltag. Hade det inte varit på sin plats att visa bilder av de värre exemplaren bland motdemonstranterna, så alla bloggläsare kunnat se vilka som bar sig illa åt, kastade saker och såg allmänt skumma och elaka ut? Mohamed Omar har hotat med att dela ut bilder av lakritstomten vid moskéer (onödigt kanske, för det räcker med att titta på bloggen för att se hur han ser ut), och man kan undra om det här skall skruvas upp så att det verkligen blir våldsamt!

Just det, så var det: inte skriva något mer ....

Gamla Uppsala - akut behov av klottersanering

Magnus Alkarps blogg som stängdes på grund av hot för en tid sedan är åter uppe igen, och det är trevligt för alla som gillar välskrivna och kunniga texter. Exempelvis denna nyskrivna om ”försvunna” gamla svenska skrifter som nog aldrig funnits.

Men idag är Magnus tillbaka med en betydligt allvarligare artikel, generellt och personligt.

De bruna elementen försöker jobba sig in mot gamla ”ursvenska” platser som Gamla Uppsala och Birka som rekryteringsbaser, och har nu tydligen fått till samarbete med Riksantikvarieämbetet. (Sverige fanns ju inte som någon sorts stat när Birka och Gamla Uppsala var betydande centra, men det bekymrar nog inte de ”nationella”.) Nu handlar det om att anordna en tävling i glima, isländsk brottning, i Gamla Uppsala. I gänget som anordnar detta finns tydligen element som hotat Magnus och hans familj. Undrar om RAÄ kommer att reagera på det där?

Några vanliga hederliga glimabrottare saxade från Wikipedia

Magnus skriver:

Sedan när blev det Riksantikvarieämbetets uppgift att förmedla förfalskade högerextremistiska manlighetsideal? Ideal som inte har någonting med vikingatid att göra? Det borde ha ringt en eller annan klocka när denna rörelse talar om bevarandet av ”nationella egenarter”, men icke – Riksantivarieämbetet älskar detta. Vad fan har det med Gamla Uppsala att göra - platsen där strider var förbjudna, platsen som tillhörde fruktbarhet- och fredens gud?

Hur kan en till Island importerad irländsk sällskapslek bli en “fruktad stridsteknik” - en utdöd brottningsform som aldrig praktiserats i Sverige, och som i huvudsak återupplivades av Baldur von Schirach - Hitlerjugends führer - och importerades till Sverige av SS-frivilliga?

….

Gamla Uppsala är en plats som lider ett akut behov av klottersanering så att vi blir kvitt allt detta kladdiga politiska, nationalistiska kitsch. Det sista vi behöver är fackeltåg på högarna eller exponering av nazism, rasism eller antisemitism förklädd till fullkomligt historiefrämmande idrottsformer eller “stridslekar” eller annat skit som saboterar en hel generation forskares bemödanden om att rentvå forntiden från pseudovetenskap och värderingar som ligger närmare 1933 än vikingatid. Ändå tycks RAÄ inte ha annat i huvudet än att anordna ohistoriskt och lätt löjeväckande arrangemang som så gott som alltid snuddar vid nationalistiska känslostormar om en helsvensk urtid.

Jag, och en handfull andra, har vid flera tillfällen erbjudit oss att föreläsa om hur nationalister och nazister, och den antidemokratiska högern utnyttjat Gamla Uppsala. Men dagens RAÄ har inte varit det minsta intresserade. När jag nu läser att man planerar att starta en Glimaklubb i Uppsala “via museet”, blir jag av flera skäl förtvivlad.

Om det beslutet är politiskt eller bara bottnar i dumhet, får läsaren avgöra.

NÅGRA AV DE namn som figurerar i dessa kretsar som RAÄ och Gamla Uppsala museum nu samarbetar med är också de som uttalat de allvarligaste hoten mot mig och mina barn. Det har varit fråga om grova och brutala hot. För mig personligen känns det fullkomligt surrealistiskt och ett öppet hån att just de krafter och personer som tvingat mig till tystnad, nu genom Riksantikvarieämbetets försorg erbjuds möjlighet att rekrytera fler personer som kan tysta mig. Inte bara mig, förresten, utan alla de andra forskare som ägnat sig åt att slå hål på dessa djupt förfalskade, nationalistiska och i grunden djupt avskyvärda föreställningar.

Vem som helst som är historiskt intresserad men vill hålla intresset på en sund och vetenskaplig nivå har rätt att bli arg när bruningarna försöker ta över vår historia för egna syften och förvandla förfäderna till någon sorts nazistiska ikoner. Och vem som helst som har lite känsla för anständighet har rätt att bli arg när hot blir en del av den politiska repertoaren. Kommer RAÄ att reagera?

Det är en bra fråga, det håller jag med om! Att glima skulle vara importerat till Island från Irland är en nyhet för mig, men att den isländska "urnordiska" befolkningen till stor del har just irländska rötter är väl känt.


Från Konfliktportalen.se: Jinge skriver Reinfeldt och vaccinfabriken, jesper skriver Snart är vi alla terrorister!, acidtrunk skriver Fighters and Lovers Sverige lanseras, Anders_S skriver Förvirrad Neuding om monarki och LAS, Kaj Raving skriver Förbjud djur på cirkus

Passa dig, Margot!

Det är ytterst sällan jag tittar på Expressens ganska slabbiga hemsida men när jag för en gångs skull gjorde det fanns där en intressant debattartikel - eller skall vi säga hotelse? - från den irländska politikern Patricia McKenna.

Budskapet är följande: Om Margot Wallström använder offentliga pengar för att påverka folkopinionen på Irland inför nästa EU-omröstning riskerar hon att hamna inför domstol. Det är nämligen olagligt att göra sådant på Irland. Så Wallströmstanten får nog fundera en gång till om det skall läggas ut miljoner för att en reklambyrå skall bedriva "upplysning".


Från Konfliktportalen.se: kimmuller skriver Föreslå låtar till “Per i Gropen”-skivan!, Björn Nilsson skriver Är det här ett bra initiativ?, Anders_S skriver Omodern kultur når inte ut - Odells gör det!, kvinnopolitisktforum skriver Introduktionstext till tema arbetsmiljö, Jinge skriver Wanja-skandalen fortsätter

Irland - galla och skadeglädje

I föregåenden inlägg skrev jag om Irland. Idag stötte jag på en artikel om "Den gröna ön" i amerikanska Counterpunch. Det är en man på plats i Dublin som öser galla och skadeglädje över neoliberalismens misslyckande. Här är några utdrag:

What did we get during the good years in exchange for our elites’ Faustian bargain with globalisation? Longer commutes, longer working hours, high prices, higher indirect taxes to make up for the low taxation on corporations and the rich; a lower share of the wealth for workers, as union leaders signed on for a shrinking piece of a growing pie in ‘social partnership’ negotiations that guaranteed industrial peace for the sake of ‘the economy’. And, yes, we did get better food, bigger cars, ever-more-exotic vacations…

A health service that was decimated by cuts in the first wave of Irish neoliberalism after 1987 is still a wreck, despite better funding in the last decade, because it has been dominated by corporate thinking and the government’s desire to help private developers to profit from healthcare provision. ...

Another source of schadenfreude is the fate of the Green Party, who jettisoned a few barrels-full of core principles in order to join the government coalition in 2007, before the crisis hit. Their reward this year will be, at least, a spanking from the voters in local and European-parliament elections; the possibility of the government collapsing and that spanking being extended to a sudden general election looks less remote as the public-service unions, in particular, plot an aggressive season of industrial action. The Greens will, of course, be able to point to one piece of good news, of the only sort that seems to matter to them: a reduction in carbon emissions--massive contraction in the economy will do that for you. (The latest estimate is 6 per cent shrinkage in 2009, but no one is confident it won’t be considerably worse.

Det där låter bekant - ett politiskt etablissemang som är ute efter att kvadda den offentliga sektorn inklusive sjukvården. Ett "grönt" parti som slänger principerna över bord för att få vara med i regeringen. Och över alltihop en bubbla som faller ihop med förskräckande fart och "globaliserade" jätteföretag som flyr och lämnar ett industriellt ödeland efter sig. Jaja, är det globalt så är det!

Det snackades tidigare om att Irland var bra för konstnärer för att de inte behövde betala skatt där. Undrar hur det är med det numera? Lönar det sig att spela någon reel på den irländska harpan?

Från tiger till liten katt

Irlands ekonomi mår illa. Tyskland har antytt att det kan behövas någon sorts stöd. Nu har den ekonomiska krisen blivit så allvarlig att hela länder hotas. Sveriges Radio rapporterar:

Irland är landet som, för inte så länge sedan, beskrevs i imponerade ordalag som den keltiska tigern. Ekonomin var urstark, välståndet spreds och fick bland annat fastighetspriserna att skjuta i höjden.

Jaja, där pyser luften ur ännu en ballong. En dagen lallas det om "under" eller "tigrar" i det ena eller andra landet, nästa dag spricker ballongen och det bara finns en liten kattunge kvar. Man kan ju tala om en sorts ekonomins tyngdlag: när verksamheten försvinner för långt upp i luften tar tyngdlagen vid och hela klabbet störtar till marken igen. För grunden till ekonomin är inte luftiga finansspekulationer utan vanligt hederligt jordnära arbete.

Och så det där tjatiga "urstark". Kunde man inte lägga en avgift på flosklerna "urstark", "under", "mirakel" eller "tiger"?

Här får Krazy Kat en tegelsten i skallen. Men lika lite som KK kommer att lära sig av denna tråkiga erfarenhet tror jag spekulantsnillena kommer att lära sig - svänger konjunkturen upp igen är de nog snart ute på spelarbanan kan man tro!

Något "grekiskt under" har jag inte hört någon yra om. men där går det utför ändå. Spanien och Lettland har väl däremot varit med i "underklassen" men idag kan man säga att det inte är så lätt att vara lett. Bubbelekonomier har dåliga framtidsutsikter. Det är samma sak här som med företagssfären: företag som visar på snabb tillväxt och fantastisk avkastning utan att egentligen ha så mycket konkret och synligt att hänvisa till bör betraktas med skepsis. Det kan vara någon sorts pyramidspelsvariant på gång!

