Är detta framtiden? De stålhårda bataljonerna (det var visst Revolutionära Fronten ovan) marscherar fram längs gatorna i raka led. Jag hade med den här bilden, och några andra av intresse i sammanhanget, i ett blogginlägg för några år sedan. Tyckte jag fick ihop mina synpunkter rätt bra då, och det kom bra kommentarer också.
Tyvärr är ämnet fortfarande aktuellt. Frågan är: om och hur organiseras försvar mot otyg som skytten i Malmö (när man kan betvivla att polisen inte fungerar som den skall)? Och vad skall det leda fram till? Jag refererade igår till bloggkollegan Röda Verb som är inne på den linjen. RV befinner sig rätt nära det drabbade området. Idag hittade jag en intressant parallell: Kerstin på Motvallsbloggen har många tänkvärda reflexioner både om dagens läge och den liknande situationen i början på 1990-talet. Bland annat detta:
1993 bildades AFA, antifascistisk front. Invandrargäng började också organisera motstånd mot skinnnskallarna och deras attacker och började ge igen med samma mynt. Det dröjde inte så länge förrän skinnskallarna började låta håret växa då de började bli rädda att få stryk när de var ute på stan. I DN och de andra av våra stora media beskrevs AFA, antifascisterna som de kallades, som hemska våldsverkare. De var ju vänsterinriktade. Men de fick i huvudsak stopp på de här attackerna mot invandrare och flyktingar, det som beskrivits som ”pojkstreck” av polisen och i media och som man inte vidtog några allvarligt menade insatser för att stoppa.
Det fungerade alltså i viss mån, men ibland har det blivit dödliga uppgörelser och kanske helt ovidkommande personer har råkat komma i vägen när olika grupper brakat samman. Man får dessutom intrycket av att politiken kommit i bakgrunden och det blivit mer av drängslagsmål vartefter tiden gick.
Mördare brukar inte gilla att bli observerade under tjänsteutövning. Man får anta att om grupper av oroade personer finns ute på gatorna kan det få avskräckande verkan på skytten. Med tanke på vad han (man får anta att det är en han) håller på med får han ta risken att bli inte bara observerad, utan kanske också fasttagen och (ihjäl)slagen av någon sorts självförsvarsgrupp. Ur den synpunkten är sådana grupper bra.
"Grannsamverkan mot våldsmän" - snart kanske lika populärt som "grannsamverkan mot inbrott"? Är det ett sådant samhälle vi vill ha?
Men det finns några steg till i tankekedjan som inte bör glömmas bort. Kerstin var i sitt inlägg inne på massmedias roll, men antydde lite om samhällsutvecklingen i stort, nämligen att det var slut på industrialiseringen av Sverige för tjugo år sedan. Det blev en djup kris. En marxist skulle peka på hur en allt sämre fungerande ekonomisk bas slår igenom i den politiska diskussionen i samhällets överbyggnad, och att detta bland annat medför att en massa väldigt otrevliga ideer med ens anses legitima att föra fram även i "respektabla" media. Och när vi kommer i det läget så drar de med sig otrevliga handlingar: Lasermannen, ligister som försöker bränna flyktingförläggningar, etc. Opportunistiska mediepersoner följde med i och underblåste den här utvecklingen genom att ta över en del argument från de som inte gillar utlänningar.
Ett flertal kollegor i bloggvärlden har påpekat att det bästa sättet att ta hand om den nya vågen av rasister är att bekämpa den kapitalistiska regim som är grunden till missförhållandena. Det är när läget ser hopplöst ut för många som vi får förortskravaller, rasistgäng och liknande. Med andra ord heter lösningen enhet och klasskamp. Är det "invandrarna", eller stenrika inhemska kapitalister, som fått västvärldens ekonomier att gå i botten och utlösa grymma "sparpaket" som drabbar de fattigaste värst? (Säg ordet "klasskamp" till Sahlin eller Ohly: de kommer förmodligen att skrika usch och fy och lägga benen på ryggen - man kan inte lite på att de skall göra något vettigt.)
Då är frågan om det skall vara någon sorts klassorganisationer som skall försöka hålla rent på gatorna. Lenin skulle ha gillat idén. Och vilken roll skall grupper av AFA:s typ kunna spela utan att det hela går överstyr? Kommer de här grupperna att fortsätta verka även efter att skytten förhoppningsvis är bortplockad på något sätt, och för vilka mål? De kan ju glida iväg åt håll som inte är så bra, eller mot väldigt positiva insatser, beroende av vilka människor som dominerar dem.
Jag ser en risk här, mitt i det positiva att människor sluter sig samman. Man kan komma till en situation som jag tror kineserna jämför med att "sitta på berget medan tigrarna slåss". Man sätter sig vid sidan medan två av ens fiender slåss, och så kammar man hem vinsten när de själva inte orkar längre. I den situation som råder i Malmö skulle det i princip innebära att försvarsgrupper kämpar inte bara med lokala rasistgäng av våldsam typ, utan också med polisen (förmodligen rätt rasistisk den också), och detta medan sverigedemokrater, vellingemoderater och liknande figurer passiva kan sitta vid sidan av och så småningom försöka kamma hem de politiska vinsterna åt sig själva och sina uppdragsgivare utan att behöva riskera sitt eget skinn. "Titta på alla dom där som är ute och slåss, vi är minsann inte såna, vi vill bara ordning och reda på gatorna, och mer poliser som håller efter alla busar ..." Kanske det redan sitter smarta partistrateger och tänker åt det hållet?
4 kommentarer:
Björn:
Det var faktiskt media som började, vilket är en av mina poänger. Det hela började med en artikel i GP av Ingrid Segerstedt Wiberg, där hon, i den blommande högkonjunktur som följde på låneexesesserna efter avregleringarna av banksystemen i mitten av 80-talet, menade att det var rent omänskligt att låta flyktingar gå sysslolösa på förläggningar i väntan på besked om de skulle få stanna i Sverige och att man borde ge dem en möjlighet att arbeta under tiden.
Woaw, bästa tänkbara angreppsvinkel för borgerligheten, ja inte att göra det bättre för flyktingar förstås, utan att kräva att de fick arbeta under asyltiden (de fick inte arbeta förrän de hade uppehållstillstånd på den tiden, något regeringen Bildt ändrade på). Här kunde man slå tre flugor i en smäll, dels propagera för att man skulle spara in på kostnaderna för flyktingmottagandet, dels för att man kunde montera ner en del av den offentliga sektorn, och det kunde tjäna syftet att sänka skatterna och det kunde också gå tillgång till mer (billig) arbetskraft . Så drog det igång i media, kraven om arbete för asylsökande liksom storgnäll om hur mycket flyktingmottagandet kostade och hur dyrt det var för det svenska folket.
Kampanjen hann inte mer än komma igång förrän krisen slog till och visserligen fick asylsökande rätt att arbeta under väntetiden, men de hade ingen glädje av den saken nu för varken de eller många svenskar kunde få anställningar eller arbeten i det nya läget. Men bara den försiktiga början före krisen ledde till att alltfler flyktingar attackerades av SD:s föregångare (fr. 1989). Så - det var media som uppmuntrade de här personerna: Titta, kunde de säga sig, nu säger alla vad vi tycker, men de andra är för fega för att göra något. Så gjorde de något och det kostade en del flyktingar livet.
AFA gjorde faktiskt nytta då, i mitten av 90-talet men idag är deras verksamhet inte speciellt intelligent och de gynnar varken vänstern eller invandrarna med att attackera sverigedemokrater, som det sägs att de gör. De skulle behöva lite mer insikter och lite mer kunskaper om historien. Bl.a. skulle de behöva förstå hur våldsaktioner i praktiken får människor i allmänhet både att ta avstånd och att acceptera hårdare tag från polisen och hårdare kontroll av alla medborgare.
Detta är ju ren och skär dialektik: något bra förvandlas till något dåligt under en tids utveckling. Då är frågan om det dåliga efter en tids bearbetning kan förvandlas till något bra.
att det skulle röra sig om en ny "laserman" skulle lika gärna kunna vara en konstruktion från medias (för rubrikernas skull) och polisens (för att ge intryck av att de är nåt på spåren och inte är helt inkompetenta) sida. betänk:
*malmö är malmö. om en person skulle gå ut och skjuta folk på måfå så är det inte särskilt otroligt att en stor del av de skjutna skulle vara invandrare, av rent demografiska skäl.
*en infödd svensk har blivit skjuten, men det verkar totalt ignoreras av media och snutar. hur får de ihop det med gärningsmannaprofilen?
*de två kvinnor som blev skjutna genom ett fönster beskrevs i tidningarna som "centraleuropéer" (som bodde i ett hus där bara två svenska hushåll fanns, kan tilläggas). vad innebär centraleuropé? österrikare? rumän? utan att bli alltför rasbiologisk kan man väl gissa att dessa kvinnor hade ett relativt "svenskt" utseende, så varför skulle de blivit utvalda?
så nja, jag skulle nog avvakta ett gripande innan jag köper medias och polisens förklaringar rakt av.
Naturligtvis vet vi inget definitivt förrän vi har något definitivt. En "laserman" är det dock inte eftersom laser inte används. På annan plats såg jag dock att någon var tvärsäker på att de kvinnor som besköts var romer och hade massvis med kriminella bekanta, inte att de skulle vara särskilt "svenska". Jag skulle tro att en hel del av de människor som nu hävdar att vi inte skall säga något förrän vi "vet" i andra sammanhang inte är lika noggranna med att invänta definitiva besked.
Skicka en kommentar