Lästips, samt rättmätigt hån mot de mjukryggade

Det där med "bälte och väg", de nya sidenvägarna, eller vad man nu kallar det, är ju en stor grej. Här är förslag till läsning, en artikel av Pepe Escobar som ger en hel del av historien, samtiden, och kanske lite framtid för detta jätteprojekt. Och varför bland annat den iranska högplatån har betydelse.

Och här ett tweet från Irans utrikesminister med hån mot de tre undertecknarna av kärnenergiavtalet med Iran, Tyskland, Frankrike och Storbritannien. Först skrämdes de att backa från avtalet genom USA:s hot om 25 procent tullar på bilar. Men när de backat kom USA med nya krav ... med andra ord så är det oklokt att låta en översittare få igenom sin vilja, för denne kommer bara att fortsätta.

Sorry to say I told you so:

When E3 sold out remnants of #JCPOA to avoid Trump tariffs last week, I warned that it would only whet his appetite.

After selling their integrity and losing any moral/legal ground, ANOTHER tariff threat.

EU would do better to exert its sovereignty. pic.twitter.com/tgGwExMhdU

— Javad Zarif (@JZarif) January 22, 2020

Epidemier är inte bra

Om man översätter detta till nu-svenska så säger väl president Xi ungefär att "det är inte okej med epidemier".Extra otur i oturen är väl att det här slår till när Kina skulle ha sitt stora nyårsfirande.

Check out this special edition on the official app of Xinhua to see #WhatPresidentXiSays on the prevention and control of the outbreak of pneumonia caused by the novel coronavirus. pic.twitter.com/yRteu76LuR

— China Xinhua News (@XHNews) January 25, 2020

Gott nytt år!

- Vadå, gott nytt år? Det har vi väl avverkat redan!
- Det kinesiska nyåret börjar idag.
- Vad har råttan däruppe med det att göra?
- Råttan ingår i den kinesiska djurkretsen, och nu är det råttans år som börjar. Råttan på bilden fanns hemma på gatan för några år sedan. Den hade lyckan att hitta en bra boplats under en trädrot, och dubbellyckan i att det fanns en fågelmatning bara någon meter bort. Fåglarna skvättade ner en massa lättåtkomliga frön från matningsbordet och ner på marken. Man ser lite av stigen som den nött upp genom snön fram till maten! Detta må i sanning ha varit en lyckligt lottad liten gnagare!
- Jaha, jag förstår ... tror jag. Katterna får väl en del att göra också ...

Jag har läst Piketty - några reflexioner

Det har påståtts någonstans att Thomas Pikettys Kapitalet i tjugoförsta århundradet står i en massa bokhyllor men inte har lästs av så många. Den är ju ganska tjock. Jag köpte den på bokrean för några år sedan, och nu har jag läst den - inte så supernoga, men i alla fall läst och funderat litegrann.

Först kan sägas att jämfört med mycket nationalekonomiskt mumbo-jumbo så är boken lättläst och klar i framställningen. En originell sak är att Piketty ibland använder äldre fransk och brittisk skönlitteratur för att visa på hur vissa förhållanden uppfattades på 1800-talet. Det tror jag få matematikförgiftade moderna ekonomer skulle klara av, eller ens våga göra. Om de ens läser någon skönlitteratur ...

Titeln, Kapitalet, får en del att tänka på Marx tjocka volymer (som jag självfallet läst), men Pikettys har knappast det marxska djupet. Om det är en fortsättning på Marx vill jag låta vara osagt. En grundläggande tanke hos Marx om kapitalismens utveckling och fall är "lagen om profitkvotens fallande tendens". Piketty klagar över att Marx text är oklar, och går vidare utan att ta ställning vare sig för eller emot. - Jag antar att om Marx på 1850-1860-talet hade haft tillgång till samma statistiska material som Piketty kunnat använda i nutid så hade den senares bok varit obehövlig. Och när Marx jobbade fram teorin om profitkvotens fall stödde han sig på grundliga studier av tidigare ekonomer (vilket framgår av de tre volymerna av Teorier om mervärdet, vilket visserligen inte är en textsamling som var avsedd för publicering direkt utan arbetsmaterial för Kapitalet, men som innehåller en massa intressant material.)

