Fuffens och globalisering?

Jaja, moderatledare Sten Nordin, där kan du stå och se så där klädsamt ledsen ut, din skojare!

Det är intressant när sociala nätverk kopplas samman. En sociolog kanske skulle kunna göra en tankeväckande utredning om vad som händer när några personer i ett politiskt parti - i detta fall moderaterna - skaffar sig kontakter med nyckelpersoner i en etnisk grupp - i detta fall somalier - för att stärka sin position. Ett parti knyts samman med en storfamilj ungefär. För Sverige antar jag att den här sortens nätverksbyggande mellan partier och etniska grupper är ganska sällsynta, däremot inte i utländerna. Skall vi ta det här som ett exempel på den av somliga så omhuldade globaliseringen? Man får väl vara glad att det inte var Hells Angels som värvades till Moderaterna i alla fall.

Förtroendet för politiken skadas, skriver Aftonlövet. Frågan är om det inte redan är rejält skadat, möjligen beroende av att den äldre typen av partipolitik inte fungerar längre. Varför skall man rösta på politiker som själva inte kan besluta så mycket eftersom den verkliga beslutsrätten ligger på annat håll? Däremot kan de lyfta rejäla arvoden och pensioner. I vissa länder har parlamentsledamöter juridisk immunitet - börjar sådana krav komma i Sverige gäller det verkligen att se upp!

Tidigare kunde partierna hävda att de var till nytta för stora grupper av ordinära medborgare. Det är svårare för dagens sladdriga, medlemsfattiga, statsfinansierade och toppstyrda organisationer som dessutom mer eller mindre frivilligt betraktar sig som ombud för "marknaden", EU, USA, NATO och annat som är illa omtyckta i stora folkgrupper.

För att göra det hela värre är de stora partierna nästan som kopior av ett redan dåligt original. I kommentarerna till AB-artikeln försöker en del med den gamla valsen att socialdemokraterna minsann är lika dåliga. Då kan man ju undra om fuffens i ett borgerligt parti kan ursäktas med fuffens i ett annat borgerligt parti?

Spårvagnsproblemet

För en tid sedan läste jag om något som kallas "The Trolley Theory". Detaljerna är kanske lite suddiga vid det här laget, men det är ett problem som tydligen används i vissa psykologiska experiment. Min tanke var också att "det här måste ju vara något för göteborgarna också"! Varför?

Jo, man kanske kan översätta det med "spårvagnsproblemet". Utgångspunkten är att en spårvagn skenar nerför en backe, det går inte att få stopp på den, och fortsätter den att skena kommer den att mosa ett antal människor som står nedanför backen. (Det var det som fick mig att tänka på Göteborg, där skenar väl spårvagnar ibland?)

Men nu är det så att man kan få vagnen att åka in på ett annat spår, och där kommer bara en människa att dödas. Det kan uppnås genom att trycka på en knapp så att en spårväxel läggs om. Experiment verkar visa att folk ganska lätt accepterar att trycka på den där knappen, offra den enstaka individen, och därmed rädda den större gruppen. Att trycka på en knapp är inte så svårt.

Om man däremot ändrade experimentet på det här viset blev utfallet annorlunda: antag att du står på en gångbro över spåret tillsammans med en annan person. Vagnen skulle kunna stoppas om någon hoppar ner på spåret framför den. Du är för lätt för att uppnå den effekten men inte den andra ... kan du tänka dig att vräka ner den andre och tyngre människan på spåret, offra den personen för att rädda de andra? Där blir svaren inte lika entydiga.

Kan man inte jämföra med de tryckknappsmänniskor som sitter på ena sidan Jorden och styr flygplan med dödliga raketer på den andra, raketer som slår ner i byar i Jemen, Afghanistan och Pakistan och dödar mängder med civilpersoner - och möjligen någon al-Qaidaledare på kuppen? Att döda på avstånd och med elektroniska medel är lättare än att utföra handlingen personligen på plats.

(Sedan kan man ju undra över hur en sjuttiofemkilosperson skall orka kasta en vilt sprattlande hundrafemtiokilos snubbe över gångbrons räcke och ned på spåret, men det är väl en annan historia.)

Ett A4 för Myrdal

Jan Myrdal klagar ibland över att svenska "intellektuella" har svårt att följa en diskussion och tänka i flera led. Det behöver man inte tvivla på. Men räcker det med att klaga över att folk inte fattar? - Jag tror inte det. Här finns oklarheter som bör och kan redas upp.

Därför har jag ett förslag till Myrdal: sätt ihop dina viktigaste idéer på ett enkelt A4-ark!

Vissa saker kan du strunta i, som din självbiografi eller allt du skrivit om konst och liknande. Gå direkt in på kärnfrågan: de stora upproren i historien och att det är fel att förtrycka folket även om förtrycket sker i liberalismens, frihandelns, fritänkandets, arbetarklassens etc etc namn.

Du tycker att de "intellektuella" borde förstå när du skriver om hur den frireligiöse torparen förbannar den fritänkande herremannen. Du tror att de borde ha kunskaper nog för att förstå vad saken handlar om när extremt våldsamma bondeuppror i det medeltida Europa i förbigående jämförs med extremt våldsamma bondeuppror i vår tid. Men så fungerar det inte. Dessa människor - alltså de av dem som ändå har några förståndsgåvor - måste ha saken klart och pedagogiskt utredd. Det måste ske kort och logiskt, utan sidosvängar, utan långa och knepiga meningar med satsbyggnad som kräver att läsaren anstränger sig.

För att fatta det kort: när överklassen förtrycker och plundrar underklassen är det förtryck och plundring vilka motiveringar som än andrages för att motivera övergreppen (även när det sker i frihetens nam!). Bondeuppror har alltid varit mycket våldsamma. Extremt förtryck orsakar extrema utbrott av motvåld, och detta har vi sett även under 1900-talet och kommer säkert att få se under 2000-talet också. Ytterst är det överklassernas, de härskandes, våld och utplundring av folket som orsakar upproren. Här får man välja sida, och tycker liberalerna att det är OK att döda fattiga asiater för att de gör motstånd mot förtrycket bör de säga detta rätt ut och inte hyckla om någon "humanism" i största allmänhet.

Ja, något i den stilen kunde man tänka sig. Kommer de liberale att kunna ta till och förstå detta? - Det tvivlar jag på. En del av dem är väl avlönade för att sjunga överklassens lov, men dessa är ändå en minoritet. Och att ha ett enda papper som enkelt och kortfattat sammanfattar folkens rätt att göra uppror mot förtrycket vore väl bra att ha att visa upp för alla andra som inte är medlemmar av det "liberala" patrasket, som inte gillar förtryck, men som kan bli förvirrade av de "liberala" virrpannornas gnällande?

Människornas plats i suddet

Ja, det här ser ju suddigt ut, men det är en spontan skiss jag gjorde igår när jag satt och lyssnade på något annat. Om det nu mot förmodan skulle behövas en förklaring så handlar det om problem som jag sysslar med i samband med en uppsats i filosofi. Följer man de ideer som Frans de Waal lagt fram så finns grundläggande egenskaper för att fungera i grupp, inklusive elementär empati, med oss som art. De är medfödda, liksom förmågan att lära sig språk. Det ingår en möjlighet till moraliskt beteende i människan, ett beteende byggt på ömsesidighet och vedergällning.