Japansk dam med tiger, förlåt, med katt. Som bekant går det lite segt för även den japanska ekonomin nu också.

Irland röstar . den europeiska demokratin i förfall

Den keltiska harpan: Irlands statsvapen. Dags att spela en liten frihetsmelodi igen?

53,4 procent av rösterna mot 46,6 procent för ja-sidan.

skrev Dagens Nyheter för några dagar sedan.

Som varande försjunken i den subarktiska försommaren vid Torne träsk under föregående vecka har jag inte hängt med så noga vad som händer i världen. Men någon tumme höll jag allt för att den irländska EU-omröstningen skulle gå åt rätt håll. Och så blev det, vilket jag kunde konstatera när jag kom hem imorse. Och som väntat reagerar de fina herrarna och damerna (som Wallström) i EU ungefär som om man häller vatten på en gås - de skakar på sig och traskar vidare. För egentligen har väl inget hänt, väl? Det är inte kartan det är fel på, det måste vara någon vajsing med terrängen!

Visserligen gjorde de holländska och franska nejen att EU-konstitutionen föll för länge sedan, och Lissabonversionen borde aldrig ha lagts fram, men det verkar som det inte finns någon "plan B" för de fina herrarna och damerna i Brüssel. De har sin "plan A" och den mal de på med, vad än folk än säger och tycker. Om folk röstar "fel" skall det ignoreras, och helst skall man se till att folk inte får rösta alls.

Det här är en allvarlig och djup kris för de parlamentariska demokratierna i Europa. När parlamenten röstar ja men folken röstar nej finns det ett uppenbart demokratiskt problem. Kan man lösa det genom att helt enkelt säga att folket inte får rösta? Var tar demokratin då vägen?

Hur kan det komma sig att det är så stora skillnader mellan väljare och parlamentariker - jag tror detta är en av de stora frågorna att besvara om man vill bevara och utveckla demokratin. I ett land som Sverige kan man väl förklara det med att partierna i stort sett är statsfinanseriade byråkratier där de ledande klickarna inte behöver bry sig om medlemmarna så mycket, och väljarna bara när det är valtider. Men så är det väl inte i andra länder i Europa? Flertalet parlamentariker, men också toppar i näringsliv, fack och andra organisationer, verkar inordna sig i en elit som har egna intressen, intressen som de sedan förklarar vara hela folkets intressen. Och så blir de förvånade när en massa människor uttrycker andra ståndpunkter! Detta är ett förfall för demokratin!

Om inte det Lissabonfördraget läggs till handlingarna bör även Sveriges folk få tillfälle att lägga sin röst om det! Flertalet svenska riksdagsledamöter har inte den moraliska ryggrad som krävs för att kunna ta ställning till frågor av den här tyngden - se hur såväl nuvarande regering som större delen av oppositionen har behandlat frågan om FRA:s avvlyssning! Då är det bättre att medborgarna får säga sitt!

Här började den engelska kolonialismen

Jag har tidigare hackat på engelsmännens skumma historia som splittrare och förstörare i Asien och Afrika.

Men det finns fler kontinenter. Europa exempelvis. Och det finns i dessa dagar skäl att minnas att den engelska kolonialismen började med erövringen av Irland som kom igång 1171. Irländarna gjorde givetvis motstånd ibland, exempelvis på 1600-talet. Deras engelske motståndare hette Oliver Cromwell. Hans irländska kampanj var på gränsen till folkmord eller etnisk rensning. Det kom dock annat emellan så han hann inte jaga bort alla irländare. När engelsmännen kom ner till varmare länder hann man med både det ena och det andra, men de hade lärt sig en del redan på hemmaplan och kunde bevisa förmågan genom utrotning av folkgrupper i Australien och Nordamerika.

Idag har den Irländska republiken höjt sig ur fattigdomsträsket. Förhoppningsvis är det slutbombat och slutskjutet i Nordirland, och ett nytt kapitel i irländarnas historia är på väg att skrivas. Men detta är knappast något som bossarna i London kan ta åt sig äran av.

Den sista större resten av engelsk kolonialism är de sex grevskapen i Nordirland/Ulster. Den protestantiska majoriteten där härstammar vad jag vet från skotska invandrare som kom över på 1600-talet, under Cromwells tid. Men skottarna härstammar ännu längre tillbaka i tiden från en irländsk folkgrupp, skoterna, som utvandrade till Skottland! Ur denna synpunkt har den långa konflikten på Nordirland varit ett slagsmål mellan keltiska grupper med olika religion, och den splittringen har utnyttjats av den brittiska regeringen för att ... ja, vad har London egentligen tjänat på den långa irländska krisen?

Det kanske vore dags att England definitivt överlämnade åt invånarna på ön Irland att lösa sina interna motsättningar. Med tanke på att gränsen mellan republiken Eire och Ulster numera är en EU-gräns i "det gränslösa Europa" borde det inte vara omöjligt. Statsgränserna har inte samma betydelse nu som bara för några år sedan.