Iran har inga kärnvapen. Inga arabiska stater har kärnvapen. Men Israel har det. Jag fick en mindre chock när jag läste vad som finns på den här länken. Man kan klassa uttalandet som yrandet från en galning, en stolle som bara representerar sig själv. Kanske det är det. Man kan fråga om det är äkta, och rätt översatt. Men tänk om en iranier hade sagt något sådant, med rätt eller fel översättning, med mer eller mindre förvirring i hjärnkontoret, tror någon att det fått passera i tystnad i våra västerländska media?
Frågan är: finns det ett reellt hot mot Europa från ett allt mer religiöst-extremistiskt och hänsynslöst kärnvapenbeväpnat Israel, och vad tänker Europa göra åt det? Iran utsätts för sanktioner. Borde de inte riktas mot Israel, innan man hittar på något verkligt otyg?
En infödd Söderbo vid namn Björn sitter i sitt Stockholms-ide och brummar och tänker om politik och samhälle, konst och litteratur, vetenskap, natur och filosofi. Och lite annat också, när andan faller på.
lördag 2 april 2011
Vad man kan göra med kackerlackor
Jag hade för ett tag sedan en diskussion angående upplopp i förorterna. Som bekant är det en hel del sociala problem i vissa områden, exempelvis med uselt underhållna lägenheter. Uttrycket "slumlorder" är lämplig etikett för vissa människor som äger hus där. Ren jäkla vanskötsel inriktad på maximal vinst, med andra ord. Ohyra och mögel. Nåväl, jag framhöll som min ståndpunkt (i egenskap av "grumpy old man" = sur gubbe) att det vore bättre om de missnöjda ungdomarna gjorde aktioner som riktade sig direkt mot slumbolagen än att leka kravall, kasta en del saker och tända eld på andra saker bara för att visa missnöje i största allmänhet. Vill man uppnå verkliga resultat måste man vara konkret och precis och rikta ilskan åt rätt håll. Man skulle ju exempelvis kunna samla ihop mögel och kackerlackor och lämna dem till bostadsbolaget i en kartong. Gärna under viss medieuppmärksamhet.
Men - som av en slump som så ofta händer när man tittar runt på nätet - stötte jag på det här. OK, det som beskrivs är naturligtvis kriminellt i något avseende (kan det rubriceras som "ofredande" och/eller "hemfridsbrott"?), men får betraktas som mindre allvarligt ur mänsklig moralisk synpunkt än det som slumlorderna gör. Fast då krävs det ju att man har en mänsklig moralisk synpunkt för egen del, vilket i det här sammanhanget kan likställas med en klasståndpunkt som ogillar slumlorder. Den formella borgerliga Svea Rikes (ibland kallas Svea Rikas) Lag ser det nog på annat sätt, men som bekant kan opinioner påverka såväl hur lagarna skrivs som hur de tillämpas.
Vad det var jag egentligen var ute efter när jag fann det där? - Jag plockade upp de få anarkistsidor jag kände till för att se om det fanns några anarko-synpunkter på Libyen (men det var inte mycket).
Men - som av en slump som så ofta händer när man tittar runt på nätet - stötte jag på det här. OK, det som beskrivs är naturligtvis kriminellt i något avseende (kan det rubriceras som "ofredande" och/eller "hemfridsbrott"?), men får betraktas som mindre allvarligt ur mänsklig moralisk synpunkt än det som slumlorderna gör. Fast då krävs det ju att man har en mänsklig moralisk synpunkt för egen del, vilket i det här sammanhanget kan likställas med en klasståndpunkt som ogillar slumlorder. Den formella borgerliga Svea Rikes (ibland kallas Svea Rikas) Lag ser det nog på annat sätt, men som bekant kan opinioner påverka såväl hur lagarna skrivs som hur de tillämpas.
Vad det var jag egentligen var ute efter när jag fann det där? - Jag plockade upp de få anarkistsidor jag kände till för att se om det fanns några anarko-synpunkter på Libyen (men det var inte mycket).
Engelsk analys om Libyen
Frågan om Libyen har som bekant orsakat snudd på härdsmälta inom vänstern runtom i världen. Grupper som borde stå varandra nära har hamnat på motsatta ståndpunkter. Klyftorna går även rätt igenom partierna. Det nya skällsordet "bombvänster" har uppstått samtidigt som det gamla positiva "solidaritet" solkas ned ytterligare. Sålunda var det en hel del vänsterpartister närvarande på antikrigs-mötet som jag skrev om här, det som skedde dagen innan flertalet V-partister i Riksdagen röstade för att svenska krigsflygplan skall skickas till ... Sardinien hörde jag. Vad de nu skall göra där. Möta våren vid Medelhavet? Äta sardiner? Bränna en jäkla massa stålar och bidra till förorenande utsläpp från sina flygande jordfräsar?
För en färsk engelsk analys över vad som händer i Libyen, och vilka handlingsalternativen är, kan det här inlägget rekommenderas. Noteras bör att skribenten Richard Seymour är trotskist. I Sverige har det ena trotskistpartiet hamnat på bombsidan medan det andra är emot. Seymour tillhör motsidan, och lägger fram ett antal argument som förefaller rimliga.
Vad kan man mer tillägga? - Kanske att det verkligen inte bara är ledarna för Cuba och Venezuela som anmält avvikande ståndpunkt om NATO:s krig mot Libyen. Det är en generell ståndpunkt i Latinamerika, men det verkar bombvänstern ha svårt att ta till sig. Det är väl med Libyenkriget som med valet av Juholt till S-ledare: först tappar en massa folk koncepterna och springer iväg och ropar "det här är ju fantastiskt" - och efter några dagar börjar eftertankens kranka blekhet infinna sig ... "är det här så kul egentligen ...?"
(Tillägg söndag morgon: nu säger man att det är Sicilien planen skall åka till. Inte lätt att hålla reda på alla öar i Medelhavet!)
För en färsk engelsk analys över vad som händer i Libyen, och vilka handlingsalternativen är, kan det här inlägget rekommenderas. Noteras bör att skribenten Richard Seymour är trotskist. I Sverige har det ena trotskistpartiet hamnat på bombsidan medan det andra är emot. Seymour tillhör motsidan, och lägger fram ett antal argument som förefaller rimliga.
Vad kan man mer tillägga? - Kanske att det verkligen inte bara är ledarna för Cuba och Venezuela som anmält avvikande ståndpunkt om NATO:s krig mot Libyen. Det är en generell ståndpunkt i Latinamerika, men det verkar bombvänstern ha svårt att ta till sig. Det är väl med Libyenkriget som med valet av Juholt till S-ledare: först tappar en massa folk koncepterna och springer iväg och ropar "det här är ju fantastiskt" - och efter några dagar börjar eftertankens kranka blekhet infinna sig ... "är det här så kul egentligen ...?"
(Tillägg söndag morgon: nu säger man att det är Sicilien planen skall åka till. Inte lätt att hålla reda på alla öar i Medelhavet!)
fredag 1 april 2011
Rapport från det indiska inbördeskriget
Här är ett tillägg till föregående inlägg om Indien. För några veckor sedan rapporterades om en stor strid och ett trettiotal döda maoister i delstaten Chhattisgarh. När man läser sådant blir man lite misstänksam - vilka är egentligen offren, och vilka skjuter? Det är ju inte så enkelt att det bara är centralregeringens och delstaternas ordinarie väpnade styrkor som slåss mot gerillagrupper. Det finns vad man kan kalla vanliga banditer på den indiska landbygden, godsägare kan hålla sig med väpnade vakter, och så finns en riktig pest som består av civila milisgrupper som mer eller mindre öppet organiseras och beväpnas av myndigheterna och vars syfte är att terrorisera bybor som kan misstänkas vilja stödja upproret. Det är knappast lokalsamhällenas finaste medlemmar som rekryteras till de här miliserna (som ibland kallas specialpoliser). Resultatet blir därefter. Kan det ha varit vanliga bybor som mejats ned, inte gerillakämpar?
Nåväl, här finns en redogörelse för vad en undersökningsgrupp uppger sig ha funnit på platsen för den påstådda striden. I viss mån har maoisternas gerilla varit inblandad, men huvudsakligen ser det en som en tämligen typisk raid där milisen drar fram i en vålds- och plundringskampanj för att försöka skrämma folk, och där en del människor blivit skadade eller dödade. Inbördeskrig inte är trevliga, och det inbördeskrig som pågår på olika håll i de indiska skogarna avviker verkligen inte från det mönstret. Som alltid får man tänka källkritiskt: det är svårt att se den kompletta bilden och vilka påståenden som stämmer, men just det här med milis som stormar in i byarna, bränner hus, misshandlar, bestjäl och dödar människor verkar ingå i et väldigt tråkigt mönster. Vad undersökningsgruppen kommer fram till verkar alltså inte orimligt. En del av det här våldet skulle förmodligen finnas även om det inte pågått något uppror, vilket inte gör saken bättre men upproret lättare att förstå. Gandhiansk fredsfilosofi fungerar inte i avkrokar där yttervärlden inte ser vad som händer (och där myndigheterna aktivt försöker se till att så litet som möjligt skall ses).
Nåväl, här finns en redogörelse för vad en undersökningsgrupp uppger sig ha funnit på platsen för den påstådda striden. I viss mån har maoisternas gerilla varit inblandad, men huvudsakligen ser det en som en tämligen typisk raid där milisen drar fram i en vålds- och plundringskampanj för att försöka skrämma folk, och där en del människor blivit skadade eller dödade. Inbördeskrig inte är trevliga, och det inbördeskrig som pågår på olika håll i de indiska skogarna avviker verkligen inte från det mönstret. Som alltid får man tänka källkritiskt: det är svårt att se den kompletta bilden och vilka påståenden som stämmer, men just det här med milis som stormar in i byarna, bränner hus, misshandlar, bestjäl och dödar människor verkar ingå i et väldigt tråkigt mönster. Vad undersökningsgruppen kommer fram till verkar alltså inte orimligt. En del av det här våldet skulle förmodligen finnas även om det inte pågått något uppror, vilket inte gör saken bättre men upproret lättare att förstå. Gandhiansk fredsfilosofi fungerar inte i avkrokar där yttervärlden inte ser vad som händer (och där myndigheterna aktivt försöker se till att så litet som möjligt skall ses).
Upprop för revolutionen i Indien
Nedan är inklippt ett meddelande som nyss ramlat ner hos mig. Inte så underligt kanske, jag är väl en av få bloggare i Sverige som skrivit om Indien och de uppror som i skymundan pågår i de fattigaste områdena. Inte för att jag skrivit mycket, men jämfört med andra så är det litegrann ändå. Undrar om svenskt vänsterfolk numera tycker att det är pinsamt det där med uppror ...?
Termen "folkmord" som nämns nedan kan vara för hårt skruvad. De indiska poliserna och paramilitärerna tvekar inte att skjuta ihjäl folk hur som helst när ingen ser det, men det handlar inte om utrotning av folkgrupper exempelvis för att de tillhör stammen X. Däremot kan de stora gruvbolagens härjningar, och jätteprojekt i stil med kraftverksdammar, innebära att mängder av människor får sin hembygd och hela sin tillvaro slagen i spillror. Folket får spillrorna (eller en kulkärve eller en påk i skallen) och storbolagen får slantarna (och så går en del slantar vidare till de politiker och ämbetsmän som jobbar för storbolagen).
Med en befolkningsmajoritet som inte fått del av den indiska tillväxten under senare år, utan permanent lever i avgrundsdjup fattigdom, är det inte konstigt att motståndet blossar upp än här, än där. Att folk är utfattiga är en sak, men när de vet att de är det och ser hur de rika har det, och tycker det är orättvist, blir situationen lätt explosiv. Bilden av Indien som ett fridsamt land är en vrångbild - sedan självständigheten har landet inte haft en dag av fred. Krig utåt, uppror internt, ständigt våld. Det som är speciellt med det största och mest utbredda upproret idag är att det leds av folk som kallar sig maoister. Och kärnområdet för detta uppror ligger just i de mest fattiga och eftersatta områdena, bebodda av stamfolk, områden som dock visat ha enorma mineralrikedomar. När man plockar bort bisaker blir frågan ganska enkel: storfinansen mot folket. Den som vill läsa ett långt och litterärt högtstående reportage från ett av de områden som maoisterna kontrollerar, och få en både positiv och negativ bild av vad som händer där, läser förslagsvis den här artikeln (på svenska, till och med!).
Till uppropet, men först en liten film:
----------------------------------------------------------------------------------------
Vi är en grupp anti-imperialistiskt sinnade kamrater som arbetar politiskt på olika håll och vi har uppmärksammat den allt mer framgångsrika revolutionära kampen i Indien. Den indiska regimen försöker slå ner upporet med folkmord och just nu utvecklar de en militär operation som de kallar "Operation green hunt".
Nu när det har utlysts en internationell kampanj av en internationell stödkommitté som startades förra året vill vi ta tillfället i akt och bidra till den och uppmärksamma det indiska folkets kamp och det pågående folkmordet. Den första internationella aktionsveckan till stöd för folkkriget i Indien genomförs mellan den 2:a och den 9:e april. Uppropet, som ni finner nedan på engelska, har redan väckt uppmärksamhet i indisk reaktionär press.
Olika typer av aktioner kommer att genomföras, i Frankrike, Italien, Kanada, Spanien och Tyskland i flera olika städer. Allt från affischering, flybladsutdelning, sprayningar till möten och manifestioner kommer att genomföras och när informationen om aktionerna når kamraterna i Indien kommer de att bli ett viktigt moraliskt stöd för dem.