Det slog mig att det här passar man utan besvär in i den modell för samhällsutveckling som Marx och Engels skapade. Först byggdes den materiella och ekonomiska delen. När Darwins rön slagit igenom kompletterades modellen med biologi och evolution också. I grunden finns människorna. De (vi) bär således med oss en del grundläggande bagage i form av förmågor som inte behövs läras in, de finns redan hos oss i vårt genetiska arv som går tillbaka till tider när det inte fanns några moderna människor. Exakt hur detta grundläggande bagage sedan yttrar sig praktiskt är en annan sak - det finns ju tusentals olika språk, det finns många uppfattningar om vad god moral är - men vi har de där förmågorna. Och även om yttringarna kan skilja sig åt tycks det som om regeln att man vill bli behandlad av andra människor som man behandlar dem (rättviseprincipen), samt att språket är serier av ljud som kommer ut ur munnen och är begripligt för andra, är gemensamma tvärs över mänskligheten.

Människorna lever i världen, det som vi kan kalla Naturen, och där producerar vi vårt liv. Min slutsats är att moraluppfattning, liksom språk, bör räknas som medfödda produktionsfaktorer. De finns där i grundvalen av vår existens utan att vi behöver vara särskilt medvetna om dem.

Sedan kommer som en överbyggnad de medvetna och inlärda kunskaperna, de som överförs mellan människor. Och när många människor tillsammans håller på med det skapas kultur, vetenskap, lagar och annat nyttigt. Dessutom kanske en viss inriktning på hierarkier finns med i vårt bagage, och när detta kommer med i samverkan mellan grupper av individer får vi olika skikt i samhället. Klasser exempelvis. Och när klasserna som grupp har olika intressen kan de försöka trycka ner och dominera varandra. Andra otyg som är följd av gruppreferenser är rasism och militant nationalism. En motvilja mot andra grupper kan slå över i aggressivitet utan att de gjort en något ont.

OK, det här kanske är lika suddigt som bilden ovan, men vad väntar du dig av en liten fri bloggfundering? Om jag skulle göra ett jättehopp i resonemanget skulle det sluta i att vi har två skolor som står mot varandra: den ena säger att människan är i grunden god, den andra att människan är i grunden ond (eller åtminstone inte så bra). Motpolerna politiskt här blir socialister mot konservativa, medan liberaler som ju alltid är kluvna kan finnas på båda sidor.

En sak som förvånar och irriterar mig är att inte socialister i stor skala har anammat och ivrigt vidareutvecklat Marx' och Engels' modell med hjälp av de nya vetenskaliga rön som kommer hela tiden. Jag anser att det är fullt möjligt. Möjligen kan det vara så att modellen i vissa lägen kan vara svår att hantera. Ta maoisterna som jag skrivit om exempelvis: jag undrar om de maoistiska partier som är invecklade i väpnade uppror skulle ha följt samma linje om de anpassat sin politik till den marxistiska modellen? De kan ta till vapen för att slå tillbaka mot förtryckare, javisst, men att hävda att man utkämpar en socialistisk revolution på platser som knappt ens är kapitalistiska låter milt sagt tvivelaktigt. För som modellen förklarar så kan man inte göra språng hur som helst mellan olika samhällssystem. Förutsättningarna för socialism är faktiskt mycket bättre i västra Europa än i södra Asien. Utvecklingen i Sovjet och Kina verkar också bekräfta modellens förutsägelse att man inte kan gå från feodalism till socialism utan att först passera kapitalism. Det är produktivkrafterna som styr, vad än politikerna säger.

Sista försöket med Hitler?

Klimatdebatt, stollar och moral

Här är några utdrag ur ledaren i alltid läsvärda Forskning och Framsteg. Tidningen har under årens lopp fått ... :

... brev, e-post och telefonsamtal från kreationister, parapsykologer, Einsteintvivlare, homeopater, månlandningsförnekare, elallergiker, rutgängare – och sedan något år från så kallade klimatskeptiker. Trycket från de senare har aldrig varit så hårt som denna vinter. Budskapet är att den globala uppvärmningen inte existerar, och om den gör det så beror det inte på mänskliga utsläpp av växthusgaser. ...

Problemet med kampanjer mot massmedier är att de till stor del riktar sig till fel mottagare, dessutom ofta gör det med känsloladdade formuleringar och personangrepp som luktar omdömeslöshet och rättshaverism lång väg. Det viktiga för klimatskeptiker och andra organiserade intressen borde inte vara att få in enstaka artiklar eller upprörda insändare i medier riktade till allmänheten, utan att ta debatten på den arena som räknas – den vetenskapliga. Det är genom högkvalitativ forskning och aktivt deltagande i den vetenskapliga diskussionen, exempelvis via FN:s klimatpanel IPCC, som det finns chans att påverka. Det är faktiskt klimatskeptikernas eget fel att de – som här ovan – klumpas ihop med allehanda stollar. Oavsett om någon detalj i deras resonemang skulle visa sig ha viss bäring, är det trist att de inte uppträder mer besinnat och i adekvata sammanhang.

Detta är ju nästan snällt uttryckt. Man skulle ju kunna säga att "skeptikerna" faktiskt redan tillhör gruppen "stollar" och därmed redan så att säga själva har klumpat ihop sig på den kanten. Sedan kan man ju undra vilka möjligheter lekmän har att delta i någon högkvalitativ forskning. Att delta i kvalificerad vetenskaplig diskussion torde också vara svårt utan särskild utbildning i ämnet (eller om man inte har lärt sig argumentationsanalys - det kanske vore något för skolorna att satsa på?). Det måste finnas ett utrymme för icke-fackfolk att diskutera utan att det förfaller till stollerier. Där har vetenskaparna själva ett ansvar genom att lära sig prata utanför den egna gruppen på ett begripligt sätt.

Hos Biology and Politics diskuteras klimatfrågan ofta, som i det här inlägget. Bland kommentarerna dyker en moraliskt intressant fråga upp, den om ansvar. I en kommentar står det:

Jag skulle i vilket fall kunna gå så långt som att lagstifta i frågan, dvs när det gäller sådana viktiga saker som klimathotet som inte går att ifrågasätta längre och som får sådana effekter för vår planet och vår överlevnad så skulle man t.o.m. kunna döma förnekare till fängelsestraff.
Vad annat än mordförsök kan man kalla det om man försöker lägga ut rökridåer för att hindra sanningen att komma fram och rädda mänskligheten?
Vad är det som är så svårt att förstå i att forskarna är överens? Bevisen är överväldigande, det går inte att stoppa huvudet i sanden längre! Gör man det är man inget annat än en brottsling.

Jag håller inte med om förbud och fängelse för "klimatskeptiker", lika lite som för "förintelseförnekare". Möjligen skulle man kunna jämföra "klimatskeptikerna" med kvackare inom medicinen, sådana kan ju dömas för att de orsakar kroppsliga skador, men jag är ändå tveksam. Man kan misstänka att vartefter den globala uppvärmningen fortsätter så kommer "skeptikerna" att försöka tyst och stills smyga undan. Men om man funderar på den skada de gör idag (och den skada som usel journalistik i ämnet gör) bara skall få försvinna utan att påtalas. Bör de hängas ut som moraliskt tvivelaktiga figurer, och hur skulle detta i så fall ske?

Om man tar ett tänkt scenario att diskutera i ett filosofiskt seminarium: år 2030 har havsnivån i Atlanten stigit så pass att en våldsam höststorm orsakar en jätteöversvämning i Göteborg. Femtio människor dör, bortåt tusen skadade, oerhörda materiella skador. Någon börjar ropa efter uppgörelse med folk som tjugo år tidigare argumenterat mot den globala uppvärmningen och dess effekter. Frågor: bör en sådan uppgörelse ske, och hur skall den i så fall se ut?

Man skulle ju kunna jämföra de mest rabiata "skeptikerna" med en person som får syn på en misstänkt eldsvåda i ett hus. Andra människor ser röken och ringer brandkåren. Den här personen ringer också brandkåren - och bedyrar att det är ett falsklarm, det händer inget här, brandkåren behöver inte komma!