tisdag 11 januari 2011

Galenskapen och dess måltavlor

En dåre med vapen, teckning av Max Gustafson från Alliansfritt Sverige. En person som måste ha ett vapen i hand för att njuta av naturen bör nog antingen avväpnas eller hållas borta från naturen - eller båda på en gång. 

Hur stor är risken att som människa bli attackerad av en beväpnad dåre - eller om vi uttrycker det snyggare: att bli angripen av en mentalt sjuk person med vapen? Inte så stor verkar det, om man följer resonemanget i bloggen Neuroanthropology. Risken är mindre än att bli träffad av blixten, uppges det. Det känns ganska betryggande.

Det har dock varit några otäcka fall i Stockholm - en man som körde ihjäl folk på Västerlånggatan och någon som använde en järnstång för att slåss med "troll" utanför tunnelbanan, och något knivdåd i Värmland tror jag, samt Flink som pangade på med sitt automatvapen i Falun. Och juggen som "hörde röster" och dödade Anna Lind.

Självmordsbombaren på Drottninggatan räknas inte in i kategorin "dårar" även om han kanske var psykiskt störd. Detta enligt formeln: muslimsk dåre = terrorist, icke-muslimsk dåre = ensam galning. Dåren i Malmö som systematiskt sköt ner folk är följaktligen ensam galning. En del hävdar att det är skillnad för att de ensamma dårarna inte förbereder sig, det bara knäpper till i skallen på dem, medan muslimerna minsann tränar och har sig. Det måste, med tanke på hur det i allmänhet har gått med deras attentat här i väst, vara rätt dålig träning (medan självmordsbombare i Asien klarar sig bättre på jobbet). I vissa fall måste FBI tjata på socialt utslagna individer månadsvis för att få dem att göra något så att man kan utropa att ett terroristattentat har stoppats, och då förstår man ju att utfallet praktiskt inte blir annat än att ytterligare några förvirrade stackare hamnar i fängelse.

När det gäller skyttarna i Malmö och Arizona kan det inte bara handla om en plötslig nyck - de hade förberett sig, de visste vad de gjorde, de såg inte bara hotfulla "troll" som närmade sig och som måste göras ner till vilket pris som helst. De fanns i en politisk atmosfär som gjorde att de reagerade som de gjorde - man kan säga att det beror av deras psyken, men hade de bara varit själsligt störda utan den där politiska impulsen är det mindre troligt att de gjort vad de gjorde. Hade det varit ett annat samhällsklimat, positivt och vänligt, hade vi kanske sluppit dessa våldsutbrott.

Betyder det att jag anser att mentalt rubbade människor är ansvariga för sina handlingar och bör behandlas som vanliga brottslingar? Frågan är knepig, men jag säger nej till det. Det här är störda människor, men bakom Mangs och Ausonius finns/fanns grupper av typen sverigedemokraterna och ny demokrati som hjälpte till att ge dem en världsbild där man måste ta till vapen mot hot av alla de slag. Gärna icke existerande eller obetydliga hot, så att de verkliga makthavarna kan sova i ro.  Här kan man nästan bokstavligen tala om "nyttiga idioter". När de "hör röster" så är det verkliga röster som talar till dem, om hat och hot, och de tror på rösterna.

Om det vore  "äkta" galenskap, skulle då offren inte vara mer slumpvis drabbade? Om någon får en knäpp i skallen och vill döda, varför då jaga upp väldigt särskilda mål? För att den galenskapen skall förklaras så måste man nog ha hatmånglarna i bakgrunden i åtanke, de som talar om vem som är "fienden", vem man riktar vapnet mot, vem som är målet. Dåren i form av politisk mördare har sin förvirrade hjärna, hatmånglarna ger den en uppgift att arbeta efter. Och så går det som det går.

Eller om det nu är på något annat sätt.

11 kommentarer:

Lasse Strömberg sa...

