Åter om virtuella världar

När jag läste den här ganska färska artikeln kände jag att det hela inte kändes nytt. Spelvärldar kan användas som en sorts samhällsvetenskapliga laboratorier anser en grekisk ekonom. Det skrev jag om redan under den här bloggens första år, se här. Och etiketten 'virtuella laboratorier' har jag använt flera gånger sedan dess.

I den aktuella artikeln sägs bland annat:

The moment that video game companies shifted from single-player to multiplayer games, without realizing it, they created a social economy. People interacting through the game have the opportunity not only to kill one another, but also to exchange stuff. Stuff that was valuable-or scarce, as an economist would say-within the virtual world.

Det kan alltså skapas låtsasvärldar där det ändå sker saker som ser ut som verkligt ekonomiskt utbyte, och därmed kan forskare få uppslag om den verkliga världen när de studerar hur spelarna uppför sig:

A multiplayer game environment is a dream come true for an economist. Because here you have an economy where you don’t need statistics. And elaborate statistics is what you use when you don’t know everything, you’re not omniscient, and you need to use something in order to gain feeling as to what is happening to prices, what is happening to quantities, what’s happening to investments, and so on and so forth. But in a video game world, all the data are there. It’s like being God, who has access to everything and to what every member of the social economy is doing.

En intressant sak att notera är hur jämvikter snabbt skapas och upplöses i den virtuella världen genom spelarnas agerande. Det är knappast ett resonemang som neoklassiska nationalekonomer gillar. Däremot kan det se ut så inte bara i spelarnas påhittade värld, utan också i den riktiga:

Quickly, collective aggregate behavior converges at equilibrium and then disequilibrates itself. Then some other equilibrium comes and then goes away. It’s the speed and the irregularity of behavior around some equilibrium and the speed with which new equilibria are being formed.

Jag tror nog Joseph Schumpeter hade varit intresserad av jämvikter som ständigt upplöses.Det skulle kunna passas in i hans tankar om 'kreativ förstörelse'. Marx skulle också kunna tänkas ha intresse för det här. Bland annat så såg han ju, som klassisk ekonom, arbetsvärdet som grund, men på den grunden finns marknadspriser som flaxar hit och dit och driver systemet åt olika håll. Att man kan studera sådana här processer i realtid är naturligtvis en oerhörd möjlighet för nationalekonomin att utvecklas till något som påminner om en vetenskap.

Lite stöd för en av mina tidigare synpunkter

Om du har tid så ta en titt på den här filmen, den tar 20 minuter:



Jag fann den naturligtvis på bloggen Det Progressiva USA, här. Jag hängde inte med på allt som damen sade, och av det jag förstod kom en del funderingar och obesvarade följdfrågor naturligtvis, men jag ser detta som ett stöd till vad jag försökte puffa för tidigare. Här finns enorma möjligheter, och olika grupper utnyttjar dem på sitt sätt.

Strunta i alverna, kolla tekniken

Här är en retorisk fråga (alltså en fråga som den frågande själv besvarar): har jag inte tidigare på den här bloggen skrivit om virtuella världar som en möjlig testplats för samhällsexperiment? Jodå, tryck på etiketten "virtuella laboratorier" nedan, och det kommer att visas upp några gamla bloggposter som är inne på det intressanta området. Jag kom att tänka på detta när jag såg den här artikeln i Svenskan.

Man kan bortse från drakar, alver och annan fantasi-smörja av pseudo-medeltida sort, man kan bortse ifrån figurer som förvandlar dataspelsvärldens låtsaspengar till riktiga pengar - man kan i stället se till den grundläggande tekniken och vilka möjligheter den ger.

Om man kan stoppa in konstiga och konstgjorda "hjältar" i datornätverk och låta dem sam- eller motverka med andra figurer av samma slag ute i cyberrymden borde det vara möjligt att göra samma sak fast med andra specifikationer för spelfigurerna. Man kan ha rika, fattiga, sjuka, arbetslösa, arbetande, åldringar, små barn ... alltså "vanliga människor". Jag kan inte se att detta skulle vara omöjligt även om det lär kosta en del. Man skulle kunna testköra olika samhällssituationer utan att behöva riskera levande människor. Till och med hela samhällssystem borde vara möjliga att testa. Vad händer i ett fullständigt kapitalistiskt system, vad händer om man i stället gör ett spel efter socialistiska förtecken?

Jag försökte en gång prata med en Vänsterpartist om vilka möjligheter som datavärlden ger oss mer och mer av för varje dag. Personen ifråga såg på mig med gapande mun och kläckte sedan ur sig: "Men jag är ju humanist." Vilka dj-a puckon, det är ju i konstruktionen av den här sortens simulerade samhällstester som bland annat humanister skulle kunna spela en viktig roll. Inte som tekniker men just som humanister. Vad det gäller vetenskapare i största allmänhet så är de nog ofta inte så socialistiska, men det finns en sak de gillar: att få intressanta problem att sätta tänderna i (och ett bra forskningsanslag säger man nog inte nej till!). Det kanske inte skulle vara omöjligt att få ihop ett gäng av dataexperter, sociologer, etnologer, ekonomer och andra för att jobba med ett sådant projekt. Men är man V-partist är det väl HBT och Prideparaden som är über alles. Läskig teknik får borgarna ta hand om!

Bilden kanske inte har så mycket med bloggposten att göra ... jo, förresten, man kan väl säga så här: om man kör vissa tester i en virtuell värld innan man genomför dem i praktiken så kanske man kan undvika vissa politiska grodor!

PS. På tal om experiment, här är en artikel i Dagens Arbete som på sätt och vis har anknytning till det ovanstående. Det finns folk som tror att det rått ett oerhört utbrett fusk med socialförsäkringar, så stort att det skulle påverka statsbudgeten. Och därför har man slagit till stenhårt. Men Björn Johnsson, statsvetare vid Malmö Högskola, kallar regeringens sjukreform för "ett stort och farligt experiment". Om man hade haft en virtuell värld att testköra det här i först kanske man kunde ha sett vad seende människor redan pekat på: det är andra problem som är betydligt allvarligare, men där de inblandade som borde pekas ut inte är lusfattiga direkt. Möjligen är fusket inom försäkringssystemen så litet att de pengar man lägger ut för att bekämpa det kostar mer än felaktiga utbetalningar som ett mindre antal individer bluffar till sig. DS

Slagfältet förflyttas till datorn

Att ockupanterna får stryk på marken i Afghanistan är känt. Efter åtta års krig är motståndet starkare än någonsin. Då kanske man får försöka hitta någon sorts vägledning i datorns virtuella världar i stället? Den här artikeln berättar om hur utvecklingen av datormodeller och förutsägelser om gruppbeteenden, samt förbättrad datorgrafik, antas göra det lättare för analytiker att förstå vilket resultat olika politiska och militära aktioner kan få i Afghanistan. Det enklaste är väl att inse att afghanerna inte vill ha det där kriget? Om nu USAmerikanerna så gärna vill vinna kriget i Afghanistan (hur nu begreppet "vinna" kan definieras, de vet de väl knappast själva) kan de väl göra det i en virtuell värld någonstans där ingen kommer till skada? Hur kan inblandade samhällsvetare för övrigt veta om den reella världens afghaner kommer att uppträda enligt de matematiska modeller som finns i datorerna? Det är skillnad på modeller för hur man tror att motståndare uppträder och det verkliga livets motståndare.

Ämnet med virtuella världar eller virtuella laboratorier har jag haft uppe tidigare på bloggen. Man skulle kunna tänka sig över att här är ett teknologiskt framsteg som borde få vänstern att bli lyrisk, men icke ... Och det är därför vänstern i stort sett inte är relevant längre när man pratar om framtidsfrågor.


Tidigare inlägg där jag ur olika aspekter har behandlat "virtuella laboratorier":
1
2
3
4
5
6
7


Och här är några andra lästips om Afghanistan. En om det uppenbara att USAmerikanerna inte har en susning om hur folk tänker och hur samhället fungerar där. Intressant med tanke på artikeln jag började med, om virtuella världar laddade med matematiska modeller för hur afghaner reagerar.

En annan artikel fick mig att göra jämförelsen med rånaren som ger det tilltänkta rånoffret pengar för att inte själv åka på stryk. Talibanerna får betalt för att inte angripa USA-konvojerna. Undrar vad tappra stamkrigare tycker om det?

Welcome to the wartime contracting bazaar in Afghanistan. It is a virtual carnival of improbable characters and shady connections, with former CIA ^­ officials and ex–military officers joining hands with former Taliban and mujahideen to collect US government funds in the name of the war effort.

In this grotesque carnival, the US military's contractors are forced to pay suspected insurgents to protect American supply routes. It is an accepted fact of the military logistics operation in Afghanistan that the US government funds the very forces American troops are fighting. And it is a deadly irony, because these funds add up to a huge amount of money for the Taliban.

Det verkar rena dårhuset. Men Obama vill skicka dit fler knektar och hoppas väl på att ett under inträffar.

Svenskar finns ju där också. Någon har fantasier om att när mindre vägbomber slår ut fordon med svenskar i så skickar vi helt enkelt bara dit bättre pansrade fordon. Men som en kunnig i vägbombsfrågor uttryckte det (en maoistisk gerillaledare i Indiens djungler): det finns inga minsäkra fordon. Räcker det inte med en tiokilosbomb gör man en fyrtiokilos. Referensen till den intervjun har jag tappat bort, men en artikel från motparten berättar ungefär samma sak. Dessutom kan man ju tillägga att det faktiskt går att tillverka minor som blåser även jättestora stridsvagnar av vägen. Och vad skall man överhuvud taget använda sådana fordon till när det utkämpas ett krig där man inte kan skilja motståndaren från civilbefolkningen i övrigt, och där motståndaren inte har någon tung utrustning eller befästningar som kan vara mål för stridsvagnar? - Ta hem svenskarna!

Piratpartiet och "den enda frågan"

Piratpartiet har seglat upp som ett debattämne på en del vänsterbloggar, och dessutom klagar DN i ledaren över att PP är ett enfrågeparti. Egentligen är anklagelsen i sig ointressant. Alla frågor är inte lika viktiga eller viktiga på samma sätt. Om ungdomar vill ladda ner musik och filmer hur som helst är inte så viktig, men när man generellt börjar diskutera hur information eller kunskaper skall hanteras är det en fråga mycket högt på prioritetslistan. Jag skall försöka förklara min syn på det längre ner.

Bloggaren Svensson har varit inne på det här i flera inlägg, bland annat det här. Jag skrev en kommentar till ett inlägg om PP hos Jinge, och det har jag sedan spunnit vidare på och utökat en del vilket följer härnere, tillsammans med diverse foton jag tagit i samband med PP-aktiviteter.

Det historiska mötet på Medborgarplatsen 31 maj 2008.

Jag var på Medborgarplatsen när PP drog igång kampen mot FRA-lagen tidigare i år. Partiordförande Falkvinge hade nog rätt när han sa att det var ett historiskt ögonblick. Jag är inte inläst på PP:s ståndpunkter i olika frågor, men nog är det så att deras tänkande företrädare tänker längre än bara nedladdning av nöjesindustrins produkter. “Kunskap” eller “information” är en av samhällets viktigaste utvecklingsfaktorer. Ett samhälle kan inte existera utan kunskap, kunskap och samhälle är snudd på synonymer. Kunskapen bestäms av den miljö vi lever i, men när vi börjar förstå omgivningen kan vi också förändra den, vilket leder till nya kunskaper, nya förändringar o.s.v.

PP:s ordförande Falkvinge lägger ut texten och talar bland annat om att det är ett historiskt möte.

Om små grupper (läs kapitalägare och politiker) kan monopolisera kunskap kan vi säga ajöss både till utveckling och demokrati. Det här inlägget handlar mest om förhållandet till den första gruppen. Instängande av information betyder en av de viktigaste faktorerna för samhällets utveckling blockeras och hämmas. Information (eller om vi säger kunskap) är tillsammans med människorna som bär på kunskaperna den viktigaste produktivkraften. I den modell som Marx skapade är den tekniska utvecklingen grunden för hur människorna skapar sina liv. Den tekniska grunden kommer ytterst att bestämma hur hela samhällets politiska och kulturella liv ser ut.

"Storebror ser dig" står det på den suddiga affischen i bakgrunden. Men jag tycker att några av herrarna i förgrunden ser ganska bestämda ut också. Från mötet utanför Riksdagshuset.

När datoriseringen har slagit igenom, som den gjort under de senaste tio-tjugo åren, är det övertydligt hur tekniken förändrat samhället. Det är också övertydligt hur motsatsen mellan äldre typen av kommersiell verksamhet och ägande, och nya ideer om fildelning, share-ware, open source, beskriver två olika samhällsmodeller. Datoriseringen har helt enkelt förändrat det landskap vi lever och verkar i, men det finns krafter som vill fortsätta som förut och försöker bussa staten på folk som är på väg in i det moderna i stället för att anpassa sig. Ny teknologi ändrar hur vi tänker, och det tänkandet kämpar nu om makten i samhällets kulturella och juridiska överbyggnad.

Också från mötet utanför Riksdagshuset: en lektion i latin är alltid bildande.

Om gammelmedia och gammelindustri lyckas konservera en modell som motsvarar ett utgående industrisamhälles produktivkrafter (vilket inte kommer att lyckas på sikt) kommer det att göra att samhället fungerar allt sämre och stagnerar. Om detta görs med polishjälp blir det flerdubbelt otrevligt. Med sin linje bidrar faktiskt PP till att samhällets tekniska bas och dess kulturella överbyggnad görs mer i överensstämmelse med varandra, till hela samhällets fördel.

1984 var en populär sifferkombination utanför Riksdagshuset.

Var finns då PP i det hela? - Som parti tillhör de samhällets överbyggnad, och de hjälper till att puffa överbyggnaden mot mer tidsenliga former. Att många medlemmar i PP är unga och inte riktigt förstår räckvidden av vad de gör är en annan sak, men det skulle ju marxisterna kunna tala om för dem i stället för att slå dem i skallen? Jag kan väl inte tänka mig att någon PP-ungdom med hänvisning till nedladdning skulle kräva SÄMRE åldringsvård?? De har väl också äldre släktingar i allmänhet? PP-are torde nog bättre än mossiga sossar förstå sambandet mellan övervakningssamhället och Sveriges krig i Afghanistan och riskerna som skapas av detta engagemang.

Jag tror inte killen höjer sin bärbara dator ovan skallen för att välsigna massorna eller att folk skall tillbedja den, utan för att den innehåller en kamera. SÄPO-fotografer behövs inte i moderna demonstrationer, demonstranterna sköter den saken själva numera.

Även om PP-medlemmar inbillar sig att klasser inte finns så torde flertalet av dem vara ordinära lönearbetare och kommer att uppleva hur kapitalet försöker knapra åt sig alltmer av vad arbetet producerar. Bör man inte dra några slutsatser av det, i stället för att bara skjutsa över dem på den borgerliga sidan?

Från demonstrationen 16 september. Killen med skägg och näsduk om huvet måste väl vara en pirat!?

Marx påpekade några gånger att man inte utan vidare skall tro vad epoker eller personer säger om sig själva. Man måste titta på vad de gör och hur de verkligen ser ut. Det bör gälla organisationer också. Och här tror jag många missar (eller medvetet blundar för) en viktig aspekt hos piraterna: genom sin inriktning på fri information bryter de mot viktiga strukturer i det nuvarande multnande samhällsfunktioner, Då är frågan; när de röjer bort gammal smörja, röjer de då väg för ny smörja eller för något bättre? Och ser de själv de långa konsekvenserna av vad de gör? Följer man dynamiken i Marx' modell kan sådana här saker hända: det är de materiella förhållandena som ger grunden till vårt tänkande, ibland släpar tänkandet efter och då kan det ta ett tag innan vi verkligen ser vad vi sysslar med. Piraterna kanske säger sig varken vara höger eller vänster, men i praktiken kommer de att landa någonstans (alldeles som Miljöpartiet) och vänskapliga diskussioner kanske kan hjälpa dem att åtminstone inte hamna i reaktionens träsk där de ju inte vill komma ändå antar jag.

