Visar inlägg med etikett mikrokrediter. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett mikrokrediter. Visa alla inlägg

tisdag 10 juli 2012

Mikrolån - en återvändsgränd?

Så här stod det i en artikel i Real World Economics Review Blog om "mikrofinans och andra utvecklingssagor" (min översättning):

Den globala södern är beströdd av misslyckade utvecklingsprojekt. Vart och ett av dessa har utformats för att lösa problemet med underutveckling utan att kritisera eller inrikta sig på att omforma de grundläggande strukturerna som från början orsakar underutvecklingen.
Mer om ämnet, skrivet för över ett år sedan, hittar man också på Indiensolidaritet.

Egenligen är det väl Bangla Desh som är mest känt för mikrokrediterna, men företeelsen verkar vara spridd över flera länder och kontinenter. I teorin skall dessa små lån hjälpa utfattiga människor att få fart på små affärsverksamheter som skall bli självbärande och lyfta dem ur det värsta eländet. Men i liberala Huffington Post kommer en skribent nu med ännu mer skarp kritik:

Det här handlar om hårdhänta lånehajar som drabbar de såkallade förmånstagarna illa, inte om välgörenhet! I värsta fall slutar det med självmord för desperata låntagare (och de kan därmed göra att antalet utblottade som begår självmord i Indien växer ytterligare, det är ju som en epidemi på vissa håll!). Räntorna kan vara skyhöga, och lånen går oftast till andra saker än nystartade småföretag: konsumtion, dagliga livsnödvändigheter, återbetalning på tidigare lån ... . Ibland går det bra och krediterna får det förväntade utfallet, men får man tro den här kritiken är detta snarare undantagsfall.

För en del år sedan var det en peruansk ekonom som var i ropet i liberala kretsar. Han menade att att om sluminvånare fick äganderätt till sina hus kunde dessa fungera som kapital (om jag fick det hela rätt berättat för mig) och med det kapitalet kunde man börja utveckla sin privatekonomi. Jag tror att bolånekraschen i USA kan ha påverkat synen på hur mycket värde det ligger i dåligt byggda hus. Men det är, liksom mikrokrediterna, exempel på hur liberaler letar efter alla tänkbara halmstrån, utom att "omforma de grundläggande strukturerna som från början orsakar underutvecklingen".


----


PS. Ockrare är kanske en av de värsta orsakerna till att mängder av människor lever i elände, som skuldslavar för livet, i länder i Tredje världen. Och det fattar ju småbönderna själva. Har ett minne av att jag läste om ett bondeuppror i dåvarande Östpakistan (nuvarande Bangla Desh). Det kanske var på sextiotalet. Bönderna marscherade mot huvudstaden, och på vägen dit brände de inte bara upp ockrarnas skuldsedlar, utan även ockrarna själva. Där kan man snacka om hat, detta a propås någon fånig nutida svensk debatt om 'klasshat'! DS

söndag 6 maj 2012

Mikrolån och (praktisk) penningteori

I Danmark avser Köpenhamns kommun att starta bankverksamhet för mikrolån. Redogörelsen i Svenskan är synnerligen kortfattad men det sägs avse att hjälpa arbetslösa och förtidspensionärer att starta eget med hjälp av räntefria smålån. För mig låter det som det vanliga knepet att bli av med en del arbetslösa från statistiken, åtminstone temporärt. Och även om lånen är räntefria kan en skuld på 5.000-50.000 kronor bli en ohygglig belastning för den som misslyckas. Eller tänker man vara flott och avskriva hela lånesumman om det går åt helsike för låntagaren och utsikterna till återbetalning är minimala?

Man kan ju också räkna ut att de företagare som skapas här blir småskuttar i näringslivet, den understa delen av ekonomins undervegetation där det utförs enklare tjänster eller detaljhandel på elementär nivå. Det blir inga firmor som gör några tyngre investeringar. Det kan få oss att minnas påståendet att småföretagsamt är vägen till fattigdom. - Som framgår av det nedre diagrammet i gårdagens inlägg har Danmark tappat en del arbeten på senare år, och detta trots att man tillhör de EU-länder som har kvar den egna valutan. Kan vara att danska kronan ändå är för hårt knuten till euron, jag vet inte detaljerna. Och man kan undra om det bara är en tillfällig historia av skämtkaraktär, eller om det blir verklighet, att betrodda kunder får ta hand om kassan i ett lågprisföretag när ordinarie kassapersonal måste gå på toaletten? There is something rotten i the realm of Denmark ...

Det här i Köpenhamn är ingen massföreteelse, man räknar med 10-20 lån, men själva upplägget och kritiken mot det kan vara intressant att diskutera. Jag tycker det verkar ingå i en global tendens att leta efter skenlösningar på djupgående strukturella problem. Just mikrolån har framhållits som lösningar för utfattiga människor i utfattiga länder, exempelvis Indien, men vad jag vet har företeelsen alltmer kommit under kritik. För att citera Real World Economics Review Blog:

Den globala södern är beströdd av misslyckade utvecklingsprojekt. Vart och ett av dessa har utformats för att lösa problemet med underutveckling utan att kritisera eller inrikta sig på att omforma de grundläggande strukturerna som från början orsakar underutvecklingen.
Mer om mikrolån i ett Tredjevärlden-perspektiv finns i detta inlägg hos IndienSolidaritet. Det gäller att vara vaksam när företeelser från Tredje världen börjar dyka upp även i gamla industriländer, det antyder att något kan vara ordentligt fel och att vi befinner oss i utförsbacken.

(En annan idé som jag inte vet om den fortfarande är så aktuell är att sluminnevånarna i Tredje världen faktiskt har tillgång till värden i form av landplättarna där de bor, och att dessa på något sätt kunde förvandlas till kapital. Jag var inne på det i ett par inlägg, här och här, redan 2007. Sedan antar jag att subprime-krisen i USA gjort det mindre troligt att utfattiga husägare automatiskt kan lyfta sig automatiskt i håret.)

Finns det alternativ som kanske är bättre än lån? - Jag skrev lite dunkelt angående en i och för sig bra talare på Första maj om att han kunde ha pratat bättre om penningteori. Det låter teoretiskt med penningteori, men i själva verket kan man vara väldigt konkret. Ta ett land som har handlingsfrihet genom att ha en egen konvertibel valuta som inte är knuten till något (läs: guld), som Sverige. Vad finns det för konkreta möjligheter som inte har att göra med "besparingar" eller konstigheter som mikrolån om det gäller att angripa en ekonomisk kris?

Svar: finns det mänskliga och materiella resurser som ligger stilla men som borde användas skapar staten konton som debiteras för att få fart på resurserna. Det är statens uppgift att se till att det finns en penningtillgång som motsvarar en ekonomi med full sysselsättning. Nu gör man inte det, utan lägger sig i stället platt för lånehajar och åtstramare som bara gör krisen värre.

Eftersom statens möjligheter att på egen hand skapa pengar är tämligen självklar är motståndarnas desperata försvar att vråla INFLATION, eventuellt med hänvisningar till ohistoriska jämförelser med Zimbabwe eller Tyskland i början av tjugotalet. Nu är det ju en klassisk kunskap att inflation inte skapas av att man kör in pengar på ett produktivt sätt i en ekonomi som kännetecknas av arbetslöshet och underutnyttjande av resurser, men det lär inte bekymra gaphalsarna. Inte heller att begreppet 'inflation' inte betyder något annat än vad man godtyckligt bestämmer skall betyda 'inflation'. (Under några år har det dessutom varit deflation som varit mer hotande, för övrigt.)