Vi kommer i Stockholm att samla till en liten manifestation i anslutning till Indiens ambassad vid korsningen Drottninggatan/Adolf Fredriks Kyrkogata i Stockholm. Manifestationen genomförs på torsdagen den 7:e april klockan 17:00. Om du vill delta eller känner någon som vill delta är det bara att dyka upp så kommer du att se oss stå där med plakat. Hör annars gärna av dig i förväg så att vi kan koordinera lite.
Följande slagord med varianter kommer att ropas och finnas på plakat:
Operation green hunt, down!
People´s victory, yes!
Termen "folkmord" som nämns nedan kan vara för hårt skruvad. De indiska poliserna och paramilitärerna tvekar inte att skjuta ihjäl folk hur som helst när ingen ser det, men det handlar inte om utrotning av folkgrupper exempelvis för att de tillhör stammen X. Däremot kan de stora gruvbolagens härjningar, och jätteprojekt i stil med kraftverksdammar, innebära att mängder av människor får sin hembygd och hela sin tillvaro slagen i spillror. Folket får spillrorna (eller en kulkärve eller en påk i skallen) och storbolagen får slantarna (och så går en del slantar vidare till de politiker och ämbetsmän som jobbar för storbolagen).
 |
| Bilden beskrivs närmre på den här bloggposten |
Med en befolkningsmajoritet som inte fått del av den indiska tillväxten under senare år, utan permanent lever i avgrundsdjup fattigdom, är det inte konstigt att motståndet blossar upp än här, än där. Att folk är utfattiga är en sak, men när de vet att de är det och ser hur de rika har det, och tycker det är orättvist, blir situationen lätt explosiv. Bilden av Indien som ett fridsamt land är en vrångbild - sedan självständigheten har landet inte haft en dag av fred. Krig utåt, uppror internt, ständigt våld. Det som är speciellt med det största och mest utbredda upproret idag är att det leds av folk som kallar sig maoister. Och kärnområdet för detta uppror ligger just i de mest fattiga och eftersatta områdena, bebodda av stamfolk, områden som dock visat ha enorma mineralrikedomar. När man plockar bort bisaker blir frågan ganska enkel: storfinansen mot folket. Den som vill läsa ett långt och litterärt högtstående reportage från ett av de områden som maoisterna kontrollerar, och få en både positiv och negativ bild av vad som händer där, läser förslagsvis den här artikeln (på svenska, till och med!).
Till uppropet, men först en liten film:
----------------------------------------------------------------------------------------
Vi är en grupp anti-imperialistiskt sinnade kamrater som arbetar politiskt på olika håll och vi har uppmärksammat den allt mer framgångsrika revolutionära kampen i Indien. Den indiska regimen försöker slå ner upporet med folkmord och just nu utvecklar de en militär operation som de kallar "Operation green hunt".
Nu när det har utlysts en internationell kampanj av en internationell stödkommitté som startades förra året vill vi ta tillfället i akt och bidra till den och uppmärksamma det indiska folkets kamp och det pågående folkmordet. Den första internationella aktionsveckan till stöd för folkkriget i Indien genomförs mellan den 2:a och den 9:e april. Uppropet, som ni finner nedan på engelska, har redan väckt uppmärksamhet i indisk reaktionär press.
Olika typer av aktioner kommer att genomföras, i Frankrike, Italien, Kanada, Spanien och Tyskland i flera olika städer. Allt från affischering, flybladsutdelning, sprayningar till möten och manifestioner kommer att genomföras och när informationen om aktionerna når kamraterna i Indien kommer de att bli ett viktigt moraliskt stöd för dem.
Vi kommer i Stockholm att samla till en liten manifestation i anslutning till Indiens ambassad vid korsningen Drottninggatan/Adolf Fredriks Kyrkogata i Stockholm. Manifestationen genomförs på torsdagen den 7:e april klockan 17:00. Om du vill delta eller känner någon som vill delta är det bara att dyka upp så kommer du att se oss stå där med plakat. Hör annars gärna av dig i förväg så att vi kan koordinera lite.
Följande slagord med varianter kommer att ropas och finnas på plakat:
Operation green hunt, down!
People´s victory, yes!
Aprilskämt
Bland aprilskämt på nätet noteras att Jinge säger sig ha blivit folkpartist, samt rapport från Nicke i Emmaboda om att Månen förväntas krocka med Jorden nästa år. När Motvalls-Kerstin skriver att Jorden styrs av idioter måste det väl också vara ett aprilskämt?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)