måndag 24 januari 2011

Döm själv - om du orkar

Bloggen drar mot fyraårsjubileum om mindre än en månad. Möjligen har den drabbats av ålders- och kanske också vårtrötthet. Vad göra med den, och med kollegor i bloggvärlden? Kan man bara rulla på som förut, eller smälla igen dörren och säga: "Nu är det slut"? Några exempel på funderingar angående kollegor, hämtade från blogglistan på högerflygeln.

Jag lyckades trampa bloggkollegan Röda Verb ordentligt på tårna genom att misstycka om sprängning av polisbil i Malmö som han gillade, samt gillade som sagt. Den diskussionen kan läsas här för den som har lust/ork att göra en självständig bedömning. Fimpa länken? Jag vet inte. Lite rätt har jag väl i alla fall i min argumentering när jag anar en utveckling där en liten bomb idag på fel ställe kanske leder till en stor bomb i morgon, även den på fel ställe och eventuellt med mycket värre skador såväl mänskligt som politiskt? Då vill jag säga ifrån. Inget konstigt med det. Någon läsare med lokalanknytning (Malmö) som har lust att kommentera om detta?

Och vad göra med dessa trotskister som dels inte vill kallas trotskister och dels kommer med sina proklamationer om att de inte är stalinister i tid och otid. Gärna i otid och med sådan frenesi att man "kunde tro att de hade betalt för'et", för att låna ett gammalt uttryck. Påminner de inte om dessa "antisionister" som pladdrar om allt mellan himmel och jord ... utom Palestina? Fimpa? Stänga länkarna och låta dem hålla på utan att bry sig? Kommentarer? Det kanske vore bra med en nedbantad länklista för att få bättre överskådlighet?

När man känner vårtrötthet redan i januari är det ... tröttsamt.

7 kommentarer:

Jan Wiklund sa...

Vad var det egentligen du kommenterade?

Björn Nilsson sa...

Ursäkta, lite trött som sagt ... men jag har lagt till ett par länkar i texten till mitt ursprungliga irritationsmoment. Tack för anmärkningen.

Det där med "svenske kocken" i föregående inlägg var väl roligt i alla fall??

Hannu Komulainen sa...

Du tycks ha ett visst stöd av Mao själv:
"Till följd av dessa särdrag är uppgiften för proletariatets parti i de kapitalistiska länderna att under en lång period av legal kamp skola arbetarna och bygga sig starka och därmed förbereda det slutliga störtandet av kapitalismen. I dessa länder är det en fråga om långvarig legal kamp, om att utnyttja parlamentet som plattform, om ekonomiska och politiska strejker, om att organisera fackföreningar och skola arbetarna. Där är organisationsformen legal och kampens form oblodig (icke militär). Vad frågan om krig beträffar, bekämpar de kommunistiska partierna i de kapitalistiska länderna de imperialistiska krig som förs av deras egna länder. Därest sådana krig utbryter, går dessa partiers politik ut på att framkalla nederlag för de reaktionära regeringarna i deras egna länder. Det enda krig de önskar utkämpa är det inbördeskrig för vilket de förbereder sig.[1] Men detta uppror och krig bör inte sättas i gång förrän bourgeoisin blir verkligt hjälplös, förrän majoriteten av proletariatet är besluten att resa sig med vapen i hand och kämpa och förrän landsbygdens massor" (Citatet från "Problem rörande krig och strategi": http://www.maoistisktforum.se/1_m_skrif/mlm_dok/ordf%20mao/valda_verk/VV2/vv2_art12.htm)villigt hjälper proletariatet.

Björn Nilsson sa...

Wow, stöd från ordförande Mao måste ju vara både bildligt och verkligt tungt!

Jan Wiklund sa...

Det tycks som om Röda Verb är av uppfattningen "jag ger fan i konsekvenserna, men jag är så jävla arg".

Det är naturligtvis tillåtet hos en privatperson. Men om det är politik man är ute efter håller jag helt med dig, Björn. Politisk kamp är till för att vinna, inte för att bli av med agressioner.

Jag har utvecklat detta mer på http://www.yelah.net/opinion/debatt/debatt20091114

Kerstin sa...

Du får absolut inte lägga ner. Vad ska vi i hålet i skogen då börja med att läsa varje dag när vi knäpper på våra datorer.

Men jag vet, jag har också perioder med jämna mellanrum när jag undrar vad jag håller på med och varför jag bloggar. Så skriver jag ingenting på ett tag och plötsligt kliar det i fingrarna igen och ut kommer inlägg som rena ketchupeffekten.

Och vårtrött? Var ser du våren? Jag ser bara vinter, och vinter och ännu mer vinter, även om det töade lite för några dagar sen.

Björn Nilsson sa...

Jan, intressant artikel. Håller med i stort sett. Våld är inget man leker med. Fast lite gott samvete kan man väl få ha också?

Kerstin, det finns så många andra bloggar. Eller har Blondinbella lagt av?