Visar inlägg med etikett Ukraina. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Ukraina. Visa alla inlägg

onsdag 23 januari 2019

Nytt på annat håll

Denna havsörn gjorde en flygtur över isen mitt i Stockholm. Den, och en till, satt på isen på Riddarfjärden en stund onsdag förmiddag.
Jaha, nu var det ännu ett litet aktstycke översatt av mig som publicerats på den ambitiösa bloggen/nättidningen Global politics. Det handlar om Ukrainas sönderfallande ekonomi.

I en ideal värld borde Ukraina vara ett framstående land i olika avseenden. Goda möjligheter för jordbruk, mineral- och vattenresurser, industrier, välutbildade människor, en förbindelselänk mellan östra och västra Europa, mellan Europa och Asien. Men icke.

Utan den sovjetiska nationalitetspolitiken som bolsjevikerna började utforma redan innan första världskriget hade Ukraina som stat förmodligen aldrig funnits. Det kunde ha förblivit ett par guvernement, om den tsarryska administrativa indelningen hade behållits. Men nu ville bolsjevikerna befria nationaliteterna från storryssarnas förtryck, och olika delstater bildades. Problemet med Ukraina var att området inte bara kom att omfatta ukrainare och en del mindre nationaliteter, utan också en stor rysk befolkning.

Nu vet vi inte hur det går med detta illa åtgångna land. Från ryskt håll har en del spekulerat i åratal om fullständigt ekonomiskt sammanbrott, utan att något sådant har skett. Å andra sidan har inte ekonomin utvecklats positivt heller, särskilt inte för vanligt folk. Om "väst" tappar intresset för Ukraina och inte kör in mer lån är det nog så att säga "kört", annars kanske landet åtminstone hålls någorlunda flytande.

På tal om "vanligt folk": när människor i stora mängder lämnar Ukraina (ryssar till Ryssland och ukrainare till Polen och västra Europa) så är det som en blodförlust. Kortsiktigt inte så farligt, men när det rinner och rinner, och de unga och utbildade sticker iväg till bättre möjligheter - då blir det problem framöver.

onsdag 30 maj 2018

Ibland blir det lite förvirrat ...

... som omkring slutet av Aftonblads-Hanssons analys (?) av vad som hände med en avhoppad rysk journalist i Ukraina:

Slutsatsen av den här historien kan ju vara att det är rimligt att Ryssland tvärnekar om både det ena och det andra. "Det-är-Putins-fel"-journalistiken borde få det lite besvärligare framöver.

Vi kan väl, för nöjes skull, ta inledningen på Hanssons artikel också:


Än finns inga bevis för saken. Ändå är det svårt att inte tro att mordet på den regimkritiske ryske journalisten Arkadij Babtjenko är en del i Rysslands krigföring både mot regimkritiker och Ukraina. Kreml skickar en signal att ingen går säker samtidigt som man destabiliserar en granne man är i krig med.
Ja, längre ner i texten håller Hansson det öppet att det kan vara andra som (inte) mördade Babtjenko, men det verkar vara sekundärt när han vevar igång mot Ryssland, Kreml, Putin. Fy på dem!

Själv säger jag bara 😁

måndag 14 maj 2018

Spridda tankar

Somliga får tala, andra inte

Har du lagt märke till att folk på Krim, östukrainare, syrier inte hörs av så mycket? Deras röster verkar inte räknas, särskilt inte om de skulle rösta fel. Annars skulle ju krisen omkring Krim kunna lösas i en handvändning genom en ny internationellt övervakad folkomröstning. Vad östukrainarna skulle rösta om vet jag inte, Ryssland vill nog inte ha dessa områden, men oberoende eller någon slags federation med övriga Ukraina kanske kunde vara alternativ. Och syrierna kunde givetvis rösta för eller emot de politiska alternativ som finns. - Men vem är det som bestämmer vilka röster som får höras, respektive tystas eller ignoreras? Var finns demokratin i detta?


Trotskister i samlade organisationer

Varför kräver trotskister "tendensfrihet" för att gå ihop med andra partier eller grupper som påstår sig vara vänster? Räcker det inte med "interndemokrati", alltså att varje medlem har sin röst och rätt att tala? - Är "tendensfrihet" ett kodord för en fraktion som i ett känsligt läge kan misstänkas vilja spräcka partienheten under livligt larmande om "stalinism" och "byråkrati"?


Hur behandlas allierade?

En stormakt kan inte agera ensam utan behöver allierade. Men den växer sig väldigt mäktig, blir arrogant och rent av högfärdsgalen, och börjar behandla de förbundna illa. Jag tror redan den antika stormakten Aten gjorde det, och det slutade illa. Nu trampar USA på hur många tår som helst men räknar med att komma undan med det ändå - eller om man är så uppe i det blå att man inte inser vad som händer? (Tanken att Trump har en genial plan är jag skeptisk emot.) - Kommer detta att hålla, eller säger de allierade "tack och adjö", eller på ett diplomatiskt sätt meddelar "fuck off, bum!"?


(O)Trovärdiga invandringskritiker?

Hur kan man tro på folk som 1) är mycket kritisk mot den nuvarande invandringspolitiken i Sverige men som också 2) uttrycker sitt kraftiga stöd för Israel? Är man emot massinvandring, och dessutom av våldsam natur, borde väl Palestinas öde förskräcka? Vi kan på invandringskritiska sidor läsa om "sverigevänner", "danmarksvänner", "frankrikevänner" som är så bra ... men vad kallas palestinavänner då? Terrorister kanske? För att de bor på områden som invandrarna vill knycka, och för att de lever efter parollen "varje meddelande om att motståndet upphört är falskt"?

måndag 1 januari 2018

Kan min väns fiende vara min vän?

Kina och Ryssland bygger upp ett allt tätare samarbete. Ryssland och Ukraina(s styresmän) är inte glada åt varandra. Kina och Ukraina har som det verkar goda förbindelser. Det är nästan så man får en bild av "snäll polis, elak polis" vad det gäller att hantera gänget i Kiev. Från kinesisk sida verkar principen vara att "om du inte bråkar med mig så bråkar jag inte med dig", samt "vi är fullt nöjda om vi utan störningar får bygga våra sidenvägar och andra projekt i Ukraina, Ryssland och en massa andra länder som har lite konstigheter för sig". Frågan är vad som händer om kriget bryter ut i östra Ukraina igen, eller om det blir storskaliga oroligheter på andra håll där Kina gör tunga investeringar. Jag har givetvis ingen aning om vad som pratas om bakom murarna i Moskva och Beijing, men rimligen är de två regeringarna väl synkroniserade vad det gäller att hantera kriser av typ Syrien eller Ukraina. Och det kan innebära att de arbetar på olika linjer vad det gäller diplomati, militära åtgärder, ekonomi, men i grunden mot samma mål.



torsdag 24 november 2016

Handel EU-Ukraina - kolonialt?

Här är ett par diagram från Eurostat. Vad lär vi oss av dem?

Här är det första, som visar handelns utveckling mellan EU och Ukraina sedan år 2005.

Här är konjunktur och politik i ett diagram. Handeln växte fram till den världsomfattande ekonomiska kraschen 2008. Efter en djupdykning började återhämtningen, men så kom en ny krasch 2014. Det var året för Maidan-eländet och den allt värre politiska krisen i Ukraina. Den översta blå linjen visar hur mycket EU sålt till Ukraina och den nedre ljusblå är EU:s import från Ukraina. Under hela tiden har EU haft exportöverskott (visas av de röda staplarna), även om det krympt och kanske är på väg att försvinna.

Det andra diagrammet visar handelns sammansättning och där syns ett intressant mönster: om man tar det mycket grovt så skickar EU industrivaror (ljusblått, 'Manufactured goods') till Ukraina medan ukrainarnas export till EU till hälften utgörs av råvaror (Mörkblått, 'Primary goods'). Det ser faktiskt ut som en kolonial situation.

Det har diskuterats om det är bra för ett land att ha eftertraktade råvaror att sälja. Det självklara svaret kanske är "ja", men somliga betvivlar det. En stat med hederlig förvaltning och liten korruption torde klara av det, men hur är det om förvaltningen är svag och den politiska ledningen en samling tjuvar? Man kan ställa de frågorna och sedan granska Ukraina. Är det ett land som kan förväntas tjäna bra på råvaruhandel och sedan använda inkomsterna på ett vettigt sätt som är bra för medborgarna i gemen?

En annan aspekt var vår svenske Christoffer Polhem inne på redan på 1700-talet. Han hävdade att det är en dålig affär att sälja råvaror till utlandet (billigt) och få dem tillbaka i form av färdiga produkter (dyrt). Bättre då att försöka ta hand om hela förädlingskedjan själv. Och det är ett råd som torde gälla även idag.

fredag 11 november 2016

Två roliga tweetar med kinesisk vinkel

Det här är nästan komiskt. För 3-4 generationer sedan var Storbritannien ännu i färd med att invadera Kina. Nu sitter den brittiska premiärministern och ber om kinesiska investeringar:



Kinesen verkar vara på gott humör. Är förödmjukelserna från Opiumkrigen och Boxarupproret år 1900 glömda - eller smilar han nu åt den stora revanschen? Kina behöver inte skicka kanonbåtar till London, det räcker med några koffertar med pengar!

Här är en annan rolig tweet. Kinas premiärminister Li visar upp sitt oföränderliga leende som nu har setts på hundratals bilder där han skakar hand med dignitärer från olika länder. Här har vi Ukrainas president, som dock inte ser riktigt väl till mods ut:


Kan det vara så att ukrainaren har en känsla av att kinesen samarbetar väldigt nära med ryssen, och att det på sikt kan knäcka hans redan fallfärdiga republik?

måndag 8 augusti 2016

En global enhetsfront mot globalisterna?

(Det här är en revidering av den text jag lade upp igår. Tyckte det kunde behövas några kompletteringar och förtydliganden.)

***

En artikel på Russia Insider ('Leaders of the World, Putinize!') för tanken till en kinesisk paroll från Maos revolutionära era: "Ena de många för att besegra de få."

Gamle ordföranden Mao tänkte för övrigt väldigt brett när det gällde enhetsfronter, till och med utanför vår egen planet:
A locality has its own over-all interest, a nation has another and the earth yet another. Right now I won't go into matters outside our planet, for the travel routes beyond the earth have not yet been opened. If human beings should be discovered on Mars or Venus, we would then discuss the matter of uniting with them and forming a united front. For the time being, we will confine ourselves to the question of unity in the Party, in the country and in the world. Our principle is to unite with all those who are capable of doing some good for world peace and the cause of human progress, whether they are foreign Communists or foreign non-Party people.
Detta sade han i ett tal som på svenska kan heta Stärk partienheten och för partitraditionerna vidare. Det var 30 augusti 1956. Texten finns i band fem av Maos valda verk, det senaste (sista?) bandet som officiellt publicerats i Kina. Ytterligare volymer (man hittar dem här) har satts samman utanför Kina, och kan därmed betraktas som mer eller mindre pålitliga, hur man nu vill se det.

Som Mao konstaterade 1956 så är läget dock sådant att det räcker med parti, land och värld att ena sig i. Andra planeter behöver vi inte bekymra oss för. Samma prioritering gäller för Ryssland idag. Det är intressant att notera när, var och hur den ryska ledningen agerar. När, var och varför den inte agerar är också intressant, likaså vem den ser som huvudfienden respektive vilka som är mindre viktiga fiender, och vilka krafter globalt som kan vara möjliga att enas med.

Ta Turkiet, exempelvis. När turkarna sköt ned ett ryskt militärplan kunde en annan sorts rysk statsledning ha tagit detta som motiv för att bomba turkarna sönder och samman - och kanske då ha utlöst en storkonflikt med NATO. Men är det Turkiet som är huvudfienden ...? När jag putsar på detta inlägg är ett möte mellan Putin och Erdogan på gång. För några månader sedan hade något sådant varit otänkbart.

Eller Ukraina, en riktigt hopplös soppa, bland annat med en officiell hotfull politik mot den rysktalande delen av landet. En rysk statsledning som gav efter för hemmaopinioner som krävde att ryssarna i Ukraina skulle skyddas hade nog kunnat ta över hela området på nolltid - och kanske utlöst en storkonflikt med NATO. Men är det korrupta politiker i Kiev och nazi-anstrukna ukrainska nationalister som är huvudfienden?

Så kan man gå vidare, exempelvis med ett EU där ledarna går i USA:s ledband och uppträder  fientligt mot Ryssland. EU röstar gång på gång för sanktioner mot Ryssland. Men vad finns bakom ledarna? - Befolkningar som blir mer och mer skeptiska mot den officiella politiken! Då finns det anledning att agera försiktigt och låta ledarna grillas av sina egna i första hand. Även bland eliterna i EU-staterna finns grupper som är mycket kritiska mot den nuvarande politiken, och därigenom får de lättare att agera på ett sätt som på sikt gynnar både dem själva och Ryssland.

Samma sak ser vi i USA, och där har vi något: det är ledarna, "eliten", i USA som är huvudfienden! Inte hela USA, inte hela folket! Det är ledningen i USA som är globalt drivande i kampanjerna mot Ryssland! Utan den drivkraften skulle kampanjen inte finnas! Således är det USA som är nyckellänken i kedjan av aggressioner. Det är den länken som måste neutraliseras, och det görs bland annat genom en mjuk politik mot svagare motståndare samt nära samarbete med andra stater som har konflikter med USA. En motståndare idag kan genom tålmodig diplomati komma ut som mer välvillig i morgon.

Och då kan vi ta och titta åt annat håll och ställa frågan: vilka är det som Ryssland kan ena sig med, där det finns en gemensam fiende och åtminstone vissa gemensamma intressen? Enligt skribenten i Russia Insider:



Today, if we examine the people Russia relies on abroad, we’ll see a significant, consistent trend. All, without exception are traditionalists, conservatives, and therefore, anti-globalists.

Jag undrar över det där "without exception", för det finns ju andra krafter också, Men dessa kanske oftast inte har sådana positioner i sina samhällen att de är något för Ryssland att "rely on".
Ryssland kan när så krävs agera snabbt och beslutsamt (tänk på Krim!), men ofta är det lugnt, eftertänksamt, noggrant och försiktigt. Och det ger utdelning. Kuppen i Turkiet, där USA åtminstone delvis var inblandat, har gjort att den turkiska regeringen lägger kursen närmre Ryssland, men längre från USA och NATO. Följer man resonemanget i artikeln så ligger ett närmande till Ryssland mer i den lokala turkiska traditionalistiska och konservativa elitens intresse än att fortsätta försöka uppvakta EU och ta order från USA. - Och även inne i USA finns stora grupper som kan betecknas som ” traditionalistiska och konservativa”, vilket gör att Ryssland kan driva en sorts enhetspolitik även där.

I en global enhetsfront (som kanske aldrig proklameras officiellt men praktiseras ändå) kommer det givetvis att finnas en massa motsättningar mellan grupper och länder. En del lokala eliter kommer att vara svaga och förrädiska, och låta sig köpas upp eller skrämmas till underkastelse under huvudfienden. En del kommer hellre att slåss inbördes än att uppträda enigt.

Men med en ledare som Putin, som är beredd att lugnt samtala med alla som är intresserade av att samtala, kan det bli resultat med anpassning till de lokala omständigheterna. Detta till skillnad mot huvudfienden som ryter ut order och kräver underkastelse utan diskussion. Eliten i USA, den är "de få" som "de många" kan enas emot och besegra. Hur det sedan blir när/om USA avvecklas som supermakt, det är en annan fråga. Det finns ju alltid risken att enigheten bland segrarna upphör när den sammanhållande kraften försvinner. Men vi får ta en sak i taget.

Tillägg: denna försiktighet kan naturligtvis, som i artikeln i Russian Insider, förklaras med att Putin har tillägnat sig judo-filosofin. Men det är ganska ytligt tänkande. Ett exempel på samma mentalitet i Sovjetisk politik ser vi i augusti 1939. Japan invaderade Mongoliet, men slogs tillbaka av sovjetiska styrkor vid Khalkin Gol. Den sovjetiska militären ville förfölja in på japanskt område i Manchuriet men fick nej på det. Japanerna hade fått nog och angrep inte Sovjet igen. Resultatet blev att Sovjet slapp vidare krig i öster tills man själva var redo att slå till 1945. De sibiriska divisionerna kunde sättas in vid Moskva 1941 i stället, vilket kan ha avgjort andra världskriget i Europa. Det var i väst Sovjet hade sin huvudfiende, inte i öst.

måndag 11 januari 2016

Kasta pärlor åt svinen?

Riksbankens träffade i september ett så kallat swappavtal med Ukrainas centralbank som innebär att Riksbanken på begäran byter upp till 500 miljoner i dollar mot motsvarande belopp i hrynia. Avtalet löper på sex månader.

Avtalet är tillkommet på förfrågan från Ukrainas centralbank och på uppmaning av IMF. Flera andra länder har lämnat liknande bilateralt stöd. Samtidigt får Ukraina multilateralt stöd av IMF i ett program som löper på fyra år. Syftet med IMF:s stöd är att göra det möjligt för Ukraina att genomföra ett reformprogram. (Citat härifrån.)

Ukraina är ett konkursfall. Normalt lånar man inte ut pengar till länder som är på ruinens brant. Tror det gäller även IMF, fast den regeln nu förbigåtts för att hålla Kiev-regimen under armarna. Undrar om det inte till och med är brottsligt för en vanlig bank att göra så? Tycker mig minnas att det finns en lag mot "vårdslös kreditgivning". Men det gäller inte Riksbanken verkar det. Och det där med "självständig riksbank" verkar ha drivits väl långt, det är väl ungefär vad som står i fortsättningen i ovan citerade ekonomblogg:

Även om det vore så att Sverige hade stora ekonomiska och finansiella kopplingar till Ukraina vore det knappast Riksbankens uppgift att fatta beslut om stöd. Denna fråga ligger inom Finansinspektionens mandat för att upprätthålla finansiell stabilitet, inte Riksbankens. ...

  Beslutet borde ha fattats av regering och riksdag. Därtill finns inte bara formella, utan reella utrikespolitiska och säkerhetspolitiska skäl. Sverige stödjer Ukraina politiskt och militärt men det är inte Riksbankens sak att fatta beslut som kan påverka Sveriges förhållande till främmande makt.

Och, ärligt talat, om svenska Riksbanken kastar 500 miljoner US-dollar på Ukraina, vad är det man får i utbyte? En valuta vars värde i längden får betraktas som synnerligen tvivelaktig. Och kanske glada miner hos ukrainska oligarker som gärna stoppar en rejäl bit av den där dollarkakan i sina egna giriga gap.

onsdag 19 november 2014

Något kändes avvikande

Jag tittade på den här bilden. Något kändes konstigt. Vad? Stridsvagnen? Nej, inget konstigt med den, de ser ut så där. - Flaggan då? - Nej, det är en av flaggorna som används i östra Ukraina av de modiga antifascistiska motståndskämparna. Har inget att göra med sydstatsflaggan i USA. Det är ett blåvitt Andreaskors på röd botten. - Nej, det var något annat som avvek på något sätt ...

Titta här, titta på skyltarna för 'övergångsställe'! Här bränns det!
Här är en svensk skylt för övergångsställe. Notera den uppseendeväckande skillnaden: i Ukraina böjer den 'övergående' inte samma ben som i Sverige. Ukrainaren böjer 'framfoten' medan svensken så att säga har 'böjningen om bakfoten'. Och det finns människor som tycker att Ukraina skall dras in i Europa och EU trots detta. Nå, Europa räcker till Ural, men EU ...

söndag 7 september 2014

Material om Ukraina

Trogne läsaren Martin har i kommentarsfältet till ett tidigare inlägg lagt till en massa upplysningar om den ukrainska krisen. Tack för det. Lika bra att lyfta fram dem till ett eget inlägg så de syns bättre! Jag har gjort några smärre redigeringar och kontrollerat att länkarna fungerar (några är på ryska/ukrainska).

680 krigsfångar togs för några dagar sedan av milisen. Milisen upprättar Gulags där nazisterna kan arbeta med återuppbyggnaden av det de förstört. Men några skickade interimspresidenten i Donetsk peoples republic tillbaka efter ett samtal med dem, billig propaganda.

Här har vi en animerad karta över nazisternas angrepp.

Men nazistpropaganda är alltid bra att läsa. Den här klargör en hel del.

"Many of the fighters are also members of the far-right Patriots of Ukraine and Ukrainian Social-Nationalist Assembly, and say they learned how to use guns at training sessions held in forests years ago."

Jo, vi har länge hävdat att kuppen var väl förberedd och nazisterna hade erhållit träning utomlands med amerikanska instruktörer. Tack för bekräftandet.

Slutet är ändå bäst:
"This article is produced with support from www.mymedia.org.ua, funded by the Ministry of Foreign Affairs of Denmark and implemented by NIRAS and BBC Media Action, as well as Ukraine Media Project, managed by Internews and funded by the U.S.Agency for International Development."

Jaha, då vet vi vilka det är som betalar propagandan och vilka som står bakom nazisterna. Bra att veta.

Det rapporteras inte i media att straffbataljonerna emot östra Ukraina främst beskjuter städerna med artilleri. Detta är vad de retirerande trupperna från Amvrosiyevka lämnade bakom sig. Enorma mängder artilleri och ballistiska missiler.

Slutligen lite personkultsfilm från Motorolas trupps rensning av Ilovaysk. Ilovaysk är en tragedi av mycket stora mått, som vår media inte låtsas om alls. Kanske de mest intensiva artilleribeskjutningarna av civilt befolkningscentrum under hela konflikten. Men Wolfgang Hansson blundar för vad som helst för att slicka husses röv. (Vad gjorde Wolfgang Hansson i USA egentligen, det är frågan.)

2 september 2014 09:33
Radera
Folkrepubliken Donetsk flagga
Blogger
 
 
Här är en intressant intervju med en miliskämpe. En del tänkvärt om den komplicerade samansättningen hos de som strider. Krigets prolog är något som man bör ta till sig av.

Citat från de kommunistiska milismänen:
"If we raise the red banner, we will win this war."


3 september 2014 18:55
Radera
Krig radikaliserar.

Nazisterna i striderna mot östra Ukraina, blir allt mer högljudda i sina krav om att marschera emot Kiev.

Det föreligger nu ett verkligt hot för en äkta nazistisk och militaristisk revolution emot den regeringsodugliga regimen i Kiev.

En nazistisk revolution skulle i princip garantera att östra Ukraina reser den röda flaggan och då skulle den nazistiska regimen bli särskilt långlivad.


4 september 2014 15:45
Radera
Blogger 
Ibland är det bra att även kolla nazistisk propaganda. De är så frispråkiga.

Här bekänner en medlem av Aidarbattaljonen, den som minst två svenskar strider i att de ägnat sig åt plundring, han erkänner att han torterat krigsfångar. Han har använt tång på bröstvårtor, stuckit nålar under naglarna och skenavrättat, bland annat. Krigsfången överlämnades sedan till SBU, vilket betyder att även statstjänstemän känner till förbrytelserna, vilket ger ett politiskt ansvar för dem.

(Man kan förstå att en viss svensk nazist strax innan rapporten släpptes bedyrade att just HAN, aldrig begått några brott emot krigets regler.)
4 september 2014 15:55

Folkrepubliken Lugansk flagga

Radera
Radera
Blogger 
De försvunna soldater som efterlystes av soldatmödraorganisation har återfunnits. De har varit på "övning".

Jag undrar, soldater från bägge sidor irrar över gränsen, i GPS:ens tidevarv... :)
6 september 2014 01:20
Radera
Många börjar bli tveksamma när separatisternas motoffensiven bygger så oerhört moment nu. Man börjar tro att ryska armén invaderat, klart det finns vad USA skulle kalla "military advisors" där, men Ukrainska armén desserterar i en sådan rasande fart, att varje slag blir separatisterna starkare. Tusentals desserterade innan ukrainas storoffensiv, åter tusental har desserterat i offensiven emot Luhansk, Slavjansk och Iloviask. Denna artikel förklarar separatisternas momentum i motoffensiven.



Översättning:

"In Kiev, seem to have understood that a series of counterattacks militia victory - not a coincidence. They are aided by the mass desertion of soldiers of the Ukrainian army and militants territorial battalions, and the Ministry of Defence equipment, which the militia successfully recovers and enters into operation.

In a short time the army Novorossia evolved from small guerrilla units to full large groups."
7 september 2014 11:58
Radera
Blogger 
Omfattningen av desertationer är stor. Speciella åklagaren som utreder sådana brott i ATO:n, har 1113 fall emot 4592.

Detta är officiella siffror och fall som har lyckats ta sig till åklagerens bord. Den verkliga siffran torde vara mycket högre, men de flesta desertörer bokförs som MIA.

"At present, the military prosecutor's office is investigating the 1113 criminal trial, which made 4592 the military since the beginning of the anti-terrorist operation.

This in an interview LIGABusinessInform told Head Military Prosecutor's Office Anatoly Matios.

"It's a pretty big number. According to article 402 of the Criminal Code (disobedience) opened 82 criminal proceedings against 881 serviceman. For leaving the military unit (Art. 407 of the Criminal Code) - 350 productions against 514 soldiers. According to article desertion (408 CC) - 109 productions , suspected of 2605 people. There are cases where people have defected to Russia or annexed Crimea. This is a small part, a few dozen people. During the evasion of military service - 36 plants and about a hundred soldiers. Typically, those who went to the dismissal or short-term vacation and never came back, "- said the prosecutor."
7 september 2014 12:53
Radera
Blogger 
För att få bukt med det omfattande desserterandet, vägrandet att strida, så föreslår nazisterna att Ukrainska inrikesministeriet skall upprätta SMERSH. Denna artikel klargör också vilken roll nazisterna så som Mikael Skillt har i konflikten. De är i grunden nazistisk NKVD och lyder under inrikesministeriet.

"Ukrainian Defense Minister Valeriy Geletey on Saturday announced the creation of the Internal Security (SRB) Ministry of Defense. On his Facebook page, he wrote that it was created in order to "get rid of the Russian fifth column in the Ukrainian Armed Forces. Service will be somewhat similar to SMERSH and will work primarily on the front and in the organs of military administration. " The main purpose of SRB - "the detection and neutralization of enemy agents, the facts of non-combat commanders' orders and desertions."

Om bataljoner så som Azov, där svenska nazister ingår.

"Although the Ministry of Internal Affairs of Ukraine are the National Guard battalions, which in Ukrainian society and the media have already dubbed detachments. Press office of the self-proclaimed People's Republic of Donetsk (DNI) has repeatedly reported the facts as "wanting to leave the battlefield and stop fighting against his own people, the Ukrainian army soldiers fire in the back stopped by the National Guard battalions." But now, when the offensive militias has intensified, with the battlefield and ran themselves natsgvardeytsy. Thus, recently it became known that the Ukrainian battalion territorial defense "Carpathian" of about 400 people left the front line."

De modiga nazisterna skjuter retirerande soldater, således. Jagar avhoppare och annat. Som jag tidigare sagt, Ukrainska armén har för få nazister för att kunna driva inbördeskriget framgångsrikt.
7 september 2014 13:23
Radera

torsdag 28 augusti 2014

Två korta notiser

Ett kort avbrott i bloggpausen för att notera:

1. Den leende lille mannen som möter den stora fete sure gubben.

http://www.segodnia.ru/sites/default/files/pictures/bv9wxg_igaainhu_0.jpg

Den fete surgubben torde vara medveten om att de östukrainska federalisterna gått till motoffensiv och håller på att slå ut hans styrkor, medan motståndet mot hans regim också växer i västra Ukraina ... det är faktiskt världshistoria som händer därborta. Undrar om madame Ashton där till vänster har synpunkter på det? Hon kanske utbrister i ett brittisk överklass-'gosh'! - Den leende lille mannen ser ut som om han har alla kort på hand. Alternativt (det är ju en ryss det handlar om) har han manövrerat sina och motståndarens schackpjäser på ett så finurligt sätt att det nu handlar om schack-matt i det stora spelet.

2. Såg att tecknaren Lars Mortimer avlidit. Han var inte mer än 68 år, så där kan man tala om 'för tidig bortgång'. Så nu är det slut på Hälge, och vi får inga mer rapporter om vad töntarna ... ursäkta, den enkla befolkningen på landsbygden håller på med. Sorgligt! - Vila i frid, Hälge!

tisdag 19 augusti 2014

Så obeskrivligt trist, och farligt, och förfärligt

Några rader från Johan Cronemans hårtslående krönika i DN:

Svensk television, svenska nyhetsredaktioner, borde ju vara intresserade av hela sanningen, diskutera flera olika teorier, inte bara den politiska sanning som Carl Bildt ristade i sten bara timmar efter det att MH17 gått i marken. ...

... nej, här följer vi den officiella Bildt-linjen, och ingen annan.

Det är slappt, och det är ett svek mot läsare och tittare. ...

Jag vill ha hela sanningen – Carl Bildts politiska propagandanummer är jag inte ensam om att ifrågasätta. ...
Konsensus råder, tyst det är i husen. Så obeskrivligt trist, och farligt, och förfärligt.

Är det på detta sätt som västliga media uppträder när de letar efter nyckeln/sanningen?
Om man lägger ihop flygplanshistorien nu med ubåtsspektaklet på åttiotalet borde Bildt med rimligt kritiska media i hälarna, och en opposition på hugget, vara politiskt död vid det här laget. Men han bara seglar vidare. Undrar hur det går för Croneman efter den här attacken? Har han en sådan ställning som äldre erfaren journalist att det här är riskfritt (alternativt: går han i pension snart?), har han stöd från tidningsledningen, eller vad?

En del skäller ju på 'journalisterna' för vad media för ut, men i allmänhet torde det vara redaktionsledningarna och mediernas ägare som bestämmer vad som kommer ut till allmänheten. Journalisterna är knegare som sammanställer material, men de har inte sista ordet om vad som publiceras, i alla fall inte när det rör känsliga saker. Och att kritisera Bildt är känsligt, liksom att ifrågasätta den officiella versionen av vad som hände när det malaysiska planet störtade.

söndag 17 augusti 2014

Olika lärokurvor

Här är en slutsats av en gästskribent på Juan Coles blogg:

A thoroughly uncomfortable conclusion is beginning to emerge for the Netanyahu government. It is that while the IDF may have become a lot more effective in the past six years, its opponents in Gaza have learnt even more.