Bra talat!
Att bomba kvinnor och barn till döds i Afghanistan och Irak görs av folk som av många anses har förståndet i behåll.
Världen är galen!

Jan Wiklund sa...

Som George Orwell skrev en gång: när det är kriminellt vansinne att mörda en person men en patriotisk handling att mörda massvis undrar man om inte jorden är ett mentalsjukhus som nån annan planet använder.

Björn Nilsson sa...

Antingen kan man säga att "Jorden är ett dårhus", eller också att "man får vara tacksam för att det inte är värre än vad det är".

Anonym sa...

Bra skrivet Björn!
Egentligen anser jag alla som kan döda någon annan (eller sig själv)är psykiskt sjuk.
Men jag är ju inte utbildad på området.

eldorado

Björn Nilsson sa...

Jaha, har du inte åtminstone harvat runt litegrann i svenska försvaret med en bössa och skjutit några skott? Här är en liten sjuk tanke förresten, men om man kunde övertala alla som kan tänka sig att skjuta en annan människa att som träning börja med sig själv ... tja, man har väl lite konstiga tankar så här på eftermiddagen.

Teckentydaren sa...

Man skulle kunna fundera på i vilken grad utbildning och social position inverkar på galningarna, man får en känsla av att manfallet blir större ju mer av det nämnda som förövaren har. Dvs skadeverkningarna av den obildade galningen från socialgrupp 3 blir trots allt ganska begränsade jämfört med de galningar som kan kommendera fram stora resurser när de löper amok.

Men som någon sa:
”Naturen gör inga misstag. Skapar den en dumbom så menar den det.”

Björn Nilsson sa...

Det är klart att har man tillgång till nationella resurser, och inte bara en automatpistol, blir genomslaget större. Dessutom är nog pistolkillen ofta en knäppis som alla inser är en knäppis, medan de med nationella resurser stundtals kan räknas till "the best and brightest". Ta Robert McNamara eller Donald Rumsfeldt med sina datorhjärnor. Eller för all del finansiella massförstörelsevapen som Alan Greenspan eller Larry Summers. Smarta killar, men tankarna drar inte alltid iväg åt rätt håll.

Anonym sa...

Jodå Björn, jag spenderade 10 månader med en M-59 tror jag den hette. Efter den tiden har jag inte ens tagit i något vapen och känner ingen längtan efter det heller.
Trots den utbildningen (eller kanske tack vare?) så tror jag mig inte kunna skjuta mot en människa. Jag misstänker att det som får en soladat at skjuta mot levande varelser är hotet att den andre hinner skjuta först.
Men vad vet jag?

Eldorado

Björn Nilsson sa...

Kulsprutepistol M45B användes fortfarande på min tid. På sätt och vis ett ganska bra vapen eftersom det var nog mer tur än skicklighet om man träffade ett mål som var några tiotal meter bort. Men det var inte kul med det militära, man måste nog vara lite speciell i skallen för att stå ut med stämningen där.

Teckentydaren sa...

Efter andra världskriget gjorde man studier av de tappra soldaterna och kom fram till att de ogärna sköt mot andra människor, inte ens demoniserade tyskar etc.

In-depth studies by the U.S. Army after the war showed that between 80 percent and 85 percent of the greatest generation never fired their weapons at an exposed enemy in combat. … Many times they had the chance, but could not bring themselves to do it. They either withheld their fire altogether or else shot into the air, to the side, anywhere but at the fellow human beings

Imperiet hade ett problem och löste det med hjälp av den moderna psykologivetenskapen, när det var dags för Koreakriget hade man kommit upp till 55% jämfört med de mediokra siffrorna för andra världskriget, 15-20%. Men man var inte nöjda, det var trots allt bara halvbra, i Vietnamkriget hade man kommit upp i 95%. Människan är formbar.

TRAINED TO KILL
'Enemy Contact. Kill 'em, Kill 'em.'

Björn Nilsson sa...

Det kanske var lättare att skjuta på gulingar ...?