lördag 6 juli 2013

"I grunden den politiska islams fall... "

Utdrag från en intervju med president Assad. Mest berörs situationen i Syrien, men även den aktuella krisen i Egypten tas upp:

President al-Assad: What is happening in Egypt is essentially the fall of political Islam; the type of governing system which the Muslim Brotherhood attempted to advocate regionally. I reiterate that religion should not be deprecated into a particular political practice. Religious preaching should be an independent process, kept away from the specific dynamics and intricacies of political manoeuvring. 
This experience has failed quickly because it was founded on a flawed basis. Our perception of the Muslim Brotherhood extends broadly to developments in Egypt. Using religion for politics or a certain political party is inevitably destined to fail anywhere in the world.

Det finns ju spekulationer som drar iväg åt alla väderstreck vad det gäller Egypten. Vad är orsaken, vem tjänar/förlorar på krisen, är det en militärkupp eller inte? Det är ju svårt att inte se det som en kupp, även om militärledningen verkar agera smidigt och inte bara brakar ut med stridsvagnar på gatorna och kör över folk. På ytan ser det ut som man reagerar på en massrörelse som är missnöjd med en regering som uppträder alltmer egenmäktigt. Men det finns andra aspekter, bland annat att militärledningen är djupt insyltade i näringslivet. Det kan ses som en militär- och kapitalistkupp i ett svep, dold bakom en genuin massrörelse på gatorna.

***

Man kanske kan jämföra med Algeriet på 1990-talet. Där vann den Islamska räddningsfronten valet men kuppades bort innan den kunnat tillträda. Resultatet blev ett långvarigt och mycket otäckt inbördeskrig. Det kanske hade blivit inbördeskrig i alla fall, men då hade upproret riktats mot islamisterna. Möjligen kan man säga att det i Egypten är Algeriet fast tvärtom: Islamisterna vann valet (fast på ett ganska svagt mandat) och kunde bilda regering, men nu har de regerat bort sig utanför sina befogenheter. När militären agerar kan den hävda att den har folkets flertal med sig. Svarar islamistiska grupper inom och utom Brödraskapet med våld - vilket redan har skett - blir det ett uppror mot militären och folkmajoriteten och en mer sekulär regering. Ungefär så kan man tänka sig det hela.

Den mycket principfaste demokraten skulle då säga att en kritisk majoritet kan välja en ny regering, militären skall hålla sig borta. Då kommer förmodligen invändningen att Bröderna inte skulle acceptera att bli bortröstade. Att kunna förlora val är faktiskt ett viktigt demokratiskt kännetecken. Men det här är ett dilemma. Har missnöjda människor rätt att från den ena dagen till den andra störta en vald regering? Man skulle ju kunna se det som att de valdas mandat omedelbart kan återkallas av väljarna, ungefär som det var tänkt i Pariskommunen. - Mycket att fundera på här.

Och skulle den politiska islam åtminstone lugna ned sig vore nog en del vunnet.

Inga kommentarer: