Tur

Här har jag klippt ut inledningen till en artikel i SvD idag. Det är Sune Åkerman, pensionerad professor, som har vissa synpunkter på "spanska sjukan" och läget idag. Anledningen till att jag kopierar stycket är helt enkelt självbekräftelse: jag är själv ganska misstänksam mot historiska jämförelser som görs över tid och rum utan hänsyn till att mängder av förhållanden kan ha ändrats under tiden som gör jämförelsen tämligen meningslös.

Många högtidstalare brukar i sirliga vändningar understryka hur mycket vi kan lära oss av historiska erfarenheter. Fackhistorikerna brukar inte vara lika tvärsäkra. Vi vill gärna komma med reservationer inför hur komplicerad verkligheten brukar vara och hur svårt det kan vara att finna två helt likartade situationer i nutiden och det förgångna. Frestelsen har ändå varit stor att se parallelliteten mellan det som händer 2020 och det som inträffade 1918.

I mitt förrförra inlägg på bloggen nämnde jag att jag inte skriver så mycket om epidemin som nu grasserar - jag har inte samma statsepidemiologiska kompetens som många andra på sociala media. Men här slänger jag bara ut en förmodan:

Det är en jäkla tur att coronaepidemin bröt ut i Kina 2019/20, och inte, som "spanska" sjukan 1918, förmodligen i USA. Nu har kineserna visat sig kunna ta hand om ett jätteproblem. I USA har man svårt att göra det trots ett par månaders förvarningstid. Den högsta politiska ledningen fungerar inte bra, men är bra på att skylla ifrån sig.

 "Spanska" sjukan blev en miljonmördare i större format än första världskriget. Om den nu startade på en militärbas i Kansas, och spreds till Europa med USA-soldater, så kanske det borde heta Kansassjukan i stället? Tar man den episoden som en historisk lärdom, och bortser från att det hänt mycket sedan 1918, ser det ut som en himla tur att det var flitiga östasiater som fick ta första stöten, och inte virriga USAmerikaner med suspekta dagordningar.

Epidemier är inte bra

Om man översätter detta till nu-svenska så säger väl president Xi ungefär att "det är inte okej med epidemier".Extra otur i oturen är väl att det här slår till när Kina skulle ha sitt stora nyårsfirande.

Check out this special edition on the official app of Xinhua to see #WhatPresidentXiSays on the prevention and control of the outbreak of pneumonia caused by the novel coronavirus. pic.twitter.com/yRteu76LuR

— China Xinhua News (@XHNews) January 25, 2020

August tittar på medeltiden

1875 skrev Strindberg om medeltidandet i konsten:

Det är en märkvärdig företeelse inom vår tids konst, detta begär att upptaga medeltidsämnen, även med fara att oförstås av den förströdda publiken, Är det kanske den gryende reaktionen, som skall rädda oss; är det må hända en yttring av ledsnad och förtvivlan över det närvarande, detta återvändande till den mörka medeltiden, som dock icke var så mörk, ty den var framför allt innerlighet och andlighet, vilket just är vår brist, att vi sakna.

August är kanske något på spåren. Inte en trettio år tidigare, i början av 1848, hade en tysk tänkare skrivit sålunda:

Bourgeoisin har överallt, där den kommit till makten, förstört alla feodala, patriarkaliska och idylliska förhållanden. Den har obarmhärtigt slitit sönder de brokiga feodalband, som band samman människorna med deras naturliga ledare, och icke kvarlämnat några andra band än det nakna intresset, det känslolösa "kontant betalning". Den har kränkt det fromma svärmeriets heliga rysning, den ridderliga hänförelsen och det spetsborgerliga vemodet i den egoistiska beräkningens iskalla vatten. Den har upplöst den personliga värdigheten i bytesvärde och istället för de talrika lagstadgade och välförtjänta friheterna satt den samvetslösa handelsfriheten allena. Den har, kort sagt, i stället för den i politiska och religiösa illusioner höljda utsugningen satt den öppna, skamlösa, direkta, kalla utsugningen.

Bourgeoisin har avklätt alla de verksamheter, som förut betraktades och ärades med from vördnad, deras helgongloria. Den har förvandlat läkaren, juristen, prästen, poeten och vetenskapsmannen till sina betalda lönearbetare.

Kan det vara så att kapitalisternas berg av massproducerade pryttlar med tvivelaktigt affektionsvärde inte kan uppväga ” det fromma svärmeriets heliga rysning, den ridderliga hänförelsen och det spetsborgerliga vemodet” och att därför en längtan tillbaka till något mer fullödigt uppstår hos många människor. Först hos känsliga konstnärssjälar med alla känselspröt utåt och ivrigt analyserande sinnesintrycken, och sedan mer ”vanliga” människor från den ”förströdda publiken”. Det kan vara så att vi inte alls i första hand vill se ”läkaren, juristen, prästen, poeten och vetenskapsmannen” som lejda drängar som skall kränga någon pryl till oss för att göra en smällfet kapitalist ännu smällfetare, utan hellre "innerlighet och andlighet" fångar vårt intresse och välvilja? (Jo, det är klart, i denna tid försöker naturligtvis borgarna göra pengar även av innerlig- och andlighet, men det känns inte riktigt hållbart,)

Intressant för övrigt att August skriver att medeltiden alls inte var så mörk, Den ljusa medeltiden är titeln på en bok som kom 1984. I mina hyllor finns ytterligare några böcker på ungefär samma tema, nämligen att medeltiden inte alls var så eländig som senare påståtts.

Ett läskig sak (bland flera) med medeltiden var dock de stora epidemierna, med Digerdöden som värstingarnas värsting. Man kan fundera över hur medeltidssamhällena överlevde att ibland uppåt halva befolkningen utplånades på kort tid. Hur skulle det gå med Sverige om vi var nio miljoner idag och om tre-fyra månader bara fyra-fem miljoner fanns kvar i livet? Skulle landet mentalt överleva en sådan kris? När de medeltida samhälle föll så var fallhöjden inte så hög och man kunde resa sig igen även om man var blåslagen, men ett fallande Europa idag riskerar att slå ihjäl sig trots (eller kanske på grund av) ett mycket mer välmående och avancerat system. De medeltida samhällena kan också kallas feodala. Faktum är att feodalismen verkar vara det mest stabila och slagtåliga samhällssystem som skapats. Något att fundera över? Vad finns det i dåtidens ” feodala, patriarkaliska och idylliska förhållanden” som är värt att ta över?

Bilderna som fått illustrera detta inlägg kommer från Medeltidsveckan på Gotland

Det här citatet trycktes 1875 i tidningen Förr och nu och har rubriken "Nordiska målares tavlor. 42. Stockholms Stortorg i Erik XIV:s dagar. Efter en akvarell av Julius Kronberg". Finns i "Samlade verk" band 4, Ungdomsjournalistik, sidan 175.

Föregående inlägg i denna serie: 
August Strindberg om skyddsnatets betydelse 
"... tiden är vi!"
Och på ett av mina andra bloggprojekt finns: Strindberg om kommersialiseringen av det offentliga rummet

Dags för lite innerlighet?

Risker och risker

Det må vara så att naturen tycks hångrina åt oss, eller kanske upphäva ett plågat skri, men om man räknar antalet döda och skadade på grund av det isländska vulkanutbrottet så är det ju inte mycket att larma om. Tänk om vägtrafiken skulle hanteras på samma sätt: tänk om blotta misstanken om att olyckor kunde ske skulle medföra att all biltrafik inställdes? (Med tanke på bilen som miljöbov vore det ju inte så illa förstås ...).

Vi har nyss haft den fruktade svininfluensan som orsakade panik men som väl krävde färre offer än en normal epidemi. Minns för en del år sedan när hela kreatursbesättningar slaktades och röken från brända djurkroppar apokalyptiskt steg mot himlen i England - det var när "galna ko-sjukan" var på tapeten. En del dödsoffer krävdes bland människor som ätit hjärnsjuka kor som fått i sig foder som innehöll döda får, men det var ju ingen massdöd bland människor i alla fall. Så var det fågelinfluensan som skrämde slag på folk. Visserligen dör ju fåglar en naturlig död även de, och det var faktiskt ganska svårt att få i sig viruset om man nu inte åt råa fåglar som var smittade, men panik i alla fall ... .

Om vulkankrisen behandlades som en vanlig vägtrafiksituation (man struntar i praktiken i att miljoner människor dödas eller skadas på vägarna varje år) skulle det inte vara någon kris. Frågan är varför risker accepteras inom ett område men inte ett annat? Kan det vara så att om någon försökt uppfinna massbilismen idag så hade myndigheterna slagit till stenhårt och förbjudit just med hänvisning till riskerna? Gamla faror står vi ut med, men inte nya, eller ...? Fundera på varför man i normala länder reagerar hårt på masskjutningar medan de i USA avfärdas med en axelryckning!

Många företag lever på den nåd som heter "just in time". De har inga egna förråd av komponenter för sin tillverkning, utan litar på att komponenterna kommer in till fabriken just när de behövs. Det är ett sätt att krympa kostnaderna. Om dessa leveranser hänger på flyg som inte kommer blir det produktionsstopp. Å andra sidan passar andra affärsgrenar på: radion meddelade nyss att hotellpriserna i Europa rakat i höjden när mängder av folk blivit strandsatta och måste ha någonstans att bo. Det är ju det som kallas efterfrågan och utbud: när efterfrågan på sängplatser ökar fort medan utbudet ökar långsammare så kommer priserna att gå upp på en fri marknad. Skall detta betraktas som dålig moral eller gott sinne för affärer?

Det skall bli intressant att se om någon framöver kan räkna på vad vulkankrisen kostat. Kommer några flygbolag eller andra företag att tvingas i konkurs? Kommer turistnäring på olika håll i världen att drabbas? Kommer konjunkturen i stort att påverkas?

Felet med privat vaccinfabrik är ...

... att den fungerar enligt normala företagsekonomiska principer. Så kan man väl sammanfatta det hela, samt citera från Ekonomistasbloggen. Här får vi i några korta meningar argumenten mot privat och för offentlig styrning av den här sortens verksamheter. En nationalekonomisk analys ...

...visar att en vinstmaximerande vaccinproducent med monopolmakt inte bara har incitament att ta ut för höga priser utan även att investera för lite i produktionskapacitet.

Anledningen är att en högre produktion minskar smittspridningen och därmed efterfrågan på vaccinet. Om vaccinet släpps tidigt får epidemin aldrig fotfäste vilket påverkar företagets vinster negativt. För en producent som maximerar välfärden snarare än vinsten är produktionens påverkan på smittspridningen tvärtom en anledning att investera i större produktionskapacitet.

Ja, frågan är alltså om det är den allmänna välfärden eller den enskilda vinsten som bör vara vägledande! Analysen i sig är inte så konstig, och vilken borgare kan protestera - det är ju så här näringslivet skall fungera enligt den borgerliga världsbilden!

Bloggkollega Jinge brukar skriva om den där vaccinfabriken i Sverige som aldrig byggdes för att regeringen lade hela projektet på hyllan. Man kan ju se det som ett exempel på den politiska extremism som vägleder Alliansen: politiska principer smäller högre än verkliga behov, hur mycket än behoven skriker. Här har alltså Jinge fått lite eldunderstöd från fackekonomer, och det sker väl inte var dag!

Jag går mot döden var jag går

För er som tror att den aktuella svininfluensan är dödligt farlig och att du riskerar att dö om du drabbas av den kan följande meddelas: du riskerar att dö även om du inte drabbas av den. I själva verket är sannolikheten 100 procent att du kommer att dö av något vid något tillfälle. Den motsatta sannolikheten (evigt liv) är lika med noll.

Medan du smälter detta kanske nedslående faktum kan du fundera på hur många människor i Mexico och annorstädes som dött av trafikolyckor, cancer, narkotikamissbruk, tuberkulos eller någon annan populär dödsorsak den senaste veckan, och jämföra med antalet bekräftade dödsfall i svininfluensan.

I länder som Mexico och USA, med bitvis dåliga hälsovårdssystem, borde det bli fler döda i epidemier jämfört med bättre organiserade länder i västra Europa. Och det måste till bra många influensadöda i USA och Mexico för att siffrorna skall se sämre ut än när man räknar mordoffer.

Den något dystra rubriken Jag går mot döden var jag går är inte mitt påhitt, det är inledningen till en psalm skriven 1734 av en som hette Brorson. Hela texten finns här.


Från Konfliktportalen.se: kvinnopolitisktforum skriver Välkommen till den halvnya bloggen!, Marlene Olsson skriver Jag flyttade bloggen till wordpress men jag vet inte jag, domljuger skriver Klass-samhället förvärrar virusets spridning, jesper skriver Petter Larsson från Antirasistiskt forum, Kristoffer Ejnermark skriver Bloggdöden är en bra och naturlig utveckling av bloggosfären, Baskien Information skriver Uttalande från Irish Basque Solidarity Commitees om den senaste tidens gripanden

Räknar matematikerna rätt?

"Formeln som dödade Wall Street" (som jag skrev om för ett tag sedan) är aktuell i en artikel i Dagens Nyheter. Räkna inte med matematikerna är den vitsiga titeln och den hänvisar till ett par böcker som just kommer in på problemet med övertro på matematik för att förutspå framtiden.

Nu är tyvärr inte matematik min starkaste gren, men jag undrar om inte en del kritik mot "matematikerna" skjuter bredvid målet. Problemet med "formeln som dödade Wall Street" var inte att den formellt var felaktig, utan att den inte tog hänsyn till vissa viktiga saker. Därför gav den alltför positiva förutsägelser av framtiden.

Med andra ord: matematikern David Li hade byggt en modell som skulle göra förutsägelser, den fungerade bra i vissa lägen men inte i andra. Den lurade bankgubbar att känna sig säkra i ett läge när det egentligen var dags att dra i stora larmspaken! När man kommer in på statistik och sannolikheter för att saker skall hända räcker det inte med att lita på siffror utan eftertanke, man måste fundera på om siffrorna verkar rimliga, men det gjorde inte människorna som använde den dödliga formeln. Det kan man ju lära sig av och göra en bättre modell nästa gång. För när man bygger en modell gäller det att hitta de viktiga förhållanden som måste vara med i modellen för att den skall bli användbar i många olika situationer.

Varför inte "i alla situtationer" då? - Kanske därför att den tillvaro vi människor rör sig i är så komplicerad, och där kan hända så egendomliga saker, att man inte kan förutse alla och få in dem i modellen. Eller att man inte kan förstå i förväg vilken verkan en viss händelse kommer att få.

Exempelvis: om man gör en modell av Sveriges eller världens ekonomi, hur skall man kunna gissa verkan av att vår planet nås av signaler från en annan civilisation i rymden? Det är väl tillräckligt svårt att analysera vad som skulle hända om den aktuella svininfluensan övergår till en pandemi à la spanska sjukan, med tiotals miljoner döda runt hela världen. "Ekonomisk katastrof" utropar någon, "världsekonomin bryter samman!" Men tänk om det i stort sett bara är stackars fattiga satar i världsslummen som drabbas, människor som knappast syns i den stora köp- och säljstatistiken - det kanske bara blir en krusning på den ekonomiska ytan i den verkliga världen trots att modellen förutsade katastrof! (Den som tror att detta inte kan vara fallet kan ju fundera på den världsekonomiska betydelsen av AIDS-epidemin i Afrika - den sänker utvecklingen i en del länder men i världsperspektiv betyder den inte så mycket.)

För att sammanfatta: de skickliga matematikerna räknar säkert rätt, frågan vi bör ställa är om de räknar med rätt saker! Och hur bra eller dåliga modellerna och formlerna är lär de inte hjälpa om vi får uppleva en ny ekonomisk "bubbla" där alla kurvor verkar peka uppåt och alla som inte följer med i rejset är dumma och efterblivna!

En bra tumregel är nog att världen i morgon ser ut ungefär som idag, men att den är tämligen oförutsebar vad det gäller nästa vecka.


Från Konfliktportalen.se: Baskien Information skriver Kvinnorna tar makten i ETA, kimmuller skriver Knäbäcksgången och sossarnas kris, jesper skriver Johan Lindman från Antirasistiskt forum, kamratwot skriver Angående ipred.., Luddigt och Logiskt i Politiken skriver Internet och den unga sexualiteten, H Palm skriver Agere contra.

Virtuell epidemi

Jag skrev en del om hot om svåra epidemier tidigare, samt ännu tidigare om att använda dataspel för att försöka kolla upp olika saker. Nu har jag fått vatten på min kvarn igen, tack vare en post i den vetenskapliga nyhetsbloggen The Great Beyond som sorterar under prestigebladet Nature.

An out-of-control computer game is providing insights into how virulent diseases spread in the real world. A disease designed to challenge experienced players in the online game World of Warcraft has instead devastated the game’s entire online world after spreading by means of teleportation. Now researchers think this virtual epidemic might help them model real world situations, with the game becoming in Time’s words “a pandemic lab” (press release). “Human behaviour has a big impact on disease spread. And virtual worlds offer an excellent platform for studying human behaviour,” paper author Nina Fefferman, from Tufts University School of Medicine, told the BBC.

Den där "teleportation" som spred sjukan i den virtuella världen kan nog i den verkliga världen översättas till flygresandet, med vilket en epidemi kan spridas över stora delar av världen inom bara några dygn.

Digerdöden nästa?

Bloggare Jinge skriver om hotet om nya farsoter och sölandet med att bygga upp resurser för att snabbproducera vaccin och ta hand om offer för epidemier i massomfattning. Tänkvärt.

Det här är i högsta grad en politisk fråga. Möjligen kan fjuniga små liberaler inbilla sig att "marknaden" fixar medicinleveranser och vårdplatser om krisen bryter ut. Det är lika smart som att tro att "marknaden" fixar till en krigsmakt i vårt avrustade land när kriget brutit ut och fienden redan klampar omkring på vår mark.

Under den stora trettiotalskrisen predikade dåtidens liberaler att problemen skulle lösa sig av sig själv på lång sikt . En av dåtidens största nationalekonomer, John Maynard Keynes, genmälde att på lång sikt är vi alla döda! Och det stämmer även i det här fallet: det tar några år att bygga stora anläggningar för medicinproduktion samt att trimma in personal och logistik. Bryter en svår farsot ut kanske vi är lika utlämnade som under Digerdöden, den stora medeltida pestepidemin omkring år 1350, om inte resurserna finns färdiga. Man vet inte hur mycket folk som dog, men kanske en tredjedel av människorna här fick pesten. Somliga områden drabbades ännu värre (med öde gårdar och byar som resultat), andra tycks ha klarat sig rätt bra.

Om några tiotal procent av Europas befolkning skulle dö inom loppet av säg en till två månader skulle det ha samma effekt som en kärnvapenattack. Jag undrar om samhället skulle överleva på nuvarande nivå efter en sådan smäll? Det är inte bara en demografisk kris som hotar, själva den psykologiska krisen kan bli väl så svår att klara av.

I och för sig, vi som läst lite ekonomisk historia vet att det blev brist på folk efter Digerdöden och att de överlevande bönderna kunde tilltvinga sig bättre villkor i kampen mot godsägarna. Men jag tycker inte det låter som ett riktigt bra argument för att söla med den där vaccinfabriken ...!