Funderingar inför det nya året. Antibiotika

Jag tror att jag någon gång tidigare på bloggen har haft uppe problem med anskaffning av mediciner, och att vi borde ha lokal tillverkning för att inte bli beroende av ett opålitligt utland. Nu är frågan uppe igen, och häromdagen hade Sveriges Radio ett reportage. Det handlar om antibiotika, och en Otto Cars (släkt med gamle Hadar C.?) berättar:

När det gäller tillgången till antibiotika så har en kraftig priskonkurrens lett till att de aktiva substanserna bara tillverkas på några få platser i världen och ett produktionsfel kan då få stor effekt på tillgången i världen.

För några år sedan blev det global brist på en sorts antibiotika som är viktigt på sjukhus för behandling av svåra urinvägsinfektioner, bukinfektioner och lunginflammationer.

Det visade sig bero på att de flesta tillverkare köpte den aktiva substansen från samma fabrik i Kina som börjat brinna i samband med en explosion.

– Det är ju en väldigt bräcklig situation. Vi vet inte säkert var råvaran produceras för det är hemligstämplad information så vi kan inte se riktigt heller från ett politiskt perspektiv hur sårbar situationen är. 

Jaha, det här är ju problem som är kända sedan tidigare, bland annat när just-in-time-tillverkning diskuteras, och naturligtvis när 'marknaden' är inblandad i saker som den inte borde tillåtas att peta alltför mycket i.

En fabrik som tillverkar en nyckelkomponent slås ut. Och där står ett antal andra tillverkare och kan inte producera slutprodukten (medicinen) därför att de inte får den där nyckelkomponenten. Just det som varnats för: har du en väldigt snäv tidplan för leveranser till din tillverkning, grejerna måste vara vid din godsmottagning på torsdag 15.00 för att vara ute i produktionen 16.00, men ingen lastbil kommer 15.00 eftersom den kört av vägen och totalkraschat ...  ja, då är det bildligt och bokstavligt kört!

"Kraftig priskonkurrens" har gjort att andra producenter har blivit för dyra och slagits ut, så det blir svårt att lägga om beställningarna på nyckelkomponenten till någon fabrik som inte brunnit ner. Det kan väl vara acceptabelt om det gäller tillverkning av plastprylar utan större betydelse, men knappast när vi talar om allvarliga hälsoproblem.

Med andra ord borde det vara ett prio-ärende för ansvariga här i landet att få tillverkningen närmare, och helst inom, landets gränser. Nytt år börjar, sätt det här högt på prio-listan!

GOTT NYTT ÅR!

Här syns allihop!

Min adventskalender - tjugofjärde och sista luckan

DET ÄR RÄTT ATT GÖRA UPPROR MOT REAKTIONÄRERNA! 

(Gamle ordföranden Mao)

Och med denna glada paroll stänger Björnbrum bloggen för några dagar framåt, oklart många.God Jul och Gott nytt år till alla glada (eller mindre glada) klasskämpar därute!

Ja, Tomten tittade fram och ville hälsa också. Men nu utlyser vi stilla julefrid några dagar framåt!

Min adventskalender - tjugotredje luckan

...  socialismen riktas mot ett socialetiskt mål. Vetenskapen kan dock inte skapa ändamål och, än mindre, infoga dem i människor; vetenskapen kan som mest tillhandahålla medel för att uppnå vissa ändamål. Men själva ändamålen tänks av personligheter med höga etiska ideal och - om dessa ändamål inte är dödfödda, utan livsdugliga och kraftfulla - adopteras och vidarebefordras av de många människor som, halvt omedvetet, bestämmer den långsamma utvecklingen i samhället.

Av dessa skäl bör vi vara på vakt för att inte överskatta vetenskap och vetenskapliga metoder när det handlar om mänskliga problem; och vi bör inte anta att experter är de enda som har rätt att uttrycka sig i frågor som påverkar samhällets organisation.

 (Albert Einstein, Why Socialism? 1949)

Min adventskalender - tjugoandra luckan

Ekonomisk politik är inte någon exakt vetenskap. ...

Den ekonomiska politiken är alltid en stöpslev av insikter och missuppfattningar, av kompromisser och maktspel, av faktiska och inbillade tekniska samband, av känslotänkande och nödvändig realism.

