fredag 19 februari 2010

Spårvagnsproblemet

För en tid sedan läste jag om något som kallas "The Trolley Theory". Detaljerna är kanske lite suddiga vid det här laget, men det är ett problem som tydligen används i vissa psykologiska experiment. Min tanke var också att "det här måste ju vara något för göteborgarna också"! Varför?

Jo, man kanske kan översätta det med "spårvagnsproblemet". Utgångspunkten är att en spårvagn skenar nerför en backe, det går inte att få stopp på den, och fortsätter den att skena kommer den att mosa ett antal människor som står nedanför backen. (Det var det som fick mig att tänka på Göteborg, där skenar väl spårvagnar ibland?)

Men nu är det så att man kan få vagnen att åka in på ett annat spår, och där kommer bara en människa att dödas. Det kan uppnås genom att trycka på en knapp så att en spårväxel läggs om. Experiment verkar visa att folk ganska lätt accepterar att trycka på den där knappen, offra den enstaka individen, och därmed rädda den större gruppen. Att trycka på en knapp är inte så svårt.

Om man däremot ändrade experimentet på det här viset blev utfallet annorlunda: antag att du står på en gångbro över spåret tillsammans med en annan person. Vagnen skulle kunna stoppas om någon hoppar ner på spåret framför den. Du är för lätt för att uppnå den effekten men inte den andra ... kan du tänka dig att vräka ner den andre och tyngre människan på spåret, offra den personen för att rädda de andra? Där blir svaren inte lika entydiga.

Kan man inte jämföra med de tryckknappsmänniskor som sitter på ena sidan Jorden och styr flygplan med dödliga raketer på den andra, raketer som slår ner i byar i Jemen, Afghanistan och Pakistan och dödar mängder med civilpersoner - och möjligen någon al-Qaidaledare på kuppen? Att döda på avstånd och med elektroniska medel är lättare än att utföra handlingen personligen på plats.

(Sedan kan man ju undra över hur en sjuttiofemkilosperson skall orka kasta en vilt sprattlande hundrafemtiokilos snubbe över gångbrons räcke och ned på spåret, men det är väl en annan historia.)

Inga kommentarer: