söndag 12 september 2010

Om att rösta

Jag är för att rösta. Rösträtten har inte kommit gratis. Den är en tillkämpad demokratisk rättighet, inte en gåva av någon snäll överklass. Snälla överklasser finns inte, särskilt inte om deras klassintressen hotas. Så där har vi problemet: även om överklassen i sin godhet låter dig lägga din röst på det ena eller andra partiet kan man räkna med att det hela tiden pågår rörelser för att oskadliggöra "olämpliga" valresultat. Vare sig det sker våldsamt, eller genom fifflande bakom kulisserna, så pågår dessa rörelser. Du tror att du röstar för en sak, men plötsligt så sker något annat ... . Vare sig det är en våldsam statskupp eller långsamt undergrävande arbete så blir resultatet detsamma. DU röstar, DE bestämmer. I alla fall så länge DU inte ser till att DE försvinner från sina maktpositioner.

Som jag skrev inledningsvis: jag är för att rösta (men inte med de argument som Aftonbladets krigshäxa drar). Men det finns ingen glädje i att rösta när politiken bara är en sörja där usla partier som enda argument kan kläcka ur sig att de andra ju är ännu värre. Men då säger ju de som är ännu värre att "det där som ni klagar på är så dåligt har ni ju själva gjort tidigare". Ungefär så är läget i Sverige idag om man ser till de partier som har en chans att ta sig in i Riksdagen. Vad göra? Rösta blankt, vägra rösta, rösta på någon som man vet inte har en chans att komma in i Riksdagen? En del hävdar att det är absolut nödvändigt att se till att Sverigedemokraterna inte kommer in i Riksdagen. Då kan man ju fundera över varför väljarna skall ta det ansvaret medan det politiska etablissemanget uppträder på ett sådant sätt att de mer eller mindre drar in SD i Riksdagen?

Bland smågrupper på vänsterkanten har några kläckt en lösning åtminstone för Stockholms lista till Riksdagen: man röstar på Vänsterpartiet och kryssar för Dror Feiler. Vad han har för kvalifikationer för att sitta på en politiskt vald post vet jag inte, förmågan som yrkespolitiker behöver ju inte följa med den rakryggade och modiga hållning han visat tidigare, men det kunde ju vara lustigt att få höra honom läsa lusen av någon israellakej i Riksdagen. Tja, det kanske är ett alternativ.

Vad det gäller lokalpolitiken i Stockholm kan man undra om det kommer till en ekonomisk krasch längre fram i och med att Nordin & Co. håller en lågskattelinje som finansieras med försäljning (till underpris) av gemensam egendom, ett magiskt trick för att temporärt hålla nere kommunalskatten. Det borde vara tillräckligt för att blåsa bort liberalgänget från Statshuset, men räcker tydligen inte. I alla fall inte för den officiella "oppositionen". Jag såg på Kommunistiska Partiets lokala listor att där fanns ett par undersköterskor som kandiderade. Det kanske kan behövas några människor som kan utföra under för att få rätsida på det som är skevt?

4 kommentarer:

Lasse Strömberg sa...

Under är nog Kristdemokraternas grej, inte kommunistiska partiets. Verkligheten hör liksom inte hemma hos KD.

Jag har läst igenom åtskilliga av V:s och S:s valbroschyrer och det är förvånande hur många kloka tankar där finns.

Där V:s politik slår igenom blir de ju oerhört poppis, som i Fagersta där V har egen majoritet sedan flera mandatperioder tillbaka.

Att inte rösta, eller att rösta på partier som inte har en chans att ta sig in i riksdagen, är ett ställningstagande för alliansen.

Fyra år till med borgarnas nedmontering av välfärden kommer att ta mellan 40 - 70 år att reparera.

Vänsterpolitik är långsam, och måste så vara eftersom den tvingas vara parallell med kunskapsinhämtning hos de breda folklagren för att att människor ska förstå när de är utsatta för högerpropaganda i stället för falsk verklighetsbeskrivning.

Anonym sa...

Mycket bra, Björn. Ber att få instämma.
Fäste mig speciellt för formuleringen "drar in SD i riksdagen."
Sixten

Jan Wiklund sa...

Björn: Om bara inkompetenta kandidater söker en post får man anlita headhunting. Alltså organisera sig.

/lasse sa...

I Indien tvingade marknaden i praktiken fram en korrigering av valresultatet 2004. Här är sådant ett passerat stadium, våra politiker förstår att först måste man svära trohet till marknaden och försäkra och garantera att dess makt inte på minsta sätt är hotad sen kan man vädja och prata storvulet blomsterspråk om demokrati för att försöka få dem att rösta på sig.