Med andra ord: fastän israelerna jobbat upp sin förmåga till krigföring i stadsmiljö sedan förra Gazakriget så har palestinierna jobbat upp sig ännu mer vad det gäller att försvara sig. Den palestinska lärokurvan stiger brantare. Man kanske kan jämför med utvecklingen i Libanon: en gång lätta jaktmarker för israelerna, sedan helt omöjliga när Hetzbollah utvecklade motståndet politiskt och militärt. En liknande situation kan skönjas i Gaza.

Hamas lyckades få iväg en enstaka raket mot Tel Avivs flygplats vilket stängde av mycket av flygtrafiken några dagar. Israel har inte lyckats eliminera, eller ens allvarligt skada Hamas. Det kan knappast kallas annat än ett nederlag. Målen för kriget mot Gaza (vilka de än var, det verkar ha skiftat) har inte uppfyllts, och därmed är termen 'nederlag' rimlig. Dessutom har de israeliska förlusterna ökat jämfört med förra Gazakriget. Palestinierna finns kvar, de slår tillbaka allt kraftfullare - och i norr finns Hetzbollah med ett formidabelt raketlager, drönare och andra militära finesser.

Hade den här situationen behövt uppstå om israelerna tidigare tagit till sig principen om att "man kan göra mycket med bajonetter, men inte sitta på dem"? Nu driver utveckling iväg mot total katastrof, eller mot en ny enhetlig stat som täcker hela det historiska Palestina. Israelerna har själva slagit sönder möjligheterna till en tvåstatslösning. Och i den processen har man släppt fram krafter som inte är så trevliga: det relativt sekulära PLO har ställts åt sidan till förmån för det islamistiska Hamas. Var det verkligen så man hade tänkt sig, eller var man übersmart?

På tal om lärokurvor så skriver den indiske veterandiplomaten Bhadrakumar om spelet mellan Ryssland och EU. Han frågar vilket motiv EU har att delta i sanktioner:

... make sure that Russian people don’t get to eat enough vegetables and fruits and would have vitamin deficiency unless the Kremlin changed its Ukraine policies in accordance with the EU’s wishes? This is all becoming a silly joke.

However, something good will come out of this all if Russia comprehensively discredits the West’s obnoxious practice of using sanctions as political weapon against obstreperous countries that refuse to buckle down to their leadership.

(Ursäkta ett ögonblick, måste slå upp 'obstreperous' i mitt gamla lexikon. "larmande, bullersam; oregerlig". Undrar hur många engelska engelsmän som förstår vad ordet betyder?)

Ja, även i den här ukrainska krisen och sanktions-slagsmålet finns en lärokurva. Undrar om taffligheten på den europeiska sidan kan hänga samman med att den gamla generation av politiker från det kalla krigets dagar är död eller pensionerad? Till skillnad mot det nya gänget hade gamlingarna vanan inne att hantera stormaktskriser och se till att de inte gled utom kontroll. Nu måste de nya jobba sig uppför lärokurvan, till en nivå där de förstår att man inte kan dribbla hur som helst med en stormakt som Ryssland. Det är en jäkla skillnad mellan att ge sig på Ryssland jämfört med exempelvis Libyen! Den här bilden illustrerar hur det kan gå:


torsdag 14 augusti 2014

Anarkister & svenska nassar

Från en längre artikel av en ukrainsk aktivist, där bland annat anarkisternas konstiga beteende skärskådas. Det finns en svensk vinkel på det hela också:

Moreover, some so-called «anarchists» are openly fighting on the side of the punitive squads under the command of Nazis - in the battalions "Azov" and "Donbas", publicly boasting that they are trained by Swedish racists – those ones who are boasting with the murder of Ukrainians. 

Var det inte så att stora delar av anarkiströrelsen i Italien anslöt sig till Mussolinis fascister på 1920-talet? Mönstret verkar gå igen, men i ärlighetens namn är det inte bara anarkister bland folk som kallar sig 'vänster' som har konstiga idéer om vad som händer i Ukraina.

tisdag 12 augusti 2014

Vad betyder en symbol?



En bild upphittad på Stefan Lindgrens blogg 8 dagar. Är det inte i den där Azov-bataljonen som minst en svensk befinner sig?

söndag 3 augusti 2014

Misslyckad strypning?

Idéer, ibland knappt medvetna sådan, styr människans handlingar. Kan man av den ukrainska arméns aktioner i östra delen av landet avläsa ett tänkande som i själva verket kommer utifrån? Kan den ukrainska strategin i själva verket tolkas som ett amerikanskt militärt tänkande - med andra ord, är det militärer från USA som dragit upp riktlinjerna?

Jag hittade det här stycket i ett långt inlägg med diverse rapporter om frontläget i Ukraina hos bloggaren The Vineyard of the Saker. 'Saker' är klart på de östukrainska federalisternas sida, men jag bedömer honom som rätt pålitlig i övrigt. Det som föranledde den nedan citerade kommentaren är att ukrainska armén gjorde en framstöt mot den sydöstra gränsen mot Ryssland. Strategin verkar ha varit att tränga fram längs gränsen, ta kontroll över gränszonen och skära av kontakterna mot Ryssland, och sedan genom en kringgående rörelse likt en boaorm strypa motståndet. Detta skulle vara en amerikansk taktik som man lärt sig utantill sedan Nordstaterna ströp Sydstaterna under inbördeskriget. - Fast planen misslyckades: nu är den ukrainska styrkan kringränd i gränsområdet och verkar ligga väldigt illa till. Ett alternativ är att slänga vapnen, fly över gränsen och låta sig interneras i Ryssland tills kriget är slut, ett annat är att avlida på ett smärtsamt sätt.
I slutet av citat nämns att federalisterna (det är de som brukar kallas 'separatister', men den etiketten är tveksam) övergav en position på ett sätt som amerikanerna inte kan förstå. Federalisterna flyttade sig till bättre positioner för att fortsätta kampen i stället för att slåss mot övermäktiga angripare, det är väl så det förhöll sig. De tänkte väl som Mao Zedong under det kinesiska inbördeskriget på 1940-talet: vid ett tillfälle övergav kommunisterna sin 'huvudstad' i Yenan. Mao motiverade detta ungefär med detta: "Att överge Yenan är att försvara Yenan, att försvara Yenan är att förlora Yenan." Och fienden intog Yenan, men bara några år senare hade han förlorat hela kriget.  Men det är något amerikaner har svårt att förstå. Jag minns att någon i  USA:s marinkår frågade hur man genomför reträtter, och fick svaret att man inte gör några sådana. Jo mors! - Här är citatet:


The death of the Ukrainian troops in the “Southern Intestine” was caused not by errors at the level of strategic planning (from a purely military standpoint no such errors were committed).

This catastrophe was predetermined by the decisions made by at the highest level of the systemic hierarchy – at the level of the basic foundations of the worldview and the overall cultural level of the people that planned the armed forces group operation “Cordon”.

Only Americans, “Yankees”, could put forward an idea of the “boa constrictor encirclement” of the territory of the enemy. No one other than them has this idea embedded in their subconscious. Whereas for Americans, “Yankees”, this idea is inherent at the level of their national self-identification – as a base military-strategic mythologem of modern American statehood, born in the throes of the victory by the North over the South in the American Civil War.

And only Americans could so utterly miss the option of voluntary withdrawal by Strelkov’s Brigade from Slavyansk. And the reason is elementary – their lack, at the level of the subconscious, of centuries of experience of European military history. The option of voluntary surrender to the enemy without battle of their most important stronghold, which, to the very last day, was being pumped full of all sorts of resources, simply did not fit in their head! 

Strelkov som nämns är befälhavare för en del av federalisternas styrkor i öster. Möjligen Donbass' motsvarighet till general Giap - vi får se. Hur som helst, om USAmerikaner som inte begriper så mycket av hur kampen i Ukraina fungerar skall dra upp planer för ukrainarna så lär det fortsätta att krångla för dem. Det verkar ju inte ens som folk på marken där är särskilt angelägna att slåss, förutom de fascister som iklätts nationalgardets uniform och fått tillgång till häftiga vapen.

onsdag 23 juli 2014

Sicken skojare. Håll huvet kallt!



Jaha, här har någon tagit en bild av den gamle skojaren Colin Powell (han som ljög om irakiska massförstörelsevapen inför FN) och moderniserat det hela något. Jag hittade bilden hos 'The Saker', och denne gamle kallakrigs-analytiker kallar den senaste utvecklingen vad det gäller USAmerikanska underrättelsetjänsternas kunskaper om vad som hände med flygplanet i Ukraina "The most pathetic case of backpedaling I have seen in my life". I klarspråk: de vet i stort sett ingenting annat än att planet störtat, och kan inte bekräfta Obamas och lillhunden Bildts anklagelser om ryssarnas roll i det hela. Hela historien verkar ingå i en lång serie mediekampanjer som syftat till krig, som mot Spanien 1898, det så kallade Tonkin-intermezzot 1964, Libyen, Irak, Syrien etc.

Problemet med den ryska sidan verkar vara att den trycker på viktig militär spaningsinformation som man inte vill släppa ut. Ur viss synpunkt är det förklarligt: talar man om att man vet något så avslöjas förmodligen också en del om vilka resurser och kunskaper man har för att ta reda på det man vet. Och det vill ju militärer och spioner helst inte göra. Men i det här läget, när ryssarna förmodligen har järnkoll på det mesta som rör sig på marken och i luften i Ukraina, kunde man ju slå undan benen för NATO-sidan genom att publicera mer uppgifter om vad som hände när, och med vem inblandad. Det kanske är så att ryssarna förväntar sig att krisen ändå blåser över, som med de påstådda giftgasangreppen i Syrien som det ju knappast talas om numera. Samtidigt ödeläggs människoliv i onödan. Röda korset definierar situationen som krig i östra Ukraina. När elefanterna dansar är det synd om gräset.


Det gäller att hålla huvudet  kallt när det hetsas som värst i media. För övrigt: Vore det inte tid snart att ge Bildt sparken, innan han ställer till något verkligt allvarligt?


söndag 13 juli 2014