Marx hade dock, och Piketty har, en mycket tung bas i historiska data. Och där blir det verkligt intressant, om man nöjer sig med många intressanta observationer och data men inte kräver riktigt tunga slutsatser. Problemet är enligt Piketty att i allmänhet så växer kapitalinkomsterna snabbare än tillväxten i ekonomin, och då kommer kapitalägarna (oftast en liten grupp i samhället) att dra till sig en allt större del av samhällets rikedomar. De rika blir rikare, helt enkelt. De fattiga förblir fattiga. (En annan ekonom, grek-fransosen Arghiri Emmanuel, hävdade för bortåt femtio år sedan att arbetarlöner under årtusenden i stort sett ligger på existensminimum.)

Den enorma ojämlikheten är ett välkänt förhållande idag. Där Marx ville omstörta hela det skändliga systemet landar Piketty i en global kapitalskatt. (Det påminner om J A Hobson som i början av 1900-talet ville angripa imperialismen med skatter - Lenin använde senare Hobsons utredning men insåg att den mordiska imperialismen inte gick att skatta bort.)

Under större delen av civilisationernas flertusenåriga historia har tillväxten varit väldigt låg, eller i det närmaste stått stilla. Om kapitalinkomsterna varit obetydligt större än tillväxten har det ändå lett till ökad koncentration av rikedomar. Men så händer något som (tillfälligt?) ändrar bilden. In kommer 1900-talet.

Under 1900-talet slår krig och kriser till och det drabbar de traditionella förmögenheterna hårt i många länder. Den tidigare enorma skillnaden i inkomster och förmögenhet (även i Sverige) minskar kraftigt. Samtidigt uppstår en stor medelklass som inte bara har kapitalinkomster och en del egendom, utan också är bra avlönad. Vi får en samhällsstruktur med en liten extremt rik överklass (de som Occupy-rörelsen kallade för enprocentarna, men som i sin mest extrema del handlar om kanske 0,1 procent av folket), en ganska stor välmående medelklass, samt en underklass som knappast äger något.

Det är den där medelklassen som särskilt fångar min uppmärksamhet. Redan Emmanuel, som jag hänvisade till ovan, varnade för den tillfälliga naturen av dess välstånd. Många i denna klass är ju vanliga knegare, och historiskt sett så har ju den gruppen inte varit så välbetald - snarare tvärtom. Men vad händer nu? - Jag kan bland annat hänvisa till en bloggpost från förra året, baserad på en OECD-rapport. Den säger kort och gott att det som kallas medelklass har minskat under de senaste årtiondena. Då kan man ju räkna ut att inte så många medelklassare svingar sig upp till de rikaste skikten, utan de sjunker i stället nedåt. Det stämmer ju också rätt väl med hur Marx såg på den historiska utvecklingen.

Jag har skrivit en del på bloggen om medelklassens plågor tidigare, och det är för mig ganska uppenbart att här är en grupp med stor politisk betydelse. Revolutionär eller reaktionär. De västliga samhällenas produktiva bas förändras, vissa delar vittrar sönder - avindustrialisering och konkurrens med nya länder på uppgång - och i den processen så åker dessa medelskikt på allt hårdare smällar. Det blir oroligt, milt sagt. Både hos de drabbade och hos överklassen som gruvar sig för vad deras tidigare så pålitliga medelklass kan hitta på. Kanske gå ut på gatorna och kravalla? Kan man se det växande övervakningssamhället som delvis ett svar på denna oro? - Nå, den aspekten på medelklassens möjliga revolt går inte Piketty in på, annat än möjligen med någon dunkel antydning, men för de politiskt intresserade bör saken vara väldigt intressant.

Ett öppet fält att intaga?

Fenomenet är klarlagt sedan länge: när de flesta, eller kanske alla, politiska partier samlar sig på ett marknadsliberalt fält kommer fälten bredvid - till höger och vänster - att bli lediga för nya krafter att ockupera. Det kommer att hända saker där.

(Sidoanmärkning: Ibland är det på ett tidigt stadium osäkert var ett parti hamnar. Sverigedemokraterna verkade i början kunna hamna åt vänster eller åt höger, men har nu som det verkar via en högersväng dragits in i det marknadsliberala fältet. Det är nog inte så konstigt med ett parti där övertygelserna och kunskaperna inte sitter så djupt och gärna kompromissas med. Därmed finns det åter stora öppna ytor i politiken.)

Historien är inte slut med SD:s svängar över fälten. Och då kan vi se åt vänster (vilket jag själv tycker är trevligare). Något har legat i luften ett tag. Nu verkar det som företeelsen verkligen börjar organisera sig: en vänster som klarar av att kombinera en samhällspolitik för det arbetande folket med kritik mot avarterna som den stora migrationen skapar. Från enstaka röster har det gått till grupperingar och organisering, till avhopp från existerande organisationer och nybildningar. Ännu inte organisering på riksnivå, men lokalt.


(Sidoanmärkning: Lokalt är viktigt. Om vi ser till högerkanten så försökte Alternativ för Sverige bilda organisationen huvudsakligen uppifrån - vad jag vet ställde man inte upp i några lokalval och satsade direkt mot Riksdagen. Det fungerade inte, gissningsvis för att man inte hade bra folk som kunde mobilisera lokalt samt att man var sent ute att anmäla sitt deltagande i valet. Samt att framtoningen nog var lite väl juvenil - AfS grundades ju på SD:s utsparkade ungdomsförbund.)

På senaste tiden har det skett en del avhopp från Kommunistiska Partiet, KP, där kritiken just handlar om migrationen och dess avarter. Avdelningarna i Malmö, Varberg och Norrköping, samt Karlstad, har jag sett angivna som platser som förlorat medlemmar. Med Malmö blir det extra intressant, för där har före detta KP-are bildat ett lokalt parti, Malmölistan. Om varbergare och andra tänker sig något liknande vet jag inte, är du informerad om det kan du ju höra av dig!

Det kan ju också vara så att olika KP-avhoppare har olika motiveringar: somliga vill ha en mindre 'medelklassig' inriktning på partiets politik, andra vill ha mer av den varan. Här finns en lite burkig intervju med Nils Littorin, Malmölistans ledare (antar jag att han är). Och här är en artikel av honom. Nils tillhör 'mindre-gruppen' om jag uppfattar saken rätt. Och tänker man sig bygga en större organisation, kanske till och med riksomfattande, är det nog 'mindre-folket' som skall göra't. De KP-are som önskar mer medelklass kan ju lämpligen gå över till Vänsterpartiet.

Även i Helsingborg har det bildats en grupp av liknande typ. Av namnet att döma verkar den har större ambitioner än det lokala: Framåt Sverige. Ansiktet utåt är en före detta KP-are. Här finns han på fejsboken och pratar i några filmer.

Sedan finns ju Örebropartiet som får anses som rätt etablerat, med ett par kommunala mandat.

Sammanfattningsvis: klassisk socialistisk klasspolitik, kombinerad med stram migrationspolitik, kan bli ett vinnande koncept för en grupp/grupper som lyckas inta det fria vänstra fältet samt nå ut med budskapet i bredare kretsar. Skulle inte den nuvarande regeringen krascha snart så har man ett par år på sig att få en organisation på plats. När det pratas om att "bekämpa sverigedemokraterna" tror jag faktiskt mer på grupper av den här typen - vare sig man vill kalla dem 'vänsterpopulister' eller något annat - än de gamla trötta socialdemokraterna och resten av gänget på det marknadsliberala fältet.

Intressant plats för förhandlingar om Libyen

#BREAKING: Intra-Libyan talks mediated by Russia and Turkey have brought no settlement on Monday, but efforts to reach a deal will be continued, Russian Foreign Minister Sergei Lavrov said Tuesday pic.twitter.com/a2maPryuL0

— China Xinhua News (@XHNews) January 14, 2020

Det har alltså förts förhandlingar om vapenstillestånd i det libyska inbördeskriget. Detta har inte givit något resultat. Inte så märkligt, förhandlingar misslyckas ju ofta.

Men plats och arrangörer, det är mer uppseendeväckande. Förhandlingarna har förts i Moskva, och Turkiet och Ryssland har varit medlare mellan de två libyska fraktionerna. Det betyder ju att USA/NATO har skuffats åt sidan, samtidigt som det libyska kriget (eller man kanske bör säga "krigen"?) är deras skapelse.

Vare sig Ryssland eller Turkiet deltog så vitt jag vet inte i kriget som krossade Libyen, så de är förmodligen lämpligare som medlare än USA eller blodtörstiga europeiska NATO-stater (eller för all del Sverige som spelade en ful roll i Libyen). För Turkiet kan man ändå sätta ett frågetecken i och med att turkiska trupper skall skickas för att stödja den ena fraktionen i Libyen. Å andra sidan har väl ryssarna kontakter med den andra fraktionen, så det kanske jämnar ut sig.

Hur som helst, det verkar behövas en erfaren diplomat som Rysslands Lavrov för att få något att hända i denna eländiga och onödiga konflikt.

Finns det inga gränser för USA:s nedrigheter?

I slutet på en bloggpost där den indiske veterandiplomaten M. K. Bhadrakumar skriver om USA:s försök att få in trupper på Sri Lanka, kommer ett nytt uppseendeväckande avslöjande av hur ruttet amerikanerna kan uppträda. Och jag tror det finns lärdomar för Sverige i det här också.

... if Iraq’s current plight is anything to go by, once the Americans set up shop on Sri Lankan soil, it will be impossible for Colombo to ever evict them. Trump is now threatening Iraq that it risks losing access to a critical government bank account if Baghdad kicks out American forces.

To quote from Wall Street Journal, “The State Department warned that the U.S. could shut down Iraq’s access to the country’s central bank account held at the Federal Reserve Bank of New York, a move that could jolt Iraq’s already shaky economy, the officials said.”

 “Iraq, like other countries, maintains government accounts at the New York Fed as an important part of managing the country’s finances, including revenue from oil sales. Loss of access to the accounts could restrict Iraq’s use of that revenue, creating a cash crunch in Iraq’s financial system and constricting a critical lubricant for the economy.”

Alltså: USA hotar att sno irakiska regeringspengar som finns på ett konto hos Federal Reserve Bank i New York om USA-trupperna i Irak utvisas. Kan det kallas för något annat än utpressning och stöld?

Lärdomar: om amerikanerna tar sig in i ett land är det omöjligt att bli av med dem (med fredliga medel får vi väl tillägga). Samt att man skall inte ha pengar på konton som USA kan komma över. (Och att låta ens guldreserv ligga i USA är också dj-t dumt, för att göra ytterligare ett tillägg.) Det är något för svenska politiker att fundera på.

Ovanligt hårda ord från Putin

President Putin och hans medarbetare är knappast kända för att vråla ut hotelser och förolämpningar (de är alltså inte USAmerikaner, om man vill vara polemisk). Men här är ett ovanligt aggressivt uttalande av honom som behandlar en historisk fråga, nämligen hur Polen agerade året innan Andra världskriget bröt ut. Det är en ful historia, där Polen gick ihop med Tyskland och Ungern för att krossa Tjeckoslovakien. För att göra historien kort så hindrades Sovjet från att ingripa på Tjeckoslovakiens sida. Året därpå angrep Tyskland Polen, med ett fruktansvärt pris för polackerna och de central- och östeuropeiska judarna. Det var Sovjets röda armé som fick rensa bort nazisterna, vilket i sin tur idag (indirekt, men i alla fall) beklagas av bland annat polska politiker och gör att monument till befriarna förstörs.

Det som verkligen slog mig hårt, säger jag er ärligt, var hur Hitler och Polens officiella representanter diskuterade det så kallade judiska problemet. Hitler berättade för utrikesministern och sade senare rakt på sak till den polska ambassadören i Tyskland att han hade en plan för att skicka den judiska befolkningen till Afrika, till kolonierna. Föreställ er 1938 att utvisa judar från Europa till Afrika. Skickar dem till deras utrotning. Till förstörelse. Och här är vad den polska ambassadören svarade till detta och skrev i sin rapport till den polska utrikesministern, herr Beck: "När jag hörde detta", skrev han, "svarade jag" (till Hitler menar han), "att om han gör det, kommer vi att bygga ett vackert monument till honom (till Hitler) i Warszawa.” Bastard! Det antisemitiska grisen. Det finns inget annat sätt att säga det. Han var i full solidaritet med Hitler i hans anti-judiska, antisemitiska känsla och dessutom föreslog han att det skulle byggas ett monument till Hitler i Warszawa för att denne förföljde det judiska folket. Och han skrev till sin beskyddare, utrikesministern, uppenbarligen i hopp om förståelse och godkännande. Han skulle inte ha skrivit detta utan anledning. Hur som helst, jag kommer inte gå in på mer detaljer nu, men i alla fall vill jag betona igen: vi har tillräckligt med material för att förhindra att någon förstör minnet av våra fäder, våra farfäder och alla de som gav sina liv för seger över nazismen. Jag vill bara notera att det är den här typen av människor, människor som de som förhandlade med Hitler då, är nu samma typ av människor som vanställer monument till befrielsesoldaterna, Röda arméns soldater som befriade Europas länder och Europeiska folk från nazismen. Dessa är deras följare.

Alltså: det finns folk i Polen idag (och väl i Litauen och Ukraina) som är av samma skrot och korn som den polack som ville resa ett monument över Hitler och som alltså är bastarder och grisar (orättvist mot grisarna tycker jag). Här är en film där Putin säger det som jag översatt ovan. Det börjar ungefär 3:08 i filmen.

Kritik mot Macron

Denna kritiska synpunkt mot herr presidenten i Frankrike är inte från idag. Jag tog bilden första maj 2018, tror att plakatet bars i syndikalisternas tåg. Men aktuell är den nog ännu. "Macron = flatulence", kan det vara en rimlig översättning till franska, ifall man vill skicka budskapet till herrn själv i fråga?

Kina + Israel, vad händer?

Lite under radarn har förbindelserna mellan Israel och Kina utvecklats mycket under senare år. En artikel från nyhetsbyrån Nya Kina (Xinhua) ger några uppgifter som verkar ganska uppseendeväckande: Kina är Israels största handelspartner i Asien och Israels näst största handelspartner i världen.

Man kan undra om det bara handlar om affärer, eller om det finns andra överväganden inblandade. Kinas jätteprojekt med "belt and road" utvecklar sig genom Asien och kanske Israel kan bli delaktig. Eftersom landet ligger vid Medelhavet är hamnkapacitet viktigt, och 2021 kommer kineserna att ta över hamnen i Haifa. Det är en sak. - Om kineserna tar över hamnen i Haifa blir amrisarna sura och vill kanske inte låta sin medelhavsflotta gå in där. Men som någon iranier påpekade förra året så är USA:s hangarfartyg snarare att se som 'mål' än som 'hot', och det kanske vore billigast för USA att skrota dem.

En annan sak är hur den israeliska ledningen i stort ser på framtiden. De tidiga zionisterna kunde utnyttja engelsmännen som stöd, under en kort period var Sovjetunionen viktig som hjälpare, men sedan har det under lång tid var USA som stått för det viktigaste stödet. Men nu är USA på nedgång, och såväl Kina som Ryssland stärker sina positioner i västra Asien under de pågående kriserna. Det är kriser där Israel varit inblandade (som i Libanon och Syrien) men där israelerna får allt svårare att agera. Är Israel längre en makt som kan agera efter eget gottfinnande, eller har man förvandlats från 'hot' till 'mål'? (Mål för libanesiskt eller iranskt raketbombardemang alltså.)

Om krig inte längre är ett vettigt alternativ får man hitta på något annat, exempelvis att återigen byta skyddsmakt för att försöka fortsätta sitt projekt. Men då är ju frågan om Moskva och pappa Peking kan ha starkare synpunkter på hur israelerna beter sig än de ständigt undergivna amerikanerna.

Både Moskva och Peking har visat sig bra på att bygga relationer med de flesta, även tidigare fientliga, härskare i Västasien, så det här kan bli intressant framöver. Ibland känns det som en viss arbetsdelning: Ryssland sköter en del tunga militära bitar, medan kineserna tar hand om ekonomin. Medan kriget mal på i östra Ukraina, gissningsvis med en del ryskt stöd, investerar kineserna glatt i resten av landet och verkar ha goda kontakter med Kiev. I Syrien bombar ryssarna bort väst- och israelstödda islamister medan kineserna jobbar med sina sidenvägar. Det blir mycket för de politiska planerarna i Jerusalem att fundera över.

Tecken i tiden

CEO of Rolls-Royce, luxury car manufacturer, sees "good future" in Chinese market https://t.co/LIGIqwxBpS pic.twitter.com/0icTCnruO1

— China Xinhua News (@XHNews) January 9, 2020

Svårt att fatta?

Eller om det är så att man fattar det man vill/har betalt för/får order om att fatta?

Från Sveriges Radios hemsida

Nu har parlamentet och regeringen i Irak sagt ifrån att man vill ha ut alla utländska trupper ur landet. En rimlig begäran från ett land som drabbats hårt av krig. Parlamentsbeslutet finns, det är inget att snacka om. Innehållet verkar inte vara så svårt att förstå.

Killen på vänstra bildhalvan kanske fattar bra, men hur är det med mannen till höger? Sveriges krigsminister Hultqvist får frågan om vad som händer med den svenska truppen i Irak. Den är där efter tidigare irakiskt godkännande, men nu har ju det klart och tydligt sagt upp. Här är några citat från radions intervju med Hultqvist, avbrutna av Björnbrums irriterade kommentarer:

Just nu avvaktar vi beslut från Iraks regering, hur de ser på fortsättningen och det mandat och den inbjudan som finns och som vi verkar utifrån idag...  [men för tusan, Irak har ju sagt upp mandatet!]

... vi nu utifrån vad som kommer att hända avvaktar Iraks regerings beslut om hur fortsättningen på mandatet ska se ut... [mandatet är ju uppsagt din pucko!]

Vår bedömning är att kampen mot IS måste fortsätta på olika sätt. Men här är ju naturligtvis Iraks regerings syn på mandatet det som är avgörande... [Ja, och mandatet är annullerat, det innebär att utländska trupper i Irak som inte ger sig av är ockupanter, och när USA:s insats på senaste tiden har varit att mörda den militär som spelat en ledande roll i kampen mot IS är det rimligt att förmoda att "kampen mot IS" mest är en usel ursäkt för att hänga sig kvar i landet.]

Jag såg någon bild mot slutet av förra året där demonstranter i Irak hade skrivit paroller med kilskrift, ett skriftsystem som väl varit dött sedan början av vår tideräkning efter att ha använts under flera tusen år så väl i Mesopotamien som angränsande områden. Om någon kilskriftskunnig person i klassisk stil tryckte in ett kilskriftsbudskap i en lertavla (kanske i stil med "fatta att mandatet är uppsagt, ta dina knektar härifrån fort som f-n din degskalle"), och så bränner man tavlan till hård keramik, varpå ett sändebud åker upp till Stockholm och drämmer den i skallen på den trögtänkte masen - då kanske han fattar. Eller inte.

Persisk kilskrift, hämtad från Wikipedia. Om inte Hultqvist fattar det här är han ett hopplöst fall!

Ut med USA: huvudpunkterna

Pål Steigans blogg har mer uppgifter om beslutet i Iraks parlament om utländska trupper i landet. Det innehåller fyra huvudpunkter:

1. Slut på utländsk militär närvaro i Irak.
2. Förbud mot att låta utländska militärflygplan använda Iraks luftrum.
3. Säga upp säkerhetsavtalet med USA.
4. Starta en process i FN mot USA.

Många händer i luften när irakiska parlamentet röstar.

Antingen finns det en oerhört listig USA-Israel-Saudi-plan bakom den här utvecklingen, eller också har jänkarna, för att använda ett talesätt som jag tror är kinesiskt, "lyft en sten bara för att tappa den på sina egna fötter". Att Trump skulle vara ett "stabilt geni" har jag vissa tvivel på, och samma gäller för alla hans rådgivare och påtryckare. Så tills vidare gissar jag på att det är en väldigt stor sten som tappats och som orsakar en väldigt öm tå.

Nu måste svenskarna i Irak hem med en väldig fart. Helst innan de stöter på någon arg irakisk patriot med automatgevär. Det är bara för svenska myndigheter att notera punkt 1. i parlamentets beslut.

Parlamentsmajoritet: USA ut ur Irak!

Jag tittade nyss efter info om antalet medlemmar i Iraks parlament. 329 skall det vara enligt Wikipedia.

Nu meddelar The Saker att 170 medlemmar har lämnat in en motion om att USA:s trupper skall ut ur Irak.

170 Iraqi lawmakers sign draft bill to expel US military forces from country.

Det ser ju ut som förslaget får majoritet om inget hinder tillstöter.  Mycket intressant utveckling. Även ur den synpunkten att Iraks parlament sammanträder i Gröna zonen i Bagdad, där även USA:s jättestora ambassad ligger. Med tanke på hur läget är nu kan man undra hur många ledamöter som kan tänkas rösta emot (kurder, kanske?).

Eftersom USA:s ambassad inte ligger långt från parlamentet kan ju det senare skicka över en rask springgosse med beslutet. Men sedan är frågan: om Iraks högsta beslutande församling säger "ta er skit och stick iväg!", kommer USA att följa ordern? Eller har man nya tjuvknep på gång?

PS: här ett tweet från Xinhua med ett klargörande. Det gäller att utestänga utländska militära rörelser på irakisk mark.  I teorin riktat mot alla då, även om alla förstår vad som menas. USA. (Men svenskarna får väl dra hem då också.)

BREAKING: Iraqi parliament Sunday passed draft law requiring gov't to end presence of foreign forces in Iraq and prevent them from using Iraqi airspace and water pic.twitter.com/ckdJVpzXBw

— China Xinhua News (@XHNews) January 5, 2020

En till borta ...

Från Sveriges Radios hemsida

Ja, de gamla namnen går bort till skuggorna. De som var stora när man var barn och ung - nu försvinner de en efter en. Det händer värre saker i världen idag, men nu har Bosse Winberg, flyhänte gitarristen i göteborgska The Spotnicks, gått ur tiden, 80 år gammal. Och basisten Björn Thelin dog för flera år sedan. Bob Lander lever ännu. - Jo, det blir tommare i ens rymd.

Jag började titta på ett klipp från nyligen där Bo&Bob spelar tillsammans men bröt ganska snart - det var för sorgligt. När det gäller stora artister är det inte alltid deras prestationer som gamlingar som man minns. Jag minns hellre exempelvis LP:n nedan. Det kan vara en av mina första LP-plattor. En sådan kostade nog inte mer än 25 bagis när jag var barn.

Ge'rom på nöten bara!

Det här är Ulf. Han har fått veta hur det ligger till med Kina. Hör bara vad han berättar, enligt stor intervju i Svenska Dagbladet idag 2 januari:

Det var en amerikan ["vem"?, frågar den nyfikne, men det får vi inte veta] som sa till mig att ytterst är det bara maktspråk som de har respekt för. Därför får man aldrig darra på manschetten när de hotar oss.

Man kan ju få intrycket av att Uffe den tuffe vill skicka vår krigsmakt för att ge kinesiska folkets befrielsearmé en rejäl läxa så att Xi och gänget inte mopsar upp sig igen. Men senare i intervjun försöker han slingra sig iväg till något där USA och EU ger sig på Kina i någon sorts handelskrig.  Eller sanktioner. Eller vad det nu handlar om, eftersom man ändå antas fortsätta handla. Så egentligen vill väl Uffe den tuffe stå långt bak i mobbarflocken och skrika, inte gå fram i första ledet och ta några verkliga risker.

Kina är en tung internationell investerare numera, och blir tyngre både i ekonomi och andra samhällsgrenar. USA går åt andra hållet. Jag undrar hur entusiastiskt EU är för deltagande i USA:s försök att strypa Kina samtidigt som USA hotar EU med handelskrig och stör europeisk energiförsörjning för att själv få sälja sina dyrare produkter.

Förr hette det väl "ideella organisationer", numer NGO. Problemet med en del av dem är att de inte bara jobbar med humanitära projekt, utan att de har blivit ombud för USA. Naturligtvis vill Uffe den tuffe att NGO:er ska få stöka omkring efter eget (= USA:s) godtycke även i Kina och förmodligen också i andra länder som USA vill omstörta. Men varför inte vända på resonemanget och säga att de där organisationerna bör granskas extra noga, och uppträder de skumt är det helt rätt att sätta ner foten bestämt (utan att darra på manschetterna!). Islamistiska uighurer har bedrivit terror i Syrien, gissningsvis med avsikten att åka hem igen och fortsätta i västra Kina (där som av en händelse en viktig länk av den nya "sidenvägen" går fram - vem är intresserad av att förstöra den?) och då torde det vara lämpligt att de kinesiska myndigheterna ingriper för att få stopp på terrorn.

I Kina går kineserna med långa bamburör
och fångar missionärerna och steker dem i smör ...

... så lät en svensk revyvisa från tidigt 1900-tal, strax efter det stora Boxarupproret i Kina. Kolonialmakterna invaderade, plundrade och förnedrade Kina med missionärer och kanonbåtar. Kineserna började slå tillbaka. Idag behöver man inte längre steka missionärerna i smör. Kina har starkare medel till hands, och inte lär de backa inför brutala angripare längre. Undrar om de ens noterar Uffe den tuffe, annat än med någon notis i en diplomatisk rapport hem till Beijing?