Men, och här kommer det viktiga om man är orolig för inflation: Pengar kan skapas genom enkla knapptryckningar. Glöm larvet när borgaren hånfullt frågar: "Jaha, och du har en sedelpress i källaren då?" när det handlar om reformer som antas kosta pengar. Numera är sedelpressen digital, och den finns i verkligheten. Det är inte många som springer omkring med tjocka sedelbuntar numera, för övrigt, men pengarna ligger på konton. Konton kan också elimineras om så behövs. Och offentliga intäkter genom skatter och avgifter behöver inte automatiskt spenderas egen, utan kan vid behov helt enkelt raderas.

För Sveriges del är det förmodligen kreditbubblan för bostadslån som är den stora kandidaten till att punkteras, för att därigenom få bort en hel del tryck i ekonomin som kan leda till prishöjningar. Med andra ord bör bankernas möjligheter att så att säga skapa egna pengar genom bostadslån nationaliseras bort. (Det låter kanske konstigt, men är väl inte underligare än att bankernas rättighet att ge ut egna sedlar försvann för länge sedan.) Samtidigt kan bostadsbubblan angripas genom massbyggande av hyreslägenheter, där det bor människor som inte behöver dras med miljonskulder till bankerna utan kan vara relativt fria medborgare.

Det här blev långt och vindlande. Jag lär återkomma med mer funderingar i ämnets olika aspekter.

torsdag 22 november 2007

När småhandlarna slår tillbaka

För dagen gäller det Senegal, enligt en artikel i Aftonlövet: Gatuhandlare slåss med polisen som har fått order om att köra bort dem. Många arbetslösa unga män försöker försörja sig genom gatuhandel, alltså en synnerligen småskalig näringsyttring. Artikeln ger inga djupare detaljer, men kan man gissa att horder av påträngande gatunasare kändes besvärande för somliga medborgare? I alla fall anklagas den gamle presidenten för att vilja snygga upp huvudstaden Dakar inför en islamisk konferens, och då skall gatuförsäljarna bort.

Man kan ta det här som en fingervisning om att fri företagsamhet har sina baksidor. Bland annat att på den här nivån kommer de flesta att bli kvar, om de inte rasar igenom totalt och hamnar i trasproletariatet och den värsta slummen. De kommer inte att kunna bygga upp tillräckligt med resurser för att kunna gå vidare och utveckla sina rörelser. De kommer inte att vara särskilt produktiva inslag i den nationella ekonomin (ibland kanske snarare destruktiva). Möjligen kan de riskera livet genom att ta en båt till Europa.

Det finns en tanke om att "mikrokrediter" kan hjälpa upp situationen: Små lån till folk för att hålla igång små företag som kan stabiliseras och utvecklas och lägga grunden till högre välstånd. Det fungerar säkert i en del fall, men det finns ett uppenbart hot: den lille företagaren mosas lätt av den större. I Indien har detta lett till upplopp. Småhandlare slåss för att hindra upprättande av stora moderna livsmedelsaffärer. Slår de stora kedjorna igenom i Indien kommer mängder av småhandlare att konkurreras ut. Det stora kapitalet krossar det lilla i den fria konkurrensen.

Liknande problem finns i många länder, med stora grupper av folk som i brist på något annat försöker sälja saker i gathörnen. Folk försöker desperat försörja sig, med mer eller mindre legala medel. Enligt ekonomisk teori bör det vara ett framsteg när moderna affärskedjor etableras. De är rationella, slösar inte med resurser utan koncentrerar dem i stället. Men baksidan är alla de som slås ut. Framsteg leder till elände för de utkonkurrerade såvida det inte finns andra delar av ekonomin som kan ta hand om de utslagna. Och i många fattiga länder är det dåligt med alternativ. Alltså slår gatuhandlare och liknande tillbaka, i Dakar och Madras (heter numera Nennai). Och det lär bli på fler ställen när ekonomisk överlevnad kämpar med ekonomisk liberalism.