Folkpartiet - vadå?

"Folkpartiledaren Lars Leijonborg avgår." Jaha, det är väl trevligt för honom, eller kanske inte. Vad jag undrar över är om det är folkpartiledaren som kliver av. Vad har vi för krav på partier numera? - Så här fattar jag fp:s nedgång och dess orsaker:

En gång hade folkpartiet tre stöttepelare.

1. Arbetare (ja, gamla fp var också ett stort arbetarparti) som man dock skrämde bort genom att gå emot arbetarkrav på ordentliga pensioner. ATP-frågan på 1950-talet alltså.
2. Frireligiösa och värdkonservativa. De skrämdes bort av sexliberalerna på 60-talet, och hamnade delvis i det nya kristdemokratiska partiet.
3. Socialliberala reformister som har jagats undan av neoliberala dårfinkar under senare år. Möjligen finns det några sådana kvar i partiet, och det är de som fått undan Lars L.

Eftersom partiet i stor del är borta vad det gäller ordinarie aktiva medlemmar blir det kvar en toppstyrd och statsfinansierad organisation som fladdrar hit och dit med mer eller mindre konstiga utspel som skall attrahera den ena eller andra väljargruppen. Idéerna och den demokratiska diskussionen ersätts av direktiv och politiskt tjuv- och rackarspel. Kanske de sista socialliberalerna kan göra ett försök att återge fp en mer anständig profil. Vi får se.