När den första sädesärlan låter höra sitt pigga "tjillevipp" har våren lagt in en högre växel. I och för sig: förr i tiden, när vi hade ett "ordentligt" klimat, kunde man se ärlorna kila omkring på isen i ett ofta rätt snöigt landskap. Då gjorde de skäl för folknamnet "isspjärna" - den lille gynnaren som tog spjärn och tryckte bort den sista vinterisen.
I morse kändes det nästan som försommar, men ändå var det trevligt att möta den första sädesärlan på strandpromenaden nedanför höghusen i Tanto. Nu undrar jag bara när strandskatornas ivriga "kvick-kvick-kvick" skall ljuda över Årstaviken. Och om en månad ungefär lär vi höra näktergalarna larma från Årsta holmar. Det är mycket nu ... .
En infödd Söderbo vid namn Björn sitter i sitt Stockholms-ide och brummar och tänker om politik och samhälle, konst och litteratur, vetenskap, natur och filosofi. Och lite annat också, när andan faller på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar