
Ja, det här ser ju suddigt ut, men det är en spontan skiss jag gjorde igår när jag satt och lyssnade på något annat. Om det nu mot förmodan skulle behövas en förklaring så handlar det om problem som jag sysslar med i samband med en uppsats i filosofi. Följer man de ideer som Frans de Waal lagt fram så finns grundläggande egenskaper för att fungera i grupp, inklusive elementär empati, med oss som art. De är medfödda, liksom förmågan att lära sig språk. Det ingår en möjlighet till moraliskt beteende i människan, ett beteende byggt på ömsesidighet och vedergällning.
Det slog mig att det här passar man utan besvär in i den modell för samhällsutveckling som Marx och Engels skapade. Först byggdes den materiella och ekonomiska delen. När Darwins rön slagit igenom kompletterades modellen med biologi och evolution också. I grunden finns människorna. De (vi) bär således med oss en del grundläggande bagage i form av förmågor som inte behövs läras in, de finns redan hos oss i vårt genetiska arv som går tillbaka till tider när det inte fanns några moderna människor. Exakt hur detta grundläggande bagage sedan yttrar sig praktiskt är en annan sak - det finns ju tusentals olika språk, det finns många uppfattningar om vad
god moral är - men vi har de där förmågorna. Och även om yttringarna kan skilja sig åt tycks det som om regeln att man vill bli behandlad av andra människor som man behandlar dem (rättviseprincipen), samt att språket är serier av ljud som kommer ut ur munnen och är begripligt för andra, är gemensamma tvärs över mänskligheten.
Människorna lever i världen, det som vi kan kalla Naturen, och där producerar vi vårt liv. Min slutsats är att moraluppfattning, liksom språk, bör räknas som medfödda produktionsfaktorer. De finns där i grundvalen av vår existens utan att vi behöver vara särskilt medvetna om dem.
Sedan kommer som en överbyggnad de medvetna och inlärda kunskaperna, de som överförs mellan människor. Och när många människor tillsammans håller på med det skapas kultur, vetenskap, lagar och annat nyttigt. Dessutom kanske en viss inriktning på hierarkier finns med i vårt bagage, och när detta kommer med i samverkan mellan grupper av individer får vi olika skikt i samhället. Klasser exempelvis. Och när klasserna som grupp har olika intressen kan de försöka trycka ner och dominera varandra. Andra otyg som är följd av gruppreferenser är rasism och militant nationalism. En motvilja mot andra grupper kan slå över i aggressivitet utan att de gjort en något ont.
OK, det här kanske är lika suddigt som bilden ovan, men vad väntar du dig av en liten fri bloggfundering? Om jag skulle göra ett jättehopp i resonemanget skulle det sluta i att vi har två skolor som står mot varandra: den ena säger att människan är i grunden god, den andra att människan är i grunden ond (eller åtminstone inte så bra). Motpolerna politiskt här blir socialister mot konservativa, medan liberaler som ju alltid är kluvna kan finnas på båda sidor.
En sak som förvånar och irriterar mig är att inte socialister i stor skala har anammat och ivrigt vidareutvecklat Marx' och Engels' modell med hjälp av de nya vetenskaliga rön som kommer hela tiden. Jag anser att det är fullt möjligt. Möjligen kan det vara så att modellen i vissa lägen kan vara svår att hantera. Ta maoisterna som jag skrivit om exempelvis: jag undrar om de maoistiska partier som är invecklade i väpnade uppror skulle ha följt samma linje om de anpassat sin politik till den marxistiska modellen? De kan ta till vapen för att slå tillbaka mot förtryckare, javisst, men att hävda att man utkämpar en socialistisk revolution på platser som knappt ens är kapitalistiska låter milt sagt tvivelaktigt. För som modellen förklarar så kan man inte göra språng hur som helst mellan olika samhällssystem. Förutsättningarna för socialism är faktiskt mycket bättre i västra Europa än i södra Asien. Utvecklingen i Sovjet och Kina verkar också bekräfta modellens förutsägelse att man inte kan gå från feodalism till socialism utan att först passera kapitalism. Det är produktivkrafterna som styr, vad än politikerna säger.