Bok om kall kris

"Februarikrisen 1942" - är den bekant? Håller just på att läsa en bok just med den titeln. Det är en delrapport i forskningsprojektet "Sverige under andra världskriget" (SUAV), är författad av Åke Uhlin och kom ut 1972.

Krisen i fråga, det var farhågorna för att Tyskland skulle angripa Sverige omkring årsskiftet 1941/1942. Danmark och Norge hade man ju redan ockuperat, och ända fram till slutet av 1941 verkade tyskarna oövervinnerliga. I juni 1941 angrep de Sovjet. I oktober 1941 förklarade den tyska propagandan att fälttåget i öst var avgjort och bolsjevismen militärt besegrad. Det var först när de stoppades vid Leningrad och Moskva i slutet av året, och till och med jagades tillbaka av sovjetiska motoffensiver vid just Moskva, som tänkande tyskar och andra förstod att det har var nog lite knepigare än vad man tänkt sig ...! (Låter inte detta bekant: Bush och hans segrar i Afganistan och Irak... men krigen fortsätter ju!)

Och Sverige då? Inringat av tyskarna på alla sidor, försiktigt agerande för att inte dra på sig ett anfall som skulle vara i stort sett omöjligt att stå emot - Per Albin Hanssons samlingsregering hade svåra beslut att ta när tyskarna kom med krav om transiteringar och annat neutralitetsvidrigt. Man vägrade så mycket man vågade, och hade nog större delen av folket med sig. Men framåt februari 1942 verkade eftergifterna inte fungera längre. Tyskarna blev allt hotfullare. Sverige mobiliserade och förberedde sig på angrepp ... hur skall det gå?

När jag läst resten av boken kommer svaret. Stalltips: alla som deppar för att Tyskland inte angrep Sverige kommer inte att gilla det.