lördag 4 september 2010

Hjärta eller hjärna - vad kom först?

Dessa apor har inget direkt med den följande texten att göra, men de ser ju roliga ut i alla fall.

Ibland har jag nämnt forskning om "människans natur" här på bloggen. Hur är människan egentligen? En social och hjälpsam varelse, eller en snål, ogin egoist samt brutal sälle i största alllmänhet? Ett annat sätt att formulera frågan är att undra om "kultur" (vad nu det är) är en överlagring eller förnissa över en inre djurisk varelse, ett skal som nödtorftigt döljer ett monster och som kan spricka när som helst.

Men man kan ju vända på saken och fråga sig om inte "kultur" kan vara en överlagring som gör att en i grunden social och hjälpsam varelse förvandlas till ... ett odjur! En kultur som börjar gå fel i något avseende, exempelvis genom att resurser som samhällsmedlemmarna behöver fördelas på ett olämpligt sätt, kan man ju tänka sig börjar drabbas av mer eller mindre akuta kriser. De som har, de vill ha mer, och de som har mindre försöker åtminstone försvara det de har. Ibland blir resultatet att man hoppar på grupper som är helt irrelevanta för de verkliga problemen. Detta är inte historia, det är något som vi ser idag.

Jag kom att tänka på ett dumt talesätt vars exakta ordalydelse jag visserligen glömt, men det låter ungefär som att om man inte är radikal när man är tjugo har man inget hjärta och är man inte konservativ när man är fyrtio har man ingen hjärna. Men vad sägs här egentligen: kanske att när man är ung är man ännu ganska nära den "äkta" människan, medan man vid högre ålder drabbats av en massa fördomar och själsliga störningar på grund av förhållanden som ligger bortom de mänskliga kärnan. ("Man" förresten, detta är inget absolut fenomen - man kan väl uttrycka det så att det finns gubbiga tjugoåringar och ynglinga- eller ungflickslika åttioåringar med gott hjärta i behåll.) Det "bortommänskliga" är klassamhället och dess brutalisering av relationerna mellan människor med målet att erövra egendom. Klassamhällen kan inte existera utan människor, men människor kan existera utan klasser.

Ett annat sätt att se saken är att fråga: vad kom först, hjärtat eller hjärnan? Då kan man sätta likhetstecken mellan hjärta och altruism och ställa dem mot hjärna och egoism. Men det är inte bra. För det är ju hjärnan som signalerar åt oss att somliga saker inte är bra, och den mänskliga hjärnan är en ganska sen produkt i evolutionen. Människan är den enda varelse som tänker på vad hon tänker, skriver forskaren Frans de Waal som sysslat med sådana här saker i några årtionden. Orättvisor och "hjärtlöshet" är oförnuftiga. "Det dånar i förnuftets krater" står det i franska originalversionen av Internationalen. Det är inte förnuftigt att trycka ned det medmänskliga i oss själva, då kommer vi att få problem med hjärnan.

6 kommentarer:

Ava Avane Dawn sa...

Min pappa brukar säga att den som inte är socialist som ung är en skitstövel som gamling. Å andra sidan är min pappa väldigt höger, mycket mer så än moderaterna exempelvis, så det är med den utgångspunkten hen säger detta. Jag får ta det för vad det är då det är det snällaste hen någonsin sagt om mina vänster-övertygelser (även om det finns en inbyggd härskarteknik i det uttalandet). :P

Björn Nilsson sa...

Tja, om man börjar livet som skitstövel lär man inte bli bättre människa när man åldras, men är man socialist så har man åtminstone en del goda sidor att avveckla innan man helt ramlar över kanten.

Jan Wiklund sa...

Till de kulturella överlagringar som gör tillvaron besvärlig för oss hör väl alla dessa ismer? Föreställningar som oftast har börjat som pragmatiska anpassningar till tillvaron men sen har grötats till i form av teorier som ofta har formulerats i speciella historiska konjunkturer och sen hängt kvar i brist på bättre.

Björn Nilsson sa...

Detta gäller dock inte marxismen, som (vilket Lenin korrekt påpekade) "är allmängiltig för att den är sann". Och det är ju mer än vad man kan säga om liberalism och liknande konstigheter!

Jan Wiklund sa...

Jag antar att du skämtar, Björn?

Däremot kanske man kan säga som min kusin som har läst statsvetenskap på en massa konstiga ställen inkl Genève och St Petersburg: "Marx' beskrivning av verkligheten är det ingen som betvivlar, däremot är det väl ingen som tror på hans rekommendationer nuförtiden."

Och frågan är vad av detta - är resp bör - som är ismen.

Personligen skulle jag till och med kunna tänka mig att acceptera ett noggrant urval av hans bör-satser också, men bara just ett noggrant urval. Och då är det ingen ism.

Björn Nilsson sa...

Jag är i fullständig avsaknad av humor.

Och Marx' rekommendationer ... han skulle nog inte själv kalla dem för det, han skulle (antar jag) hävda att han drog slutsatser från hur samhället verkligen fungerar. Att ställa ut recept för framtiden grundat på något abstrakt tänkande låg inte inom ramen för hans och Engels' socialism, sådant ansåg de vara "utopisk socialism", inte vetenskaplig.

Om man inser att den modell för samhällelig utveckling som han skissar upp i "Inledningen" av "Till kritiken av den politiska ekonomin" just är en bred skiss så är den ett väldigt bra hjälpmedel till förståelse. Kopplar man ihop den med Engels' uppsats om "Arbetets andel i apans förvandling till människa" så har man kommit ytterligare ett stycke på vägen. Tråkigt nog fanns det inga efterföljare som kunde ta vid och utveckla modellen vartefter specialvetenskaperna leverade mer underlag.