(Sven Grassman, Makten över våra tankar, 1983)

Min adventskalender - tjugoförsta luckan

Till skillnad mot marxist-leninister som förklarar fullständigt trohet till Stalin som efterträdaren till Lenin, som hävdar att varje revolutionär rörelse som kritiserar Stalin i någon omfattning inte är riktigt "marxist-leninistisk", tänker vi maoister att varje positionalitet [se not nedan] inom den kommunistiska rörelsen (också Maos) bör underkastas en konkret och grundlig kritik. Detta är varför vi inte föreställer oss att Stalin är bortom kritik, eller att kritik av Stalin är lika med kontrarevolutionärt beteende som den hoxhaistiska traditionen vill att vi skall tro.

(Josh Moufawad-Paul, Continuity and Rupture, 2016)

Josh himself

Not: Uttrycket 'positionalitet', eller i originaltexten 'positionality' var fullständigt obekant för mig. Men det visar väl åtminstone att det går att krångla till den politiska analysen långt över gamla marxistiska klassanalyser med få parametrar att ta hänsyn till. Nedanstående, upplockat från nätet, visar att det finns mycket att ta hänsyn till (om man nu har lust med det).

Min adventskalender - tjugonde luckan

Partiet, säger Trotskij, gör inga misstag. Det är fel. Partiet gör inte sällan misstag. Iljitj [Lenin] lärde oss att undervisa partiet, på grunden av dess egna misstag, hur att utöva riktigt ledarskap. Om partiet inte gjorde några misstag skulle det inte finnas något att lära det ifrån. Det är vår uppgift att upptäcka dessa misstag, att klarlägga deras rötter, och visa partiet och arbetarklassen hur det hände att vi gjorde dem och hur vi bör undvika att upprepa dem i framtiden. Partiets utveckling skulle vara omöjligt utan detta.

(Stalin, 27/5 1924)

Min adventskalender - nittonde luckan

Massorna har en skaparkraft som inte känner några gränser. De kan organisera sig och samlas till arbetsplatser och i arbetsgrenar där de kan ge fritt utlopp för sin energi; de kan koncentrera sig på produktion på bredden och djupet och skapa allt flera välfärdsanordningar för sig själva.

(Mao Zedong, 1955)

Egenintresset ljuger inte

Från SR:s hemsida

Kapitalismen vill V (eller åtminstone de som skriver partiets program) ha kvar. Det är ju smart (obs. ironi!) när systemsprickorna och sönderfallet blir allt tydligare och kapitalismens totalitära tendenser alltmer påträngande, samtidigt som de praktiska tekniska förutsättningarna för att bygga nytt är utmärkta.

Och EU vill man vara medlem i och ändra hur EU-samarbetet skall fungera. Tja, "lycka till med det kan man säga". Alternativt "först tog mannen supen, och sedan tog supen mannen". V har några lönsamma platser i EU-parlamentet att försvara, det är nog det som kommer i första hand. Sedan kan man ju prata om hur man vill att EU egentligen skall vara. Det kostar väl inget, och få lär lyssna.

Fast hedersvåld är man emot. Sitter väl bra när Amineh Kakabaveh åkt ut ur partiet för att hon pratade lite för mycket om ... ja just det. Men man kan väl gissa att migrationsaktivisterna i V kommer att se till att fler hedersvåldsutövare välkomnas till Sverige, hur mycket det än pratas.

Det finns en massa trevliga och duktiga och kunniga personer i V. Men politiskt fungerar de som stödjepelare i ett parti som knappt ens kan skällas som reformistiskt socialistiskt längre, utan som bara ännu en försörjningsinrättning för yrkespolitiker. Och deras egenintresse ljuger ju inte.


Personen på bilden överst är Hanna Cederin, sammankallande i Vänsterpartiets programkommission. Undrar om hon tillhör den där generationen av nya V-partister som började komma i början av detta årtusende och som utmärkte sig genom att avfärda "skäggiga gamla gubbar" (= personer som gav den socialistiska/kommunistiska rörelsen rejäla verktyg i kampen)?

Min adventskalender - artonde luckan

Vad allt skall inte vara min sak! Framför allt den goda saken, sedan Guds sak, mänsklighetens sak, sanningen, friheten, humaniteten, rättfärdigheten; vidare mitt folks sak, min furstes, mitt fädernesland; till sist andens sak och tusen andra saker. Bara min sak får aldrig vara min sak. "Fy för egoisten som bara tänker på sig själv!"

(Max Stirner, Der Einzige und seine Eigentum)

Min adventskalender - sjuttonde luckan

Jag har aldrig gett fem öre åt några tiggare och jag tycker att man är ute och cyklar när man beskriver dem som fattiga klassbröder som Proletären gjorde. Det är de inte. De är ett trasproletariat och redan i Kommunistiska manifestet gjorde man skillnad på arbetarklass och trasproletariat. Jag blir kanske kallad för rasist, men jag tycker att man ska ta avstånd från den här verksamheten. Man kan tycka synd om varenda jävel som har det svårt, men det är väl ingen kommunistisk politik att tycka synd om folk. Det är så långt ifrån en kampinställning som du kan komma.

(Frank Baude i Proletären)

Min adventskalender - sextonde luckan

Det är arbetet som jämsides med naturen lämnar det material, som arbetet förvandlar till rikedom. ...

Sålunda är handen inte bara arbetets organ utan också dess produkt. Endast genom arbete, genom anpassning till ständigt nya sysslor, genom nedärvning av den på detta sätt uppnådda, särskilda utvecklingen av muskler, senor och på längre sikt också ben och genom ständigt förnyad användning av denna ärftliga förfining, för nya och ständigt mer komplicerade sysslor, har människohanden nått den höga grad av fullkomning som kunnat trolla fram Rafaels målningar, Thorvaldsens statyer och Paganinis musik.

(Friedrich Engels, Arbetets andel i apans förvandling till människa)

Min adventskalender - femtonde luckan

Just nu kommer jag inte att gå in på frågor utanför vår planet, för resvägarna bortom jorden har ännu inte öppnats. Om mänskliga varelser skulle upptäckas på Mars eller Venus skulle vi då diskutera frågan om enighet med dem och bilda en enhetsfront. För tillfället kommer vi att begränsa oss till frågan om enhet i partiet, i landet och i världen.

(Mao Zedong, 1957)

Min adventskalender - fjortonde luckan

Jag betraktar nu som då socialismen som "historiskt nödvändig" i den meningen att den representerar mänsklighetens enda faktiska chans att överleva. Men jag är fortfarande inte obetingat säker på att mänskligheten kommer att få den chansen i en situation som bär vittne om en alltmer reaktionär och aggressiv desperationspolitik från de dödsdömda samhällsmakternas sida.

(Arnold Ljungdal, Marxismens världsbild, 1967)

Nemtsovbroar?

Här är två bilder, tagna av mig med några dagars mellanrum i Stockholm år 2016 (29 februari och 6 mars). Den översta satt på den lilla bron mellan Söder och Mälarvarvet på Långholmen, den andra på Nya Årstabron. Nemtsov som nämns måste vara Boris N. som mördades i Moskva 27 februari 2015.

Varför nu detta? - Nemtsov i sig hade ingen större betydelse i Ryssland. Något hot mot sittande regering utgjorde han förmodligen knappast som representant för marginella liberala strömningar. Som fungerande politiker med framtidsutsikter verkade han rätt osäker. Bästföre-datum hade passerats. Hans största betydelse var (min gissning) som offer, som lik. Då kunde nya skurar av anklagelser riktas mot Putin (ständigt denne Putin!). Så Nemtsov sköts på en bro nära Kreml. Utförare? - Kan man gissa på ukrainare, eller inhyrda legoknektar från Kaukasus? "Skjut killen och skyll på Putin!"

Mina fotografier verkar stämma rätt bra med ettårsdagen av mordet. Då var nog historien i stort sett bortglömd. Någon försökte ge den lite mer liv. Det lyckades inte. Det ligger nog närmre till hands att tro att de som ville ha Nemtsov död hade fått annat att tänka på. Inte bara han, utan kampanjen runt hans död, tillhörde det förgångna.

Min adventskalender - trettonde luckan

Kom det an på revolutionsromantikernas eldande "propaganda" eller på partiledningarnas hemliga respektive offentliga beslut, så hade vi ännu inte haft en enda allvarlig masstrejk i Ryssland. Inte i något land kan man tänka så lite på att "propagera" eller ens "diskutera" masstrejken som i Ryssland. ... Om den ryska revolutionen således lär oss något, så är det först och främst att masstrejken inte kan förverkligas på konstgjord väg, inte "beslutas" i det blå eller "propageras" fram, utan att den är en historisk företeelse som på en viss tidpunkt med historisk nödvändighet uppkommer ur de sociala förhållandena.

(Rosa Luxemburg, 1906)

Min adventskalender - tolfte luckan

Jag är anklagad för att säga åt trettio miljoner fransmän, proletärer som jag, att de har rätt att leva.

(Louise-Auguste Blanqui 1832)

Min adventskalender - elfte luckan

Påstår inte borgarna, att den nuvarande fördelningen är ”rättvis”. Och är den i själva verket inte den enda ”rättvisa” fördelningen på grundval av det nuvarande produktionssättet? Regleras de ekonomiska förhållandena genom rättsbegrepp eller härrör inte tvärtom rättsförhållandena ur de ekonomiska förhållandena. … Rätten kan aldrig vara högre än samhällets ekonomiska utveckling och därav betingade kulturutveckling.

(Karl Marx, Till kritiken av Gothaprogrammet)

En väldig massa pengar

Följande meddelades via nyhetsbyrån Nya Kina för ett par dagar sedan:

BEIJING, Dec. 7 (Xinhua) -- China's foreign exchange reserves came in at 3.0956 trillion U.S. dollars at the end of November, official data showed Saturday. The amount increased by 22.9 billion dollars, or 0.7 percent from the beginning of 2019, according to the State Administration of Foreign Exchange.

Det där med biljoner, triljoner etc. är lite rörigt, speciellt som man inte har samma termer överallt. Men 'trillion' i meddelandet ovan torde betyda 'tusen miljarder'. 1 000 000 000 000 eller 10^12 (= 10 upphöjt till 12, hoppas jag fick det rätt nu!)

Vid månadsskiftet november/december skulle alltså Folkrepubliken Kina ha en valutareserv värd 3 095 600 000 000 US-dollar. Jag antar att siffran omfattar alla valutor man har, inte bara US-dollar. Några svenska kronor har man väl i en låda någonstans. Med dagens kurs mot USD skulle den kinesiska valutareserven vara värd nära 29,4 triljoner. Det finns resurser att ta till när kineserna investerar och köper sig fram längs världens 'sidenvägar'!

Kanske Kinas ekonomer och politiker funderar på hur snabbt man kan göra sig av med just dollarposten i valutareserven, ifall USA:s ekonomi (och valuta) som somliga tror kraschar ganska snart. Det vore väl bäst att köpa användbara grejor för dollarn i stället för att ha den liggande. Dessutom försöker ju kineserna styra över den internationella handeln till andra valutor, och ju mer framgångsrikt det är desto mindre blir efterfrågan på $.

Min adventskalender - tionde luckan

Så länge finanskapitalets välde finns kvar så länge finns också risk för att fascismen kommer till makten i nya länder. Och därvid måste man hålla i minnet Dimitrovs påpekande att ”fascismens utveckling och själva den fascistiska diktaturen antar olika former i olika länder, beroende på historiska, sociala och ekonomiska förhållanden, på det ifrågavarande landets nationella säregenheter och internationella läge”. 

(C H Hermanssons förord 1971 till Georgi Dimitrov, Enhetens och folkfrontens problem.)

Min adventskalender - nionde luckan

De sociala förhållandena är intimt förknippade med produktivkrafterna. I och med förvärvandet av nya produktivkrafter förändrar människorna sitt produktionssätt och med förändringen av produktionssättet, av sättet att vinna sitt livsuppehälle, förändrar de alla sina samhälleliga förhållanden. Handkvarnen ger ett samhälle med feodalherrar, ångkvarnen ett med industrikapitalister. 

(Marx, Filosofins elände 1847)

Så gick det ...

Jag går igenom gamla fotografier. Ibland kommer godbitar fram. Här har vi två från första maj 2015. Jag var inte med i någon demonstration det året, utan nöjde mig med att titta på två företeelser: socialdemokraternas avtåg från Humlegården, samt desammas ankomst till Norra Bantorget. Men det är inte själva demonstrationen jag vill visa, utan något annat. Första bilden togs på Norra Bantorget, den andra nära torget fast på Vasagatan.

Bild nummer ett: reformismens ballong har tappats av någon, den åker iväg mot en grå himmel och lär väl smälla och ramla till marken så småningom. Symbol för en rörelse som saknar motivering och markkontakt.

Bild nummer två: två kvinnspersoner med reformismens röda rosor i händerna på väg bort från Norra Bantorget. På trottoaren sitter en tiggare. Det nya Sverige.

Min adventskalender - åttonde luckan

(Här återpublicerar jag ett gammalt inlägg från denna blogg!)

En och annan gamling bland mina läsare kanske minns en låt som 'Blå Tåget' spelade in på 1970-talet: "Kan sparsamhet rädda proletariatet?"

Detta var i själva verket undertiteln till en broschyr från 1886, författad av en man med det märkliga namnet Atterdag Wermelin. Jag har först nu läst den, den finns på nätet (tidningen Arbetaren, samt Projekt Runeberg). Den är riktigt bra i sin behandling av det ekonomiska kretsloppet och att "åtstramning" (sänkande av massornas konsumtion) inte fungerar bra annat än för de redan rika.


Och 'Blå Tågets' låt finns på Spotify.

Min adventskalender - sjunde luckan

Proletariatets intressen i klasskampen mot det egna landets utsugare och förtryckare står inte i motsägelse till en fri och lycklig framtid för nationen. Tvärtom: den socialistiska revolutionen kommer att betyda nationens räddning och bana den vägen till ett högre uppsving. Därigenom att arbetarklassen för närvarande bygger upp sina klassorganisationer och befäster sina positioner, att den försvarar de demokratiska fri- och rättigheterna, att den kämpar för att störta kapitalismen, redan därigenom kämpar den för nationens framtid. 

(Georgi Dimitrov, Enhetens och folkfrontens problem.)

Käpp i hjulet

Den här bilden har jag sett i flera varianter. Grundtemat är dock detsamma: en tokdj-l till cyklist sticker en käpp i sitt eget framhjul, drattar i backen, och skyller den självförvållade olyckan på någon annan.

Min adventskalender - sjätte luckan

Det råder ingen tvekan om att det monopolkapitalistiska Sverige – alla ”blandekonomiska” utspel och arrangemang till trots – är oförmöget att lösa de problem, som arbetarklassen och folket står inför. Det råder inte heller någon tvekan om att de materiella förutsättningarna för socialismen är för handen; Wallenberg m.fl. har ju redan i privatkapitalets form ”socialiserat” storindustrin, bankerna, handel och transportväsendet – i varje fall de avgörande sektorerna. 

(Bo Gustafsson, Tal om revisionismen och den progressiva rörelsen, 1973)

Hittade ingen bild av Bo G ensam - han är den som talar längst bort

Min adventskalender - femte luckan

Bourgeoisin kan låta dig prata men sen ger den dig ett fascistiskt slag i skallen och krossar dig, eftersom du inte har utbildade kadrer som är nödvändiga för att gå till angrepp och inte heller bedrivit illegalt arbete inte förberett någon plats där du kan få skydd och ändå fortsätta arbetet och inte heller skaffat medel att föra kampen med. 

(Enver Hoxha i Moskva 1960)

Kraft från ovan?

Wang Li, en kinesiskt forskare, säger:

Vi hoppas kunna stärka internationellt samarbete och göra vetenskapliga och teknologiska genombrott så att mänskligheten snart kan uppnå drömmen om obegränsad ren energi. 

Vad handlar det om? - Jo, tankar som är rätt gamla vid det här laget. Redan 1941 framförde den gamle science fiction-författaren Isac Asimov tanken på att hämta solenergi direkt från rymden. Senare förslag har kommit, men det har väl varit mest prat och lite verkstad.

Men nu sätter kineserna igång, och då kan man kanske räkna med mer handfasta resultat. Enligt planerna skall det år 2035 finnas en anläggning uppe i rymden som fångar upp solenergi och med laser skickar ner den till Jorden. Det låter fascinerande, men också lite läskigt - det gäller att energin som strålas ner verkligen hamnar på rätt ställe och inte skenar iväg okontrollerbart.

Fördelen kunde bland annat vara att Kina kunde stänga alla sina kolkraftverk (och kolgruvor där folk dör i mängder av olyckor), vilket är bra för Jordens atmosfär. Om obegränsad tillgång till energi är helt bra vet jag inte, det kan finnas problem där också. Men om ökad elektrifiering kunde få bort den vidriga luften från somliga områden, som i indiska storstäder, vore mycket vunnet vad det gäller hälsa och miljö.

Min adventskalender - fjärde luckan

… partimedlemmarnas initiativ begränsas. Varje självständigt försök, varje ny tanke som tar sig igenom våra particentralers censur, betraktas som ”kätteri”, som brott mot partidisciplinen och försök till intrång på våra centrala organs domäner, vilka måste ”förutse” och ”föreskriva” allting. … Det skadliga med byråkratin ligger inte bara i pappersexercisen … . Det skadliga ligger i att alla problem löses inte genom ett öppet åsiktsutbyte eller genom alla berördas direkta medverkan, utan genom formella beslut uppifrån, från de centrala organen. … En tredje person bestämmer över våra liv – detta är byråkratins väsen. 

(Alexandra Kollontaj, Arbetaroppositionen.)

Min adventskalender - tredje luckan

Vår styrka ligger hos de miljoner bönder som står redo och väntar på att regeringen och partiet skall organisera och leda dem för att med entusiasm resa sig och krossa det feodala och koloniala förtrycket. Med en skicklig organisation och ledning kommer dessa styrkor att skaka himmel och jord och alla kolonialister och feodalherrar kommer att sopas bort.

(Ho Chi-minh 1951)

Denna affisch med onkel Ho satt av någon anledning på en stolpe i Liljeholmen år 2014

Självmord i protest mot Macron-regimen

Enligt en artikel av George Chabert, publicerad hos Pål Steigan, har för första gången en protesterande student i Frankrike satt eld på sig själv. Namnet är Anas Kournif och han blev så bränd att han ännu svävar mellan liv och död.

Han har nyligen mist både stipendier och bostad, och skulle klara sig på 4500 (norska) kronor i månaden.

På sociala medier beskyller han EU och de tre senaste franska presidenterna för att ha gett honom ett liv i otrygghet, och skapat ett samhälle där allt fler upplever arbetslöshet, rädsla och fattigdom. ”Jag anklagar Macron, Hollande, Sarkozy och EU för att ha dödat mig genom att skapa osäkerhet om allas framtid.” Den unge studenten uppfattar dagens kontroverser om sekularism och hijab som en medveten strategi för att dölja det ständiga försämrandet av levnadsvillkoren för de allra flesta fransmännen.

Fyra dagar efter detta skulle den tidigare presidenten François Hollande presentera sin senaste bok vid universitetet i Lille: Svaret på den demokratiska krisen. För studenterna var detta som om en notorisk pyroman skulle ha skrivit en bok om hur man släcker bränder. De tvingade den tidigare presidenten att lämna lokalerna, och förstörde böckerna som skulle säljas och signeras.

Anas Kournifs desperata handling påminner om tre tidigare tillfällen när människor i protest tänt eld på sig själva. 1963 begick en vietnamesisk munk självmord genom att tända eld på sig själv i protest mot den sydvietnamesiska regimen, som stöddes militärt av USA. 1969 tände studenten Jan Palach på sig själv i protest mot den sovjetiska ockupationen av Tjeckoslovakien.
2011 brände en tunisisk gatuförsäljare ihjäl sig i protest mot president Ben Alis regim. Alla dessa självmord fick stor politisk betydelse, och samtliga markerade början på slutet för regimer som tagit från medborgarna hoppet om en bättre framtid.

Om bilden av den brinnande munken sa John F. Kennedy: ”Inga nyhetsbilder i historien har skapat så mycket känslor runt om i världen som den här.” Den franske presidenten kommenterade studentens handling annorlunda. För honom var det bara ”en enskild händelse”, och han antydde att studenten var psykisk instabil. Den desperata handlingen i Lyon 8 november 2019 var otvivelaktigt politisk, och kan vara ett varsel om att EU:s liberala regim med institutionaliserad social osäkerhet närmar sig slutet.

En politisk regim som förorsakar en ökning av självmord bland bönder, poliser och lärare, och som får en student att tända eld på sig själv i protest kommer inte att överleva. Varken i Vietnam, Tjeckoslovakien, i Tunisien eller Frankrike.

Min adventskalender - andra luckan

Ju mer en härskande klass är i stånd att assimilera de behärskade klassernas mest energiska element, desto solidare och farligare är dess herravälde.

(Marx, Kapitalet III, 36:e kapitlet)

Min adventskalender - första luckan

Jag tänkte köra en mer eller mindre marxistisk adventskalender i år. Varje lucka innehåller ett citat från någon person i det vänstra lägret. Citaten har jag tagit slumpvis. Några är från svenskar eller översatta av kompetent folk, några har jag försökt översätta från några utländska språk själv. Man skulle kunna lägga till intressanta kommentarer, men i alla inläggen (utom ett, där jag kopierat en gammal bloggpost) får de stå för sig själva och läsaren får tänka lite själv.

Det här är första luckan, vad tycker du om idén Jan?