Här samlas grönt, svart och rött. Jag undrar över grönsvarta flaggan, är det någon sorts ekolog-anarkister? Rödsvart brukar ju vara anarkosyndikalister men grönsvart har jag noll koll på.

Ytterligare en aspekt är att det just bland PP-medlemmar borde finnas en oerhörd mängd kunskap om teknik i informationssamhället. Ibland har jag skrivit om virtuella världars möjligheter i bloggen men aldrig fått någon reaktion på tankarna om "virtuella laboratorier" eller avancerade logistiksystem. Tryck på taggen "virtuella laboratorier" så kommer andra inlägg upp. Undrar om det beror på att många som läser det här är vänsterfolk utan en susning om modern teknik, eller att vänsterfolk numera inte gillar teknik - jag har en känsla av att på PP-sidan finns mycket mer av dessa nyttiga kunskaper. Det är ett bra skäl att hålla kommunikationslinjerna öppna.

Att försöka väcka vänstern - hopplöst företag?

I Aftonbladet skriver Göran Greider om krisen och om vänsterns roll. Vakna vänstern! är rubriken. Och avslutningen en rejäl avsågning:

Denna höst har inte bara visat hur bräcklig kapitalismen är, utan också hur tillbakapressad och direkt feg vänstern och arbetarrörelsen är. Det står liksom 0-0 i matchen mellan arbete och kapital. Ändå är det vänstern som har öppet mål.

Greider skriver om Marx och Keynes och om "vänsterns chockdoktrin":

Den idépolitiska sidan av en sådan består i att åter, med all kraft, framhäva de två typer av systemkritik som skuggat kapitalismen under det senaste seklet: Den marxistiska och den keynesianska. Även de som i likhet med mig ser klimatfrågan som helt avgörande för hela vår civilisation, behöver både Keynes och Marx. Den förste lär oss något om hur samhällen – och därmed demokratier! – kan stabiliseras genom en mer jämlik inkomstfördelning medan den andre får oss att inse vad det är för produktionssätt vi i grunden har att göra med. Finansiella kriser gör sikten fri och denna höst beskådar vi kärnan i ett produktionssätt som föddes för 700 år sedan och som ytterst bygger på principen att göra pengar på pengar.

Min synpunkt är strängare: det här borde ha varit avklarat och analyserat för länge sedan. Det handlar om att ta fram och bearbeta information, och sedan göra praktisk politik av resultatet. Det är ingen överraskning att vi brakar in i en lågkonjunktur nu som påstås lamslå Europa. Tvärnit i Europa skriver DN (ännu ej på nätet). När marknadsliberalerna verkligen kunde genomdriva sina idéer körde världsekonomin i diket. Det borde vara en tacksam angreppspunkt genom att kräva att den kris som folket inte orsakade inte skall betalas av folket. Marknadsliberalerna befinner sig i chock, men den chocken kommer inte att vara för alltid och de arbetar redan för att komma tillbaka på spåret igen.

Men när vänstern domineras av folk som ibland bokstavligen supit bort politiken och som nöjer sig med att leva på olika politiska uppdrag blir politiken därefter. Kass! Att kriser kommer vet man, att kriser är av olika slag vet man också, men också att utvecklingen runt om i samhället ger allt större möjligheter att driva en annan sorts politik. Det vet man - eller borde veta. Det borde vara möjligt att ha permanenta grupper som jobbar med det här, inte bara att spana efter kristendenser utan också efter möjligheter. Som den här.

Eller klicka på taggen "virtuella laboratorier" för att komma vidare till inlägg där jag grunnat på andra aspekter av vad datorer ger för möjligheter.

Denna och nästa bild har jag "lånat" från Arbetarrörelsens Arkiv och Bibliotek.

Men vad händer i praktiken: de flesta står handfallna och glor när krisen bryter och kan bara stamma litegrann om nödhjälp. Läs exempelvis vad Olle Ludvigsson, ordförande i Volvos verkstadsklubb, säger i Dagens Arbete. Eftersom bilindustrierna i USA och Tyskland ropar efter stöd skall man stödja i Sverige också tycker han. Men vadå för stöd? Stöd att fortsätta vara en gammal industri för lösningar som är på väg ut, eller satsa på något nytt och framåtblickande som inte ens behöver ha med bilar att göra?

Sedan är ju frågan vad som över huvud taget skall räknas som "vänster". Är ledningarna i SAP och V verkligen vänster, eller är de bara "arbetarrörelseidkare" som lever på offentliga medel och har så lite som möjligt att göra med medlemmarna?

Hur är det nu med medlemmarna? En del fotfolk i SAP och LO är missnöjda med att ständigt bli överköra av en arrogant partiledning. När man kollar i Vänsterpress, V:s tidning, får man ett splittrat intryck. Lars Ohly säger:

Vill socialdemokraterna och miljöpartiet samarbeta ser inte jag några hinder i den ekonomiska politiken som skulle omöjliggöra ett samarbete.

Ulla Andersson, riksdagsledamot och ekonomisk-politiskt språkör för V, säger om pågående samtal mellan partierna att

… vi för vår del försöker lyfta fram att vi vill vara garanterade en politik som går i rätt rikt-ning när det gäller jobben, välfärden och investeringar i miljö-klimatåtgärder för att kunna acceptera att jobba under utgiftstak.

Det är en linje som jag uttryckt stark skepsis mot tidigare.



Med tanke på att en politik "i rätt riktning" faktiskt går i linje med vad en stor del av socialdemokratin anser, och kanske rätt stora delar av MP också, verkar inte detta särskilt smart. Varför slösa tid på förhandlingar med partiledningar som envisas med att gå "i fel riktning", det blir ju att hjälpa Sahlin & Co. utan att någon hjälp har förtjänats. Och att förvänta sig att den sortens människor skall vara tacksamma får man verkligen vara tveksam om.

I en intervju med den gamle ekonomen Samir Amin i Vänsterpress sägs det att det kan gå åt h-e i Europa på grund av krisen, men det borde V själv ha kunnat tala om för länge sedan som jag skrev tidigare. Och tror partiet på riskscenarier av den typen borde man reagera betydligt hårdare än idag.

Flera insändare angriper samarbetet med SAP och MP, och det verkar stämma med vad jag sett tidigare på det lilla antalet vänsterbloggare jag läst. Intressant är att en distriktsstyrelse, i Örebro, framhåller synpunkter som jag tycker påminner om vad Socialistiska Partiet säger: samarbete med socialdemokraterna riskerar att utplåna V. Men vad säger ledningen i V? Det har vi redan sett. Genom att inte med tacksamhet ta emot Sahlins första stängda dörr har man förstört en historisk chans att bygga en självständig och stark plattform, och detta i utbyte mot en maktlös position i någon slags Sahlinministär. Att det kan vara dåligt för partiet betyder mindre, men det betyder mycket att det inte är bra för Sverige.

För att återgå till Greiders funderingar i början: vänstern är ynklig och vilse, feg och kuschad, okunnig och i stort sett harmlös för borgerligheten. Den sysslar med HBT och annan terapi men kan inte sätta samman ordentliga arbetsgrupper som studerar och lägger ihop ekonomi, teknik, filosofi, teknologi, biologi etc. etc. till en genomgripande analys av dagens samhälle och dess möjligheter. Den gör inte skäl för pengarna och allt arbete så många bra människor lägger ner för att stödja den. Vad har man den till egentligen? - Att sätta sprätt på lite partistöd kanske?

(Sista notering: jag underskattar verkligen inte de många goda insatser som folk i V och andra organisationer gör för att kämpa mot kris och Allianspolitik, men - och det här är ett viktigt men - med en politik som innebär stöd till Sahlins halvallians riskerar allt positivt att sopas bort. Är det ett läge vi vill se?)

Var och en sin egen skapargud?

Jag har aldrig sysslat mycket med datorspel. Bland annat fanns ju sådana påfund inte på "min" tid. Datorpatiens har jag lagt, och till och med laddat ner ett schackprogram, men mer än så är det väl inte. (Jag lyckades efter lång tid vinna några partier på nybörjarnivå, men på nästa nivå har det aldrig gått att överlista datorjäkeln, så jag har lagt av med det. Den fuskar nog på något sätt.)

Jag läste dock igår om ett nytt dataspel som heter Spore. Artikeln tror jag inte finns på DN:s nätsidor men en viss demonstration av spelet hittar man på dess egen hemsida. Som jag förstår det blir man skapargud i sitt eget universum, konstruerar enkla livsformer som sedan får utveckla sig till alltmer avancerade former. Bara att man kan göra sådant i datorn är fantastiskt, men som vanligt kom lite andra tankar in i bilden.

Vad gör man i det där spelet? - Man skapar en virtuell värld. Eller virtuella laboratorier. Det har jag skrivit om flera gånger för drygt ett år sedan. Tryck på taggen "virtuella laboratorier" nedan för att komma dit. "Riktiga" vetenskapsmän är ju redan inne i spelvärldarna och gör experiment.

Men politiskt/samhällsvetenskapligt då? Skulle man kunna tänka sig en användning där? Jodå, om man exempelvis tar Marx' klassiska modell för samhällsutveckling och översätter den till en datoriserad modell, och sedan fyller på med så mycket data som möjligt från dagens verkliga liv kanske man skulle kunna få intressanta resultat.

I en virtuell värld kan man ju ändra parametrar rätt radikalt utan att någon stackare kommer att göra sig illa. Ett experiment jag kan tänka mig: Det är känt från en del undersökningar att folk på många håll i världen inte är så glada i jättestora inkomstskillnader. Nå, antag att man först skapar en virtuell värld som ser ut ungefär som den som vi lever i nu, och sedan tar man och inför en regel om att högsta inkomsten inte får vara mer än tio gånger högre än den lägsta, och så kör man systemet och ser vad som händer.

Jag tycker att vänstergrupperna skulle ta en titt på de här möjligheterna i stället för att hålla på med annat oväsentligt trams.

Virtuell och verklig verklighet

I Dagens Nyheter idag (en essä i kulturdelen som inte verkar finnas på nätet i skrivande stund) spekulerar en professor och en doktorand över den ökande svårigheten att finna gränsen mellan det verkliga livet och livet i dataspelet. Men är det så svårt egentligen? Även om en person flyr in i dataspelets virtuella värld så till den grad att han/hon inbillar sig verkligen vara där borde man kunna ta bort villfarelsen genom att exempelvis stänga av lufttillförseln - man kan inte andas virtuell luft. Och eftersom man inte kan pinka i en virtuell toalett får man förmoda att även detta är ett förhållande som ibland väcker den virtuelle resenären ur hans/hennes dröm. (Och det låter humanare än ett rejält struptag, för övrigt.)

Jag gick här på morgonen och funderade lite mer på det här med experiment i spelsituationer, virtuella världar, och möjligheter till upplevelser avskiljda från den egna kroppen - saker som jag skrivit om tidigare vid några tillfällen. Tänk om man kunde konstruera den virtuella världen "Checkpoint". Där åläggs proisraeliska personer att sitta med en cyberhjälm på skallen i en stekhet plåtlåda ett antal timmar och uppleva hur det är att vara palestinier och vänta på att (eventuellt) tillåtas passera en israelisk vägspärr.

Eller den virtuella "Burnout-världen" som är uppbyggd så som en rejält utbränd människa uppfattar sin verkliga värld. Kunde vara nyttig för folkhälsoministrar exempelvis, och ger kanske besked om man kan sova bort "en släng av utbrändhet" eller ej. Om inget annat hjälper får man konstruera super-cyber-världen "Doom for Dummies" och skicka in alla personer med dålig social empati där - och så råkar hela hårddisken bli raderad… !

Andra saker som kunde vara kul att testa experimentellt i en virtuell värld är vad som händer om alla brott upptäcks och bestraffas, respektive om alla brott ignoreras och därmed inga straff utmäts. Teoretiskt borde brottsfrekvensen i ena fallet vara nära noll och i det andra nära hundra (om vi har skalan noll till hundra). Men stämmer teorin med den (virtuella) verkligheten?

Virtuell epidemi

Jag skrev en del om hot om svåra epidemier tidigare, samt ännu tidigare om att använda dataspel för att försöka kolla upp olika saker. Nu har jag fått vatten på min kvarn igen, tack vare en post i den vetenskapliga nyhetsbloggen The Great Beyond som sorterar under prestigebladet Nature.

An out-of-control computer game is providing insights into how virulent diseases spread in the real world. A disease designed to challenge experienced players in the online game World of Warcraft has instead devastated the game’s entire online world after spreading by means of teleportation. Now researchers think this virtual epidemic might help them model real world situations, with the game becoming in Time’s words “a pandemic lab” (press release). “Human behaviour has a big impact on disease spread. And virtual worlds offer an excellent platform for studying human behaviour,” paper author Nina Fefferman, from Tufts University School of Medicine, told the BBC.

Den där "teleportation" som spred sjukan i den virtuella världen kan nog i den verkliga världen översättas till flygresandet, med vilket en epidemi kan spridas över stora delar av världen inom bara några dygn.

Virtuella samhällslabb igen

I det här inlägget, och det här, skrev jag för ett tag sedan om möjligheter att använda datakraft för att på förhand eventuellt kunna lista ut en del om hur framtidens samhälle kan se ut. Med andra ord att "realisera framtiden i mjukvaran", att bygga virtuella labb där man kan försöka lista ut hur olika saker kan tänkas fungera. I stället för att göra grundforskning med levande människor kan man plåga eller välsigna datorns ettor och nollor.

Jag vet inte hur sådana här saker fungerar (håller på att snickra ihop en hemsida, och där går väl gränsen för min kompetens i programmering) men jag hade mina aningar om att det kunde finnas samhällsspel redan, även om de inte var så högt utvecklade. Och av en slump råkade jag få syn på en post i Fredrich Legnemarks blogg som fångade mitt intresse. Vi hade en i mitt tycke intressant nätkonversation över ämnet också.

Redan idag går det att köra i och för sig rätt grova spel som ändå ger intressanta resultat - vad har vi då för möjligheter om säg fem år? (Låter jag tjatig när jag drar det här gång efter gång?)

Det virtuella labbet

I pappers-DN idag finns artikeln "Onlinespel kan användas för sociala experiment". (Jag hittade den inte i nätupplagan.) Forskare i sociologi och ekonomi ser de virtuella världarna i olika online-spel som potentiella studieobjekt:

De virtuella världar som byggts upp i spelen är ... perfekta för att studera sociala nätverk och ekonomiska system på ett sätt som annars inte är möjligt. Allt spelarna gör, från kommunikation till ekonomiska transaktioner, registreras och kan översättas till statistik.

Om man lägger ihop det här med framstegen under senare i neurologi, spelteori och andra vetenskapsgrenar som jag knappt begriper mig på är det inte svårt att se möjligheterna. Förr måste utopisterna skriva berättelser om idealsamhällen på isolerade öar långt borta. Som tekniken nu utvecklar sig kan man i stället "realisera framtiden i mjukvaran". Man kan skapa stommen till tänkta världar med olika grundförutsättningar, och sedan låta X antal deltagare bygga vidare. Och så får man se vad som händer.

Som slutkläm på ett surt inlägg för några dagar sedan skrev jag:

Måste vi vänta tills det kommer en superdator full med artificiell intelligens som talar om hur framtidens samhälle bäst skall byggas medan vänstergrupperna sitter och ältar det förflutna? Och vem programmerar den datorn?

Vi behöver inte vänta på nästa generation datorer. Verktyg finns för att börja bygga den framtida demokratin i cyberrymden och se hur den fungerar där, och sedan försöka föra ut resultatet till den verkliga verkligheten. Vore det inte idé att låta en del partistödspengar glida in i en sådan verksamhet, och försöka göra den världsomspännnade - det vore väl spännande!

PS. Man kan ju lägga upp andra modeller också, som den med perfekt konkurrens som en del nationalekonomer fortfarande verkar älska, och se hur länge den överlever i den virtuella verkligheten. Förresten - jag såg i Strindbergs skriverier om teater att han använde uttrycket "virtuell verklighet" redan på 1910-talet. Gubben var i vissa avseende före sin tid (och ibland var han efter, och i vissa fall bakom ... flötet - men nästan alltid intressant.) DS