Svårare för sverigevänner att utvandra till Schweiz?

Hittade den här kartan hos Pål Steigan.

Och vad lär vi oss av kartan? - Jo, att drygt hälften av väljarna i Schweiz verkligen deltog i folkomröstningen av begränsning av invandring från EU. Av denna hälft stödde väldigt knappt drygt hälften förslaget om begränsningar. Med andra ord har ungefär en fjärdedel av de röstberättigade sagt ja till begränsningar, en fjärdedel nej, och två fjärdedelar har inte sagt något alls. Men för EU-byråkratin är det naturligtvis katastrofalt och kan ge folk utanför Schweiz dumma ideer om att de själva har rätt att bestämma hemma hos sig. Särskilt oroväckande när det är val till EU-parlamentet senare i år. - Nå, detta är en soppa som byråkraterna själva kokat, så då får de äta upp den också.

Jag kollade nyss Avpixlat där väl omröstningens utfall borde tas emot med glädje, men inget står där. Kan det bero av att omröstningen gällde EU-medborgares rätt att ta sig in i Schweiz, och då kan det ju bli svårare för 'sverigevänner' (och inte bara för balkan-zigenare) att emigrera dit? Nå, vi får väl hålla till godo med en typisk avpixlad rubrik: Zigenerska förstanamn för Feministiskt Initiativ i EU-valet PS. Korr: nu har jag hittat en artikel, men den var inte så synlig. DS

Schweiz på väg mot krig?

Jösses liksom: vad skall man tro när man läser den här artikeln i Svenskan? Är det budgetsnack när schweiziska politiker och militärer vill upprusta flygvapen och militära och polisiära landstridskrafter med hänvisning till hotande europeiskt sönderfall och inre oroligheter, eller tror man verkligen på detta? Och man kan väl knappast använda stridsflyg mot flyktingströmmar på väg mot tryggheten i alplandet, eller mot gatudemonstranter i Zürich? (Eller kan man det: jag har i minnet lagrådsrapporter i Sverige i slutet av 1960-talet som verkade vilja förespråka stridsflyg och gas mot demonstranter och hyresstrejkare, så det kanske inte är så absurt som man kan tro - eller minns jag fel?)

Hur som helst, detta är intressant och märkligt. Låt oss minnas hur muren föll och världen verkade gå mot avspänning och fred. Det var inte så länge sedan (tycker i alla fall vi som är lite äldre). Nu plockar europeerna åter fram hagelbössorna, spanar ut mellan fördragna gardiner, och lyssnar om det hörs några misstänkta ljud från grannen... eller kanske nerifrån källaren ...

Om man blåser lite i alphornen håller nog fienden för öronen och springer sin väg!

Försök att stoppa wikileaks

Den 11 januari skrev jag om Wikileaks. Den sajt som sägs ha börjat som ett försök av kinesiska dissidenter att sprida hemliga kinesiska papper men som sedan visade sig vara användbar även för andra avslöjanden. Typiskt nog är det en skum schweizisk bank och en domstol i USA som slagit sig ihop för att försöka få stopp på sajten. Möjligen har de dock misslyckats, enligt en artikel i Aftonbladet. Använder man adressen 88.80.13.160 kommer man fram (jag testade nyss och det fungerade).

"Typiskt" skrev jag, för vi lever i en tid när demokratierna inte tycker sig behöva vara så demokratiska längre. De teorier som kopplar demokrati till kapitalism är milt sagt skakiga. Artikelförfattaren Dan Josefsson skriver:

Striden om Wikileaks.org handlar om inget mindre än pressfrihetens framtid. På ena sidan står alla vi som drömmer om att internet ska förverkliga demokratin genom att vi medborgare får möjlighet att organisera oss och söka kunskap på ett sätt som tidigare generationer inte ens kunde drömma om. På andra sidan står de som hoppas på att fenomen som pressfrihet är en historisk parentes som dör ut med papperstidningarna.

En del representanter för borgerliga media är dock med i proteströrelsen för att stödja Wikileaks, och under tiden rullar sajten på som förut. Möjligen kan vi här se ett exempel på en rörelse på nätet som är uthållig nog att stå emot även statliga angrepp. Det är mycket intressant för framtiden och kampen för demokrati. Informationsfrihet är en förutsättning för demokrati.
Att läcka vad som helst är det inte frågan om - demokrati handlar inte om skvaller och trams. Däremot avslöja fula övergrepp som regeringar vill hålla hemliga (vare sig det gäller tjuvaktiga presidenter i Kenya eller torterare i USA).

Det är bara att önska Wikileaks lycka till och mörkmännen åt helvete. För även om papperstidningen dör ut kommer det att finnas behov av media som ger oss viktiga bitar av verkligheten även om höga herrar försöker lägga locket på.

Att skjuta sig i foten ...

När det röstades om anslutning till EU en gång i tiden var fint folk i storstadsområdena mer positiva än mindre fint folk på landsbygden. Jag har inga siffror att belägga detta påstående, men jag misstänker att bland människor med akademiska examina var man mer positiva än bland de med folkskola eller gymnasium som grund. Vid omröstningen om euron blev det också tydligt hur landet är splittrat.

Nu skriver Bosse Andersson i Dagens Nyheter (under rubriken Nu gäller nya spelregler - bara i pappersupplagan ännu vad jag kan se) en intressant sak angående domen i Vaxholmsmålet. Nämligen detta: Grupper som har sifferlösa avtal kommer att ligga särskilt illa till framåt, och då handlar det om akademiker med individuella förhandlingar och där avtalen inte garanterar några pengar alls.

Gårdagens glade ja-till-EU-röstare riskerar att med de nya förhållandena kan hans fina akademikerjobb tas över av en billigare (men kanske lika bra) yrkeskollega från ett låglöneland. Snacka om att skjuta sig i foten!

För alla som trodde på löftena att inget farligt skulle hända om Sverige gick med i EU måste inga illusioner finnas kvar vid det här laget. Särskilt inom socialdemokraterna måste man ställa frågan vad som hände, och hur ledande personer i partiet kunde bli så fantastiskt positiva till "Europa", men självrannsakan bör även uppstå i mången akademikerskalle. Var det så här det skulle bli? Vi kan med avund se på Norge och Schweiz. Vi borde spola avunden och ansluta oss till de fria och stolta!

Samtidigt är det klart att Sverige ligger i världen, är synnerligen djupt indraget i världsmarknaden, och att tendenser i lönebildning kommer att skölja över riksgränsen. Det kommer att ske utjämning i löner och vinster Jorden över - lönerna utjämnas nedåt i de rika länderna medan vinsterna dras uppåt, i åtminstone en del fattigare länder kommer lönerna att dras uppåt. Genomsnittet av en sådan process torde ändå bli en sänkning, vilket den gamle ekonomen Arghiri Emmanuel antog för rätt många år sedan. Det höga löneläget i industriländerna kan vara en historisk tillfällighet som efter ett par hundra år håller på att förlora sin giltighet. Men det går nog ändå att reglera en hel del lokalt, men då måste den politiska viljan fram. För Sveriges del är socialdemokraterna och fackföreningarna viktiga grupper. Det skall bli intressant att se hur dessa figurer - som i stor utsträckning är ansvariga för den uppkomna situationen - kommer att agera. Och akademikerfacken då, vad gör de: säger att "ett skott i foten har ingen mått illa av!" - eller?

Patentligan

Det finns för många bra bloggare som plockar upp intressanta fakta. Om folk bara skrev smörja kunde jag strunta i dem och gå ut i solen i stället.

Här är ett intressant fakta som jag fiskat upp från vår storbloggande vän Lennart i Silicon Valley. Rangordningen i patentligan - antal patent i vissa länder per miljoner invånare. Sverige och Finland ligger bra till. Jag antar att det delvis beror av att storföretag som Ericsson och Nokia patenterar så mycket som möjligt av sina telefonisystem för att hindra konkurrentintrång. Men eftersom även andra länder gör samma sak bör siffrorna vara jämförbara, även om Japans siffror enligt originalartikeln i The Economist är en aning uppblåsta.

Att USA "bara" ligger trea kan bero av att man visserligen har stark teknologisk och vetenskaplig utveckling, men det finns vissa aber som håller ner antalet patent per innevånare. Högteknologi och vetenskap är inte så jämnt fördelat över landet som i Norden eller Schweiz och Japan. USA tyngs ner av stora fattiga och efterblivna områden där man kan tala om "ninjaekonomi" i ordets dåliga mening. Jag skrev lite om det här. Skolsystemet är kanske inte det bästa om man går utanför elituniversitet och dyra privatskolor. Vissa typer av vetenskap angrips av religiösa fundamentalister. Sambandet mellan forskning och industri blir sämre om de tillverkande enheterna skickas till utlandet. Pengar som drivkraft är inte alltid nyttig om det leder till att snabba vinster (och direktörsbonusar) prioriteras på bekostnad av långsiktiga investeringar. Å andra sidan antar jag att staten i USA, via det militärindustriella komplexet, har ett rejält inflytande i vad forskning och företagsamhet tar sig för. Det innebär att statliga pengar öses ut i forskning som kan leda till patent - men där har vi åter frågan om hur mycket av den militära forskningen som kan ge vinster i den "riktiga" (= civila) industrin. För att ta ett exempel från förra årtusendet: någon påpekade att japanerna satte in lasrar i konsumentprodukter som CD-spelare, medan amerikanerna höll på med sina rymdkrigsprojekt.

Jag gissar att det jag skrev om USA i rätt stor utsträckning kan tillämpas på Israel. Alla israeler är inte välmående supersmarta akademiker. En rätt stor del av befolkningen är araber eller orientaliska/afrikanska judar som möjligen kan vara smarta men inte har så stora resurser att utveckla någon smartness i patentligan.

Kina skulle vara en större patenterare om man inte fortfarande var ett land med mest jordbruk samt en industri som i mycket bygger på enklare tillverkning för utlandets räkning. Samtidigt finns det öar av avancerad forskning (som rymdindustri) men de räcker ännu inte till för att lyfta landet. Snarare finns risken att den nuvarande utvecklingen spårar ur, klyftorna i landet blir för svårartade och det hela slutar med en ny revolutionär smäll. Indien lutar åt samma håll. Öar av världsledande verksamheter, men sedan ett hav av fattig lantbefolkning (och uppror som sprider sig i de eftersatta områdena). Även om indierna lyckas kopiera Kinas modell med Speciella Ekonomiska Zoner, vilket är tvivelaktigt, är det knappast patentgivande högteknologi som kommer att dras dit.

Att det lilla Cuba ligger på 44:e plats är intressant. Landet har satsat på utbildning i bred skala, och det kanske kan löna sig även i det här avseendet. Men Ryssland med sina stolta vetenskapliga traditioner ... suck!