Här började den engelska kolonialismen

Jag har tidigare hackat på engelsmännens skumma historia som splittrare och förstörare i Asien och Afrika.

Men det finns fler kontinenter. Europa exempelvis. Och det finns i dessa dagar skäl att minnas att den engelska kolonialismen började med erövringen av Irland som kom igång 1171. Irländarna gjorde givetvis motstånd ibland, exempelvis på 1600-talet. Deras engelske motståndare hette Oliver Cromwell. Hans irländska kampanj var på gränsen till folkmord eller etnisk rensning. Det kom dock annat emellan så han hann inte jaga bort alla irländare. När engelsmännen kom ner till varmare länder hann man med både det ena och det andra, men de hade lärt sig en del redan på hemmaplan och kunde bevisa förmågan genom utrotning av folkgrupper i Australien och Nordamerika.

Idag har den Irländska republiken höjt sig ur fattigdomsträsket. Förhoppningsvis är det slutbombat och slutskjutet i Nordirland, och ett nytt kapitel i irländarnas historia är på väg att skrivas. Men detta är knappast något som bossarna i London kan ta åt sig äran av.

Den sista större resten av engelsk kolonialism är de sex grevskapen i Nordirland/Ulster. Den protestantiska majoriteten där härstammar vad jag vet från skotska invandrare som kom över på 1600-talet, under Cromwells tid. Men skottarna härstammar ännu längre tillbaka i tiden från en irländsk folkgrupp, skoterna, som utvandrade till Skottland! Ur denna synpunkt har den långa konflikten på Nordirland varit ett slagsmål mellan keltiska grupper med olika religion, och den splittringen har utnyttjats av den brittiska regeringen för att ... ja, vad har London egentligen tjänat på den långa irländska krisen?

Det kanske vore dags att England definitivt överlämnade åt invånarna på ön Irland att lösa sina interna motsättningar. Med tanke på att gränsen mellan republiken Eire och Ulster numera är en EU-gräns i "det gränslösa Europa" borde det inte vara omöjligt. Statsgränserna har inte samma betydelse nu som bara för några år sedan.